Går det att jobba

UTAN JOBB?

”Sverige ska jobba sig ur krisen”, fick vi i går höra från finansminister Anders Borg. Gång på gång upprepade han regeringens ledmotiv ”Kärnan i arbetslinjen är att det ska löna sig att arbeta”. Men hur ska man kunna jobba sig ur krisen om det inte finns jobb? Vem uppmanar en människa i rullstol, som mist bägge sina ben, att träna upp sig med långdistanslopp?

När jag hör och ser Borg i TV tycker jag mig plötsligt känna igen alltihop. Har jag inte varit med om detta förut? En ”déjà vu”- upplevelse från förr? Jovisst. Nu vet jag. En av de böcker som gjorde störst intryck på mig i min ungdom var George Orwells dystopi 1984 (en litterär science fiction om en framtida katastrof). I det samhälle, Oceanien, där hans huvudperson Winston Smith lever, har FRA-samhället helt tagit över kontrollen över medborgarnas liv. Blå teleskärmar både sänder och ser. Alla ljud registreras och än värre. När som helst kan ”tankepolisen” kopplas in. Winston själv jobbar på ”Sanningsministeriet” där lögner blir till sanningar. Allt med hjälp av diktaturens ”nyspråk”. Där hade ord som exempelvis ”rättvisa, moral, internationalism, demokrati, vetenskap och religion… helt enkelt upphört att finnas till”. Andra ord hade fått en ny betydelse. Ett nytt innehåll. Ovanför Sanningsministeriets byggnad av skinande vit betong kunde man se hur förändringen gått till. Där fanns ”Partiets” tre slagord i elegant text mot den vita fasaden:

KRIG ÄR FRED

FRIHET ÄR SLAVERI

OKUNNIGHET ÄR STYRKA

Det var så det var. När jag såg Borg prata i går, framför podiets banderoll om att vi ska jobba oss ut ur krisen, samtidigt som han i sak medgav att arbetslösheten 2010 kan nå upp till skyhöga 12 procent, eller en halv miljon människor. Det var då Orwells fantastiska bok 1984 började surra uppe i skallen.

Den bidrog en gång under det ljuva sextiotalet till att min kritik av maoism och stalinism fördjupades. Jag valde i stället att bli medlem av Fjärde Internationalen, med dess program för en demokratisk socialism. När nu Winston och hans blå teleskärm dyker upp igen är det naturligtvis för att Borgs presskonferens i går helt enkelt var ett stycke absurd teater. Föreställningen var i klass med absurda dramatiker som en Samuel Beckett eller en Eugen Ionescu. Anders Borg har blivit vår tids Sanningsminister. Med moderaternas nyspråk förkunnas nu att:

ARBETSLINJEN ÄR ATT MISTA JOBBET

DET GÅR ATT JOBBA UTAN JOBB

FLER I UTANFÖRSKAP ÄR STÖRRE FRIHET

I regeringen pratar alla nyspråk. Fredrik Reinfeldt säger ständigt att det ska löna sig att arbeta. Men sväljer alltid att det han menar är att: ”Det måste kosta att vara arbetslös”. Krigsminister Sven Tolgfors framhåller lika ofta att kriget i Afghanistan är fred och miljöministern Andreas Carlgren säger sig satsa på kollektivtrafiken när han bygger nya motorvägar. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth  säger att bra kultur kostar inget. Bara opera. Bäverhonan Maud Olofsson, hon gör som sin idol från barndomen, Torbjörn Fälldin, hon avvecklar kärnkraften genom utbyggnad…

Krig är fred

Ja, nog liknar det vi ser av regeringens politik, mer och mer ett stycke absurd teater. I veckan såg jag på ett inslag från SVT Aktuellt. Där vädjade ordföranden för Trollhättans kommunalfullmäktige om en omfördelning av de extra tio miljarder som regeringen tog fram till våra utsatta kommuner. Han menade att exempelvis Trollhättan som drabbats av SAAB:s massavskedanden borde få mer pengar per person än det Stockholm som ännu så länge har kommit ganska lindrigt undan. Men som svar fick han bara ett överlägset och surt svar från Reinfeldt: ”Hur skulle det se ut om vi belönade de kommuner som inte har skött sina ekonomier?”. I hans värld har de kommuner som håller på att bli till industriella utmarker inte alls känt av den ekonomiska krisen. De har bara misskött sig. Att hans egen och regeringens fögderi ger pengar till redan rika som sedan lånas upp på bekostnad av alla oss andra – det tiger han helt om. Att hans eviga mantra om ”arbetslinjen” innebär massarbetslöshet skyller han helt och hållet på ”finanskrisen”. Utsatta kommuner – de får däremot skylla sig själva. Stockholm får lika mycket extra kommunpengar som Trollhättan. Reinfeldt är naturligtvis väl medveten om det är där han kan vinna nästa val.

En god sak med moderaternas absurda nyspråk är att det nog får bra många vanliga människor att ilskna till på allvar. Vi blir fler och fler som likt Astrid Lindgrens Lotta på Bråkmakargatan ”nästan vill säga ett svärord”: Fy farao vilken regering vi har! Den bästa ”arbetslinjen” vore nog att alla i Reinfeldts förskräckliga kabinett lämnade in sina avsked och drog hem till sina gamla jobb. ”För se detta vore en riktigt bra jobbpolitik”, kunde vi då säga med vår kära Astrid i minne…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, arbetslöshet, valbudget, krisbudget, Anders BOrg, regeringen, George Orwell, litteratur, Astrid Lindgren, nyspråk, 1984

I pressen:SVD1,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SD1,

Bloggare:RödaMalmö,AlliansfrittSverige,Svensson,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,RödaBerget,JonasSjöstedt,

BirgerSchlaug,EttHjärtarött,