Gråt över spilld mjölk

Gråt över spilld mjölk.

I dagarna utspelades det fantastiska, nästan overkliga scener på slätterna i Normandiet med det historiska Mont Saint-Michel i bakgrunden. I hundratal plöjde traktorer fram över slätterna, likt de allierades stridsvagnar under landstigningen 1944.

Även om det nästan handlar om krig mellan Frankrikes, Belgiens och Tysklands mjölkbönder och den kapitalistiska agroindustrins agenter i EU-kommissionen är det inte stridsvagnsgranater som viner i luften. Det är mjölk som rinner. Inte mindre än tolv miljoner liter spilldes över Normandiets redan bördiga jord fredag den 18 september. I kaskader bakom traktorerna spreds den vita drycken över den svarta jorden för att surna och kanske omvandlas till tvivelaktigt gödsel.

Första ryggmärgsreaktionen är bestörtning. Sprida värdefull mjölk över fälten- vilka j..la metoder. Men sen gäller det att förstå vad som driver mjölkbönderna till så desperata handlingar.

Fransk kravallpolis fick mjölk utan honung

Mat och dryck är inte vilka varor som helst. De är helt enkelt livsviktiga i ordets rätta bemärkelse. Och jordbruk skött som det bör skötas vårdar naturen och skapar vackra landskap. Men det är borde. I stället behandlas mjölken som vilken annan industriell produkt som helst och mjölkkrisen är helt enkelt en del av den ekonomiska världskris vi upplever. Europeiska bönders vardag regleras av EUs jordbrukspolitik. Nyliberalismens pittbullar i Bryssel vakar över att den heliga marknaden styr över tillgång och efterfrågan på mjölk. När produktionen var kvoterad gav det åtminstone en garanterad inkomst åt mjölkbönderna. Men den kapitalistiska agroindustrins intressen tog överhand och de gigantiska mjölkfabrikerna i Danmark och Holland fick Kommissionen dit de ville. Mjölkproduktionen avreglerades helt och produktionspriserna för mjölken följde marknaden. Ett tag var priserna högre än under den reglerade perioden och överproduktionen kom som ett brev på posten. Fast det är kanske numera en dålig liknelse. Från 2006 till i dag la därför 340 000 mjölkbönder ned sin produktion. Naturligtvis var det de minsta och mest naturnära producenterna som slogs ut först.

Alla håller inte med…

Men för Kommissionens jordbruksminister, danskan Marie-Ann Fischer Boel räcker det inte. Nu vill hon följa bilindustrins exempel och införa en ”skrotningspremie”. Mjölkproducenter ska stimuleras att lägga ner verksamheten. Självfallet är det de minsta producenterna, som med dagens mjölkpris, inte längre kan betala sina skulder som drabbas först. De stora ska bli större och färre. Bilar, stål, tv-apparater eller mjölk, allt ska styras av den heliga marknadens osynliga hand. Att den ekonomiska världskrisen visar att handen är blind spelar ingen roll för fundamentalisterna i Bryssel.

Räkna inte med mig, säger Fischer Boel

De flesta av de som kommissionen vill driva i konkurs är bönder i Frankrike, Belgien och Tyskland, där småskalighet är vanligare än i Danmark och Holland. Just nu betalas franska mjölkbönder 0.26 cents (+/- 2,8 kronor) per liter. I handeln kostar litern kring 13 kronor. Att de franska och belgiska bönderna gör revolt är inte konstigt. De producerar varje liter med förlust. Det är inte med glädje de sprider frukten av sitt arbete över fälten. Men de har drivits till ursinne och med ryggen mot väggen är det säkert att besprutningen av ängarna bara är en första och mycket fredlig kampmetod. Vad som kanske följer vågar nog Fischer Boel inte tänka på.

I media; DN1,

Andra bloggar: Svensson,Jonas Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Lämna ett svar