Berlusconi och Blair

tillsammans ner i

LIMBO

I dagens Aftonbladet berättar Olle Svenning, livfullt som vanligt, hur ”avgrunden har öppnat sig ” för Silvio Berlusconi, som förlorat sin immunitet inför lagen och blir alltmer insnärjd i sina sex- och korruptionsskandaler. Vatikanen ger mediemogulen sin sista smörjelse och politiskt har nu Capo dei Capo (bossarnas boss) i den katolska kyrkans föreställningsvärld gått ner i ”Limbo”. Ett sorts svävande tillstånd mellan himmel och helvete där odöpta barn och infödingar som aldrig mött någon missionär hamnar.

Svenning sparkar dessutom indirekt kollegan Katrine Kielos lite lätt i baken. Tidigare i veckan har hon på samma ledarplats argumenterat för att Tony Blair – trots allt – borde bli EU:s näste president. Se min blogg:

”Ska EU ha en krigspresident?”

Silvio Berlusconi har låtit skapa ett privat paradis, öppet för såväl toppolitiker som för fest och prostituerade. Tony Blair, nära vän med La Famiglia, levde väl i Berlusconis palats och beskyddade personligen bröllopet för Gudfaderns dotter.

David Mills, dömd till fyra och ett halvt års fängelse för korruption, var på en gång ingift i Blairs regering och betald för att tvätta Berlusconis svarta affärer.

Tony Blair önskas numera till ordförandeskapet för EU. Tål den bräckliga unionen en president, som håller Berlusconi som välgörare och donator? Kan man tro på ett självständigt EU, ledd av Blair och Barroso, George W Bushs lydiga krigspudlar?     ( Olle Svenning )

Lissabonfördraget stadgar att Det europeiska rådet ska ha en ständig ordförande. Fredrik Reinfeldt lär med sina sex månader sätta punkt för den rotation som gällt. Nu kommer ordföranden att tillsättas för en period på två och ett halvt år och den person som utses – av rådet – kan sedan få mandat för ytterligare en period. I huvudmedia är titeln redan president. Fördraget från Lissabon bakar dessutom ihop två tidigare uppdrag till ett enda. I dag finns österrikaren Benita Ferrero-Waldners fögderi som hanterar EU:s bistånd till olika länder, unionens representationskontor i diverse stater samt olika bilaterala överenskommelser. Samtidigt är spanjoren Javier Solana EU:s utrikespolitiska sändebud och oftast talesman i internationella spörsmål. Dessa två ”departement” blir nu ett. EU får en utrikesminister. En annan viktig förändring är att det nu är EU:s parlament som beslutar i immigrationsfrågor samt fiske- och jordbrukspolitiken.

Maktbalansen mellan dessa poler samt Kommissionen med sin ordförande portugisen José Barroso och den mer anonyma men mäktiga Europadomstolen är oklar. I bakgrunden finns dessutom Den europeiska centralbankens mörka och hotfulla skyline i Frankfurt. Alltså euroländernas ”riksbank”. Men inte nog med detta. I Lissabonfördraget ges de mest stridslystna staterna i unionen utrymme för att på egen hand och sinsemellan ha ett eget militärt samarbete.

Den nya konstitutionens oklarheter. Ett vidsträckt Ingenmansland, diffusa gränslinjer och väldiga dalar med ett politiskt vakuum gör att den kommande presidentens roll kan bli relativt begränsad eller mycket stor. De krafter i Europa som vill se en stark nyliberal president tycks därför ha enat sig bakom Tony Blair som sin kandidat.

Efter sin tid som premiärminister valde Tony Blair likt sin vän Silvio, att låta sig välsignas av ”papisterna”. Han konverterade från den Anglikanska kyrkan. Långt tidigare ledde han uttåget för sitt New Labour, bort från arbetarrörelsens gamla landskap till det nyliberala land som skulle bli ett paradis för alla och envar. Men för det New Labour som följt honom och låtit sig övertygas av hans ibland nästan profetiska ord blev nyliberalismen en katastrof. Människor med en solidarisk livssyn och med någon form av arbetarklassperspektiv vet att blaireffekten var ett bländspel. Tony Blair är en humbug som kommer att starta nya krig och bekämpa alla rester av arbetsrätt i EU med samma iver som han nu tummar sitt radband och ber sina böner.

Därför är det bara att hoppas att medlemmarna i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti läst sin Olle Svenning till frukosten.

Här intar Mona Sahlin lite förplägnad med partivännerna i Jönköping.

Hoppas att hon läst Olle Svennings ledare till  dagens frukost.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Tony Blair, Aftonbladets ledare, Slivio Berlusconi, EU, EU-president, Lissabonfördraget

I pressen: AB1 ,

Bloggare: