Obama går ner sig i träsket.

Obama skapar inbördeskrig i Afghanistan.

Så kom då till slut Barack Obamas beslut om truppförstärkningar till Afghanistan. Olika siffror hade redan läckt till pressen. Den vanligaste uppgiften, 30 000 fler soldater, visade sig vara i underkant. Obama skickar inte mindre än 30 000 soldater och möter nästan general McChrystals krav. Lillebror Brown i London ska samtidigt förstärka de brittiska trupperna med minst 500 soldater. Bland resten av NATOs medlemmar är tvekan stor. Frankrike säger nej. Tysklands Merkel sticker huvudet i sanden och hoppas problemet ska försvinna. I Danmark, med ny vurm för krigsäventyr, har politikerna redan beslutat om att möta Obamas begäran om hjälp med fler soldater. I svenska Riksdagen visade alla enighet om att hålla 500-855 svenska soldater i Afghanistan. Bara Lars Ohlys Vänstern röstade emot.

På väg till VM i Sydafrika hade varit bättre.

-Jag ska avsluta jobbet, jobbet sa Obama förra veckan. Men vad menar han och vilken strategi ska lyckas med det ingen annan invasionsarmé någonsin lyckats med i Afghanistan, alltifrån Alexander den Store, till brittiska imperiets två invasionsförsök och till Sovjetunionens katastrofala äventyr?

General McChrystals plan för att ”avsluta jobbet” innehåller tre stadier.

Till att börja med ska USAs och NATOs trupper koncentrera sig på att kontrollera de mer tätbebyggda områdena i stället för att söka strid i otillgängliga områden som det ändå är omöjligt att kontrollera.

Sovjet höll också många bergstoppar till ingen nytta.

Under tiden tänker Obama/McChrystel utbilda ett stort antal nya afghanska soldater med målet att den stolta stridbara afghanska armén ska omfatta 134 000 till oktober 2010.

Sedan blir det dags för USA/NATO att dra sig tillbaka och lämna landet när den nationella armén tagit kontrollen över landet och regimen i Kabul under Karzais ledning omvandlats till omutliga hedersprickar. I sitt tal i går inför officersrekryterna i West Point lovade Obama en reträtt under 2011.

Barack Obama sitter i samma dilemma som Lyndon Johnson satt när han 1965 beslutade att skicka 44 nya bataljoner till Vietnam. Därifrån fanns det ingen väg ut ur nederlaget. Enda möjliga segern var kanske den som senatorn George Aiken föreslog: -Vi borde deklarera att vi har vunnit och dra oss ur, sa han. Lyndon Johnsons undersekreterare George Ball sa: -Vi kommer inte att kunna ta oss ur detta. Vi fördubblar våra insatser men kör fast i risfälten.

För det fick han skit i amerikanska media och en förkortad karriär i politiken.

Kärnan i Vita Husets strategi består i att skapa en afghansk armé. På pappret ser det tillförlitligt ut. Men i praktiken bygger i dag USA/NATO en armé som kommer att bli en del i det inbördeskrig som man kan säga redan startat. Orsaken till det är att hela ledningen över vad som redan finns som armé ligger i händerna på tadzjiker från den Norra Alliansen. Tadzjikerna är den näst största minoriteten i landet med cirka 25 procent av befolkningen men långt efter pashtunerna som utgör mer än 45 procent. Och utvecklingen har inte gått i rätt riktning mot en mer representativ sammansättning av armén. I stället visar siffror som Generalinspektören för Afghanistans återuppbyggnad publicerat att tadzjikerna nu utgör 41 procent av alla soldater och att officerskåren är helt dominerad av tadzjikerna, som dessutom talar ett för pashtunerna helt okänt språk. När USA började bygga armén 2003-2004 var sammansättningen av armén mer representativ och följde general Karl Eikenburrys riktlinjer om 38 procent pashtuner, 25 procent tadzjiker, 19 procent hazaris (shiamuslimer) och 8 procent uzbeker. Så är det inte längre.


Tadzjikernas hjälte Massoud dödades av al-Qaeda.

Därför är det normalt att mer och mer pashtuner i södra Afghanistan ser Afghanistans Nationella Armé, ANA, som en fientlig ockupationsarmé eller en armé i koalition med de utländska ockupanterna och som försvarare av den maffiakung som omvalts till president i Kabul.

Därför är det också logiskt att många av de som frivilligt ansluter till ANA har andra motiv än att kämpa för nationen. Uppgifter nyligen publicerade av USAs försvarsdepartement visar att inte mindre än var fjärde soldat deserterat från ANA sedan årets början. Till vad de deserterar kanske inte är så svårt att gissa sig till. Och värre riskerar det att bli eftersom många av de 3-årskontrakt som rekryter skrivit under går ut innan årsslutet. Ett bevis för att armén läcker som ett såll fick vi i veckan då Karzai förklarade att soldaternas sold skulle ökas i hopp om att färre ska ta sitt pick och pack och sälja sina tjänster till talibanerna som betalar bättre.

ANAs soldater slits mellan olika lojaliteter och var fjärde deserterar.

Ju större etnisk obalans det blir i ANA desto mer kommer den att uppfattas som en fientlig armé av landets största folkgrupp och fler och fler pashtuner att drivas i armarna på talibanerna. Hur den logiken fungerar kunde Obama och McChrystel lära sig lite av från sovjetiska generaler.

-Problemet var det samma som nu. De sovjetiska trupperna var välutbildade och tungt beväpnade. Varje skott besvarades med tio skott och många civila skadades, säger general Igor Rodionov som var den siste överbefälhavaren för den sovjetiska invasionsarmén. Han säger till den brittiska tidningen Financial Times att till att börja med var förhållandet mellan sovjetarmén och befolkningen relativt god. Men dödandet av civila vände vinden.

-Vi bombade byar därför att det fanns en eller två mujaheddiner där. Kvinnor och barn dödades också och motståndsrörelsen växte.


Sovjets trupper lämnar Afghanistan 1989.

-Det fanns ingen frontlinje. Kulorna kunde komma från alla håll. Under de tio år kriget varade gick vi runt i cirklar. När vi kom drog de sig tillbaka. När vi drog oss bort kom de tillbaka, säger Rodionov och förklarar att till sist insåg allt fler sovjetiska ledare att enda utvägen var att dra sig ur. Femton tusen ryska soldater hade stupat och hundratusentals afghaner dödats.

Hur många amerikanska och europeiska soldater ska dö på de afghanska vidderna och hur många hundra tusen fler afghaner ska sätta livet till innan USA/NATO tvingas lämna landet under dubbla slag från militära motgångar på plats och en internationell opinion som kräver att alla utländska trupper ska lämna NU? Hur många svenska soldater ska dö innan krigsivrarna i Riksdagen tvingas slå till reträtt? Ta hem alla soldaterna NU.

I media:Fokus,DN1,SVD1,AB1,SSD1,SSD2,AB2,SVD2,SVD3,AB2,

Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Björnbrum,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

9 reaktion på “Obama går ner sig i träsket.

  1. Du har rätt i många av dina invändningar, men jag undrar över ditt val av rubrik: har man inte per definition fastnat om man gått ner sig i ett träsk? USA och väst riskerar i min mening snarare att dra sig ur för snabbt.

    Om väst saknar militär närvaro kan vi varken påverka de afghanska säkerhetsstyrkornas sammansättning eller stridsteknik.

    Jag skulle bli positivt övervaskad om vi uppnådde samma slutresultat som Sovjetunionen; d v s lämnar efter oss en stabil vänligt sinnad regering i full kontroll över de afghanska städerna.

    PS Påståendet att Afghanistan aldrig erövrats förutsätter en mycket selektiv läsning av historien DS

  2. Forsno,
    Du har rätt i att den lilla rubriken som syns i länkar till tidningar är konstig. Min riktiga rubrik som du ser i stor fet stil i min blogg är den rätta rubriken. Men den är för lång för den obligatoriska korta rubriken i toppen.
    Varför skulle det vara bättre att stanna längre? För att bygga de ”afghanska säkerhetsstrykorna”, säger du. Men det är ju det som är problemet. I dag byggs en etniskt snedvriden armé som kommer att bli ett instrument i ett inbördeskrig där pashtunerna befinner sig på andra sidan.
    Din kommentar om en ”vänligt sinnad och stabil regim” som Sovjet lämnade efter sig förstår jag inte. Stabilt kanske talibanstyret var i meningen att det rådde totalt förtryck. ”Vänligt sinnad” -mot vem och hur?

  3. Benny:
    Om man ska vara krass kan man säga att västvärldens säkerhetsintresse i Afghanistan är att förhindra en talibanseger. Att bygga en demokratisk Afghanska stat som respekterar sin medborgares mänskilga rättigheter vore trevligt, men vi saknar den idag den politiska viljan att göra en mer än en högst symbolisk ansats att nå dit.

    Ett stort grattis till dig och resten av bloggvänstern världen över som fått oss dit.

    Röda armén lämnade Afghanistan 1989 och Najibullahs regering föll 1992; efter dess utländska sponsor Sovjetunionens fall. Hade Sovjetunionen överlevt hade dess klientstat i Afghanistan förmodligen också gjort det.

    De afghanska kommunisterna var mycket vänligt sinnade till Sovjet.

  4. Forsno,
    Nu undrar jag hur din världsbild ser ut ? Det är alltså ”bloggvänstern” som hindrat alla dessa godhjärtade och välmenande människor i Pentagon och NATO från att ”bygga en demokratisk afghansk stat som respekterar sina medborgares mänskliga rättigheter”, som du så vackert formulerar det.
    Tack för förtroendet men jag tror du något överdriver vår makt.

  5. Benny:
    OK, det var nog lite väl tillspetsat av mig.

    Vad jag syftade på är att opinionsläget, drivet av vänstern på bägge sidor av Atlanten, gjort en uthållig insats i Afghanistan en politisk omöjlighet. Den enda vägen för utomstående att påverka hur konflikten i Afghanistan förs är om vi är närvarande och har verkliga påtryckningsmedel.

    Den långsiktiga COIN-kampanj som fanns på bordet under sommaren var den hittills enda genomtänkta strategin för att uppnå ett långsiktigt stabilt och någorlunda demokratiskt Afghanistan, men under augusti vände den amerikanska opinionen och nu ligger fokus på att kunna åka hem så fort som möjligt.

    Så nej, jag menar inte på fullt allvar att det är ditt, eller Huff Posts, fel.

  6. Forsno,
    Även nu tror jag att du överdriver ”vänsterns” betydelse för opinionsläget.
    I USA finns det ingen riktig vänster att tala om. Vad som hänt i USA är att en majoritet av befolkningen inte längre stöder en fortsatt närvaro i Afghanistan. Efter 8 års krig utan synbara resultat och med en ekonomisk kris på hemmaplan som ställt 17 miljoner arbetslösa frågar sig majoriteten till vad nytta pengarna används i ett krig utan perspektiv. Valcirkusen i Afghanistan med omvalet av mutkolven Karzai har haft tio gånger större inflytande över den amerikanska opionionen än en knappt existerande vänster.
    I Europa har vänstern lite mer inflytande över opinionen men långt ifrån att kunna påverka en majoritet av befolkningen. I Storbritannien, Tyskland och andra med större truppenheter i Afghanistan är det också det till synes meningslösa i kriget och ursäkterna om att mota terrorismen i grinden som inte sväljs av opinionen. Folk inser att det i stället rekryterar bombmän i hemmiljön. Valet av Karzai har sedan gjort sitt .
    Ingen skulle vara gladare än jag och andra ”vänsterister” om vi hade det inflytande som de ger oss.
    Ha det bra

  7. USAs 2 partier representerar inte majoriteten av den arbetande befolkningen. Demokraterna står socialt och ekonomiskt längre till vänster. Republikanerna står längre till höger socialt och ekonomiskt. Båda partierna representeras till stor del av miljonärer utan kontakt med verkligheten och som inte ens vet hur man checkar ut från snabbköpet.

  8. Eva,
    Det har du helt rätt i. Men problemet är att de opinionsundersökningar som det handlar om just har gjorts i snabbköpskassan och inte bland miljonärerna i Kongressen och då svarar numera 57 % att det är dags att lämna nu.

  9. Pingback: Kildén & Åsman » Bloggarkiv » Afghanistan – En spökarmé i fält

Kommentera