Därför skäms Obama

Är Barack Obama arrogant?

Ja, det tycker många norrmän. Han har sagt nej till att vinka till ett jippo med små, söta och fredliga barn på Rådhusplatsen. Han vill inte se på den utställning till hans ära som satts upp på Fredscentret. Han har valt bort att lyssna på den traditionella fredspriskonserten.

Men för många norrmän sticker det mest i ögonen att han avböjt en lunch med den norska kungafamiljen. Det är naturligtvis ett svårt brott mot etiketten. På gränsen till högförräderi…

Men sanningen är nog att Barack Obama skäms. Det är därför han inte vill vara mer än nödvändigt i rampljuset. Hans företrädare George W Bush skämdes aldrig. Denne pajascowboy från Texas trodde uppriktigt att det var Guds mening att med militära medel se till att ”The american way of life” kunde råda på Jorden. Men Obama är en mer tvivlande natur och i hans tal och i den bok han gett ut finns en ådra av intellektuell hederlighet. Han inser att det här med att nu ge ett fredspris till en amerikansk president på många sätt är en makaber historia.

Därför skäms han.

När hans plan Air Force No 1 i morse landade på Gardermoen i Oslo var han väl medveten om att 1 500 marinsoldater vid Camp Lejeuine, samtidigt var i färd med att ge sina kära en sista kram innan flygresan till stridsinsatserna i södra Afghanistan. De kommer att följas av 6 200 marinsoldater och 3 400 frontsoldater från 10:e Bergsdivisionen Fort Drum, New York…

Han var dessutom säkert väl informerad om att amerikanska specialtrupper så sent som i tisdags hade iscensatt ännu en massaker på afghaner. Denna gång i provinsen Laghman. I byn Armul hade minst 13 civila dödats. Däribland barn och en kvinna. 5000 bybor i provinsens huvudstad Mehtar Lam demonstrerade dagen innan president planet lyfte mot USA:s ockupation och Karzai`s samarbetsregim. Under protesten ekade slagorden: ”Död åt Amerika”, ”Död åt Obama”, ”Död åt Karzai”. Inget vidare att ta med sig till Oslo…

Nog skulle han funderat över Stortingets märkliga förskingring av arvet? I sitt berömda testamente upprättade Alfred Nobel en fond vars ränta skulle ”utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett av priserna skulle delas ut av det norska stortinget och det skulle ges ”åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”.

I diskussionen med de ”rödgrönas” statsminister Jens Stoltenberg och hans utrikesminister Jonas Gahr Störe nu mitt på dan, är frågan om NATO-landet Norge kan bistå Obamas ”The Afpak Surge” med fler norska gutter och jenter i fält. Det ska också pratas klimat. Men den rödgröne Stoltenberg tänker naturligtvis inte lova att sluta med att pumpa upp norsk olja från Nordsjön. Obama tänker inte heller lova att ta hem de 100 000 amerikanska soldater i Irak som bevakar att Jordens sista stora oljereserv kan kontrollas av USA…

Under veckan som gått har Obama, med Hillary Clinton som pådrivare, dessutom godkänt det presidentval i Honduras som kuppmakarna arrangerat. Ett skandalöst agerande som starkt kontrasterar mot hans första mer spontana fördömanden av den illegala statskuppen. Han har helt enkelt insett att han som president måste rätta sig efter ”Amerikas strategiska intressen” därhemma på ”bakgården” i Mellan-Amerika. På samma sätt som han fått klart för sig att en amerikansk president i det stora hela alltid ska stödja ockupationsmakten Israel.

I går kväll lyssnade jag till en längre intervju, ”hard talk”, i BBC med den mot USA så foglige Anders Fogh Rasmussen. Den danske högerpolitiker som bokstavligen gått över döda danska soldaters lik för att bli NATOS:s generalsekreterare /29 danskar har stupat/. Där underströk Rasmussen det som Obamas generaler Petraeus och McChrystal dagen innan slog fast i en utfrågning med den amerikanska senatens utrikes- och säkerhetskommitté: ”Ingen kan lova att vi lyckats med vårt uppdrag i Afghanistan inom de 18 månader som Obama satt som stoppdatum”. USA:s krigsminister Robert Gates har markerat samma självklarhet i flera uppmärksammade uttalanden. Ingen kan lova att trupperna dras tillbaka i juli 2011. Det som gäller är att situationen ”on the ground” då ska ses över ordentligt och att vi hoppas kunna börja med att ta hem en del soldater /lagom till Obamas nästa valkampanj?/. Sändebud från Vita Huset till Islamabad i Pakistan har också klargjort att USA tänker intensifiera sitt bombkrig mot riktade mål i landets gränsprovinser mot Afghanistan. Egna specialtrupper kan också komma att göra militära bestraffningsräder in över gränsen…

Den foglige Fogh Rasmussen som gått över danska soldaters lik för att bli NATO:s generalsekreterare…

När fredsduvan väl kommit till Norge visar det sig att Stortingets Nobelkommitté än en gång tagit miste. Det som världen får se är en hök. Det är därför som Obama inte bara har nobbat den kungliga lunchen och de fredsälskande barnen på Rådhusplatsen. Han har dessutom tackat nej till den traditionella intervjun med CNN:s Jonathan Mann, som med en fredlig inramning har intervjuat alla fjorton föregående pristagare. Obama inser att idyllen inte skulle hålla utan har i sista stund valt att i stället tala till den amerikanska hemmafronten i CBS:s ”60 minutes” . Där skär sig inte det här med krig och fred på samma uppenbara sätt. Han kan prata i de långa politikerslingor som han behärskar så väl.

Fredsfursten är kort och gott ännu en amerikansk krigspresident.

Det är bara att tacka och ta emot för att han inte förstör Nobelfesten i Stockholm…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Nobels fredpris, Barack Obama, Köpenhamn, miljö, klimat, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS1,Politiken1,Politken2,

Politken3,VG1AB3,SVD3,DN4,VG,

Bloggare:Jinge,Svensson,