Bland burkor och huvuddukar i regionalvalens Frankrike

Bland burkor och huvuddukar…

.

Vi ska förbjuda burkan! Den hör inte hemma i republiken, hävdar Frankrikes borgerlighet. Le Pens Nationella Front griper girigt tag i frågan och exploaterar den hårt i sin ständiga kamp mot ”islamism” och muslimer. Samtidigt ställer NPA, det Nya antikapitalistiska partiet, upp med en kandidat som bär schal eller vad vi skulle kalla för huvudduk, och anklagas då från alla håll för att svika kvinnorna och republikens gamla ideal om att dra en skarp gräns mellan religion och politik. Vad är det egentligen som sker och vad ska vi tycka? Kan en socialist bära burka eller huvudduk av något slag. Kan man ha ett kors runt halsen och samtidigt, som socialist, kandidera i ett val? Kan man som offentlig och känd socialist fira jul och påsk?

.

.

I Danmark och många andra länder har den politiska högern snabbt kopierat sina franska vänners fältrop. Oavsett om det finns några kvinnor som bär burka eller inte. I Sverige kom Fredrik Reinfeldt i gång med att så smått ”smaka” på förbudskravet. Men kände efter några dagars turbulens att frågan nog var för explosiv för att importera till den kommande svenska valrörelsen.

.

En viktig bakgrund till lagförslaget om burkaförbud är de viktiga regionala valen i Frankrike om en månad. Den 14:e respektive 21:e mars är det dags för de två valomgångarna.  Närmast att likna vid våra landstingsval. Valen sker var sjätte år och i det förra 2004 åkte de borgerliga partierna bakom president Chirac på ett svidande nationellt nederlag. Socialistpartiet hade stora framgångar och kunde med stöd från de gamla kommunisterna och Frankrikes gröna ta makten i 21 av 22 provinser.

.

I dag sex år senare är situationen en helt annan. Chirac är borta och i stället har Nicolas Sarkozy under sina snart tre år, trots stor social oro, ockupationer och flera endagars generalstrejker, lyckats med att driva igenom många av sina kontrareformer. Massarbetslöshet, bostadsbrist och usla kommunikationer plågar människor samtidigt som den gamla arbetarrörelsen helt har misslyckats med att formulera ett politiskt alternativ. Det öppna motståndet mot Sarkozys politik bedarrar samtidigt som framförallt det stora, men lösliga, Socialistpartiet brottas med ständiga inre, svåra slitningar. Vilket inte hindrar dess olika fraktioner från att ivrigt leta efter samarbetspartners hos den liberala och gröna borgerligheten. Det gamla Kommunistpartiet förtvinar med en åldrande gammal kader, men lyckades ändå i valen till Europaparlamentet, i alliansen Front de Gauche (FG) ,  att putsa fram lite av sin forna strålglans. Men då var mest Parti de Gauche, en vänsterutbrytning från socialisterna, med dess skicklige partiledare Jean-Luc Melenchon, som stod för glansen. I samma val fick NPA, mot mångas förväntan, något mindre röster än den rivaliserande alliansen. Lite knappt fem procent. I kommentarerna efter valet menade många att resultatet speglade det faktum att den populäre brevbäraren och partiledaren Olivier Besancenot inte var kandidat.

.

.

NPA:s Olivier Besancenot belägras av frågor om Ihlam Moussaids slöja…

.

Under hösten och vintern har det sociala motståndet kylts ner. Den politiska debatten har inte handlat om vare sig arbetslöshet, bostadsbristen, kriget i Afghanistan eller den ekologiska misär som kapitalismen lämnar efter sig. I stället är det Sarkozy och högern som har satt upp dagordningen. Inte minst har de försökt blåsa upp Frankrikes ”grandiosa nationella identitet”. ”Franska” värden ska betonas. Ungefär som när Sverigedemokraterna hävdar att Zlatans kroppsspråk inte är svenskt. I den unkna och nattståndna debatten passar idén om ett lagförbud mot burka perfekt. Den ena dagen jagar man upp papperslösa nordafrikanska invandrare och sparkar ut dem ur landet. Den andra dagen säger man att kvinnor med burkor inte hör hemma på Paris gator…

.

NPA, som bara har ett år bakom sig som ett parti, med fokus på människor i kamp, har naturligt nog hamnat lite vid sidan av under denna debatt. Dessutom har det funnits stora taktiska skillnader i partiet när det gällt hur man ska gå fram i de regionala valen. En mindre minoritet ville ha ett generellt samarbete med Front de Gauche. En annan större grupp ville gå fram direkt med egna partilistor. Den tredje ståndpunkten representerades av den dagliga partiledningen kring Besancenot. Den ville först uttömma alla möjligheter till samarbete och valallianser innan beslut fattades om att bara gå fram under eget namn. Det beslut som kom att fattas innebär vissa regionala hänsyn och därför vissa skillnader när det gäller hur man valt att ställa upp. I de flesta provinser är det NPA-listor, ofta tillsammans med lokala namn och grupper, i ett par fall som exempelvis i Languedoc-Roussillon, är det samarbete med FG. Den viktiga brytpunkten har hela tiden varit synen på ett eventuellt kommande lokalt styre tillsamman med socialisterna. Något, som med tanke på deras borgerliga program, är helt otänkbart för NPA.

.

Ilham Moussaid får löpa gatlopp

.

När nu alla förpostfäktningar är klara och valkampanjerna börjat att rulla i gång. Det är då som borgerlighetens stora tidningsdrake, Le Figaro, inleder en grov smutskampanj mot NPA och en av dess lokala förespråkare. Av partiets sammanlagt 2000 (!) kandidater har man hittat en som skiljer ut sig. På en valsedel i Vaucluse har man spårat sig fram till att det finns en ung kvinnlig studentska, Ilham Moussaid, på fjärde plats. Hon är troende muslim och bär en vit huvudduk eller knuten schal. NPA anklagas för röstfiske bland unga muslimer i förorterna. I  ett mycket populärt radioprogram påstås ogenerat att hon bär burka. Alla stora medier och även alla vänsterpartier radar upp sig och låter henne löpa gatlopp. I Frankrike, som verkligen har en tradition, sedan den franska revolutionen, att försöka skilja religion från politik, är det god jordmån för denna kampanj. Som självklart ytterst syftar till att få bort de stora sociala frågorna från valdebatterna. När en minoritet i NPA sedan klargör, visserligen av helt andra skäl än le Figaro, att de också varit emot hennes kandidatur, då kan dubbelmoralen hos NPA:s motståndare frodas för fullt. Socialistpartiet och dess stödtrupper, som anklagar NPA för att föra in religionen i politiken, de kan samtidigt ha egna politiker i slöja och sitter varje dag i regionala myndigheter och anslår miljoner francs av offentliga medel till privata katolska läroverk…

.

Ledningen för NPA menar att anloppet mot Moussaid är helt missriktat. Hon är partimedlem, aktiv antikapitalist och feminist och är överens med hela NPA:s program. Hon har valts av en majoritet av medlemmarna i Vaucluse och detta måste respekteras fullt ut. För henne är huvudduken en personlig sak. Den är privat. Den spelar en roll för hennes personliga religiösa tro. I sin politiska gärning är huvudduken eller religion någonting som hon överhuvudtaget aldrig berör. Andra röster i partiet, exempelvis Anne Leclerc i NPA:s feministkommission, betonar huvuddoket som en symbol för förtryck mot kvinnan, och vill därför inte att det ska bäras av partiets kandidater. Den komplexa och viktiga diskussionen, som skiljer sig helt från islamofobernas gatlopp, kommer att fortsätta. Men nu respekterar och stödjer partiledningen Vaucluses beslut och vill få debatten avslutad, samtidigt som man hänvisar till en bred debatt i höst inför NPA:s andra partikongress. Det viktiga är att nå ut med det program för motstånd mot Sarkozy och hans höger som NPA, och Ilham Moussaid, går ut med.

.

.

Nicolas Sarkozy visar gärna upp sig , i officiell ställning, med judendomens religösa

symboler. Lika glatt tar han emot den katolske påven. Här Benediktus den 14:e…

.

.

Nu skiljer sig naturligtvis den roll religiösa symboler spelar  från land till land och från tid till en annan. När den turkiska nationella revolutionen förbjöd fezen och slöjan i det offentliga livet var det ett försök att befria staten från religionen. När Sarkozy vill förbjuda burkan på ”fransk jord” är det ett sätt att gynna rasism och en del av hans angrepp på människors demokratiska rättigheter i stort. Burkan är ett marginellt fenomen. I Frankrike är det dessutom en hel del ”vita” fransyskor, konvertiter, som bär burkan som ett sorts koketteri. Ett förbud är säkert bara kontraproduktivt. Det föder motstånd. På samma sätt som många kvinnor på universiteten i Istanbul, Amman eller Kairo i dag bär slöja, som ett sätt att visa ett ställningstagande mot västvärldens krig mot palestinierna. En helt annan sak är att det i nästan alla jobb är uteslutet att man kan bära burka. Det faller på sin egen orimlighet och de konkreta krav som gäller vid en anställning. Blir det uppenbart att en man eller en släkt tvingar en kvinna till att beslöja sig måste det också räknas som ett lagbrott.

.

Men när detta är sagt menar jag att Ilham Moussaids kandidatur är någonting positivt och jag skulle ha samma inställning i Sverige. Inget parti, inte heller ett socialistiskt parti, kan kräva personlig religiös avbön som en förutsättning för medlemskap eller som ett villkor för att man kan representera det egna partiet. Hur skulle det se ut om ett socialistiskt parti i exempelvis Pakistan, för medlemskap krävde att kvinnor alltid skulle visa sig utan slöja? Inte heller kan man kräva att vi själva ska vara helt befriade från traditioner, vanor och fördomar långt innan arbetarklassen befriat sig själv. Ingen skulle avvisa en kvinna som kandidat bara för att hon valt att måla läpparna, färga håret och använder mascara. Hon kanske to m har opererat in siliconbröst, allt för att behaga eller underordna sig männens syn på vad som är vackert och sexigt…

.


En av NPA:s regionala valaffischer.

Ja till gratis kollektivtrafik – Nej till koldioxidskatt

.

Huvubonader spelar eller har spelat en viktig roll i både judendom, kristendom och hos islam. Den bibliske aposteln Paulus, han som tyckte att kvinnan ska tiga i församlingen, menade också att:

.

”Jag vill, att ni skall inse detta, att Kristus är var mans huvud och att mannen är kvinnans huvud och att Gud är Kristi huvud. Var och en man, som har sitt huvud betäckt, när han beder eller profeterar, han vanärar sitt huvud. Men var kvinna, som beder eller profeterar med ohöljt huvud, hon vanärar sitt huvud, ty det är då alldeles, som om hon hade sitt hår avrakat”

.

På den tiden betydde ”avrakat hår hos en kvinna” detsamma som en sköka, en hora eller prostituerad. Kvinnan var underordnad mannen, som i sin tur bara var underordnad Gud. Under min barndom och ungdom gick min mamma och andra ”tanter” ibland till kyrkan och hade då alltid hatt eller schal som huvudbonad. Den gamla traditionen är nu helt utplånad och jag tror inte ens att Göran Hägglund vill återinföra den. Traditionen är borta. Utan lagstiftning. Här kanske jag ska avsluta med en synpunkt från 1920-talet och då från den ryske revolutionären Nicolaj Bucharin. I dåtidens svenska kommunistparti böljade en debatt om den omtyckte agitatorn Kata Dahlström och hennes vurm för buddismen. Många medlemmar menade att detta var oacceptabelt. Bucharins enkla och i mitt tycke mycket goda råd var helt enkelt: ”Det räcker med en enhetsfront på jorden. Även om vi inte är överens om himlen”…

..
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,

8 svar på ”Bland burkor och huvuddukar i regionalvalens Frankrike

  1. Pingback: man « att skriva

  2. 20- och 30-talen går i allt tydligare repris – i alla avséenden. Endast syndabocken är en annan än då.

  3. Själv tror jag att sökandet i sakfrågor och samsyn kring materialistiska synsätt skulle motverkas av obligatorisk ateism för medlemmar av arbetarpartier. Men att låta en religion bäras fram av en offentlig profil, det slår över åt andra hållet: ingen favorisering av någon religion eller dess symbolik, måste bilda regel. I annat fall behandlas inte längre trosuppfattningar som var och ens personliga angelägenhet.

  4. Bakgrunden till det hela är väl den lågkonjungtur med påföljande arbetslöshet hos den s.k. ursprungsbefolkningen som då inte ser med blida ögon på en ohämmad invandring. Då invandrargrupperna dessutom utmärker sig med kulturella krav och seder då går det åt skogen. Jag är uppriktigt sagt orolig…

  5. Pingback: Förbud mot vissa kläder är fel | Svensson

  6. Helt vansinnigt att låta den rasistiska franska polisen få ytterligare en ursäkt att trakassera muslimer. Antalet kvinnor i Frankrike som bär burka/nikab uppgår i dagsläget till ca 1900. Skulle gissa att vi får se en kraftig ökning.

    Ganska typiskt att det manschauvinistiska Frankrike slår ner på kvinnorna. Varför inte ge sig på männen och förbjuda långskägg istället? Man kan ju gömma bomber i dem. Dessutom kan de fastna i dörrar på bussar och i tunelbanan

  7. Det är närmast parodi hur liberaler vill lagstifta om vad folk ska ha för kläder på sig. Klädtvång i frihetens namn! Vad blir nästa? Lagstadgat slipstvång?

  8. Pingback: Jag tycker att ett förbud mot Burka eller Niqab är helt i sin ordning. | Så här är det bara!

Lämna ett svar