.
En djup politisk kris står för dörren i det thailändska samhället. Den styrande eliten i Bangkok, uppbackad av militären, har inte lyckats demobilisera fattigbönderna och arbetarna som i snart två veckor dominerat gator och torg med sina färggranna djupröda skjortor.
.
De röda kommer från den fattiga landsbygden norr om Bangkok.
Från att ha varit utnyttjad stödtrupp åt den förre premiärministern Thaksin har rödskjortornas rörelse slagit sig in på den politiska scenen som en kraft att räkna med trots att de saknar en verklig politisk ledning och ett program för social fö֊rändring.
Rödskjortorna visar att medias tidigare rapportering om ”trötta demonstranter som åker hem till byarna” var mer ett önsketänkande från de härskande än realitet. I stället finns det just nu mellan 60 000 till 100 000 rödskjortor i Bangkok som inte visar några tecken på att de tänker vika ner sig frivilligt. Deras krav på regeringens avgång och nyval står mer fast än någonsin.
Det är flera aspekter av krisen som visar dess djup jämfört med situationen under de rödas demonstrationer i fjol vår då de relativt lätt kunde drivas tillbaka av militären.
.
Det råder stor beslutsamhet i de rödas led.
.
Det handlar inte längre om en klyfta mellan den fattiga landsbygden och den rika eliten och välmående ”medelklassen” i Bangkok.
-Akademiker och alltfler munkar kräver nu allvarliga förhandlingar och f֊örsöker tvinga regeringen att ge efter terräng, skriver en vän till mig, som vi kan kalla Max, på plats i Bangkok. En del av ”medelklassen” ser att den sittande regeringen inte längre har stöd i samhället. Den kan inte överleva utan militärens beskydd. Regeringen håller för övrigt till i en armékasern sedan ett par veckor. Så slipper ministrarna trampa i de rödas blod som färgar gatstenarna runt regeringsbyggnaden.
Regeringspartiet PD har tappat allt stöd bland befolkningen. I en nylig opinionsundersökning fick partiet knappt två procent. Inte mycket att hurra över.
-Regeringschefen Abhsit framstår för vad han är, militärens pojke. Att han gömmer sig i en barack visar hans svaghet och hans beroende av männen i uniform, skriver Max och fortsätter.
– Det visar också att militären håller honom i korta tyglar. Just utifall han skulle få för sig att göra eftergifter som militären inte gillar.
.
Premiärminister Abhisit Vejjajiva är militärens man.
I lördags visade arméledningen att den för tillfället lagt bajonetterna åt sidan. Stora demonstrationer samlades vid alla check-points i stan och manade soldaterna att ansluta sig till folket. Plötsligt beordrades alla soldater tillbaka till kasernerna. Kanske i självbevarelsedrift eftersom nästan alla soldater kommer från samma fattiga områden som rödskjortorna. Det är bara officerarna som har sina rötter i Bangkoks överklass.
-Det är kanske bara en manöver för att vinna tid. Men låt oss hoppas och vara lite naiva och tro att det är början till slutet på militärens snart åttio år långa strupgrepp på landet, säger Max förhoppningsfullt.
Rödskjortorna har mognat som politisk kraft och visat taktisk finess som slår an även bland Bangkoks innevånare. I fjol lät de sig snabbt provoceras till gatustrider av PDs gula huliganer efter ett par bombattentat med flera döda bland de röda. Samma sak händer nu. Ett halvt dussin bombattentat med handgranater har redan skett som media försöker tillskriva de röda men utan att lyckas övertyga bangkokborna.
.
Thaksin tror ännu på en seger.
I stället har de röda tillgripit metoder som skördat sympatier utöver de egna leden. Hela världspressen har redan beskrivit det spektakulära nerblodandet av offentliga platser och byggnader. Ledande rödskjortor har också klippt sitt hår.
-I kväll klippte rödskjortornas ledare sitt hår framför kameror. Senare följde andra efter deras exempel. Håret har ett symboliskt värde i Thailand. Att vidröra en persons huvud är en förolämpning och eftersom håret skyddar huvudet har det ett symboliskt värde. De offrar sin kropps huvudbonad för demokratins skull, skriver min vän Max.
Det har skett en viktig förändring sedan i fjol. Kungens roll som landsfader och i det närmaste en Gud är inte längre given. Efter militärens upplösning av de rödas regering i december 2008, som Kungen gav grönt ljus, är hans ställning inte lika oantastbar längre. Dessutom är den 82-årige monarken intagen på sjukhus och ingen vet om hans dagar är räknade. Det finns ingen tronföljare som kan överta den sittande kungens vågmästarroll.
.
Hundratals liter blod samlades in av de röda.
I dag söndag meddelar media att premiärministern gått med på att hålla samtal med de rödas ledare. Men det verkar vara en manöver för att minska antalet deltagare i demonstrationerna som pågår oavbrutet. Vare sig premiärministern eller arméledningen kan vinna på ett nyval. Rödskjortornas parti UDD kommer att vinna i ett nyval. I och för sig kan domstolarna förbjuda partiet. Men det är en metod som redan visat sig ineffektiv. Partiet återuppstår snabbt under nytt namn.
De rödas portalfigur är den före detta premiärministern Thaksin Shinawatra, som störtades i en militärkupp 2006. Med sina många miljarder dollar har han från utlandet fortsatt att spela en stor roll i de rödas mobilisering och hans rätt att återkomma är ett centralt krav från de röda. Thaksin kommer inte från eliten i Bangkok. Han kommer liksom rödskjortorna från det fattiga norra Thailand. Sin förmögenhet skapade han som mediemagnat. Hans popularitet, förutom ursprunget från norr, skapade han som premiärminister genom att införa ett minimum av sociala reformer inom skolväsendet och hälsovården till de fattigas förmån. Reformer som omedelbart skrotades efter kuppen 2006.
Thaksin är en korrupt och manipulerande personlighet men på grund av den roll han spelade som regeringschef är han fortfarande ledarsymbolen för de röda. Att han skulle tillåtas komma tillbaka av militären verkar helt uteslutet. Möjligen skulle det kunna ske i ett läge av folkligt uppror, men då för att ”avväpna” rörelsen. Han är delvis de rödas styrka som en symbol för de fattigas kamp men samtidigt en black om foten på rörelsen i dess försök att skapa ett politiskt alternativ till militärens hantlangare i Bangkok.
Landets kris närmar sig en upplösning. Seger eller nederlag för folkets krav på demokrati är alternativen.
-Förlorar vi åker vi i fängelse, Vinner vi får vi tillbaka demokratin , sa Nattawut Saikua, en av de rödas ledare, till demonstranterna i lördags.
Min vän Max tror inte, sina ”naiva förhoppningar” till trots, att militären och överklassen i Bangkok frivilligt kommer att överge åttio år av makt och rikedom.
.
Arméns soldater kommer nästan uteslutande från det fattiga norra Thailand.
-Men en militärkupp blir inte smärtfri den här gången. Blod har flödat tidigare i Thailand men den här gången har de halva landet emot sig. Jag befarar ett blodbad om militären beslutar att en kupp är enda sättet att behålla makten, avslutar min gamle vän.
Jag kan bara hoppas att han har fel.
.
Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,AB1,SSD1,DN3,SVD2,AB2,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Thaksin, Abhisit, Kungen, Militärkupp, Rödskjortor,
Det är nog ingen större risk för militärkupp. Det om något är en propagandistisk retorik och provokation som är alltför vanlig i länderna i regionen. Kuppen 2006 är idag ansedd som ett misslyckande även inom militären – den frös läget och när militären drog sig tillbaka blev det status quo. En de facto rätt så inkompetent Thaksinvänlig regim tog över efter det och blev bortkörd icke-konstitutionellt 2008.
Jag tror man skall vara försiktig med att driva någon slags klasskampsretorik när det gäller situationen i Thailand. De flesta vill bara att det skall bli lite ordning på den politiska situationen.
Inga jag mött vill se militären ta över så det lär inte hända – även en militärdiktatur kräver faktiskt ett minimum av folkligt stöd vilket vi ofta glömmer. Det pratas mycket om korruption hit och dit – sanningen är nog att den minskar i långsam takt om man ser lite på sikt, alldeles oavsett ledare. Men Thaksins styre var på väg att bli ett rejält lågvattenmärke.
Thaksins sociala reformer fanns bara på pappret. De sociala reformerna är kvar för övrigt enligt uppgift från en vän i dag, men lika lite implementerade som under Thaksins tid.
Thaksin fick stöd genom allmosor till fattiga – bättre än inget men han var nog rätt så ointresserad av att ändra maktstrukturer. Och han var som sagt genomkorrupt och diktatorisk – att kalla honom ”manipulerande personlighet” är ett rejält understatement.
Då tror jag ändå Abhisit som ledare har en mer genuin agenda och givet utvecklingen av tidigare demos så kanske det inte är så konstigt att han sitter i militärens lokaler? Man skall nog inte övertolka allt man ser.
Som vänstermänniska blir jag oroad när andra vänstermänniskor ”stödjer” rörelser som saknar egen politisk plattform. Då kan det ju sluta var som helst? Detta är de rödas problem idag. Vad erbjuder de för politiskt alternativ? En fortsättning av politiskt patronage?
Nej ,då ser jag hellre en demokratisk succession efter sedvanlig politisk debatt. Det är val nästa år – då kan båda sidor utveckla en politisk plattform och gå till val på det.
Hursomhelst är det ändå ett gott tecken att folk demonstrerar på gatorna. Det är ett tecken på ett gryende demokratiskt medvetande.
Benny – hej!
Tror mig ha läst tre artiklar om Thailand, som du skrivit. Själv är jag inte alls påläst, därutöver. Jag vill fråga dig en sak: kan du själv urskilja om STRÄVANDET från befolkningsmassorna domineras av sociala, demokratiska eller överlevnadskrav (det sistnämnda skulle utmärka sig av det som är direkt förenat med hunger, misär och superexploatering ända in i omgivningarna/miljön)? Visserligen tenderar väl många av vår tids stridigheter från oppositionella krafter att förena alla tre frontpartierna. Min fråga gäller det mest dominerande inslaget. Vad ser du?, undrar boa från Luleå