Täpp till Näringslivets talrör…

.
Nu vill Stefan Fölster, chefekonom och talrör på Svenskt Näringsliv, öppna för en större privatisering av Arbetsförmedlingen. Han vill ha fler privata företag som sköter ruljansen med de arbetslösa berättar han för radions morgoneko:
”De har väldigt mycket kontakt med företag och näringslivet och kan ofta se vad en företagare kan behöva ytterligare i en person. Och på det sättet kan de hjälpa till att skapa jobb som inte tidigare fanns, säger Stefan Fölster. Men så arbetar inte de flesta arbetsförmedlare utan dem är betydligt mer passiva, tillägger han.”

.

Snart kommer en halv miljon människor
att sitta framför skärmarna och klicka efter jobb som inte finns
.
Näringslivets talrör hänvisar till en egen undersökning som sägs visa att en vanlig arbetsförmedlare bara förmedlar ett jobb i månaden. Clas Ohlsson, chef för Arbetsförmedlingens analysavdelning, håller inte alls med. Hans underlag visar att den rätta siffran är två jobb i månaden och att detta är en bra investering:
”Vi försöker ju satsa våra personalresurser på dem som vi tror inte kommer klara sig utan oss. Och om det handlar om en person som annars skulle slås ut från arbetsmarknaden eller vara arbetslös under en mycket lång tid, då tycker jag att de här 30 000 eller 60 000 kronorna är ganska lite.”


Vi har läst om de otaliga privata skumraskföretag som regeringen skapat genom en ymnig pengaström till människor som säger sig kunna ”coacha” jobbsökande ut i arbetslivet. Aftonbladet dokumenterade skandalerna. ”Healing” var en av de metoder man använde…
Talröret Fölster vill ha mer av detta. I de fall denna nya business lyckas bättre handlar det naturligtvis om att man skrapar av ”grädden från moset” och själva snaskar i sig de skattemedel som anslagits. De privata företagarna handplockar snabbt den bästa eller ”resursstarka” arbetskraften och skiter i alla andra…
Men egentligen borde den sorgliga ekonom berätta för oss alla att det är Svenskt Näringsliv som misslyckats. Under två år har exempelvis 51 000 industriarbeten försvunnit och självklart är det svårt att förmedla jobb som inte finns. Nästa år kan så många som en halv miljon människor sitta vid Arbetsförmedlingens datorer och förgäves klicka efter alla de arbetstillfällen som deletats.  Dessutom tvingas alla som är kvar i jobb att slita hårdare och ta större risker. Samtidigt med Fölsters utspel rapporteras att antalet arbetsplatsolyckor ökat drastiskt. Med elva procent sedan i fjol. Talande nog samtidigt som konsultföretaget Ernst&Young redovisar siffror som visar att bedrägerier och korruption breder ut sig inom företagsamheten…
”Arbetsförmedlare kritiseras för passivitet” är rubriken för radioinslaget. Egentligen borde den ha varit: ”Kapitalismen i kris – förmedlar inga jobb”. Ett sådant inslag skulle nog täppt till Näringslivets talrör för gott…

.

************************************

.

Folkpartiets Jan Björklund borde spana efter de jobb som flytt under hans regeringsår men väljer i stället att som soffpotatis i SVT:s morgonstudio kräva att ungdomar under 23 år bara ska tjäna hälften av den normala lönen. Denne Björklund upphör aldrig att förvåna. Varför blanda ihop lärlingssystem samt utbildnings- och lönetrappor med brutala lönesänkningar. Varför inte samtidigt kräva att hyror, mat, resor mm bara ska kosta hälften för ungdomar? Nåväl. Det bästa med detta utspel är att ännu fler ungdomsväljare lär fly hans tynande parti.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,GP1,Expr1,SDS1,

Bloggare: Jinge,Svensson,Ett hjärta rött,

3 svar på ”Täpp till Näringslivets talrör…

  1. Tja. Vi brukar inte kalla oss för ”kommunister”. Begreppet är förstört av stalinismen. Men går man till ordets ursprungliga innebörd handlade det om gemenskap. Om en sammanslutning av fria producenter i en arbetsgemenskap. I den mening är det bättre med en gemensam arbetsförmedling, under kontroll och övervakning av alla arbetande människor. Betydligt bättre än med ”healing” eller en fåfäng jakt efter jobb som inte finns.

  2. Det är onekligen för mycket byråkrati på Arbetsförmedlingen, men tjänstemännen där måste ju fylla ut sina arbetsdagar. Några riktiga arbeten finns ju inte att förmedla; vad man erbjuds är att träffa en coach, vilket kan ju kännas värdefullt för den arbetssökande som främst behöver någon att tala med…

Lämna ett svar