Indalsälvens vackra delta.

.

Vid avfarten från E4 till Midlanda flygplats hittar du den här skylten. Har du tid och om vädret inbjuder ta dig då en promenad i deltats naturreservat. Jag lovar dig att det är mödan värt.  Mellan motorvägen Timrå – Härnösand och flygplatsen ligger ett underskönt delta med massor av små och större armar av älvens utlopp i Klingerfjärden som  i sin tur ligger inklämd mellan fastlandet och Alnön. Just det. Där det låg såg vid såg vartän man såg. Bland deltats rännor och öar lekte och fiskade jag som liten med alla andra andra ungar i de närliggande samhällena. Då var det roligt. Nu inser jag att vi hade ett eget paradis.

Men häng på så guidar jag dig genom reservatet till dess ände vid havet.

.

.

Innan vi kommer över till ön mitt i älven där Midlanda  flygplats ligger ska vi ta oss över bron till Skeppsholmen som byggdes 1959. Innan dess gick det en färja till ön. I skolan var vi avundsjuka på barnen som bodde på ön. Två gånger om året fick de ledigt en vecka eller mer från skolan. Då isen la sig men inte bar och när den gick upp och färjan inte ännu kunde korsa älven.

.

;

Strax efter bron möts södergående trafik på E4 av Bengt Lindströms omtvistade monumentala Y som hälsar välkommen till  Timrå. Det är här du ska ta av från motorvägen för att komma till mitt barndoms vattenrike.

.

.

Efter en kort sträcka på en gropig grusväg kommer vi fram till den plats där en träbro spänner över den gamla timmerrännan till reservatets början. Där hittar du de här handmålade kartorna som föklarar lite av deltats historia, hur det utvecklats sedan mitten av 1700-talet. Med en landstigning på en centimeter om året och med allt slam som vårfloden för med sig har deltat förändrats mycket under åren. Den stora ön i utloppet som kallas Sandgrundet var bara en liten bank när jag var grabb. Nu är det en stor ö med fullvuxna lövträd i mitten. På kartorna kan du se att där reservatet ligger nu fanns det bara vatten för hundra år sedan. Det kallas tidens tand.
.

.

Under den gamla träbron som leder över till reservatet rinner timmerrännan. Här låg fram till första åren av 60-talet ett sorteringsverk. Stockarna som flottades på Indalsälven samlades här upp, sorterades och buntades till långa släp som bogserbåten Per Hellzén i sakta mak drog till de närliggande massafabrikerna Fagervik, Wifstavarf, och Östrand. På sommaren arbetade här omkring 400 timmersorterare.

.

.

Så här ser timmerrännan ut uppströms. När isen gick på våren kom här tusen och åter tusen stockar framrusande och samlades upp av skickliga sorterare med båtshakar.

.

.

Nu följer vi gång- och cykelleden till reservatets ände. Först, strax efter träbron, hittar vi sanddyner som inbjuder till bad och solbad. Vattnet är underbart när det värmts upp av solen, vilket aldrig sker innan slutet av juni. Men då blir det ett badparadis. Klart rinnande sötvatten i en ränna med djup mellan en halvmeter och en och en halv meter. Idealiskt för barn. När jag var grabb var det så djupt att vi inte nådde botten.

.

.

I sandbankarna växer vackert strandblomster. Fråga mig inte vad de heter. Jag är ingen god kännare av blommor och växter. Du kanske vet? Hör av dig i så fall.

.

.

Där miljoner stockar rusat fram fastnar nu ibland gamla döda träd som vårfloden för med sig.

.

.

Lite längre fram finns den första hängbron som för oss över till nästa ö. Vad har Indiana Jones som mitt reservat inte har?

.

.

Där möts vi av en fin gångled som tar oss fram till nästa hängbro.

.

.

Sista hängbron spänner över en liten ränna som är gäddornas favoritlekplats. Titta ner i vattnet och du kan vara säker på att få se en gädda i vasskanten. Det vill säga om du kommer innan eller strax efter Midsommar. Sedan blir vattnet för varmt och de glupska bestarna tar sig ut på djupare vatten.

.

.

Nu har vi avverkat den halvannan kilometer gångled som slutar vid havet. Eller rättare sagt i Klingerfjäden. Det riktiga havet ligger utanför Alnön som med sina tre mil ligger som en vågbrytare i fjärdens öppning. Framför oss breder en kilometerlång sandstrand ut sig som i folkmun döpts till Smackgrundet. Här  är det långgrunt och när industrisemestern startar och om vädret bjuder till samlas här traktens barnfamiljer. Även riktigt små barn kan bada riskfritt intill stranden. Det är bara ett par decimeter djupt ett trettiotal meter ut.

.

.

Tittar vi åt andra hållet ser vi ena huvudfårans utlopp i Klingerfjärden. Den skogsbeklädda ön till vänster är Sandgrundet som bara var en liten sandbank för sextio år sedan. I bakgunden, fem kilometer bort, syns Timrå centrum.

.

.

Havet och solen formar sina egna skulpturer som pryder naturen i decennier.  Så länge jag minns har den här tallroten legat här.

.

.

Vid mynningen fiskar lokalbefolkningen sik och öring. Här är fisket fritt. Kortfisket börjar ett par hundra meter upp i älven. På de grunda sanbankarna samlas siken för att under början av hösten leka rommen av sig. Tyvärr samlas då också den allt mångtaligare sälen till kalas. Siken störs i sin lek och de som inte äts upp av sälen drivs på flykt. I ett antal år har därför fisket varit uselt och de öppna eldarna falnat.

.

.

Så ser det ut i mitt reservat, mitt eget vackra delta. Vid Bengt Lindströms Y hittar du mer information om Timrå och kartor över Indalsälvens utlopp och omkringliggande samhällen.

.

.

Foto: Alla bilder är mina egna och tagna på Midsommardagen

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Indalsälven, Timrå, Midlanda, Delta, Gädda, Landsigning, Sik, Säl, Naturreservat