.
För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.
Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.
.
Inte bara dödsfall och sårade.
Många danska soldater får också svåra psykiska skador.
.
I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.
Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket – eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:
Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…
.
Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…
.
Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.
I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…
Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF
I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,
Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,
Ja det kostar att vara med i krigshetsarnas lekstuga. (USA)
Det är en fullständigt absurd situation som utvecklats, man pumpar in stora belopp i landet och den nyliberala logiken gör att ingen av de ledande och mäktiga intressenterna har något intresse av att konflikten tar slut, de tjänar alla på att det är konflikt. Blir det fred så kommer det med alla sannolikhet inte att pumpas in tillnärmelsevis samma slantar i Afghanistan, det är nog alla intressenter där mycket väl medvetna om.
Fulltänding idioti av motståndsrörelsen att spränga bort infrastruktur , attackera flickskolor etc. Säga vad man vill om Natos närvaro men det har ju lite positivt med sig i fråga om att stabilisera läget och skydda infrastrukturen. Trots det så måste till slut afganerna själva komma överens – det går inte att tvinga på någon en långvarig fred.
Frågan är om man bara ska strunta i allt och låta dem strida för sig själv ett tag tills någon slags terrorbalans infinner sig? Det fungerade ju så bra när Hutus och Tutsis löste sina interna problem…
Krig är så kostsamt så jag tycker ändå man borde satsa på civila uppbyggnadsprojekt i mycket större grad. Tror det skulle ge större långsiktig effekt. Brunnar, vägar, sjukhus, utbildningsprogram, verkstadsutrustning, traktorer etc borde ju finnas kvar även efter det att kriget tagit slut. Afganerna själva måste ju själva inse att det finns vissa fördelar med utveckling.
Korruption är förövrigt ett otyg som ska bekämas så mycket som möjligt. Tänk om vi skulle behöva rörmokaren lite extra vid sidan om bara för att han ska göra ett bra jobb och för att rören inte ska läcka? Eller att städerskan måste få en dusör för att det inte ska bli kvar lite skit i hörnen? Eller att vi ska betala företagsledarna lite extra bara för att de ska göra ett bra jobb? Eller vänta nu en stund, vi har ju något som heter bonusar… Men det kanske bara är ett sätt att kringå lönetak? 😉
Pingback: Jinge.se » Ska man blockera SD?
Pingback: De rödgröna och NATO – när kommer de ut ur garderoben?