-Vi hjälper vare sig ni vill eller inte.

.

EUs ledare med Merkel och Sarkozy i spetsen har dragit på de vita rockarna för att som goda samariter hjälpa Irland att låna pengar vare sig landets regering vill det eller inte.

Likt Al Capone ger de Dublin ett ”erbjudande som inte kan avböjas”. Men varför är Bryssel, Berlin och Paris så heta på att ge Irland stora summor när det var nästan omöjligt att få loss ett korvöre till Grekland?

.

Al Capone skulle inte känna sig bortkommen i dagens finansvärld. Däremot är det tveksamt att Jesus skulle förlåta månglarna.

.

Grunden till krisen är som i fallet Lehman Brothers att de irländska privata bankerna under de låga räntornas epok lånat upp enorma summor för att spekulera i allt som rör sig. I ett visst läge, när finanskrisen visar vilka som simmade nakna i högvattnet, då sprider sig oron att bankerna inte ska kunna betala tillbaka sina lån till långivarna, som nästan alltid är andra banker. Det är vad som brukar kallas ”riskexponering”, det vill säga hur pass stor osäker långivning som exempelvis Deutsche Bank har till Allied Irish Banks.

Det är den paniken och eventuella spridningen av skuldkrisen till de övriga europeiska långivande bankerna som Sarkozy och Merkel vill undvika. Deras egna privata banker kan råka illa ut. För att försäkra sig om att kunna ”lösa ut” de irländska bankerna vid en akut risk för bankrutt måste den irländska staten ge ut statsobligationer, det vill säga låna pengar på den internationella finansmarknaden. Vilken i sin tur kräver ockerräntor på de irländska statsobligationerna vilket i sin tur leder till att Irland tvingas använda en stor del av sin budget för att betala ut räntorna på statsskulden till långivarna, de utländska bankerna. Om de inte lyckas göra det då kan tyska, franska, belgiska och andra länders banker dras med i de irländska bankernas fall. Allt hänger ihop som någon lärd lär ha sagt.

.

Molnen hopar sig över landets banker som haft båda händerna djupt i kakburken.

.

Det är huvudorsaken till varför EU plötsligt är så givmilt att det till och med vill tvinga på Irland hjälp. Men det finns också en andra orsak som inte kan förbises. I åratal har den irländska staten byggt det ”irländska undret” med hjälp av en extremt låg beskattning av bolagens vinster, nämligen 12,5 procent. Internationella storbolag som Microsoft, IBM och andra har använts sig av den stora skillnaden i bolagsskatt mellan Irland och resten av EU för att sätta upp sina ”huvudkontor” (eller Coordination Centers som de kallas) på Irland. Det är enheter som inte producerar ett jota. Däremot flyttar Microsoft och andra, med mer eller mindre laglig bokföringsteknik, över sina vinster i exempelvis Frankrike till Irland där de beskattas med 12,5 procent. Det är grunden till ”det irländska undret”.

.

På pubarna besjungs inte längre det ”irländska undret”.

.

Inte undra på att Merkel och Sarkozy ser rött när den gröna ön kommer på tal. Nu har de fått chansen att sätta åt Dublin. I villkoren för att EU ska ”hjälpa” Irland (dvs hjälpa franska och tyska banker) ingår som första krav, vilket dagens Financial Times slår upp stort, att den irländska regeringen ska höja bolagens vinstbeskattning.

I Le Monde förklarar den franska finansministern Lagarde att Dublin måste öka sina statsinkomster och att bolagen måste bidra. –Det finns ingen annan väg, säger Paris. Att det bara handlar om att förbättra konkurrensläget för den egna industrin glömmer man bort att säga. För hur ska man annars förklara att Sarzkozys regering just nu diskuterar att avskaffa förmögenhetsbeskattningen och sänka bolagsskatterna? Dubbelstandard, kallas det. Men ingen har sagt att det krävs konsekvent handling i politiken. Allt är tillåtet bara det hjälper det egna landets kapitalägare. Vare sig det handlar om att skydda det privata bankkapitalet eller industriföretagen.

.

Media. DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN4,SVD4,

Bloggare: Svensson,Teckentydaren,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irland, EU, AIB, Merkel, Sarkozy, Grekland, Kris