Miljoner sa nej till att betala krisen.
.
Den 24 november går till historien i Portugal. Generalstrejken i går var den största i Portugal sedan revolutionen 1974. I den offentliga sektorn var strejken total och i det privata deltog arbetarna vid många stora industrier som exempelvis Volkswagens fabriker som stod stilla hela dagen.
.
Alla arbetare vid Volkswagens fabriker la ned arbetet.
.
För första gången sedan 1988 kallade de två stora fackföreningarna, UGT och CGTP, gemensamt till strejk. Enheten stimulerade uppenbarligen till mobiliseringen mot den ”socialistiska” minoritetsregeringens drastiska sparplaner. Däremot kallade inte fackföreningarna till demonstrationer. Varför är lite oklart. Var de rädda för att bli överspelade av folkmassan? Eller var det problem att kalla till demonstration på grund av den totala strejken i alla offentliga transporter? Svaret kommer säkert senare.
Regeringens sparplaner är drastiska, speciellt eftersom de följer på sparpaket som redan antogs tidigare i år. De nya sparplanerna går till omröstning i parlamentet nu på fredag och innebär att budgetunderskottet ska minskas från det nuvarande 7,3 procent av BNP 2010 till 4,6 procent nästa år. Det ska ske genom att de offentligt anställdas löner sänks ytterligare, ökade skatter, blockerade pensioner, ökad moms med 2 procent och genom att ett tak sätts för de sociala utgifterna för vård och hjälp till fattiga.
-Detta är enda sättet att skydda landet mot turbulensen på den finansiella marknaden, sa premiärministern, tillika ”socialisten”, José Socrates till media under strejkdagen.
.
”Socialisten” José Socrates har lagt in överväxeln för att behaga ”Marknaden”.
.
Kapitulationen inför ”marknaden” är total. Den parlamentariska demokratin underkastar sig marknadens diktatur utan att ens göra motstånd.
-Nu när Irland beslutat söka hjälp hos EU och IMF vänder investerare sin uppmärksamhet mot andra finansiellt svaga länder som Portugal, skriver New York Times lakoniskt och fortsätter:
-Minsta tvekan i regeringens beslutsamhet att driva igenom nya åtstramningsplaner kan driva upp lånekostnaderna för landet.
Mycket tydligare än så kan det inte sägas. Den heliga marknaden bestämmer. Att ”marknaden” bara består av privata banker och riskfonder som likt vargar kastar sig över det ena landets skulder efter det andra håller till och med ”socialisten” Socrates tyst om. Speciellt eftersom det handlar om samma banker som bara för två år sedan räddades från konkurser med statens skattepengar.
Bakgrunden till krisen i Portugal är inte densamma som på Irland. Statens underskott är inte överdrivet stora och de privata bankerna sitter inte på ett berg av riskfylld utlåning. Det är mer landets hushåll som har stora skulder. Tillväxten i landets ekonomi har varit mycket låg de senaste tio åren och hushållens inkomster låga vilket likt i USA kompenserats med en tilltagande skuldsättning.
.
Alla kollektiva transporter stod still under strejkdagen.
.
Samtidigt har industrin fått ta emot många hårda slag i den internationella konkurrensen. Portugals ekonomi som trädde in i den ”moderna världen” efter diktaturens fall 1974 byggde till stor del på låga löner i branscher med relativt låg produktivitet som exempelvis textilindustrin. I dag är textilindustrin i landet mycket illa trängd av konkurrensen från Kina, Vietnam och Bangladesh.
I går protesterade också engelska studenter mot David Camerons höjning av avgifterna vid landets universitet till en nivå som i praktiken gör det omöjligt för vanliga arbetandes söner och döttrar att följa en högre utbildning.
På lördag blir det jättedemonstrationer i Dublin mot den irländska regeringens kapitulation inför EUs och IMFs diktat. Från Frankrike, Grekland, till Irland, Spanien och Portugal höjs allt mer högljudda protester mot borgerlighetens försök att vältra över krisens följder på den arbetande befolkningens axlar medan bankernas och kapitalfondernas aktieägare gnuggar händerna. –Vinsterna är våra, förlusterna får pöbeln ta hand om.
Det är dags att ta ifrån dem allt. Absolut allt – från makten till härligheten.
.
Media: DN1,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,DN2,DN3,DN4,SVD6,DN5,
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Portugal, Strejk, EU, IMF, Irland, London, Socrates,
Port
Portguls befolkningsmassor restre, sig, äntligen! Av det kan det komma självsförtroende, sjävsäkerhet underifrån i strid. Men sedan ett halv år tillbaka eller så, har du och jag olika perspektivet om befolkningsmssornas STORMREESNINGAR – i brist på bättre ord – har att beröva det kapitalistiska fåtalsväldet dess överflödsvillkor bara, eller om en egen klassordning måste DRASTISKT sänka levnadsstandarden. Jag bara påstår det, och hoppas vi för annan vinkel att diskutera saken mer ingående.
Mkh, Bosse A
”-Minsta tvekan i regeringens beslutsamhet att driva igenom nya åtstramningsplaner kan driva upp lånekostnaderna för landet.”
Eurosystemet sätter dem i denna sits, de är tvingade att låna på marknaden i utländsk valuta (de har ingen egen), eurosystemet gör att de är en del av en större enhet och kan gå i konkurs. En nation med egen flytande valuta kan alltid betala skulder i den egna valutan utan begränsning. Räntorna ser också annorlunda ut för dessa länder.
Sen kommer marknaden att säga att tillväxten är så dålig pga av åtstramningarna att risken att låna till Portugal ökar.
(S-I)=(G-T)+(X-M)
”Uttrycket säger att – vid en given nivå på produktion och sysselsättning – det pri¬vata finansiella sparandet (S-I) måste vara lika med summan av den offentliga sektorns finansiella underskott[/överskott] (G-T) och bytesbalansens saldo (X-M).”
Hans Tson Söderström – Realräntechock, skuldsanering och budgetunderskott
– en balansräkningsanalys av den svenska depressionen
Summan av dessa sektorer i nationen blir alltid noll, elementär dubbel bokföring.
Med denna kunskap kan man också bättre förstå varför det ser ut som det gör i krisländerna. Grekland och Italien har haft stora offentliga skulder men lågt skuldsatt privat och speciellt hushållssektor. Länderna som varit mönsterländer är det gäller ”stabillitets” och ”tillväxt” pakten och haft låg offentlig skuldsättning har stora skulder i den privata sektorn. En logisk följd om man förstår den elementära bokföringen.
Om nu Portugal kraftigt ska förändra sin ställning och sänka sitt underskott från 7,3 till 4,6 procent måste det ske motsvarande förändring i de andra sektorerna. Dvs ställningen mot utlandet förbättras och/eller att den privata sektorn ökar sin skuldsättning. Att Portugal skulle förbättra sin ställning mot utlandet i en värld där alla ska banta offentliga underskott är inte troligt. Att hushållen och den privata sektorn skuldsätter sig är en ohållbar tillväxtmodell.
Logiken i den enkla elementära bokföringsformeln säger också hur skruvad euromodellen är med sin ”stabillitets” och ”tillväxt” pakt.
Eurosystemet som det nu är utformat är logiskt ohållbart och kommer att gå under.
Dessvärre så bryr sig dagens politiker inte ens om gigantiska demontrationer.
På samma sätt som de superrika bankirerna och finansgiganterna har lärt sig att de slipper betala notan utan att den kan skickas över till småfolket, har de styrande lärt sig att de kan strunta i demonstrationer, hur stora de än är och hur långvariga de än är, för folk lägger av och ger upp efter en tid – därtill nödda och tvungna.
Kerstin,
Jag tror du underskattar politikernas beroende av väljare för att överleva vid köttgrytorna. Formellt sett kan man säga att Sarkozy vann pensionsstriden i Frankrike. Men utgången i opinionen efter ”segern” är att UMP och Sarkozy ligger på bottennivå. Inför presidentvalet 2012 söker nu UMP desperat hur de ska kunna vända opinionen. I Portugal sitter däremot högerpartiet PSD i guldstol eftersom ”socialistpartiet” tagit på sig smutsgörat helt ensamt och med entusiasm. Presidentvalet till våren kan bli en katastrof för Socrates.
Jag ser situationen i ett lite ljusare sken än du.
”Det är dags att ta ifrån dem allt. Absolut allt – från makten till härligheten.” heter det i finalen till din Portugalbetraktelse. Mycket riktigt! Men så var det detta med ”marknadens diktatur”. Inte helt olikt min fråga, som jag omformulerat till dig från olika vinklar, dvs huruvida ”kapitalmassan” i den slutliga analysen styr det kapitalistiska fåtalsväldet?! Valet av förklaringsgrund får mycket stora konsekvenser, både på förväntningarna av FÖLJDverkningarna ur makthavarnas insatser och hur systemet omstöper de ekonomiska ställningarna för en socialiserande samhällsomvälvning (i ett uppbyggnadsperspektiv). Så, Benny, tar vi från dem makten (till förändring från grunden), blir det mer eller mindre svårt att nå härligheten, beroende på hur kapitalmassan stuvat om i produktivkraftsarsenaler och arbetsdelning. Makthavarna har infört permanent brandlarmsberedskap – med rätta, om jag så säger – för det ryker ur kapitalmassans resultaträkningar. Ackumulationen av destruktivkrafter (i kapitalform) spelar schack med makthavarna. Räknat på ett historiskt ur, är det ett femminutersparti: klick-klack-klick-klack – Grekkur-QE-Brassevalutan-Portugalsoliditet osv. Inte vem, utan VAD för upp det ena eller det andra på makthavarnas dagordning? ALLT – jag menar just den storleksordningen – är objektiva omvandlingstryck och hänvisar oss vänsteroppositionella till objektiv arbetsvärdeteori, om vi någonsin ska kunna säga mer än att ”titta där, nu är borgarkårens räddningstjänst ute igen, för att släcka bränder i kapitalmassan genom att dränka alla dem på nedre botten”. Benny, för allt i världen, du SER att makthavarna tvingas offra pjäser efter pjäser, som om de vore ena Michail Tal och hans varseblivning: ”MITT HUVUD ÄR FYLLT AV SOLSKEN”. Men på brädet blir de mäktiga pjäserna bara färre och svagare vartefter kapitalmassan drar fram och påför befolkningsmassa efter befolkningsmassa till synes obegripliga mörkervälden. Verkan kommer före orsaken, bäste kamrat! Ser jag….
Bosse,
Jag måste vara ärlig med dig och svara att jag begriper inte vad du pratar om. Varför jag inte begriper dig vet jag inte. Endera ligger dina inlägg på en nivå som övergår min fattningsförmåga eller så är det obegripligheter. Jag vet inte vilket.
Begripligheten är inte helt genomskinlig – nej! Förmedlingar och lager medger inte det i en snutt-kommentar som min. Men säg så här Benny:
kapitalmassa (objektiva omvandlingstryck) = marknadsdiktatur = både samlande och konkurrerande makthavarinsatser = blir till damoffer bland pjäserna i det ekonomiska schackspelet = medför initiativ uppifrån, men kommer igen underifrån och på något annat samhällsområde: KRISBILDNINGSPROCESS.
Blev det lika obegripligt det också? mkh, boa