En övergång till vad?
.
I går meddelade premiärminister Mohamed Ghannouchi att en nationell samlingsregering bildats med uppgift att organisera val av ny president och nyval till parlamentet.
.
Ben Alis gamle trotjänare -Mohamed Ghannouchi- förblir premiärminister tills vidare.
.
Det är motstridiga känslor som möter övergångsregeringen. Redan i går hölls det många demonstrationer mot att regeringen till huvudsak består av ministrar från den störtade diktatorns eget partimaskineri – RCD.
-Ut med RCD, skanderade de tusentals demonstranter som samlades på Tunis huvudgata Avenu Habib Bourguiba, döpt efter landets första president efter självständigheten från Frankrike 1957.
Av de nitton utnämnda ministrarna kommer sexton från RCD och bara tre från oppositionen, det vill säga den av Ben Ali legaliserade oppositionen som verkar mer fylla rollen av demokratiskt ansikte än motvikt till RCDs krokodiler.
Ytligt sett är det knappast en förändring alls. Och risken finns för att det inte blir någon förändring. Vilket verkar vara den kände mellanösternexperten Robert Fisks uppfattning eller åtminstone farhåga. Men samtidigt ska man inte glömma att regeringen är en fallfrukt av revolutionen som tvingats, med eller mot sin vilja, att annonsera förändringar som svarar mot folkets förhoppningar och krav.
.
Nejib Chebbi är en historisk ledare för oppositionspartiet PPD som tar plats som minister för regional utveckling.
.
– Premiärministern sa att en ”total informationsfrihet ska råda” och att informationsministeriet avskaffats. Det var ministeriet som skötte censuren under Ben Ali.
– Att alla politiska fångar ska friges omedelbart
– Att alla partier ska legaliseras
– Att valet av ny president och nyval till parlamentet ska hållas inom kort.
I alla reportage från runt om i landet och i alla bloggar och på facebook känns den stora stolthet som människorna känner över segern mot Ben Ali. Diktaturen som verkade orubblig och gjuten i betong visade sig vara av skört gips. Den stoltheten och segerkänslan är den bästa och den enda garantin för att den nya regeringen inte ska lyckas återinföra det gamla med enda skillnaden att Ben Ali byts ut mot en annan härskare.
En av de få i den illegala oppositionen som är känd i hela landet är Moncef Marzouki som redan sagt att han ställer upp i presidentvalet.
.
Moncef Marzouki tar avstånd från den nationella samlingsregeringen.
.
-Tunisien förtjänar mer än så. Nittio döda och fyra veckors verklig revolution för att nå fram till vad? En regering som är nationell bara till namnet eftersom den i realiteten är sammansatt av medlemmar från diktatorns parti RCD. Jag tror att folket inte kommer att låta sig luras av denna maskerad, sa Marzouki i ett pressmeddelande och förkastade att RCD bland annat behöll makten över inrikesministeriet som ansvarar för de kommande valen.
Maskerad eller verklig förändring? Det kommer tiden att utvisa. För oavsett vilka som sitter på ministerposterna under den närmaste tiden är det trycket från gatan som avgör vilka beslut som kommer att fattas och vilka löften som uppfylls.
.
Media; DN1,DN2,GP1,SVD1,SVD2,DN3,SVD3,SVD4,SVD5,DN4;SVD6,
Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Röda Lund,Röda Berget,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Ghannouchi, Regering, Uppror, RCD,
I stort sett läser jag endast socialistiska bloggar därför jag mår bäst då och framtiden framstår då inte helt mörk. Det är inte så många bloggar jag läser och Kildén & Åsman läser jag alltid först. Av en ren tillfällighet gjorde jag ett nyfiket undantag och läste en högerdito. Där fick jag direkt veta att diktatorn företrädde ett socialistparti. Jag blev överraskad och häpen så till den milda grad att jag måste kolla uppgiften via Wikipedia m.fl. och det visade sig stämma.
Diktatorn och partiet (RCD) förkastas grundligt i inlägget ovan av K & Å men det framgår ej att partiet är socialistiskt och tillhör Socialistinternationalen.
Varför måste man behöva gå till en högerblogg för att direkt få reda på det????
Hyckleri, dimridåer och förljugenhet har proletariatet inget att tjäna på. Ärlighet varar alltid längst.
Vår statsminister SER ärlig ut. Hur det påverkar förtroendet förstår nog var och en.
Hur stort förtroendet är för den svenska arbetarrörelsens ledare (s) vet nog också de flesta.
Jag vill vara socialist utan att behöva känna tvivel och då krävs att företrädarna alltid är ärliga.
Socialism är (enligt mig) en exploatering av människans goda vilja för flertalet. Människans dåliga sidor gör tyvärr vägen dit kantad av problem som då måste lösas istället för att sopas under mattan.
Någon,
Ja det stämmer att RCD var medlem i socialdemokratiska Socialistinternationalen. Men det säger mer om den internationalen än min vilja att dölja något för mina läsare. Ärligt talat så ska jag säga att jag inte ens visste att RCD fanns med som medlem. Men det förvånar mig inte. Där sitter också Ehud Barak som vice-ordförande. Tillsammans med en rad afrikanska mutkolvar som Laurent Gbgbo med flera.
Jag kan garantera dig att jag verkligen inte haft några avsikter att dölja detta skamliga faktum. Vår kritik av socialdemokratin är generell och gör inget undantag för Ben Alis RCD.
mvh
Benny
Pingback: Upproren i Nordafrika