,
I sitt avskedstal till det egna partirådet i höstas bekände Mona Sahlin att hon inte trott på vare sig den rödgröna alliansen eller det egna valprogrammet. Mona blev ”Mona Moderat”, skrev Aftonbladets Lena Mellin.
I riksdagens klang- och jubelföreställning för Sahlin var detta uppenbart. Lätt skämtsamt, men också med en ton av allvar hyllades hon av Folkpartiets Jan Björklund:
”Det var ett misstag av socialdemokraterna att låta Mona Sahlin avgå. Hade du hållit det där talet före valet så hade även jag röstat på dig”.
.
.
Sista dansen är över och redan bleknar minnet…
.
Att riksdagens ledamöter säger tack och adjö till varandra är ingenting märkligt. Dagens runda var även den sista för Maria Wetterstrand ( för den här gången?) och Peter Eriksson som partiledare. Men i dag tog den sista dansen med det här gänget, med gemyt och samförstånd, över varje försök till en politisk diskussion om den verklighet som gäller för många av de människor som inte kan ha riksdagshuset som värmestuga eller skyddad verkstad. En halv miljon svenskar är utkastade i arbetslöshet. Tiotusentals ungdomar och unga vuxna har ingen egen bostad. I Afghanistan krigar Sverige under NATO.s fanor. I Tunisien ställs frågan om revolutionen ska segra eller inte. Allt detta och mycket, mycket mer samtidigt som jorden hotas av en ekologisk kollaps…
Framförallt alla dessa ”presenter” som man delar ut till varandra. Det spelar ingen roll om det är Maud Olofsson som skänker Mona Sahlin några vackra glas eller om det är Göran Hägglund som via läkarmissionen ger Maria Wetterstrand ”får till en familj i Burkina Faso och kycklingar till en annan familj i El Salvador”. Det hela känns avskyvärt därför att på samma sätt som med de röda rosor vi ibland kan få av någon socialdemokratisk partiarbetare, så är detta inga personliga presenter, köpta för egna pengar. Alla kostnader i dessa sammanhang, på samma sätt som vid Victorias förmälning med sin Daniel, betalas av landets arbetande människor. Många blev upprörda när de hörde att Sverigedemokraterna får 30 miljoner kronor i partibidrag på grund av sina vunna mandat i höstens val. I själva verket demonstrerar detta bara det totala vansinne som gäller. Sveriges politiska partier finansieras helt och hållet av staten med generösa bidrag. Moderaterna lär kunna kamma hem, om man lägger samman alla bidrag, upp emot en miljard kronor för de fyra år som nu kommer…
Ja, Mona Sahlin har dansat sin sista dans – i riksdagen – och lämnar efter sig ett parti i fullständig upplösning. Det enda man tycks vara överens om är att det inte finns någon bra efterträdare och att Sven Erik Österberg därför blir bra. Han är så tunn att andra också kan synas och kanske bli något i framtiden. Sedan diskuteras det vilt om det är bra eller dåligt att han semestrar i en husvagn på Öland. Borde han inte i stället , likt den åtråvärda medelklassen, skaffa sig ett pittoreskt hus med vita murar någonstans på Gotland?
.
.
Husvagn på Öland eller hus på Gotland?
Kanske en partikompromiss med en häftigare husvagn?
.
Trots allt. Trots alla bakslag kan Sahlin lämna efter sig ett viktigt arv till partiets medlemmar. Under hennes ledning förlorade man stort i valet – men har blivit en vinnare på börsen! Partiet slår index och kan nu redovisa en aktieportfölj på nära hundra miljoner kronor. Efter att dessutom ha lyckats med en del fina fastighetsklipp är därför den egna partikassan nu värderad till runt en kvarts miljard kronor. Inte konstigt att Svenska Dagbladets ekonomiske analytiker vill ha in den snart avgående Sahlin i Investors styrelse.
Att sedan alla dessa klingande mynt som rullat runt i socialdemokraternas partikassa i sista hand kommer från våra partibidrag eller från vårt slit i de bolag där (s) satsat våra pengar – ”Se det är en helt annan saga”, som Astrid Lindgren brukade säga.
Den sagan om vår nya folkhem får vi berätta en annan gång…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Mona Sahlin, Sven Erik Österberg, partiledardebatt, riksdagsdebatt
I pressen: SVD1,DN1,DN2,AB1,GP1,Expr1,AB2,SVD2,DN3,AB3,AB2,AB3,AB4,SVD3,DN4,GP2,SVD4,Expr2,
Bloggare: Jinge,RödaGöinge,RödaLund,
Lite konstigt att många (= ni själva?) blev upprörda när ”de hörde att Sverigedemokraterna får 30 miljoner kronor i partibidrag”. Varför skulle just deras bidrag uppröra? Detta med partibidrag är svårt – men vad är alternativet till statliga bidrag? Privata? Skulle inte det skapa ännu mer tjafs.
Men sen kan man kanske revidera (ner) de befintliga bidragen, och helt ta bort dem för ungdomsförbunden.
Kanske man borde ha en modell där folk får göra ett särskilt avdrag på deklarationen som går till ett visst politiskt parti? Det borde gå att fixa så valhemligheten behålls. På så vis kan partierna få ett mer folkligt ”stöd”.
Partierna har varit ivriga med att frigöra sig från besvärliga medlemmar som ställer alla möjliga ”konstiga” och besvärliga krav. Finansierade med skattemedel behöver man inte hålla på och ”lisma” för medlemmar som ska stå för kalaset. Ett större beroende av medlemmarna hade nog varit av godo för speciellt folkrörelsepartier.
Klart att man även kan se positiva saker med partistöd men det slår åt mer än ett håll. Det cementerar den befintliga partistrukturen, det tillsammans med vem som släpps in i TV –sofforna och debatterna när det är valrörelse.
Det är trots allt lite av en bedrift av de som lyckats slå sig in i riksdagen bland de gamla partierna. Det verkar finnas två vägar massmediehype typ Ny Demokrati vilket inte var speciellt hållbart eller genuin folkrörelse där man förlitar sig på en entusiastisk medlemskader. Till de senare får man nog räkna alla tre, Mp Kd och Sd. Sd hade massiv närvaro på nätet förra mandatperioden och speciellt inför valet, det fanns nog ingen kommentarsspalt där de inte var närvarande. Förmodligen det mesta gratisarbetande entusiaster.
Något för vänsterkrafter att ta efter? Vänsterns närvaro är inte speciellt framträdande. Vi kan också se hur sionisterna arbetar globalt med detta, man har nätverk och när det är något kritiskt om israel eller någon nätomröstning går meddelande ut med adress så alla som är med kan rösta och skriva kommentarer.
Nu förstår hag bättre Monas och Östros EU artikel där man uttryckte bekymmer för att börsen gick ne pga krisen. Har man statsministerlön får man förstås leverera något och levererar man inte röster är väl det minsta att aktieportföljen går bra. Men statsministerlöner och dito pensioner är förstås inte helt bra då det kan sticka i ögonen på gratisarbetande fotfolk, de kan få för sig att de i toppen är giriga.
Lysande Blogo!
Fan va jag ska dra av o dja vad folkligt stöd partierna kommer att få kanske kommer dom att nå samma folkliga nivå som de två partierna i USA!
Kunde man inte införa en modell så man kan välja att satsa delar av sin premiepension på sitt parti, 2 flugor i en smäll:
Höginkomsttagarna får mer inflytande eftersom premiepensionen är direkt proportionell mot lön!
Politikerna får incitament att öka valfriheten i pensionssystemet!!
////Palma
Pingback: Jinge.se » Politiker struntar i matpriserna
Pingback: Sanningen om samhället – 2011-01-20 FM