Kan Khaddafi segra?

Tänk om…

.

Ja, tänk om Khaddafi skulle rulla tillbaka den libyiska revolutionen och återta kontrollen över hela territoriet. Det är bara ett «tänk om…», men en kantring i internationella medias tonläge de senaste dagarna anger att Washington och Bryssel börjar tvivla på utgången av vad som nu måste betecknas som ett inbördeskrig.
Det är ett skräckscenario för «våra» ledare som redan kastat sista tärningen och sagt adjö till Khaddafis styre. Nu finns ingen väg tillbaka för strategerna i Pentagon och Nato. Paradoxalt nog kanske skräckscenariot är den enda utvecklingen av inbördeskriget som öppnar vägen för en imperialistisk inmarsch i Libyen med syftet att säkra kontrollen över landets olja och gas.

.

I slaget om Brega kompenserade det individuella modet saknaden av militär organisering.

.

Nu tror jag att skräckscenariot, inte för USA och Bryssel, men för det libyiska folket, inte kommer att spelas upp. Det kan komma att ta längre tid och större offer än väntat att bryta ned elitbrigadernas och legoknektarnas stridsvilja och störta Khaddafi. Men än verkar det vara den troliga utgången av kampen. Revolutionens krafter och mod sinar inte och segervissheten saknas inte, vilket så tydligt framgår av varje litet videoklipp som vi kan se.
Men rapporterna från slaget om oljestaden Brega visar att den militära kapaciteten och organiseringen står i omvänt förhållande till stridsviljan. Det verkar inte ännu finnas en samordning mellan olika stridande smågrupper. Var och en skjuter i sitt hörn och åker dit det verkar mest brådskande. Det myckna pratet om att marschera mot Tripoli verkar tills vidare vara mest prat. Utåt finns inget som bevisar att det verkligen förbereds. Det ger naturligtvis Khaddafi tid att organsiera sina trupper, att köpa mer lojalitet bland osäkra tripolibor och att gå till motanfall med större enheter än vad som skett hittills.
Om detta skulle ske och revolutionen börjar vackla då öppnas vägen för en oundviklig utländsk invasion. Washington kan helt enkelt inte tillåta Khaddafi att återta kontrollen. Samma sak gäller för Bryssel och Natos ledning. Om Vita Huset beslutar att en militär inmarsch är nödvändig då kommer ett eventuellt nej i FN’s säkerhetsråd att väga lätt och fösas åt sidan som inför attacken mot Irak 2003.

.

Just nu meddelas att Hugo Chavez vill organisera ”fredsförhandlingar” mellan Khaddafi och oppositionen. Det verkar vara ett mer än dödfött initiativ. Vad ska de förhandla om? Dela på makten?

.

Oppositionens ledare verkar nu vara eniga om vilken hjälp de vill ha. I går manade den « nationella interimsregeringen » väst att flygbomba Khaddafis militära ställningar. Det är ett steg längre än kravet på en no-fly zon i början av veckan. Vänder framgångarna ryggen åt revolutionen blir nästa logiska steg att acceptera utländska trupper som skydd mot Khaddafis hämnd.
Men dit är ännu steget långt. I USA finns ingen enighet om vad som ska göras. I Kongressen höjer de vanliga krigshökarna rösten och kräver en omdelbar no-fly zon. De vet vad det innebär men säger det inte rakt ut. Det gjorde i stället försvarsministern Robert Gates i går.

.

Arabförbundets ordförande Amr Moussa sa i går att förbundet kan besluta om en no-fly zon över Libyen. Samtidigt upprepade han förbundets nej till en invasion från USA/Nato.


-En no-fly zon börjar med en attack mot det libyiska luftförsvaret. Det är så en no-fly zon skapas. Sedan kan vi flyga hur vi vill utan att oroa oss för att våra pojkar skjuts ned, sa Gates för att visa på de militära svårigheter som en no-fly zon möter.
Blir det här scenariot verklighet då är det den arabiska revolutionens första stora nederlag. Vinner Khaddafi utan att utländska trupper ingriper då väntar en hämndens timme som kommer att få Augusto Pinochet att framstå som en korgosse.
Ingriper USA/Nato med marktrupp är det för att fylla det « maktvakuum » som imperialismens ledare avskyr och därmed garantera att kontrollen över oljan och gasen förblir i « rätta händer ».
För den arabiska revolutionen vore en utländsk militär inmarsch en katastrof. Det skulle ge vatten på kvarnen för de reaktionära tyranner som ännu biter sig fast vid makten. Redan nu skyller exempelvis president Saleh i Jemen revolutionen på USA och Israel. Det är en propaganda som kan få luft under vingarna om Libyen invaderas och vrida hjulen tillbaka inte bara i Libyen utan också i Egypten, Tunisien, Bahrain och i resten av den arabisktalande världen.

.

Media:DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,DN5,DN6,SVD4,SVD5,GP2,DN7,

Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Malmö,Intisbloggen,Röda Malmö2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

10 reaktion på “Kan Khaddafi segra?

  1. Jag forstar att du vill att libyerna ska lyckas kullkasta Khaddafi sjalva. Det vill nog alla, ingen vill offra sina soldater i ett meningslost krig mot, till en borjan en arme och tillslut mot en gerilla, som i Irak, Afghanistan.
    Forutom den cyniska aspekten pa en intervention utifran, att skydda oljan, var tycker du att gransen gar for hur mycket vald den egna civilbefolkningen ska ta emot utan att omvarlden gor nagot?

  2. Hej Michal,

    Det var ett tag sedan. Principiellt tycker jag att det är oppositionen själv som avgör vad deras anhängare ”tål”. Libyierna har redan smakat på amerikanska bomber 1986 och det var inte bara Khaddafis palats i Tripoli som bombades utan också anläggningar i Benghazi med många civila offer.
    Jag är övertygad om att ett USA/Nato-ingrepp med marktrupp kommer att stärka de reaktionära islamistiska krafterna i hela arabvärlden och kanske rädda tyrannerna som fortfarande styr i många av länderna.

  3. Det är svårt att veta vad som är sant av det vi får läsa i media. Kanske ”operation demonisering” av Kaddafi har börjat för att vi i väst ska kunna acceptera en invasion av Nato och USA.

    Visst är Kaddafi en avskyvärd diktator men jag är inte övertygad om att allt som sägs om honom är sant.

    Rysk militär säger att västmedias rapportering om flygbombning mot rebellerna inte är sant. Se detta videoklipp:
    http://tv.globalresearch.ca/2011/03/russian-military-says-libyan-airstrikes-did-not-take-place

  4. Å andra sidan var Khaddafi en sovjetutrustad diktator; bilder på hans flygvapen verkar föreställa MIG23, i karaktäristiskt dåligt skick. Många antagligen på marken för gott, av bristande underhåll. Moskva har inget att vinna på att Khaddafi ryker, och ryska media berättar som bekant vad den älskade ledaren vill, inget annat. Precis som förr i tiden, det är samma ledarskap i omvandlad ekonomisk miljö.

    Om det kommer till jämvikt mellan rebeller och diktator, och resultatet blir en flyktingström över medelhavet i miljonstorlek, blir en Nato-insats sannolikare. Den kommer om kostnaden för insats blir lägre än kostnaden för att avstå.

  5. Hej Benny!
    Jag uppskattar verkligen din/er blogg.
    Idag (lordag) finns en artikel i DN om Turkiets arresteringar av journalister. Vad vet du om Turkiet? De ar ju kandidater till EU medlemskap, jag skulle uppskatta enormt om du tar upp Turkiet in din nasta artikel. Tackar pa forhand och ber om usrakt att jag ar pa ”fel” sida.

  6. Michal. Tack för din uppskattning. Benny är just nu på resa till sitt älskade Timrå. Han får svara själv när tid ges.

  7. Hej Gote,
    Tack for ditt svar.
    Det verkar som att namda artikel forsvann. Kanske DN valde att tysta ned historien?

  8. med svenska och andra europeiska tidningar finns saa mycket loeng och falska
    probakanda. kan inte faa framme sanningen. svenskar maaste skriva vad usa och deras allierare vill.

  9. Pingback: Castro och Chavez har fel | Internationalens ledarblogg

  10. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Kommentera