It’s a long way to Tripoli.

Regimen föll som en rutten frukt.

.

Mogna frukter faller till marken. När väl allvaret infann sig och regimens Bagdad-bobs inte längre gapade i den statliga teverutan då föll diktaturen till marken som en mogen frukt med den skillnaden från ett vackert äpple att den var redan rutten när den slog i marken. Diktaturen var rutten in i märgen.

.

Tripoli 19 km. Bengahzi 1 090 km. Sträckan tog sex månader.

.

Upproret och revolutionen mot en fyra decennier gammal diktatur, en av de mest groteska i Afrikas historia, segrade efter sex månaders strider som svängde mellan hopp, förtvivlan och nytt hopp. Det var en lång väg till Tripoli. Väl framme i huvudstaden visade det sig att regimens brösttoner var lika tomma som det gick att förutse om man inte låtit sig imponeras av Khaddafis löften om ”en miljon beväpnade” försvarare av Tripoli och tusentals klaner på marsch för att driva ut ”råttorna”.
Nu väntar en spännande men osäker tid för den libyska revolutionen. Diktaturens sista fästen i huvudstaden övergavs i stort sett utan strider. Höga militära chefer som inte längre riskerade ett nackskott gav order till sina soldater att lägga ned vapnen utan motstånd. ”Diktaturens kreatur”, som Olof Palme kallade de som stödde krossandet av Pragvåren 1968, visste vad klockan var slagen och vände Khaddafi ryggen.

.

”Diktaturens kreatur” visade sig till slut vara mycket få till antalet.

.

Spännande, därför att ett helt nytt samhälle måste byggas. Khaddafis diktatur var intimt kopplad till hans familj och den politiska strukturen i landet helt uppbyggd av de ”folkliga och revolutionära kommittéer” som Khaddafis ”gröna revolution” inrättat. Val till en konstituerande församling krävs, en riktig konstitution måste skrivas, politiska partier skapas, intresseorganisationer byggas. Ja hela samhället står inför en omvandling som inte blir en enkel tebjudning.
Osäker, just på grund av det totala vakuum som diktaturen skapat kring sig. Det nationella övergångsrådet, TNC, speglar detta vakuum. Rådets ordförande Jalil har sagt att TNC på sin höjd styr landet i åtta månader för att organisera val till en konstituerande församling. Den stora utmaningen för TNC är att samla alla de krafter som besegrat Khaddafi. Det innebär att berberna i de västra bergen och befrielsekämparna från Misrata, vilka var de som i natt intog Tripoli, ges en stor plats i TNC. Mordet på general Younes, med olösta frågetecken utan svar från TNC, visar att det finns spänningar inom oppositionen. Och hur skulle det kunna vara annorlunda? Liksom i Tunisien och Egypten samlades människor från skilda grupper och klasser i en gemensam kamp mot diktaturen, med en enda målsättning –rätten att stå rak.

.

Det är inte bara i Tripoli människorna jublar. I Tunis samlades tusentals för att fira Khaddafis fall.

.

Nu väntar en övergångsperiod där delarna i den samlade motståndsfronten kommer att föra fram sina egna politiska önskningar. Det blir säkert en brokig samling. De fri- och rättigheter som i natt vunnits på Tripolis gator och torg är den enda garanten för att den libyska revolutionen ska kunna gå vidare.
Vi som följt den libyska revolutionens ett tusen kilometer långa resa från Benghazi till Tripoli jublar tillsammans med frihetskämparna över diktaturens fall utan att blunda för de stora problem, svårigheter och eventuella snedsteg som väntar den närmaste tiden.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,GP1,SVT1,AB1,DN3,SVD2,AB2,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,Röda Berget,Tomas B,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

2 reaktion på “It’s a long way to Tripoli.

  1. Pingback: Diktaturen Ghadaffi har störtats av sitt eget folk. Hurra! | gusart – poesi & politik för ett hållbart liv

  2. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Kommentera