Ut med Håkan Juholt – In med Europakten

.

Nära nog i samma stund som socialdemokraternas VU berättade att Stefan Löfven nu av den inre kretsen korats till partiets näste ordförande, meddelades från Sveavägen att  man svängt när det gäller synen på Europakten. Tillsammans med Håkan Juholt dumpades uppenbart dennes klara och entydiga nej till Angela Merkels skapelse. Anders Borg nickade säkert glatt nere i Davos och de borgerliga ledarsidorna hyllar rörelsens nye tronarvinge.

.

.

I meddelandet kränger man dessutom ut och in på sanningen genom att låtsas som om att det är den borgerliga regeringen som ändrat sig i denna strategiska fråga. Som brukligt är vid en sådan helomvändning bäddas den nya kursen in med lösa skrivningar om lika lösa villkor.

.

.

Var kampanjen mot Juholt,

egentligen en kampanj för Europakten?

.

Uppenbart tror partiets VU att dess medlemmar och väljare är idioter. Som om inte alla politiskt intresserade människor fortfarande skulle minnas Juholts raka besked om att  en svenskt medlemskap vore att bakvägen gå med i euron…

Var detta den verkliga och nästan besatta urkraften bakom partihögerns och medias medvetna kampanj för att göra slut på Juholt? Ja, uppenbart behöver man inte vara konspirationsteoretiker för att svara jakande på den frågan. För några missade hyror och en del korkade felsägningar räcker inte för att förklara lidelsen bakom och styrkan i den förföljelse som skett av Juholt. Lika ojämn och vidrig som vore den ett av den brittiska överklassens spektakulära massdrev på en eller annan förskrämd rävstackare.

.

.

De europeiska kapitalens försök till politisk samordning i Europakten är i grunden riktad mot alla vanligare löntagare i Europa.  Därför var det rätt av Juholt att spontant säga nej. En spontanitet som nu tycks ha varit det verkliga skälet till hans fall.

Frågan är hur partiets ledning och Löfven ska kunna klara ut denna fråga med sina medlemmar och väljare. Löfven må vara ”ren som snö”, som Veronica Palm hävdar. Men ”kan samtidigt inte åka skidor eftersom han fryser om händerna”, säger mamma Irene. Många radikala röster får säkert svårt att hänga med borgarna i spåret. Här är en av många bittra kommentarer, uppsnappad på Facebook:

”Partiet hade en ordförande, vald av kongress. Nu väljer makteliten i partiet en ny, efter att ha svikit vår förra ordförande. Varför skall man då sluta leden runt denna odemokratiskt valde ledare?”

Protesten är skriven av en socialdemokrat i Malmö som avslutar med att berätta att han nu tagit kontakt med Arbetarkommunen och begärt sitt utträde.

Andra medlemmar och sympatisörer kanske nöjer sig med att vända sig om på soffan och somna om.

Socialdemokratins kris är uppenbart inte över.

Den har bara försvårats.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVT1,SVT2,GP1,GP2,GP3,AB1,SVT3,DN6,SVT3,

SVD4,DN6,SVD5,SVD6,DN7,DN8,GP4,GP5,SVT4,GP5,AB2,DN9,

Bloggare: Sjöstedt,RödaMalmö,Jinge,Svensson,RödaLund,

9 reaktion på “Ut med Håkan Juholt – In med Europakten

  1. Juholt drevs inte bort av media, sossarna läcker likt polisen som ett såll till media, det är enstaka individer som får betalt för att släppa uppgifter. Juholt gjorde sin egen sits ohållbar, det är allt. Allt snack om drev är löjligt, han levererade själv bete som ett urverk.

    Sossarna står inför ett rejält lappkast, det inställsamma flörtandet med miljöpartiet har varit otroligt dyrt, det förvandlar (s) till ett regeringsodugligt parti. Larvet med våra minimala koldioxidutsläpp kombinerat med att lägga ner ena grundbulten i svensk elförsörjning och ersätta med improduktiva väderkvarnar i plast är bluffpoker, som inte attraherar partiets egna väljare. Korten har synats, de håller inte, de är sämre än borgarnas, därför missade man öppet mål 2010.

    Stefan Löfvén är den bäste att sätta in. Allt snack om att (s) kontrollerar LO och att banden ska klippas är varmluft, LO bildade SAP och äger partiet. När yrkespolitikerna gjort partiet regeringsodugligt genom att trassla in sig i kärnkraftsmotstånd och vinst i vården, på taktiska grunder, med partiets uttalade fiender, måste partiets ägare gå in och ställa till rätta. Återstår att se om det ens är genomförbart, annars kommer vi att få välja på antingen en borgerlig allians som inte bygger bostäder år obemedlade, eller en slags dysfunktionell miljö”vänster” som vill fördela en krympande kaka, utan någon väg framåt, och förstöra kraftproduktion och kommunikationer på vägen.

    Den här europapakten, den lever vi redan upp till, och eftersom vi inte har deras valuta kan EU inte egentligen ha några åsikter om hur vi sköter statsfinanserna. Både alliansen och sossarna vill sitta med och stämma i bäcken hellre än i ån när fransmännen kommer med tokiga förslag som stör vår födkrok. Jag tror alla i Sverige utom Hamilton et al har lärt sig varför vi inte ska vara med i euron, och att inget parti har en tanke på att gå med.Folks ståndpunkt från 2003 är överspelt.

  2. Högern i VU läckte inte för drickspengar från boulevardpressen. Den läckte för att få hjälp att bli av med Juholt.

  3. Men va fan Ljughot var ju ett rikspucko. Sämre än Fåna.

    Vi ”borgare” tyckte det var jättekul när han var partiledare.

    Det är skillnad på idioter och verklighetsfrämmande med skickliga politiker så som Jonas Sjöstedt. Han lever uppe i det röda….. men kan uttrycka sig och resonera ut i från sin märkliga verklighetsuppfattning.

    Tobblerone och lägenhetsfifflaren är bara roffande pampar.

  4. Jag säger >> Verkställande utskott >>> dégage!

    Om de ska köra högerpolitik rakt av kommer väl partiet att falla ihop helt. Den var åtminstone maskerad förut. Liksom falskheten i varumärket ’alliansen’ – som låtsas vara arbetarparti. Juholt hade faktiskt en riktning åt rätt håll, men med någon slags missanpassad högerstab. Även om socialdemokratin i allra högsta grad har deltagit i nedmonteringen av de gemensamma tillgångarna så finns det på gräsrotsnivå ett helt annat parti med tydliga vänstervärderingar.

    Kärnkraftskramande är i alla fall inget för framtiden. Larvigt var ordet.

  5. Pingback: Stefan Löfven inte lösningen på socialdemokratins ledningskris – föryngring och förnyelse av hela ledningen är..

  6. Göte,

    om VU läckte för att bli av med Juholt, varför läckte de om Löfvén? Vill de bli av med honom också? Så vitt jag vet läcker polisen som ett såll, det räcker med ”kändis” så får de veta, det finns alltid någon. Det är väl samma överallt. Wanja behöver ju inte pengarna, men det finns alltid någon som gör det. De kan inte hindra läck, det gick förr.

    Angående ”drevet”; Boethius och Stegö hette två kortlivade borgerliga ministrar. Anledning; deras affärer. Juholt har affärer i bagaget. Varför tog inte VU reda på det först, varför tillsatte VU en partiordförande de inte ville ha, varför går VU omvägen över media för att få bort en gubbe partiapparaten tillsatt? De gjorde inte det, de köpte grisen i säcken, sen tog media reda på allt, VU framstod som klantar, höll fast vid Juholt fyra månader efter att den trovärdiga proletäre Göteborgs-sossen sågat honom, för att till sist få Löfvén.

    ”Kärnkraftskramande” är ett löjligt ord på halva elförsörjningen, den kan man inte vara utan, inte eller kan den ersättas med väderkvarnar. Det är (s) som saknar framtid utan en adekvat energipolitik.

  7. tack Janne, adderar till bokmärken, nu gäller familjepromenad till loppis, återkommande lördagsnöje.

    min analys:

    Socialdemokraternas hela politiska strategi har alltid haft två ben; konkurrenskraftig exportindustri och permanent stigande skatter, där politiken använder skattemedlen till rationell stordrift snabbare än marknaden kommer fram till samma resultat. Befolkningen upplever ett politiskt styrt liv och stigande levnadsstandard. Problemen med denna strategi är våra handelspartners försöker samma sak, de vill också sälja dyrt och köpa billigt, och att när skattetrycket passerar 50% blir det huvudproblemet för alltfler. Socialdemokraternas traditionella strategi har alltså problem de själva inte rår över.

    Person och Sahlin försökte sig på ”det gröna folkhemmet”; ett fantasiprojekt där ännu högre skatter, främst på konsumtion av livsnödvändigheter, skulle säljas in till massorna meddelst småborgerlig knapphetsmoral, ganska lutherskt och därmed med trovärdig klangbotten, men vi vet hur det gick i valen 2006 och 2010. Inför kollapsen vill partiets ledande organ backa ur återvändsgränden, traditionell socialdemokrati krymper av negativism och sparande, det behövs storslagna projekt av investeringar och spenderande som pekar framåt och en majoritet kan stödja. Då är vi tillbaka med traditionellt stigande skatter, alla jublar på Sveavägen 68, men frågan är om väljarna tror sossarna denna gång. Det är inte bara skenande elpriser och bensinskatter, alltså ”förnyarnas” politik, stigande inkomst- och fastighets-skatt, dvs ”de traditionellas” grundbult, har också en majoritet mot sig.

    Stefan Löfvén ska nu bli en samlande kraft, dvs få de två lägren att enas om en politik, det betyder att det gröna folkhemmet ska giftas med traditionell industri- och utbildningspolitik och bostadsbyggande, enda sättet att finansiera detta är mer skattehöjningar och tvångsarbete som motprestation mot a-kassa. I skärningspunkten ligger kärnkraftsfrågan, där kan faktiskt inte falangerna enas med mindre än att ”förnyarna” accepterar kärnkraften som lösning på (de obetydliga) koldioxidutsläppen, eller att de traditionella accepterar att staten skjuter en grundbult för exportindustrin, nämligen låga elpriser, i sank. Därför är utnämningen av Löfvén ett tecken på tillnyktring, men det betyder inte att han får ihop det, eller att han lyckas sälja det till väljarna.

    Stigande inkomstskatter är ingen valvinnare, frågan är vad de ska hitta på istället när valmanskåren upptäckt att stigande konsumtionsskatter är ännu värre.

  8. hej Janne

    nu har jag läst Kjell Östberg -artikeln, den lider av att inte dela det folkliga perspektivet på vad de rödgröna stod för. Huvudsaken är inte friskolor och försäljningen av Vin&Sprit, utan skattehöjningar på boende och energi, och det gamla bilhatet. Sånt ses som vänsterpolitik, därför att vänsterpolitik är sådan. Sahlin gjorde en vänstersväng och förlorade på det.

    Det är ytterst kontraproduktivt för dem som vill se fattiga få det bättre att gå till val på höjda konsumtionsskatter, dessa slår regressivt.

    Ponera att vi fick en revolution i Sverige baserad på industriarbetarklassen. Är det så värst troligt att det skulle stå ”död åt bilismen”, eller ”höj elpriset genast”, eller ”vi vill frysa, vi har det för bra” på banderollerna? Varför ska någon som gör sig till tolk för arbetarna göra det på ett sätt de säkert inte gillar, utan hackar i sig som man bär en tagelskjorta. Svaret är antagligen enkelt. Dessa paroller företräder inte arbetarna, de yttrar inte arbetarnas intressen.

    Jag tror inte att vänstern företräder arbetarklassen, inte ens i den förr omhuldade ”objektiva meningen”. Jag tror att om man vill företräda arbetarklassen ska man snarast skrota det förvillande perspektiv de rödgröna försökte sjösätta.

Kommentera