Prinsessa på ärten eller gökunge?

.

Svenska Dagbladets Per Anders Linder var mer än nöjd med Stefan Löfvens debut som partiledare i  gårdagens Agenda:

”Ingen borgerlig väljare kan ha blivit speciellt oroad av vad Löfven hade att säga. Ingen socialistisk aktivist kan ha blivit speciellt entusiasmerad.”

.

.

Vi visste redan att han beundrade direktörerna.

Nu tror han sig komma ifrån företagen…

.

Moderaternas valstrateger delar säkert Linders omdöme. För att få fart på detta gamla utlevade arbetarparti, förborgerligat och utan ett eget radikalt alternativ till regeringspolitiken, i det senaste valet med bara 22 procent av rösterna från de människor som jobbar, krävs det på dagens mediala rännarbana en passionerad ledare.

Löfven är mer av en grå dammtuss och hans debut i sin nya roll bekräftade också att det som nu gäller är socialdemokratisk högerpolitik av gammalt gott märke. De människor  som uppfattar sig själva som både socialdemokrater och socialister de kände sig nog bra bedrövade över eländet.

Agendas Mats Knutsson öppnade med att be Löfven berätta om det som gör honom till en bra partiledare. Den gamle metallbasens svar förtjänar att återges i sin helhet:

”Jag kommer från företag som har funnits i en internationell stenhård konkurrens under lång tid. Det är min bana och jag har följt företag utsatta för internationell konkurrens under lång tid. Jag förstår mycket väl kopplingen mellan jobb, möjligheten att sälja saker och en ökad välfärd.”

Nu kommer ju faktiskt inte Löfven från några företag överhuvudtaget.  Han kommer från Metall!  Han jobbade en kortare tid i produktionen för Hägglund & Söner. Men sedan har hans livsbana, hans huvudfåra,  varit att fackligt företräda Sveriges metallarbetare. De senaste 16 åren har han även formellt varit anställd av IF Metall. Att han ändå identifierar sitt liv först och främst med Sveriges exportföretag säger det mesta om den politik han vill driva.

Dessa företag har varit hans motpart! För mig som gammal metallare, ofta i opposition mot den centrala fackliga ledningen, känns Löfvens uppfattning om sin härkomst och sin livsbana, som absurd (en freudiansk felsägning).

En absurditet som bekräftades  under resten av intervjun. Beskattningen av de arbetsfria kapitalinkomsterna berördes inte alls. En formell skattehöjning för de som tjänar mer än en miljon kan diskuteras. I övrigt ska skattepolitiken inte ändras. ”Det har även Paddan sagt”. Den orättfärdiga beskattningen av pensionärerna ska rättas till – någon gång i framtiden. Vinsterna i välfärden ska vara kvar. Om än inte så obscena som i dag. I strid med socialdemokraternas kongressbeslut kan Löfven också tänka sig ny kärnkraft. Om det bara är en stabil blocköverskridande överenskommelse.

.

.

Borgerlig media och högern i (s) gjorde snabbt slut på Juholt…

.

Mats Knutsson gav Löfven ett milt och moderligt bemötande. I jämförelse med hur skoningslöst som media slog ner och gjorde slut på Håkan Juholt så vårdas socialdemokraternas nye partiledare som vore han en prinsessa på ärten.

Men är han inte egentligen en gökunge i boet?

Det borde han vara, åtminstone för de medlemmar inom socialdemokratin som fortfarande ser sig som socialister.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,DN2,GP1,GP2,DN3,DN4,DN5,SVD4,DN6,GP3,

Bloggare: Jinge,Svensson,

4 reaktion på “Prinsessa på ärten eller gökunge?

  1. Att han ändå identifierar sitt liv först och främst med Sveriges exportföretag säger det mesta om den politik han vill driva.

    Denna industrifientlighet är vänsterns signum hela perioden sedan 1968. Hela företaget blir en motpart, istället för att se det som kamp om resultatet/vinsten.
    Arbetarklassen borde väl snarare älska sina företag, som ger dem möjligheter att sätta mat på bordet och betala hyran? Man gör det nog också, men ”vänstern” tycker det är klassamarbete. Om arbetarrörelsen någonsin ska revolutionera samhället så måste man nog se på företagen som sina ögonstenar, värda att försvara och förbättra. Vänstern verkar ö.h.t. Helt ointresserade av produktionen, tillverkningens alla aspekter.
    Slutsats: vår tids hjältar är industrins ingenjörer och välutbildade arbetare. Industriföretagen är inte vanligt folks fiender, utan det är en djävla tur att dom finns, och att de har lyckats hålla en så hög nivå på produkterna att de går att sälja. Sedan kan man ju ha synpunkter på vad för typ av produkter som tillverkas. Svergie behöver en industripolitik om landet ska överleva som industrination.

  2. I grunden håller jag med dig. En del av vänstern är definitivt industrifientlig ( den är dessutom jordbruksfientlig). Men det finns många valörer i ett språk. Personligen älskar jag det företag, dvs arbetare,ingenjörer, städare m fl, där jag jobbat i 27 år, Dvs Volvo Lastvagnar. Det är därför jag tycker att vi som skapar värden också ska ha makten över våra produktionsmedel.

    Men i fackliga sammanhang betyder ”företaget” eller ”företagen” arbetsgivarna eller arbetsköparna. Det är så du ska läsa min reaktion på intervjun med Löfven.

  3. Vet lite för lite om ”Löfvet” men får känslan av han är lite för smal, trots sin kroppshydda -

  4. Pingback: Så ska arbetare tvingas betala kostnaderna för kapitalismens kriser | Svensson

Kommentera