(S) och (v) desarmerar den politiska vapenbomben

Med sina nya avslöjanden om de svenska vapenaffärerna med Saudiarabien var Sveriges Radio nära att utlösa en mycket kraftig politisk sprängladdning. Men innan hela kraften briserat enades alla partier i riksdagens Konstitutionsutskott om att desarmera bomben.  Riksdagens ”opposition” räddade Sten Tolgfors  genom att bli överens om att frågan inte var ett brådskande ärende som därför skulle kunna ha snabbehandlats.

 

.

Sveriges Radio gjorde ett bra arbete.

Men nu har partierna gemensamt desarmerat alla politiska sprängladdningar…

.

Det hela sopas nu under mattan för att om något år ha hunnit borstats undan i några hörn. Under tiden fortsätter vapenleveranserna som vanligt, ”Vi får se, avtalet kanske får omprövas 2015 då det löper ut”, säger socialdemokratins Urban Ahlin om framtiden. Säljer man vapen till mördare är man i moralisk mening medskyldig till mord. Hjälper man någon att sälja vapen till mördare är det samma sak.  En politiker som upprörs offentligt och sedan säger vilja hjälpa offren för en diktatur samtidigt som han eller hon är kumpan med regimen och tillhandahåller mordvapen besitter den värsta dubbelmoral man kan tänka sig. Ur moralisk synpunkt är det inte heller någon kvalitativ skillnad mellan att sälja vapen till en diktatur eller att tjäna sina pengar genom att hjälpa samma regim med att bygga sin egen vapenfabrik.

 

Skälet till att det blev sådant rabalder kring radions senaste avslöjanden om affärerna med Saudiarabien var därför inte att det nu helt plötsligt handgripligen handlade om att hjälpa till med att bygga en hel vapenfabrik. Explosiviteten, den politiska urladdning som kom, måste i stället ses i ljuset av de arabiska revolutionerna, om människors segrar och motgångar i kampen mot sina egna despotiska tyranner. Detta samtidigt som den svenska vapenexporten till den värsta diktaturen ökat i raketfart. I detta sken sågs det som väl skitigt av den svenska opinionen att hjälpa saudierna att rusta sig militärt. Dessutom hade Sten Tolgfors och hans närmaste drumlat till det hela med ett mystiskt bulvanbolag.

.

.

Wallenbergs residens på Djurgården. Här tjänas det grova pengar.

Här och inte i riksdagen fattas också

de stora besluten om Sveriges framtid.

.

Framförallt är det maktsfären kring Investor och familjen Wallenberg som tjänar blodspengar på vapenaffärerna med Kung Abdullah av Saudiarabien.  Det förtjänar att framhållas eftersom media har riktat de flesta strålkastare mot ansvariga politiker.  Men de borde också ha rannsakat deras främste uppdragsgivare, Peter ”Poker” Wallenberg. Detta på samma sätt som Aftonbladet sätter bröderna Lundin i heta stolen. Politikerna är i sammanhanget bara ett transportkompani åt exportföretagen och det rika Sverige. Men familjens gamla valspråk om att ”verka utan att synas” tycks ha fungerat än en gång…  Självklart är sedan regeringen Reinfeldt huvudansvarig för att alla dessa affärer fått klartecken. Folkpartiets Jan Björklund och Kristdemokraternas Göran Hägglund har snyftat lite om att de egentligen ville något annat. Men sitter man i regeringsställning så gör man det med hela baken och är naturligtvis ansvarig för hela regeringspolitiken.

Men med rätta har moderaterna också skyllt på Göran Perssons tidigare regering. På socialdemokraternas partikongress i Malmö mellan den 29 oktober och 3 november 2005 ( ”Alla ska med”), beslöt ombuden att handeln med krigsmaterial ”ska minska” och att Sverige ”ska vara en föregångare genom strikta regler för svensk export och import av vapen och krigsmaterial”.  Bara några dagar efter detta kongressbeslut godkände Perssons försvarsminister Leni Björklund det famösa samarbetsavtalet med den saudiska diktaturen. Avtalet var offentligt och här fanns till och med i svart på vitt skrivningen om gemensamma framtida fabrikssatsningar: ”Vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt för sammansättning eller produktion av militär utrustning i den andra partens land” .

.

.

Efter kongressbeslutet om minskad handel med krigsmaterial rakade denna i stället i höjden med rekordfart. Fyra år senare under ett seminarium arrangerat av Kristdemokraterna 1 oktober 2009 med riksdagsledamöter och representanter för den svenska vapenindustrin bröstade Göran Persson sig ordentligt när han uttalade sig om sitt arbete med att, som statsminister, sälja svenska vapen: ”Det finns ingen i den här lokalen som mer frekvent företrätt den industri som är samlad här i dag än vad jag har gjort”…På samma seminarium hade Stefan Löfven bänkat sig. Han var där som Metalls ordförande och lobbyist för vapenindustrin och pratade om att jobben där spiller över till hela Sverige och kommer alla till godo:Detta är framtiden, och man måste även tänka politiskt. Det här är inte bara bra för den enskilda orten eller regionen. Det här har betydelse för hela Sveriges välfärd.”  Att Löfven nu ersatt Persson som socialdemokraternas nye ”hövding” är alltså ingen tröst för den som hade hoppats på en ändring. En slutsats som uppgörelsen i Konstitutionsutskottet mer än bekräftar.

 

Miljöpartiets och Vänsterpartiets agerande är mer uppseväckande. Både Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt brusade upp rejält när Sveriges Radios material släpptes. Fridolin skulle anmäla Tolgfors till Konstitutionsutskottet. Sjöstedt sa sig inte känna till avtalet från 2005 överhuvudtaget och krävde ”korten på bordet i vapenaffären”. Ulla Andersson krävde Tolgfors`avgång och förklarade att partiet skulle gå fram med en misstroendeomröstning i riksdagen. I efterhand har partiet medgett att avtalet var offentligt, men att dess representanter alltid röstat emot och reserverat sig där det var möjligt. Rollen som regeringsunderlag eller som sittbräda för Göran Persson handlade bara om ett budgetsamarbete som innefattade försvarets utgifter och att då få delta i Försvarsberedningen. Avtalet med Saudiarabien föll utanför denna ram.

 

Nej, Vänsterpartiet har inte varit ansvarigt för vapenaffärerna. Vare sig som säljare eller i rollen som politisk handräckning åt exportföretagen. Men ett parti med anspråk på att vara socialistiskt och inte bara ett radikalt borgerligt vänsterparti har ett annat särskilt ansvar. Nämligen att efter förmåga skapa en så bred offentlig opinionsbildning mot den svenska imperialismen och dess vapenaffärer som möjligt. Detta ansvar har partiet helt gett upp. Det bästa belägget för detta är att inte ens Jonas Sjöstedt kände till det avtal man själv reserverat sig emot i riksdagen. Om inte han, som ändå varit ledande partimedlem i många år, om inte ens han hade ”en aning” om avtalet, då är det naturligtvis självklart att partiets medlemmar och sympatisörer inte heller hade hört en endaste susning om det hela.

.

.Nu ska korten i stället blandas bort under ett år…

Denna ansvarslöshet var dessutom medveten. Den var priset för att få vara först ”regeringsunderlag” och senare en tänkt del av ”en rödgrön regering”. I maj 2005 fick exempelvis Vänsterpartiets Gunilla Wahlén i Exportkontrollrådet till och med konkret information kring den tänkta vapenfabriken.  Visst, det skall vara sekretess i dessa frågor. Men varför vara en hermelin bland katter? ”Sekretessen” är tänjbar och Wahlen hade uppenbart både rätt och skyldighet att berätta för sin partiledning om att en konkret fabrik var påtänkt. Samtidigt pågick diskussioner med socialdemokraterna och Miljöpartiet om det egna regeringsprogrammet efter en eventuell valseger i höstens val. Lars Ohly dansade offentligt samba med Mona Sahlin men valde att svälja hela frågan om vapenavtalet med Saudiarabien. Vi väljare fick inte höra en enda tveksamhet i denna fråga. Valet var i september och avtalet med Saudiarabien skulle förlängas eller sägas upp i november samma år.

Självklart borde detta ha gjorts till en valfråga. När ett avtal ska omprövas gäller heller inte samma sekretess. Skälet till att (v) i stället molteg var uppenbart att detta var priset för att få lov att vara med och leka. Mona Sahlin och hennes socialdemokrater var orubbliga i frågan. Avtalet med saudierna skulle inte omprövas. Punkt slut. I september 2010 var de arabiska upproren bara politisk fantasy. Både (s), (v) och (mp) hoppades därför att avtalet skulle kunna prolongeras något så när bekymmersfritt under hösten. Uppgörelsen i Konstitutionsutskottet bekräftar ett sådant påstående. Varför annars först kräva ”korten på borden” för att sedan medverka till att de ska blandas bort i en utredning först nästa år…

Sydsvenskan har gjort en bra grafik över svensk vapenexport

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,GP1,AB1,SR1,SVD4,SVD5,

11 reaktion på “(S) och (v) desarmerar den politiska vapenbomben

  1. Jag tror inte Sverige har någon vapenindustri längre, den är såld i anslutning till nedläggningen av invasionsförsvaret. Brittiska, amerikanske och tyska företag äger det som en gång var en svensk vapenindustri. Dessa utländska, NATO-baserade företag kan välja på att fortsätta tillverka i Sverige eller flytta produktionen utomlands. De kan mellanlagra CarlGustav och Bill i annat land och sen sälja till vem som helst. En (s)-kongress har ingenting att säga till om, eftersom det inte är vår vapenindustri längre, inte finansierad av skattebetalarna, istället är alla arbetstillfällena prisgivna till koncerner med fabriker lite här och var. Detta förklarar säkert varför ingen hindrar affärerna.

    Saudi-fabriken finns ju inte, att ge svenska regeringar och institutioner skulden för att saudierna pushat för attl kunna tillverka och laga svensk teknologi, när svenskarna i praktiken vägrat är lite konstigt. Saudierna har legat på, svenskarna varit flata eller försiktiga, ingenting har hänt, Tolgfors är ingen stjärna, det är därför han är anställd, det var inte de han ersatte heller, Roine Carlsson har väl rekordet som försvarspolitisk mupp.. Sverige har inget försvar, men kostnaden för ett halvt försvar, samt ett demokompani i Afghanistan, det är den viktiga bilden. Försvarsindustrin är såld, som SAAB och Volvo, AstraZeneca mfl. Efter ett tag försvinner forskning och tillverkning till dem som köpt, annars hade de inte köpt. Om tio år tillverkas inte längre några hela vapen i Bofors, det går som med Volvo Flygmotor, de tillverkar bara insatsvaror till angloamerikanska vapen, fordon, motorer, IT eller annat.

  2. Jag tror att du har fel. Se exempelvis denna utmärkta grafik gjord av Sydsvenskan:

    http://sdsmedia.sydsvenskan.se/archive/00096/krigsgrafik_967_96548a.jpg

    Sedan skulle naturligtvis kongressombuden kunna ha haft betydelse. Hela vapenexporten till Saudiarabien på 3.6 miljarder/år hade gått om intet om Göran Persson använt rödpennan. Men han följde i stället direktiven från residenset i Djurgården…

  3. Jag förstår inte riktigt kritiken mot (mp) och (v) här. Det är ju uppenbart att det är dessa två partier som mest hängivet bekämpar den svenska vapenexporten.
    Att de viktigaste besluten göms i detaljer och protokoll beror väl just på rädslan för att V och Mp ska riva upp himmel och jord. Och skulle dessa partier av rädsla för att smutsa ner sig, avstå från att ingå i en rödgrön regering, så blir det nog inte mindre av ”business as usual” för det.
    Tidskriften Fokus avslöjade i förra veckan att exporten av krigsmateriel granskas politiskt, medan FOI får bygga hur många vapenfabriker som helst var de vill utan insyn från ens en liten folkpartist. Det är nämligen export av ”tjänster” och inte materiel. Nu efter det att det visat sig att svenska vapen använts mot demonstranter i Bahrein, får vi hoppas att Fp och KD kan lyckas få stopp på dessa djävulusiska affärer!

  4. ”Jag tror att du har fel”

    På vilket sätt då? Dessa industrier är sålda, vad jag vet. Wallenbergarna kan inte äga förlustföretag så värst länge, de och andra sålde till brittiska, amerikanska och tyska företag mär staten slutade köpa. Hägglunds är amerikanskt, Bofors och SAAB brittiskt, Kockums är tyskt.

    Grafiken över ”svensk” försäljning opponerar jag mig inte alls emot, men företagen är inte svenska längre. Den som försöker hindra försäljning till hugade köpare kan se fram emot att tillverkarna först kringår lagen genom att sälja till något ställe som formellt inte är i krig, vid seriös obstruktion flyttas produktionen utomlands. Därför är allt politikerna kan göra att ligga lågt eller tvinga företagen utomlands.

    FOI har inte byggt någon fabrik i Saudiarabien. Stackars Tolgfors kan bara inte argumentera ordentligt. Det finns ingen fabrik i saudiarabien, allt som finns är ett lättförståeligt intresse från saudisk sida för att köpa förmågan att tillverka pansarvärn, så man slipper be att få köpa. Sen har de inte fått fabriken byggd, enligt FOI kan FOI inte bygga såna fabriker. Storm i vattenglas.

  5. Vare sig Saab eller Ericsson är sålda. Vad jag vet kontrolleras de fortfarande av Investor och det är dessa två företag som är huvudleverantörer till Saudiarabien. Saab, i stället för Försvarets materialverk fick också göra den väldiga reavinsten på utförsäljningen av svenskt ”överskottsmaterial”.

    Jag har aldrig hävdat att det finns en fabrik, så den kommentaren är överflödig.

  6. hej Göte,

    du har bara kallat det för ”vapenaffären”; den som diskuterats i media gäller en icke-existerande anläggning som enligt ryktesspridning i media skulle ha reparerat och modifierat vapen mot stridsvagnar. Från Bofors (brittiskt) kommer ett pansarskott (CarlGustav) och en målsökande granat (Bill) som verkligen går på export i stor skala. SAAB tillverkar JAS39 samt missiler. Ericsson tillverkar radar men främst 3g- och 4g-nät, det säljer de till väldigt många. Räknar man in mobiltelefoni i vapenexporten blir den stor.

    Det är ganska rörigt, det här. Vapnen man hör talas om tillverkas av brittiskägda Bofors. Ericsson tillverkar inget som exploderar eller skjuter, utan håller på med hård- och mjukvara till kommunikation med radiovågor, däribland radar.

    Wallenberg äger Ericsson och SAAB. Vapenexporten kommer från Bofors (kanoner, granater, pansarskott; brittiskt), Hägglunds (pansarfordon; amerikanskt), Kockums (ubåtar; tyskt). Frågan kokar ner till: vad är det saudiarabien köper från SAAB? JAS? RB70? Det kan nog svenska politiker förhindra, om de vill. De vill inte. Svenska politiker vill inte lägga ner SAAB eller Ericsson, eller driva Bofors, Hägglunds och Kockums ur landet. Svenska politiker är rädda att de ska lämna landet.

  7. Jag har pratat om flera olika saker i tre olika blogginlägg. ”Vapenavtalet 2005” med Saudiarabien. Vapenaffärer i största allmänhet, dvs den svenska vapenexporten. Ibland blir det ”vapenaffären” och syftar på alla som kommer upp i debatten, Ibland har jag pratat om den skiss till en svensk vapenfabrik, dvs den som presenterades för alla partier i maj 2010. Det blir som sagt rörigt. Men mitt inlägg handlar egentligen inte om detta eller om vilka kapitalintressen som står bakom den vapenproduktion i Sverige som är förbjuden om inte riksdagen beslutar något annat. Jag försöker att ta upp det hela som en moralisk och för mig därmed politisk fråga, samt diskutera hur vi som socialister ska förhålla oss till detta.

  8. Det har du förstås rätt i. Ideal och verklighet vill inte alls jämkas ihop heller, det försvårar det hela grundligt.

  9. hej igen,

    nu har jag försökt amatöranalysera ”svensk” vapenexport till saudiarabien. De var näst störst importör, 2,9 mrd, efter Thailand, 3 mrd. Det ser ut som att SAAB och Ericsson säljer luftburen radar dit, det är säkert dyrt och blir snabbt omodernt, så kan man sälja en gång till ganska fort. Med generös tolkning är detta vapen, det är ju strategisk produkt vid krigföring i alla fall, precis som olja och mat.

    Sverige har som tidigare nämnts ett par numera utländska fabriker som tillverkar kanoner, pansarskott, ammunition och stridsfordon. Om jag skulle gissa, så utgör deras export större delen av de vapen som saudierna importerar. Jag kan ju ha fel, överallt på internet är det ett jäkla hallabalou om vapenexport, men inte exakt vad den består av i detalj, eller från vem.

    Moraliska ståndpunkter är det gott om på internet, man länkas mycket snabbt till kyrkans tidning, men det är ont om hårda fakta, allt slås ihop till en klumpsumma, sen är alla nöjda. Eftersom nästan alla ogillar saudiarabiens politik är motståndet mot vapenexport bland icke inblandade lättförklarligt. För svenska beslutsfattare spelar det stor roll vem som exporterar. Jag tror det är anglosaxiska firmor i Karlskoga och Örnsköldsvik som exporterar vapen, och att den Wallenbergska stiftelsen bara har JAS att sälja, samt radarövervakning. Jag tycker inte man ska kalla Bofors eller Hägglunds svenska företag. Eftersom försvarspolitiken varit en rad lögner sen Per Albins tid kan man ju kalla detta trivialt, men det brittiska företag som äger Bofors använder antingen det billigare alternativet att mellanlagra CarlGustav i tredje land, eller att flytta tillverkningen, om politiken börjar hindra affärerna. Real politik. Visst är det intressant att se (v) vrida sig som mask på kroken. Däremot får man inte se någon ändring i vapenexporten, kontrakt gäller, och ska helst förnyas.

    Det riktigt intressanta, där vapenexporten bara är en delmängd, är att se hur vi saknar militärt försvar, men betalar för ett halvt, och har ett demonstarionsexemplar av ett kompani i Afghanistan. Ackumulationen av inkompetens, chanstagande och slöseri är surrealistisk. I Sverige finns några flygplan, inga förband, lite materiel i malpåse, ett par ubåtar, några i malpåse, några hyrda tyska stridsvagnar, ingen personal. Vår försvarspolitik verkar vara ett försvarsdepartement som underlättar affärer för industrin, har konferens i Sälen och inget mer. Massor av officerare utan manskap. Jag avskydde lumpen, men som ordförande Mao sa, så har ett land alltid en armé, sin egen eller någon annans, detta är allmängiltigt. Vi har ingen armé. När ska vi få någon annans?

  10. Du gör en bra marxistisk analys av hur den svenska militarismen ser ut. Det är så de vill ha det där ute i residenset på Djurgården. Det ”halva kompaniet” i Afghanistan är inte heller där vare sig av humanistiska eller försvarspolitiska skäl. Närvaron ger goodwill i Washington.

  11. Jag tycker språket ska vara exakt; militarism är för mig en nationalistisk rörelse som syftar till militärt försvar, i en något ålderdomlig anda. Vi har absolut ingen militarism i Sverige, vi har hemvärnet, där en och annan lus kan odla sina lustar. Men jag antar att du menar att vi har en ”försvarspolitik” var huvudsakliga mål och syfte är vinstgivande och därmed vidmakthållen försvarsindustri, vem som än äger den. Ett riktigt försvar ingår däremot inte i försvarspolitiken, därav den genuint tomtige försvarsministern, han skickas bara upp som spärrballong, han har inget annat jobb.

    Delar åsikten att Afghanistanpatrullen har som huvudsyfte att stryka USA medhårs, dessutom ska den kanske göra värdefulla erfarenheter om ökenkrig, som kommer väl till pass hemma sen i snöstorm och skärgård.

Kommentera