Den stora pensionsbluffen

 

Det nya pensionssystem som skulle ”rädda pensionerna” kommer att haverera. Den stora pensionsbluffen som fick hela Sveriges befolkning att utbilda sig till ”finlirare” i aktier rämnar. Allt fler inser att det i stället var en präktig snyting som förbereddes åt våra pensionärer och framför allt blivande pensionärer.

Det rämnar inte för att många lärt sig mer och insett att aktier inte är vad gycklarna utlovade. Utan därför att det nya pensionssystemet helt enkelt levererar mindre än utlovat, ja det till och med levererar sänkta pensioner i reda pengar.

Svenska Dagbladets ekonomijournalist Joel Dahlberg publicerade nyligen en bok med titeln ”Den stora pensionsbluffen” och i en artikel i SvD Näringsliv/E24 från den 16 mars skriver han att Sverige de senaste tio åren blivit en ”tigerekonomi” men att pensionerna under samma tid fallit med 4 procent.

I sin artikel visar Dahlberg att det framför allt är den så kallade premiepensionen som är byggd på en bluff, nämligen att sparande i aktier skulle vara ett säkert och bättre sparande än andra sparformer. ”Riskpremiepension” kanske vore en bättre benämning för den del av pensionssystemet som Dahlberg menar är den stora bluffen eftersom det inte gett vad politikerna lovade. Men det finns anledning att fråga sig om det var det som var den verkliga bluffen?

Trots rubriken på Dahlbergs bok, ”den stora pensionsbluffen”, sprider han själv vidare den verkliga bluff  politikerna körde över befolkniungen med då han skriver:

-Att man lämnade ATP:n som den var konstruerad var nödvändigt. Systemet hade inte klarat av trycket när 1940-talskullarna skulle börja gå i pension.

Det var ju just det som var den ”stora bluffen” då det begavs sig. Politikerna stod i kö, alltifrån socialdemokrater till moderater, för att intyga att ’vi har inte råd” att behålla ATP. De aktiva blir allt färre och de äldre allt fler. Snart går det en pensionär på var aktiv. Det begriper ju vem som helst att det inte håller. Så lät det och alla nickade ja och amen.

I Aftonbladet den 24 september 2007 skrev Göte och jag en debattartikel med rubriken Pensionsbluffen som började så här:

-Skräckbilderna om framtiden hade inget att göra med verkligheten – ATP fungerade utmärkt.

Den grundläggande frågan som ett samhälle måste ställa sig, innan tekniska detaljer om olika pensionssystem diskuteras, är följande:

Är det en moralisk och solidarisk skyldighet att de äldres andel av samhällets producerade rikedomar ökar när deras andel av befolkningen ökar? På den frågan svarade pensionsutredningen NEJ och vi svarar JA. Om den äldre befolkningen ökar från tolv till sjutton procent av befolkningen måste deras andel av BNP öka proportionellt om inte deras levnadsstandard ska minska jämfört med de aktivas.

När Pensionsutredningen sa nej till frågan ovan var det liktydigt med att förespråka en försämring av pensionärernas inkomster under mycket bla-bla om att det nya systemets roll var att ”rädda pensionerna” som sades vara dödsdömda om ATP behölls.

I vår artikel i AB och i en mer detaljerad artikel här på bloggen visade vi att pensionsutredningen bara tog hänsyn till sina egna prognoser vad gäller den demografiska utvecklingen men inte sina prognoser för den ekonomiska utvecklingen, framför allt prognoserna för produktivitetens utveckling.

Om vi bara stirrar oss blinda på hur många pensionärer som de aktiva måste ”försörja” då tornar ett stort problem upp sig vid horisonten, eftersom SCBs prognoser fram till 2050 visar att det då kommer att gå nästan en pensionär på två aktiva.

Det är det statistiska underlaget för den stora bluffen som ”bevisade” att vi inte ”hade råd” med ett korrekt pensionssystem. Men om vi använder oss av pensionsutredningens prognoser för produktivitetens utveckling då blir bilden en helt annan. Ökad produktivitet innebär att varje aktiv producerar mer rikedomar år för år. Pensionsutredningen antog att de närmaste decennierna ska produktiviteten öka med 1,6 procent per år, vilket historiskt sett är en låg siffra för Sverige.

-Enligt OECD:s statistik så har produktiviteten i Sverige i snitt ökat med 2,4 procent sedan 1970. En siffra som innebär att varje anställd i dag producerar 129 procent mer än 1970, skrev vi i AB 2007.

Det ger ett annat perspektiv på påståendet att vi ”inte har råd”. Konkret innebär siffran ovan att försörjningsbördan för varje aktiv har minskat under perioden 1970-2005 eftersom pensionärernas andel av befolkningen inte ökat i samma takt som produktiviteten.

Om pensionsutredningens prognos på 1,6 procent fram till 2050 håller finns det ingen som helst grund för talet om den kris som ATP hade skapat och som nu det nya systemet tack och lov räddat oss ifrån. Inte ens med en produktivitetsutveckling på futtiga 1 procent per år stod ATP- systemet inför ett problem.

-Får vi en så låg produktivitetsutveckling som 1 procent per år fram till 2050 så lättar ändå försörjningsbördan för de arbetande från att 10 aktiva i dag försörjer 7 yngre plus äldre, till 5,39 yngre plus äldre vid seklets mitt, skrev vi i AB 2007.

I artikeln tog vi hänsyn till att de yngre också ingår i de aktivas försörjningsbörda. Bortser vi från hur de yngres andel av befolkningen utvecklas räcker ändå 1 procents produktivitetsutveckling till att hålla försörjningsbördan för de äldre nere på en nivå som inte överstiger dagens. Nu är 1 procent en föga trolig siffra. I stället kommer den säkerligen att ligga mellan utredningens 1,6 procent och de 2,4 procenten för perioden 1970-2005.

I så fall blir allt tal om kris i pensionssystemet struntprat och bara dimridåer för den agenda som syftar till att försämra pensionerna för äldre med ett vanligt arbetsliv bakom sig. Endast de redan välbeställda ska kunna behålla en värdig standard under ålderdomen. Resten ska nöja sig med svålkanterna, såsom våra förföräldrar. Det var den verkliga motiveringen när ATP skrotades. Så såg den verkliga pensionsbluffen ut.

.

Media: SvD1,SvD2,SvD3,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,DN6,SVD4,DN7,DN8,SVD5,SVD6,DN9,DN10,

DN11,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

9 reaktion på “Den stora pensionsbluffen

  1. Väldigt intressant! Finns det nåt motargument mot ert påpekande om produktivitetsutvecklingen?

  2. Hej Staffan,
    Nej jag har aldrig sett något vettigt motargument. Det var kanske anledningen till att Pensionsutredningen inte tog fasta på sin egen prognos på 1,6 % utan i stället bara tittade till den demografiska utvecklingen, ”de äldre blir fler”.

  3. Jädrit bra skrivet! Nej, i reala termer finns inget motargument. Men det underförstådda ”motargumentet” som ibland sagts ut är att ”skattetrycket” — i pensionssammanhanget transfereringen av pengar här och nu från de yrkesaktiva till pensionärer — måste ”öka” i PROCENT av deras allt högre och högre levnadsstandard (som ökar i takt med att produktiviteten ökar) och till slut bli ”orimlig”. Det är helt enkelt en nyliberal sanning att högre PROCENTSATSER i skattesammanhang är dåliga. Folk antas inte begripa att en gradvis ökning av pensionsavgiften från 18% av inkomsten till 23%, 25 år senare (som måste ske så att pensionärerna också ska få del av det ökade välståndet) inte spelar någon roll om den reala inkomsten ökat MYCKET MER, säg, från 250 000 till 370 000. Jag skriver om det i boken ”Hit med Pengarna!” . Nej, som ersättning för den tryggheten ska folk nu istället beskatta sig själva, så att säga, genom att själva sätta in en stor del av sina pengar (och allt större del förstås, om de vill leva ungefär som andra 25 år senare!) till fondindustrin. Ja, om de spelar på börsen, bör faktiskt deras ”privata beskattning av mig själv” öka mera under de 25 åren än vad som varit fallet utan före privatisering, för att kompensera för möjliga finanskrascher. Skriv om artikeln lite grann B&G, och publicera den i pressen! :-)

  4. Jag tror det finns två bilder av pensionssystemen, varav den ena falsk.

    1) Man betalar in till sig själv, pengarna läggs på hög, och man får ut dem efter 65.
    2) Man betalar in, pengarna ges till dagens 65+, själv har man ett kvitto på att framtida arbetande skall betala in till en själv när man blir 65+. Ett generationskontrakt som skrivits under ensidigt av mottagarna av framtida pension, men inte inbetalarna.

    Två iakttagelser:
    1) Om generationen som ska försörjas med pension är jättestor, och de som ska betala färre, kan man välja på att öka de nuarbetandes inbetalningar eller minska de nupensionerades utbetalningarna.
    2) Övergången från gamla till nya sker i generationer födda 53-57, således var beslutsfattarna födda före 53, man skjuter sig inte själv i foten.
    3) Här är jag osäker, men jag tror den generation som införde ATP inte betalade in först. I praktiken var alltså den rejäla ATP-reformen ett pyramidspel. De som startar ett sånt tycker alltid det är en kanon-idé, offren i slutet att det är en kalkon-idé. Det illustrerar i alla fall en av politikens realiteter; framtida offer är i nutid gratis, och gratis är gott.

  5. Sen finns det ju en aspekt till, glömde den, antagligen fanns ett stort intresse för att få in pengarna på börsen från såna som håller på med sånt, medan själva LO-kollektivet inte hade en aning eller brydde sig. Nu är detta glad amatörspekulation från min sida, men jag tror att:

    1) när pensionspengarna gav sig ut på fondköparstråt fick de köpa dyrt.
    2) när börsen angår 1 promille av befolkningen kan dessa erhålla kraftfull hävstång på pengarna, men om alla är inblandade i börsens utfall får alla dela på 1-3 procents tillväxt. Det som kan göra få till miljardärer resulterar i hundringar om allt ska delas upp på alla. Då har pensionspengarna riskerats med mycket liten vinst för pensionstagarna, med stor vinst för aktieförsäljare, och i praktiken kommer avgifter till systemet att äta upp all förtjänst för pensionstagarna.

  6. Hej Dick,
    Artikeln har också delats av flera på FB och din bok har citerats flera gånger. Roger undrade hur många som läst din bok. Jag svarade att minst en person gjort det -jag.
    Ha det bra . Jag är i Stockholm på väg till Timrå för 10 dagars besök hos Mamma. Hon håller gång och närmar sig 100.

  7. Vänsterpartiet var det enda riksdagsparti,
    som inte röstade för det nya pensionssystemet och roulettespelande med pensionspengarna på börsen!

  8. • Det påstås pågå ett pensionärsuppror för rättvis skatt. En skatteorättvisa mellan löntagare och pensionärer, som vi inte kan acceptera.
    • Sverige är det enda landet i världen där pensionärer betalar mer skatt än de yrkesaktiva!
    • Vi ingick inte i fempartiöverenskommelsen ( S + ”alliansen”) om det nya premiepensionssystemet med allt vad den innebär. Bl.a. den s.k. ”bromsen” som innebär sänkt pension bl.a. i år med 3 %!
    • I vår kommun Österåker finns det en sexpartiöverenskommelse, som innebär att vi inte får delta i de kommunala nämnderna och styrelserna, som revisorer eller som nämndemän/lekmannadomare. Idag finns 9 partier i kommunfullmäktige, efter valet kanske 11, vilka ska då uteslutas från deltagande i nämnder etc.?
    • Underlaget att för 10 år sedan överföra/”låna” 257 miljarder från AP-fonderna till staten var otillräckligt. Vi tycker inte att resterande skuld på 93 miljarder ska betalas. För att stärka AP-fonderna bör man överföra PPM-avgiften till inkomstpensionen och slopa bromsen. Dessutom har ju staten lånat 120 miljarder till jobbskatteavdraget, som inte har skapat nämnvärt med nya jobb.
    • Pensionärer skulle konsumera mer om de fick ökad köpkraft i förhållande till de yrkesaktiva.
    • Satsa så att välfärden fördelas till alla medborgare och inte gynnar lyxkonsumtion och övervinster.

  9. Pingback: Amsagor om börsens förträfflighet | Kildén & Åsman

Kommentera