Assad kan inte avgå. Han måste störtas.

Så står det då klart att Bachar Assads löfte att följa Kofi Annans fredsplan bara var ett sätt att vinna tid. Löftet att dra tillbaka de tunga vapnen från städerna och deklarera eldupphör var tomt prat.
Efter att ha vunnit tid för mer mördande förklarade Assad att Kofi Annan missuppfattat hans löfte. Först måste ”terroristerna” ge skriftligt löfte att de lägger ned vapnen innan den syriska armén lägger ned sina, sa Jihad Makdissi, talesman för utrikesministern.
Kravet på ”skriftliga garantier” från oppositionen spelar medvetet på det faktum att det inne i Syrien inte finns en enad ledning för motståndet, vare sig det fredliga eller det väpnade. De lokala motståndskommittéerna har ingen nationell motsvarighet och den Fria Syriska Armén har inte heller en nationell ledning.
De enda som skulle kunna skriva under en garanti är oppositionsrådet SNC. Men det sitter i Turkiet och har hittills visat att det är mer angeläget att behaga USA, FN och Turkiet än att stimulera och hjälpa upproret i hemlandet. SNC saknar däremot verklig förankring i Syrien och dess diplomatiska manövrer möter lite sympati bland de tusentals aktivister som kämpar på plats.

Oppositionsrådet SNCs första kongress hölls i Tunis

Nej, det verkliga syftet med Kofi Annans ”fredsplan” är att hindra den syriska regimen från att falla samman. Inga stora internationella ”spelare”, som USA, EU, Israel och Turkiet vill se ett ”libyskt” scenario där statsapparaten bryter samman. Kärnan i FNs plan är att bidra till en förändring som inte ändrar någonting utom att Bachar Assad eventuellt ersätts av vice presidenten. Därför insisterar planen på att ”våldet upphör” och att förhandlingar om ”nationell försoning” inleds.
Planen är dödfödd och kommer aldrig att bli verklighet. Av flera anledningar. I ett år har tiotusentals och åter tiotusentals människor rest sig mot diktaturen och krävt frihet och värdighet. Månader av fredliga protester möttes av allt brutalare våld som i sin tur motiverade allt fler soldater och officerare att desertera och så småningom bilda den löst sammanknutna Fria Syriska Armén. Sett till deras usla beväpning och utrustning är naturligtvis ordet ”armé” missvisande. Det är mer en milis som tar vad den har och hoppas att allt fler kamrater i den reguljära armén ska följa deras exempel.

Fria syriska armén är mer en civil milis än en militär organisation

Allt lidande och heroisk kamp mot diktaturen har inte gjorts för att sluta vid ett förhandlingsbord med Bachar Assad som samtalspartner. Parollen som hela tiden symboliserat den arabiska våren, inklusive upproret i Syrien sammanfattar bäst situationen –Folket kräver regimens avgång.
Inte heller Bachar Assad är beredd att sätta sig vid ett förhandlingsbord. Likt Khaddafis regim i Libyen är Assads tyranni framför allt en familjediktatur som inte frivilligt kommer att dela makten eller lämna den ifrån sig. Den kan bara störtas. Alla förhoppningar om ”demokratiska reformer”, ökad frihet och ”öppnade dörrar” är inget annat än illusioner.
Så varför är det den vägen som det ”internationella samfundet” försöker göra till den enda vägen för oppositionen? Svaret är nog ganska enkelt och bygger på den gamla machiavelliska sanningen att ”man vet vad man har men inte vad man får”. I fyra decennier har Bathregimen i Damaskus varit en garant för ”stabilitet” i regionen, det vill säga den stabilitet som USA och Israel har som första prioritet i Mellanöstern. Myterna om den ”anti-imperialistiska” regimen i Damaskus är obegripliga men florerar ändå som hjärnspöken inom delar av ”vänstern” i USA och Europa.

Syriens ”vänner” inte mycket till hjälp

Redan familjen Assads maktkupp i det ”socialistiska” Baathpartiet innebar början till slutet på den nasseristiska perioden av ”arabisk socialism”, vilket aldrig var något annat än borgerlig nationalism plus statsägd industri. De arbetande klassernas frihet och rätt att välja sina egna ledare fanns det inte en antydan om vare sig i Nassers Egypten eller i Hafez Assads Syrien. Att det är en bisak för den ”vänster” som slukar regimens proganda om utländska terrorister som angriper befolkningen vittnar om vart denna ”vänster” är på väg –rakt in i den internationella reaktionens famn.
Under det första Gulfkriget slöt Damaskus upp bakom USA och bidrog till Saddam Husseins nederlag. Inte precis en gloriös insats mot imperialismens inflytande i Mellanöstern. I fyra decennier har Assads makt bidragit till att Israels gränser säkrats. Israels ockupation av Golanhöjderna har inte ifrågasatts annat än i de högtidliga talen. Däremot spelade den syriska armén en viktig roll i Libanon där den till USAs uppskattning mattade den palestinska oppositionen och stod med armarna i kors när massakrerna i Sabra och Shatila ägde rum.
Inte heller kan regimen i någon mening kallas ”socialistisk”, eftersom den byråkratiska kontroll över marknaden som fanns ännu i början av nittiotalet har upphävts och ersatts med nyliberala reformer.

I flyktinglägret Sabra mördades hundratals palestinier

Kort sagt finns det ingen enda stat av betydelse som vill bli av med regimen i Damaskus. Enda orsaken till det är att vare sig Vita Huset, Kremlin, Paris, London eller Bryssel kan kontrollera vad som kan tänkas komma efter diktaturens fall. SNC i Ankara kan inte garantera utvecklingen i Syrien. Inte heller kan Saudiarabien eller Qatar styra det omfattande motståndet. De gör sitt bästa för att ge ryggrad åt syriska anhängare av salafismen som ändå är långt ifrån att kontrollera utvecklingen. Qatars prat om att beväpna oppositionen verkar bara vara prat sett till den utrustning som det väpnade motståndet har tillgång till.
Det är en vanföreställning att oppositionen domineras av extrema islamister, en vanföreställning som regimen och dess högtalare i väst sprider medvetet. Syrien, till skillnad från Libyen, har en lång tradition av sekulärt nationalistiska strömningar och många socialistiska grupperingar med rötter i landets politiska historia.

Demonstranter i staden Iblid den 6 april

I dag finns de närvarande i den hårda kampen mot Assads diktatur. SNC är långt ifrån den enda organiserade oppositionen. På plats i Syrien är det i stället de lokala koordinations- och motståndsråden som leder och organiserar den konkreta kampen utan och med vapen i hand. SNC är inte en homogen gruppering. Den främsta kraften är dock det Muslimska brödraskapet som vinnlägger sig om västliga regeringars stöd, vilket syntes tydligt under konferenserna med Syriens Vänner.
När ”vännerna” samlades i Istanbul nyligen lämnade den kurdiska delegationen konferensen efter att den anklagat SNC för att inte skriva in den kurdiska frågan på dagordningen.  ”Kommittén för nationell samordning av en nationell och demokratisk förändring” (CCNCD) som enbart verkar inne i Syrien var inte ens inbjudet till Istanbul och samma gäller några sekulära mycket respekterade radikala politiker, som advokaten Haitham al Maleh.

Haithem al-Maleh är en respekterad oppositionell advokat

Oppositionen inne i Syrien är organiserad i många separata grupperingar och partier i vardande, utan någon verklig nationell ledning. Nyligen bildades dock en front under namnet Watan (Nationen) mellan sjutton radikala och socialistiska organisationer. I Damaskus där stödet för regimen verkar bredare än i resten av landet är oppositionens arbete mycket svårt på grund av den omfattande repressionen av varje protest. Ändå utvecklas en kamp i huvudstaden. Till huvudsak förs den genom civil olydnad och symboliska protester som att hänga upp flaggor på murar och att placera kassettspelare i papperskorgar på gatorna.
I dag den 10 april kommer FNs fredsplan att explodera. Regimen kan inte acceptera den eftersom den är ”genetiskt” oförmögen att förhandla om en nationell demokratisk ”försoning” som Kofi Annan kallar det. Folket i revolt å sin sida vill inte försonas med en mördare som med brått mod dödat flera tusen demonstranter och avhoppade soldater. De kan kanske tvingas ned på knä med brutalt våld. Men de kan inte fås att sluta fred med tyrannen.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,AB1,SR1,SVT1,DN3,DN4,SR2,DN5,AB2,SVT2,

SR2,SVT2,GP2,SVD2,DN5,SVD3,DN6,SVT3,DN7,SVD4,SR3,

Bloggare: Jinge,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

34 reaktion på “Assad kan inte avgå. Han måste störtas.

  1. Väl skrivet! Det glädjer mig att det finns några vettiga människor i detta landet som förstår hur det ligger till. Jag önskade att hela vänstern läste denna artikel och lärde sig något istället för att snacka om att Bashar är anti-imperialistisk och emot Israel.

    Israel kan inte hitta en bättre president än Bashar Al Assad. Det som är roligt är att alla pansarvagnar är flyttade ifrån Golanhöjderna in i städerna där de slaktar sitt egna folk, stridsflyg, helikoptrar och annan tung artilleri används brutalt mot sin egna befolkning medan Israel inte mottagit ett enda skott ifrån regimen i syrien de senaste 41åren. Patetiskt.

    Tack

    Mahmoud

  2. Mahmoud, håller helt med dig.
    Tack för kommentaren
    mvh
    Benny

  3. Det är väl Israel som kontrollerar Golanhöjderna, och syriska trupper står nedanför dem?

    Artikeln nämner ingenting om Syriens spännande historia. I Syrien finns flera olika kristet ortodoxa strömningar, och efter islams erövring olika varianter av det. Allt är uppdelat efter åtminstone fyra folkgrupper och fyra tolkningar av två religioner. Dessutom vill jag minnas att en kristen och en muslimsk folkgrupp är allierad mot den andra kristna och muslimska folkgruppen. Alla grannarna känner väl till detta, USA och EU nedvärderar ständigt denna form av fundamenta, men där finns ingen olja att vinna, så inget satsas. Regimen står med ryggen mot väggen, beväpnad till tänderna, men ingen vet vad de ska göra. Utom Ryssland, fd sovjet, som är regimens vapensmedja sen länge.

  4. Hej sl,
    Det är rätt , men jag har skrivit en tidigare blogg som behandlade de olika minoriteternas plats i landet och deras hållning till regimen.

  5. Och samma nyttiga idioter som försvarade Khadaffi med näbbar och klor drar nu sina lansar för Al-Assad. Det är tröttsamt.

  6. Hej SL,

    Just nu känns det som hela världen är emot det syriska folket. USA,Israel, EU all vill att bashar ska ta död på så många som möjligt, få syrien att backa 100 år innan de ”ingriper” mot Bashar. Bashar kan störtas på en dag om bara USA var helt tysta och lät några tusen rockets launchers komma in via jordanien ifrån Saudi. Men istället så ger man Bashar grönt ljus att köra på även om man låtsas vara emot honom. Ibland kan man beklaga muntiligt via Clinton eller någon annan när en större massaker skett i Syrien. Vad hjälper det?

  7. Jag glömde att svara dig angående de olika religösa minoriteterna i landet.
    Bashar har stöd ifrån majoriteten av alawiterna (en shiitisk sekt om man måste placera denna grupp), säkert hälften av de kristna (framförallt Syrianerna, inte lika stort stöd hos den maronitiska minoriteten), stor del av palestinierna i Damaskusområdet ( som innehar 70000 statliga jobb bara i Damaskus och som fått andra fördelar gentemot andra). Shia muslimerna i Sittna Zaynab i Damaskus stödjer bashar. Vi har också en del sunnimuslimer i Aleppo-området som stödjer bashar pga ekonomiska skäl samt att de inte är lika förtryckta i Aleppo (finns knappt några alawiter där).

    Majoriteten av sunni muslimerna, kurderna i hela landet, en del av assyrerna, en del av de fattiga alawiterna (som inte gynnas av klanen assad) vill ha bort Bashar. Jag kan gott säga att det är minst 80 % av folket som är emot Bashar.

    I slutändan är detta inget religiöst krig som författarna av denna lysnade artikel nämner. Det är en propaganda ifrån regimen att salafiter och andra islamisktiska krafter ligger bakom upproret. Det är rent skitsnack och kan bekräftas av många intellektuella sekulära tänkare inne i Syrien och utanför. Det är ett folkligt uppror som vill ha frihet. Kristna har funnits i Syrien innan Al assad kom till makten och kommer att finnas kvar efteråt. Vi syrier är tolleranta människor mot andra religioner och minoriteter och detta har historien bevisat.

    / Mahmoud

  8. Nu ar det dock ingen hemlighet att Damskus stodjer Hezbollah och dem har ju skjutit tiotusentals ggr mot Israel. Sa visst kan man saga att Assad har slagits mot israel, och smart har han varit ocksa. Libaneserna har ju fatt ta alla smallarna for krigsforingen, istaellet for syrierna.

  9. Kanske att de skjutit tiotusentals ggr mot Israel, men det var ju under Israels invasion av Libanon i syfte att krossa just Hezbollah. I ”fredstid” har de inte skjutit alls. Ett sådant tillfälle till att ”slå tillbaka” skulle Netanyahu inte missa. Faktum kvarstår att Syrien i 41 år snarare bidragit till säkra gränser för Israel än tvärtom.
    mvh
    Benny

  10. Det ar inte korrekt Benny. Det har varit flertalet ”incidenter” genom aren aven under ”fredstid”. Med det var inte min poang. Den enda grans som har varit tyst ar gransen mot Syrien. Libanon gransen har inte alls varit lugn, och det ar (bl.a.) tack vara Assad, och pa bekostnad av Libaneserna. M.a.o. Nar du sager ”Faktum kvarstår att Syrien i 41 år snarare bidragit till säkra gränser för Israel än tvärtom.” sa haller jag inte alls med, p.g.a. av att Syrien krigat via en satelitmilis.

  11. USA ger säkert inte Assad grönt ljus, eftersom USA inte har något att säga till om. Inbördeskriget är just ett inbördeskrig, omvärlden förenas i önskan om så små svallvågor som möjligt. Är sunni 80% av befolkningen i Syrien?

    Om saudi skulle skicka in ”rocketlaunchers” i Syrien skulle upproret förvandlas till en wahabist-invasion, just vad regimen hävdar. USA vill säkert se Irans inflytande skjutet i sank, men inte till vilket pris som helst; hela regionen i lågor är säkert för dyrt. Det är ett folkligt uppror, men under omständigheter som genast förvandlar det till internationell politik. Bäst internationell vapenexport-pollitik vore att strypa den ryska exporten och att alla andra också låter bli.

  12. Ett par ”incidenter” känner jag också till. Men det handlade enbart om små grejer just på gränsen. Raketer långt in i Israel har inte förekommit, trots att Hezbollah har kapaciteten.
    Dessutom har du en allt för enögd syn på Hezbollah, som långt ifrån kan betecknas som en ”satelitgerilla”. De har en reell närvaro och folklig förankring i Libanon. De senaste veckorna har till och med ledningen för Hezbollah börjat inta en kritisk hållning till Assads politik.

  13. sl,
    jag skulle inte kalla det ett ”inbördeskrig” ännu. Det är i första hand ett folkligt uppror med en viss beväpning i form av en liten milis (FSA) som försöker hindra arméns framfart i de städer där protesterna varit störst.
    Vad menar du med ”Wahabistisk invasion”? Hjälp med beväpning kan ju knappast kallas ”invasion”. Menar du att massor av ”trupper” skulle börja välla in över gränserna till Syrien? Varifrån och framför allt över vilken gräns till vilket land?

  14. hej Benny,

    ”Bashar kan störtas på en dag om bara USA var helt tysta och lät några tusen rockets launchers komma in via jordanien ifrån Saudi”

    det var en kommentar till Mahmoud förslag enligt ovan. Tre förslag som inte kommer att genomföras. USA kommer inte att vara tysta, Jordanien kommer inte släppa igenom och saudi kommer inte skicka iväg.

  15. SL,

    Det lär knappast bli någon wahabistisk invasion då syrierna överlag följer ortodox sunni-islam med stor fokus på Sufism. Wahabismen har inget större inflytande bland syrierna. Sedan pratar vi om att beväpna rebeller med lätta vapen så att de kan försvara sig emot regimens övervåld som stöds av ryssland och iran. Varje vecka kommer stora vapenleveranser ifrån ryssland och direktiv på hur diktatorn ska slå ner upproret. Det vi ser nu är bara en del av det hela, bashar vill vinna tid för att han tror verkligen om han dödat några tusen varje vecka så kommer folket att gå hem och allt blir som vanligt.

    Sedan vill knappast USA att bashar ska gå för det USA vill är att Israel ska vara nöjda. Israel har sagt det öppet att de vill att Al Assad ska sitta kvar vid makten så att deras gräns är skyddad i ytterligare några decenium.

    Du försöker framställa bilden av att regimen och den syriska fria armen är två likvärdiga parter i denna konflikt. precis som Benny skriver så är det frågan om rebeller som knappt har någon ammo kvar till sina 40 år gamla kalashnikovs och så har du en regim som bombar städer, går in i hus och slaktar barn med kniv framför deras föräldrar för att sedan bränna dem levande.

    Vi kommer att se tillbaka på detta och skämmas jag lovar dig. Det som pågår nu är ett folkmord.

  16. I slutänden blir det väl så att Nato, med USA i spetsen får gå in och bombar precis som dom gjorde i Libyen. Sen kommer Al Quaida flaggan att hissas, precis vad som skedde i Libyen.
    Ibland är världspolitiken knepig att förstå, om man inte är så där ohyggligt insatt som en del verkar vara.

  17. nej då, Mahmoud, jag tror inte de är militärt likvärdiga, och det är vidrigt att Ryssland och Iran proppar gangstrarna fulla med vapen för att slakta civila med fel stambakgrund. Tyvärr slutar varje försök från västs sida att stötta antagna ”good guys” i regionen med att vapnen hamnar var som helst, används mot vem som helst i vilket ärende som helst, och att i slutändan har där bara blivit mer vapen och ökat underlag för korruption.

    Nu läser jag undantagvis en shiavänlig svenskbaserad blogg vi inte ska göra någon om helst reklam för; åsikten på den sidan är att det gäller ett wahabist-angrepp som döljer sig som folkuppror. Jag vet ju egentligen ingenting baserat på förstahandsuppgifter. Bäst politik när man inget vet är att strypa vapentillförseln.

  18. SL om det är Muhammed Omars blogg du läser så är det mesta som står angående Syrien rena lögner. Han svarar inte ens på frågor och han har en uppenbar agenda (Iran). Han lider av vanföreställningar och är antisemit.

  19. Jag håller med. Tyvärr är frågan infekterad av vanföreställningar och antisemitism, men den bloggen ger en bild av en slags mentalitet, vare sig han har rätt eller fel. Det enda man inser är att man inget vet, och att chansen är god att man får en grovt vinklad bild av vem man än frågar.

  20. Hej sl,

    Jag förstår inte riktigt när du säger att ”man ingenting vet”. Vi lever i en tid då man ögonblickligen ”vet allt”. 1986 när pappa Assad mördade kanske 20 000 i Hama visste man ingenting ännu månader efter massakern. I dag vet vi hur många skott som skjutits per timme. Informationen flöder, ja problemet är närmast att sortera och värdera för att inte drunkna i all info och alla fejkade nyheter. Det gäller att hålla tungan i mun och analysera infoflödet. Det är väl problemet.

  21. hej Benny

    där var jag lite otydlig, det är lätt hänt. Vi vet naturligtvis mycket väl vem som mördar civila i Syrien, men bakgrunden är nog utanför vår referensram. Vad de olika folkgrupperna tror om varandra, vad de skulle göra mot varandra om de kom åt, vad de gjort mot varandra tidigare då de kommit åt; det är nog bakgrunden till väldigt långvarigt och besinningslöst våld, det kräver hat i stor skala. Även Irak och Libanon har dysfunktionella balanser på knivsegg i stommen sen årtusenden.

  22. Mahmoud!
    Intressant att ta del av dina tankar här, eftersom du troligen har kontakter med folk inne i Syrien. Det känns dock som om du och säkert många med dig inne i Syrien haft stora förhoppningar på att få en flygförbudszon upprättad i Syrien. Under hösten var det t o m en aktionsdag som kallades för detta – ”Fredag för flygförbudszon”.
    Även för oss utanför Syrien (inkl jag själv) fanns det sådana förhoppningar – att liksom kurderna i Irak och upproret i Libyen få ett skydd mot förtryckarregimens mördande – även om det skyddet kommer ifrån imperialistiska regimers militärapparater. En ganska naturlig tanke när man utsätts för det urskiljningslösa våldet från regimen Assad.

    Jag skulle vilja rekommendera läsning av Gilbert Achcars sammanställning av det tal han höll på en konferens SNC höll i Stockholm i höstas. Där tar han upp de geografiska och befolkningsmässiga skillnaderna mellan Libyen och Syrien, att EU:s militärapparat inte begränsade sig till flygskydd, och behovet av en politisk kampanj riktad mot de väpnade styrkorna för att vinna över soldaterna till upproret.
    Här är länken:
    http://www.marxistarkiv.se/diverse/aktuella_fragor.html
    Scrolla ner till Syrien och artikeln ”Syrien: Militarisering, militär intervention och bristen på strategi”.

  23. ”Sedan vill knappast USA att bashar ska gå för det USA vill är att Israel ska vara nöjda. Israel har sagt det öppet att de vill att Al Assad ska sitta kvar vid makten så att deras gräns är skyddad i ytterligare några decenium.”
    – Låter lite osannolikt då Syrien är det mest fientliga av Israels grannländer. Såg även någon intervju med Syriska oppositionsledare och rebeller för någon månad sen, där just Israel togs upp. Fred och neutraliserade relationer önskade man, så det skulle även gynna Israel om rebellerna fick makten om detta stämmer.

  24. Joey,
    Mycket prat är en sak och konkreta handlingar en annan. Under 41 år har regimen i Damaskus inte avlossat ett enda skott mot Israel, inte gjort ett enda försök att ta tillbaka Golanhöjderna. Inte ens när Israel bombade en kärnkraftanläggning i Syrien reagerade Assad. INte ens en officiell protest. I Israelisk press förklaras dagligen att Netanyahu och arméledningen inte alls vill se en ny regim i Damaskus. Man vet vad man har….

  25. Lätt att sitta på soffan eller är det båtdecket och lösa världsproblemen. Ja inte skulle ni väl vilja vara i Egypten i den efterrevolutionära soppan där eller i Libyien för den delen.

    Och som gammal kommunist och vänster talar man tyst om Ryssland och Kinas stöd av Assad. Inte heller mycket nämns om Assads andra stora kompis Iran som hjälper till med vapen och manpower via proxi i form av Hisbollah.Hamas etablerade ledarskap å andra sidan drog åt sig öronen och flyttade sin regering till Egypten varifrån de härstammar.

    Så vi vet att Assads självproklamerade anförvanter är Ryssland, Kina och Iran.

    Israel tar ingen del i den här konflikten. Det enda som föreslogs på IBA, den engelskspråkiga israeliska TV stationen, var att Israel kunde bistå med flyktinghjälp via Turkiet och Jordan.

  26. Eva, innan du kommer med beskyllningar mot Benny & Göte om att täcka upp för Ryssland och Kina, så tycker jag du ska kolla på den här bloggen vad dom skrivit om dessa länder. Du verkar vara en aning enögd och bara ha Israel i din fokus.
    Eller sök på internet på ”Fjärde Internationalen” så får du en mer nyanserad bild av var Göte och Benny står.

    Jag tror i o f s att USA hellre skulle vilja ha en marionettregim i Syrien, men nu är ju politik inte frågan om önsketänkande, utan om att man får förhålla sig till vad som existerar. Faktum är att både ett militärt ingripande utifrån och en lyckad revolution – eller fullt utvecklat inbördeskrig – i Syrien kommer att skaka om hela regionen, något som varken USA eller Israels ledning, å de intressen som de bevakar, är intresserade av så länge som utgången inte är given att gå deras väg.

    När det gäller Assads inställning till Israel och sionismen så är det också helt dominerat av politisk pragmatism. Det viktigaste är att behålla makten åt regimen. Att ge sig på Israel har ju gjorts tidigare, även om det är länge sen, och det har alltid slutat med nederlag för de inblandade arabstaterna, inklusive Syrien. Att göra om samma sak igen utan att vara säker på framgång tror jag inte Assadregimen har i åtanke. Deras huvudsakliga intresse är ju att sitta kvar vid makten och sko sig på bästa sätt.
    Alla manövrer med Hisbollah, Iran, maktallianser i Libanon m m är bara ”Powermongering” för att stärka sina positioner.

  27. Mycket bra blogginlägg, jag är en svenskfödd syrier och sitter fastklistrad framför nyheterna varje dag och väntar på information om läget där nere. Hittills tycker jag att den bästa informationen kommer från syriennyheter på twitter (rekommenderar det till er alla). Intressanta åsikter många verkar ha, faktumet är dock att Syriens befolkning blir slaktade just nu och istället för att diskutera falsk information som Mohamed Omars blogg verkligen är så bör man undvika sådan propaganda bloggar. Hjärntvätten är kolossal bland vissa Assad anhängare.
    För några år sedan när kriget i Palestina bröt fullt ut igen stod jag och mina syriska vänner och demonstrerade för att dödandet skulle sluta, då blev barn skjutna, dödade av israeliska soldater. Många palestinier vet att det som sker i Syrien just nu är mycket värre och att dö en ”palestinsk död” är rena leken om man jämför med många syriers död idag, hundratals (så vitt vi vet, kanske är det tusentals) ihjältorterade barn, stympade, våldtagna, brända, skändade. Fängelserna i Israel har åtminstone ett rättsystem där även föräldrarna får veta vart deras barn är och när de blir frisläppta. I Syrien vet alla (tyll och med innan revolutionen) att om man blir arresterad riskerar man med största sannolikhet tortyr och tyll och med döden. Israel som brutit mot mänskliga rättigheter i årtionden går inte ens att jämföra med vad som pågått och än pågår i Syrien.
    Min syssling satt i fängelse i 6 år bara för att ha vart inne på en revolutionär hemsida när han var 20år, han blev frisläppt drygt 3 månader innan den arabiska våren satte igång och då kom han ut utan att ha en enda tand i munnen och en kropp full med ärr efter tortyr. Han är en av dem som haft otrolig tur som ens blivit frisläppt efter otaligt många mutor till högt uppsatta politiker. Det tog hans mamma 3 år att ens få reda på vilket fängelse han var satt i och om han ens levde.
    Det jag vill säga med allt detta är att situationen är Syrien inte är lik någon annan och att brutaliteten alltid vart fruktansvärt, nu finns internet, Youtube, modiga demonstranter och FSA. Framförallt ser omvärlden på denna gång på vilket kommer driva på frihetsprocessen. Dock står ett gäng hjärntvättade idioter i vägen! Jag är så trött på alla Bashar-lovers där ute och klarar inte ens av att lyssna på deras tomma argument och konspirationsteorier. Själviska folkgrupper som bara vill rädda sina egna skinn, Usch!

    Så alla ni där ute som försvarar det pågående folkmordet, ni borde skämmas!

  28. Mirjam,
    Ett stort tack för din kommentar.

    Ned med Assads tyranni!!!!

    mvh
    Benny

  29. En mycket bra Facebookfeed ger ’English Speakers to Help The Syrian Revolution’ Hela tiden på engelska. Uppdateras väldigt ofta. Idag kan man följa de mängder av demonstrationer som äger rum denna fredag. Demonstrationerna är verkligen hoppingivande och upplyftande mitt i allt fruktansvärda dödande och söndertrasande.

    mvh /Paul

  30. Bra skriver lillsyrran!

    Till Janne :

    Tack för dina vänliga ord och ditt stöd. Syrierna har nog inga förhoppningar alls som det ser ut nu. Vi känner oss helt svikna av både araber och väst. Men självklart så skulle en flygförbudzon vara något positivt även om det skulle upphållas av USA. Vi vet att USA och EU har sina planer för hela mellanöstern men just nu är allting bättre än Bashar Al Assad, även om det skulle vara så att Netanyahu blir president över oss :).

    Tack för tipset jag ska genast kolla upp.

    Mahmoud!
    Intressant att ta del av dina tankar här, eftersom du troligen har kontakter med folk inne i Syrien. Det känns dock som om du och säkert många med dig inne i Syrien haft stora förhoppningar på att få en flygförbudszon upprättad i Syrien. Under hösten var det t o m en aktionsdag som kallades för detta – ”Fredag för flygförbudszon”.
    Även för oss utanför Syrien (inkl jag själv) fanns det sådana förhoppningar – att liksom kurderna i Irak och upproret i Libyen få ett skydd mot förtryckarregimens mördande – även om det skyddet kommer ifrån imperialistiska regimers militärapparater. En ganska naturlig tanke när man utsätts för det urskiljningslösa våldet från regimen Assad.

    Jag skulle vilja rekommendera läsning av Gilbert Achcars sammanställning av det tal han höll på en konferens SNC höll i Stockholm i höstas. Där tar han upp de geografiska och befolkningsmässiga skillnaderna mellan Libyen och Syrien, att EU:s militärapparat inte begränsade sig till flygskydd, och behovet av en politisk kampanj riktad mot de väpnade styrkorna för att vinna över soldaterna till upproret.
    Här är länken:
    http://www.marxistarkiv.se/diverse/aktuella_fragor.html
    Scrolla ner till Syrien och artikeln ”Syrien: Militarisering, militär intervention och bristen på strategi”.

  31. Mahmoud,
    är Mirjam din lillasyster? I så fall grattis till att ha en syster med huvudet på skaft.
    mvh
    Benny

  32. Jag har inte följt vad Benny och Göte tidigare skrivit om Ryssland och Kina. Från artikeln ovan föreföll deras syn på läget ensidig. Jag försvarar inte Assad. Vad som händer i hans fängelser och i andra muslimska länder får vi en inblick av
    från Miram. Jag håller med om Bennys analys av att varken FN eller världsmakterna… öst eller väst… är beredda att se ett regimskifte i Syrien. De är endast beredda att stabilisera landet och om möjligt reformera Assad. Assad och hans supportrar kommer inte att ge upp. De är en 2 till 3 miljoner minoritet som inte har någon framtid om de förlorar makten. Syrien kommer att falla i sina delar och vad FN m. fl. fruktar är ett även större blodsbad.

  33. Hej igen Eva. OK då ser vi ut att vara rätt så överens, och sitter bekvämt tillbakalutade på samma båtdäck.
    mvh
    Benny

Kommentera