.
.
I går var Anders Borg i radions P1 och pratade Grekland. Han svajade mer än i sitt samtidiga mer ”korrekta” uttalande till TT och verkade i etern snarast förströdd och uppenbart inte särskilt glättad över valutgången i söndags:
”Visst kan man tänka sig både det ena och det andra för att underlätta landets svårigheter”, menade han. ”Något lägre ränta under lite längre tid och annat, men de stora bekymren finns kvar. Grekland har faktiskt ännu inte klarat av att börja sänka sitt stora budgetunderskott enligt de överenskommelser som träffats. Grekiska staten är inte en stat som alla andra i Europa. Det kan mycket väl bli så att man inte klarar sina skulder och lämnar euron”.
När det gäller Europas ekonomiska kräftgång pratas det inte så mycket klasser, om rika och fattiga, vare sig i radion eller i Sverige i stort. Men tänk vad härligt och befriande om Borg tagit bladet från munnen och till en häpen P1-reporter förklarat:
”Det kommer att gå käpprätt åt helvete. Samma gamla skitstövlar som gjort staten till sin egen mjölkko och vägrat att beskatta alla rika är nu tillbaka för att fortsätta med att trampa runt i sin egen skit. Landets sagolikt förmögna redare betalar ingen skatt alls samtidigt som de lägger pengar på hög i Schweiz och köper på sig fastigheter i London. Ny Demokrati och han den nye premiärministern Samaras, galningen som höll på att starta krig mot Makedonien, är fastlimmade med tyska och franska banker. För att inte tala om alla deras idiotiska vapenaffärer med USA, Tyskland och Frankrike. EU:s snitt när det gäller vapeninköp är på 2.2 procent av BNP samtidigt som Grekland i genomsnitt varje år har tryckt ner hela sju procent av sin statsbudget i halsen på den alltid lika gaphalsiga militären. Egentligen skulle Greklands problem vara lösta om vapenkontrakten annullerades och militärbudgeten låstes vid 2 procent av statens utgifter. Då skulle vi tryggt kunna hjälpa Grekland att komma på fötter.”
Nu som så många gånger förr fick vi dessvärre inte höra hela den galna sanningen. Men i en sak var Borg ändå rätt ute. De utlevade gamla korrupta politiker som nu, tillsammans med ”opolitiska” tekniker och ekonomer, ska försöka regera tillsammans kommer inte att lyckas och inte kommer det att gå bättre för att de ska ledas av en premiärminister, som tidningen The Guardian kallat för ”en stinkfluga i varje glädjebägare”. Detta gäng kommer inte att kortklippa det rika Grekland, knappt röra ett hår på alla dess knösar och när det gäller att få till stånd kontrareformer på arbetsmarknaden liksom att sparka 140 000 offentliganställda och sälja ut gemensam offentlig egendom har de en kompakt majoritet av folket emot sig. De regerar bara med hjälp av en ”demokratisk undantagslag” som säger att största parti får 50 extra riksdagsplatser i bonus.
Samtidigt fortsatte valrusningen från den 6:e maj över till den radikala antikapitalistiska valkoalitionen Syriza. Den historiska regeringspendeln mellan ND och PASOK sedan militärdiktaturens fall 1974 har i ett slag stannat för gott. Alexis Tsipra`s Syriza blev näst största parti med 27 procent av rösterna och får nu en välbehövlig prövotid. Det hade säkerligen inte varit någon fördel för koalitionen att själv bli regeringsbildare med hjälp av odemokratiska bonusplatser i parlamentet. Inte minst i en situation där samtidigt 65 procent av väljarna fortfarande röstar på partier med rent borgerliga ekonomiska program. De uppgifter som väntar är ändå lika glädjefulla som väldiga. Det gäller att förvandla det gensvar man fått till en slagkraftig organisation.
.
”Galningen Samaras som höll på att starta ett krig mot Makedonien”
Håller partiet fast vid huvuddelarna av sitt program och kan man förankra detta i bredare samhällslager tillsammans med en fortsatt uppmaning till en enhetsfront i viktiga sakfrågor med kommunistpartiet, KKE, skulle detta kunna innebära en uppmarsch till en kommande verklig vänsterregering. Liksom en gemensam försvarsallians mot det fascistiska Gyllene Gryning som fick fortsatt stöd av 7 procent av väljarna. KKE är ett parti vars ledning är sekteristiskt till tusen och där politiken kännetecknas av tvära kast, men man organiserar lika förbaskat betydelsefulla nyckeldelar av Greklands traditionella arbetarklass och har ett starkt stöd bland studenterna. Positioner som eroderas, i valet fick man betala ett katastrofalt högt pris för sin urbota stalinism, den egna andelen av väljarkåren halverades. Men man fortsätter att vara en viktig kraft. Även Antarsya, en koalition med många revolutionära socialister och ett viktigt massarbete, tappade hisnande två tredjedelar av sina röster och fick bara knappt en halv procent. De flesta av dess tidigare väljare valde enkelt att rösta nyttigt. Vi får se hur denna viktiga organisation kommer att värdera detta och sitt framtida arbete.
***********
Läs mer här:
Korrupta vapenaffärer bakom Greklands kris
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Anders Borg, Grekland, Antonis Samaras
Och varför i all världen skulle Borg, eller någon annan för den delen, tro på ovanstående nonsens?
Lasse, och varför skulle omvärlden tro på ditt omdöme att skilja nonsens från väsentligheter?
Många affärsidkare, småföretagare, akademiker och så vidare lär ju också ha röstat på Syriza. Inte utifrån en socialistisk övertygelse utan utifrån det enkla faktorn att de är den enda politiska faktorn med förutsättningar att rensa upp i en ineffektiv och korrupt statsförvaltning.. Även om faktorn ”dåligt skött stat” inte är den avgörande förklaringen så gynnar det ju inte vanligt folk att ha nepotism och klientelism.
Nu bidde det tyvärr inte så. Kampen fortsätter.