Revolutionen tar nya tag.

Det har rått tveksamhet över vart den tunisiska revolutionen är på väg. Det borgerliga islamska regeringspartiet Ennahda vann valet och de salafistiska extremisterna har å sin sida låtit tala om sig när de bland annat attackerade en tevestation för att visa film som inte passade dem och för att försöka avskaffa förbudet mot heltäckande slöja på universitetet i Tunis. Inte så få menar att revolutionen gått på grund. Kidnappad av islamisterna.

Tunis 17 januari 2011. Ben Ali faller några dagar senare. Vägen ligger öppen för den sociala kampen för ekonomisk och social rättvisa.

Men det är en ytlig bild som bara fäster sig vid vad som står i de stora internationella tidningarna. För dem är det en nyhet att salafister attackerar kvinnliga studenter medan strejker och demonstrationer mot dyrtiden och arbetslösheten saknar intresse. Så blir den bild vi matas med skev och falsk.

Ändå är det just protesterna som dominerar det politiska livet på plats. Det går knappt en dag utan att det demonstreras och protesteras mot den handlingsförlamning som den muslimska regeringen visar upp.

I Tunis protesterade tusentals kvinnor häromdagen mot regeringens förslag till skrivningar om kvinnornas plats i den nya konstitutionen.

Det är en viktig erfarenhet som vi är åskådare till. Här på bloggen har vi hela tiden sagt att den arabiska våren är en lång process som till mycket bestäms av uppbrottet från en lång period av diktatoriskt styre där de fattiga och arbetande inte över en natt kan utvecklas till ”revolutionärer” i kamp för socialismen utan att när väl diktaturen fällts måste det följa en läroperiod där kampen för ekonomiska och sociala reformer blir till en skola i organisering, försvar av arbete och inkomster, och politiskt arbete.

Nu har en ny cykel börjat i Tunisien, landet där kampen mot despoti och förtryck började, där den först blomman i den arabiska våren slog ut. Just det, i staden Sidi Bouzid, där den unge grönsaksförsäljaren satte eld på sig själv och samhället den 17 december 2010. Sedan en månad tillbaka demonstrerar befolkningen i hela regionen med krav på jobb, slut på elavbrotten och frihet för det hundratal demonstranter som regimen fängslat efter sammandrabbningar med polisen.

Sidi Bouzid 9 augusti. Polisen angriper demonstranter med tårgas.

Senast i raden av mobiliseringar hölls i dagarna då de fackliga organisationerna i regionen kring Sidi Bouzid organiserade en storstrejk mot den galopperande arbetslösheten, fattigdomen och de ständiga elavbrotten. För den muslimska rörelsen som propagerade att ”islam är lösningen” på Tunisiens problem börjar den ekonomiska och sociala verkligheten att komma ikapp de religiösa fantasierna.

Det är den fackliga organisationen UGTT och radikala vänstergrupper som tar initiativen till kamp. Det kan de göra sedan diktaturen störtats. Det är en enormt viktig lärdom för hur den revolutionära processen utvecklas. När Ben Ali föll öppnades dörrarna inte bara för islamistiska organisationer utan också för radikala folkliga krafter. Det är i kampen mellan dem som revolutionen tar ett steg framåt, två tillbaka, ett i sidled för att på nytt avancera.

I staden Kasserine blockerar demonstranter en väg den 10 augusti.

Den frihet som vanns med diktaturens fall är grundbulten i den fortsatta utvecklingen. Utan den hade inte de olika strider som nu förs i samhället kunnat äga rum. De som söker garantier för att en revolution ska lyckas innan de ger sig in i den kommer aldrig att göra revolution.

Islam är inte lösningen, som Ennahda och brödraskapen säger. De har inget socialt och ekonomiskt program som kan svara mot de arbetandes krav på jobb och rättvisa. Islamisterna har inga andra recept än de nyliberala ”strukturreformer” som IMF, Världsbanken och ”välmenande” experter kokar ihop. Därför kommer islamisterna i sin nya maktställning i Tunisien, Egypten och Libyen att oundvikligen komma i konflikt med den fattiga befolkningens krav på materiella förbättringar. Något de nu kan ta strid för sedan despoterna störtats.

Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,DN4,DN5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 reaktion på “Revolutionen tar nya tag.

  1. Nu vill jag inte störa denna tråd med något irrelevant, jag har bara ett förslag, se detta som inom klammer; Putin håller på att göra om Moskvarättegångarna i liten skala mot de tre stackars småbarnsmammorma i Pussy Riot. Det är samma ”juridiska” beteende, en bindgalen hund som åklagare, och de åtalade offren får inte ens säga något. Straffen är i nivå med väpnat rån, de har framfört en sång. Beklagar avbrottet, men en bättre historisk återkoppling ur er synpunkt finns knappt. (Ni kan ju tom låta bli att publicera detta och bara ta upp tråden, alternativt modifiera mitt inlägg genom att radera denna sista mening)

  2. Hej sl,
    Här raderas inget. Och tack för tipset. Ska se om vi kan göra något. Vi är ju båda på liten semester just nu. Men det är en fin idé.

    mvh
    Benny

  3. Hej Benny ! Så fick jag lite utlandsinformation.

    Ha en bra dag ! BeÅ ! (Mon infogar en liten hälsning)

  4. Hej på er,

    Vi ses nästa vecka. Jag åker hem den 28e.

    Benny

  5. En ’Accuse’ av den tunisiska skådespelaren Leila Toubel:

    J’ACCUSE
    -J’accuse Mustapha ben Jaafar et Moncef Marzouki de n’avoir pas pu oser parler, de n’avoir pas pu dire la vérité , toute la vérité sur le vraie visage d’ennahdha et son projet machiavélique , d’être ce qu’ils ont promis d’être, fideles et défenseurs des droits de l’homme et des principes de la république, messieurs, est-ce que vos nuits ne sont pas hantés par les images d’une Tunisie
    qui agonise ?!!…

    -J’accuse le parti ennahdha, seul parti au pouvoir, de nous imposer un spectacle qui de tableau en tableau, de scène en scène , vire vers une tragédie dramatique. Les acteurs sont tellement mauvais, tellement arrogants, tellement agaçants que le public quitte la salle sans aucun applaudissement

    -J’accuse le parti Enahdha d’adopter la diversion comme seule réponse aux revendications de la révolution, comme seul moyen possible de détourner notre attention des problèmes économiques et sociaux que traverse le pays.

    -J’accuse le parti ennahdha de menacer de la manière la plus honteuse, les liberté, toutes les libertés à travers l’incrimination de l’atteinte au sacré , de nous imposer la vérité sacré, la vérité intouchable , la vérité qui ne se discute pas et d’ouvrir ainsi les portes à une dictature théocrate

    -J’accuse le parti ennahdha de vouloir construire un état religieux, d’orchestrer la mouvance salafiste pour imposer par la violence un model de société loin d’être celui d’une Tunisie moderne et démocratique. Les enfants prodiges de Ghannouchi agissent dans l’impunité la plus totale.

    -J’accuse le parti ennahdha de manipuler ces mouvements – qui en apparence – sont plus extrémistes que lui – pour prouver sa modération et son pacifisme aux yeux de l’opinion publique, ben ali nous a dit pendant 23 ans
    يا انا يا الخوانجية
    Ennahdha reprend le même refrain de la même chanson
    يا أنا يا السلفية

    -J’accuse le parti ennahdha et ses alliés étrangers de vouloir importer en Tunisie le conflit entre sunnites et chiites et de plonger le pays dans le chaos.

    -J’accuse le parti ennahdha de vouloir mettre la main sur toutes les articulations de la société et de s’emparer de tous les pouvoirs.

    -J’accuse le parti ennahdha de laisser trainer les dossiers brulants des martyrs, des blessés de la révolution, des diplômés chômeurs, de l’argent volé des tunisiens, de l’extradition de ben Ali et les autres criminels… oh pardon, le parti ennahdha a quand même fait qq chose pour les régions déshéritées… il a privé les citoyens d’eau pendant des semaines de canicule…

    -J’accuse le parti ennahdha de jouer un jeu démasqué quant à la date des prochaines élections et du comité indépendant des élections…

    -J’accuse le parti Ennahdha de faire de Tunis l’une des villes les plus invivables au monde, d’empoisonner notre quotidien, de violer nos petites joies, de torpiller nos humbles habitudes, d’exaspérer nos rêves, de suicider nos espoirs, de métastaser notre printemps, de chasser de nos cieux le soleil et de nous offrir tourmente et vent … j’accuse le parti ennahdha de vouloir rendre muettes nos voix, frileuse notre indignation… lâche notre colère… muselée notre résistance…

    J’emprunte d’Emile Zola son « J’accuse » une lettre qu’il avait adressée au président de la République française, Félix Faure lors de l’affaire Dreyfus, ou il avait entre autre écrit: « Quand on enferme la vérité sous terre, elle s’y amasse, elle y prend une force telle d’explosion que, le jour où elle éclate, elle fait tout sauter avec elle. On verra bien si l’on ne vient pas de préparer, pour plus tard, le plus retentissant des désastres ».

    Mon message à ceux qui veulent l’entendre… oui nous sommes un peuple qui aime la vie, mais la vie ne mérite pas d’être vécue sans la dignité et la liberté… sachez- le une bonne fois , nous ne baisserons pas les bras… nous sommes prêts à tous les combats…

    Leila Toubel / 25 août 2012

Kommentera