I förra bloggen, i en ljungande artikel av Amélie Poinssot och Dimitris Psarras, demonstrerades hur etablerad grekisk media hjälpt till med att göra fascisterna i ”Gyllene gryning” salongsfähiga. Till och med partiets mest vulgära företrädare behandlas i dag som ”kändisar” bland alla andra ”kändisar”. Detta samtidigt som deras sporadiska insatser som eskort åt ”äldre grekiska tanter” på väg till banken eller som distributörer av mat ”bara till greker” framställs som en social massrörelse…
Polisens högkvarter i Attica. Här ska 15 antifascister ha torterats.
Nu finns det givetvis många kritiska journalister som går mot strömmen. Modiga journalister som vägrar att bara lojt flyta med i medias mainstream. Men de möts omedelbart av repression. Yttrande- och pressfriheten stryps. I måndags avskedade den statliga TV-kanalen ERT exempelvis två av sina journalister på fläcken. Deras brott?? Jo, för någon vecka sedan publicerade den brittiska tidningen Guardian ett internationellt uppmärksammat reportage om att ”Gyllene gryning” sedan länge infiltrerat grekisk polis och säkerhetstjänst. Tidningens uppgiftslämnare berättade också om att det förekommit tortyr av antifascister på en del polisstationer i Attica. De två journalisterna Kostas Arvanitis och Marilena Katsimi tog naturligt nog upp de anklagelser i TV som Guardian rest i sitt material. En helt normal och god journalistisk etik: ”Det världen diskuterar måste också grekerna få kännedom om”. För det handlade verkligen om information, om påståenden som borde vara självklara att återge för en public service-kanal.
Men den halsbrytande påföljden blev alltså i stället att de bägge omedelbart avskedades!
I tisdags förmiddag strejkade ERT:s journalistklubb i protest och upprördheten lär fortsätta…
Åklagare vill kasta Costas Vaxevanis i fängelse
Men protesterna gjorde att han i går friades av rätten
Dagen före, arresterades dessutom och nog så belysande för den upptrappning som sker när det gäller censur och repression mot kritiska journalister, förläggaren och journalisten Costas Vaxevanis. I sitt veckomagasin HOT-DOC hade han publicerat en lista med 2 000 namn på rika affärsmän, skeppsredare, mediahus och politiker. Alla misstänkta för skattebrott. Uppgifterna kom ursprungligen från fransk säkerhetstjänst som fått fram dem som en ”biprodukt” vid en egen skatterazzia rörande konton hos den brittiska multinationella banken HSBC. De misstänkta grekiska skattesmitarna ska ha gömt undan sina oskattade pengar vid HSBC-Schweiz. Trots att Frankrikes dåvarande finansminister Christine Lagarde redan för två år sedan personligen lämnade över en CD med alla uppgifter till Greklands finansminister har ingenting hänt. ”Den har kommit bort”, säger alla ansvariga. Man förundras också över att Lagarde inte i dag, i sin roll som IMF-chef har drivit frågan under sina förhandlingar med den grekiska regeringen. Hon, EU och ECB kräver kontrareformer när det gäller arbetsmarknadslagstiftningen. Men struntar i den depraverade grekiska överklassens skattefusk…
Grunden för åtalet mot Vaxevanis var att ”han publicerat material av privat natur som kan vara personligt känsligt” och han hotades med flera års fängelse. Själv returnerade han denna beskyllning med ett svar som hela Grekland förstod: ”Det är hans jobb som journalist att tala om sanningen för folk. De tre senaste regeringar har ljugit. Deras uppgift var att delge parlamentet eller det juridiska systemet dessa uppgifter. Det har de inte gjort och därför hör de hemma i ett fängelse. Den grekiska pressen har munkorg”, menade han. ”Makten i Grekland är sluten för insyn och den utövas tillsammans av den politiska eliten, affärsmännen och journalisterna”. Han sa sig vara beredd att hamna i fängelse. Inte för att han var en hjälte utan för att det skulle visa på de orättvisor som händer i dagens Grekland.
Jim Boumelha, president för det Internationella Journalistförbundet, var en av dem som protesterade och med full kraft bistod Vaxevanis genom att kräva att målet skulle läggas ner. Hans hårda omdöme delades av många, inte minst alla de miljoner vanliga greker som dagligen upprörs över att de själva dumpas samtidigt som eliten seglar fram som vanligt – i sina kryssare mellan sina egna grekiska vackra öar…
Solidariteten med Vaxevanis innebär att han är en fri man. Ur politisk synpunkt var det dessutom naturligtvis alldeles för eldfängt att döma honom.
Allt detta sker mot en bakgrund där Grekland allt snabbare dras ner i en ekonomisk och social malström av depression. Krisen har plågat människor så länge som i fem år. Genomsnittslönen har halverats för de 75 procent av arbetskraften som fortfarande har ett arbete. I den uppgörelse mellan regering och trojkan EU, ECB och IMF som är på väg att träffas ska låga pensioner sänkas med ytterligare 25 procent. Hälso- och sjukvårdssystemet faller samman, bit för bit….
Samtidigt visar en färsk studie att det fortfarande bara är tre av tio grekiska egenföretagare som betalar den skatt de ska. Läkarna är värst, sedan kommer advokater och (!) journalister. På fjärde plats när det gäller skattesmitning kommer ekonomerna (de har kanske ingen tid över för sig själva när de väl hjälpt alla andra att skattefuska). Studiens slutsats är att den grekiska staten på detta sätt går miste om 11,2 miljarder euro och då har ändå alla stenrika redare och multinationella affärsmän inte räknats in. De senare skattar inte alls eller blygsamma 10 procent på Cypern.
Attackerna på yttrande- och pressfriheten i Grekland, ett EU-land, måste naturligtvis hamna i fokus också när det gäller opinionsbildning här hemma. Vad det handlar om är att Greklands rika och dess politiska elit vill stämma i bäcken. Läcker sanningen ut handlar det annars snart om ett rasande socialt ursinne, om upproriska flöden av miljoner mobiliserade greker som kräver både sin rätt och sin makt.
Det kanske börjar med att de ministrar som slarvat bort Lagardes lista hamnar där Costas Vaxevanis vill ha dem: bakom lås och bom.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Attica, Gyllene gryning, Christine Lagarde, Costas Vaxevanis,