Lika ofta som vi hör om politiker som hävdar att de satt stopp för alltför giriga bonusar eller vinster, lika ofta kan vi konstatera att det sker igen. Wallenbergare eller moderna riskkapitalister det kvittar i slutändan lika, för det mesta börjar man med att tjäna pengar på andras arbete för att sedan fortsätta med att ta hem vinster genom att på ett smart sätt flytta runt de pengar man tidigare kammat hem genom andras svett.

Det är också uppenbart att hur pengar eller andra värden fördelas mellan människor i form av löner, bonusar, priser och annat som glimmar eller uppskattas högt säger mycket om ett samhälle.

I vårt samhälle dyrkas rikedomen. Lystenheten efter pengar är smått ofattbar. Vad än Göran Hägglund säger så är Mammon större än alla andra eventuella gudar och en oavbruten vinstjakt leder till att ägare av kapital ständigt söker efter och koloniserar nya marknader. Vare sig det handlar om markspekulation i Afrika eller att riskkapitalister våldför sig på den gemensamma välfärden i Reinfeldts Sverige. Rotlöst kapital använder sig av en alltmer förfinad reklam vilken bryter, bänder och bökar till och med i våra innersta sinnen för att locka oss till att bli konsumenter på nya marknader. Allt kan kommersialiseras. Vare sig det handlar om hundmat, barnvagnar eller vår sexualitet. Barn som växer upp i vårt land lär sig snabbt att allt som är åtråvärt här i livet det kan man egentligen bara skaffa sig om man har gott om pengar.

De som inga pengar har utan bara skapar värden åt andra med sitt arbete de drömmer om att förändra sina liv med en storvinst på spel och dobbel av något slag. Idrotten i sina olika former har mer och mer blivit cirkus. Nybyggda arenor svulstiga marknadsplatser. Fotbollens elitspelare saknar helt den berömda ”klubbkänslan”. De är promiskuösa och hyllar den klubb som betalar mest. På elitnivån är ersättningar och köpesummor ofattbart stora.

Samhällets belöningssystem har på så sätt fått än fler absurditeter än tidigare. De som forskar om mediciner som kan bota miljoner människor eller de som viger sitt liv åt exempelvis ett arbete med energieffektivitet inom transportsektorn, och är duktiga på sina områden, ersätts med småpengar i jämförelse med den elit som är bra på att sparka på en boll. Därmed talar vi om för nästa generation vad som är viktigt och vad den därför måste satsa på. I det här fallet helt enkelt fotboll.

Men även de som är mycket skickliga med att slå med en klubba på en liten hård golfboll belönas med oändligt större summor än låt säg de forskarlag som är bäst i världen när det gäller att bekämpa olika former av cancer. Det fick vi än en gång bekräftat i går när svensken Henrik Stenson vann slutrundorna i den amerikanska PGA-touren. Vilket naturligtvis i sig var kul både för mig och andra som gillar sport. Men segerpremien på 74 miljoner kronor är obscen.

Tanken svindlar. Det hela har blivit groteskt. Men dessvärre inte för vår gamla idol Annika Sörenstam, den skickliga golfaren som numer skriver på Expressens sportsida:

”Segern gav Stenson 72 miljoner kronor men jag tror inte att just summan betyder så mycket för honom. Jag tyckte aldrig att det var det viktigaste. Det är alltid viktigast att vinna. När jag vann US Open vann jag 350 000 dollar. Tankarna på pengar dök upp ibland när jag spelade men det motiverade mig aldrig. 72 miljoner kan kanske låta mycket men man får tänka på det som ett slutspel. Det är seriespel som man kvalar in till och spelar för hela året. Och golfare har ingen garanterad lön, de får jobba för lönen hela året. De här pengarna är vanliga i slutspel i USA, så jag tycker inte alls det är konstigt. Golf är en stor sport i USA, som man pratar om hela säsongen, precis som fotboll hemma i Sverige.”

Golfspelare får alltså ”jobba för lönen hela året”.  De här pengarna ”är vanliga i slutspel i USA” så därför tycker inte Sörenstam ”alls det är konstigt”. Dessutom menar hon i sin krönika att segern i går bara är en början på en framgångssaga och med den nya fantasibelopp som vinstpengar.

Ja, vem får inte jobba för lönen hela året? Men inte kan vi kvittera ut 74 miljoner från lönekontot bara för det. Det är inte bara ”konstigt” utan groteskt. Lika groteskt som när riskkapitalister tjänar grova pengar på att byta runt det som en gång var gemensam egendom eller gemensam välfärd.

Tänk om de eviga rubrikerna om guldregn över den eller den riskkapitalisten, eller den eller den elitidrottaren, i stället handlade om ett skyfall med guldpengar över förskolor och cancerforsnking…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Henrik Stenson, Annika Sörenstam,