.

Mina gamla arbetskamrater på Lastvagnsfabriken i Tuve har gett ut en facklig bulletin om företagets beslut att snabbt försöka göra sig av med en massa visstidsanställa. En kvalificerad gissning är att man också vill mjuka upp IF Metalls muskler i den avtalsrörelse som är i gång. Som om dessa inte redan var tillräckligt förtvinade och slaka. Här är deras skarpa reaktion:

.

Detta är givetvis ett önsketänkande. Vår företagsledning sprider en massa tomma ord runt omkring sig: ”De anställda är vår viktigaste resurs”; ”Respekt för individen är grundläggande för alla relationer”(Volvo Way), bla, bla, bla… Ett litet tips till höga direktörer. Ge fan i att prata så mycket skit som ni gör. Ta era tomma ord och stoppa upp någonstans. Vi vill inte höra på ert skitprat längre. Ni väljer att skicka ut folk från vår fabrik utan pardon. Ni har inte ens lite is i magen, ni drar till med det värsta. Förmodligen också för att spänna musklerna för aktiemarknaden så att Volvoaktien skall ta ett litet skutt uppåt.

Till våra medlemmar vill vi säga. Vi skall göra vad vi kan för att Volvoledningen skall ändra på sitt beslut. Vi vet att vi har med starka krafter att göra, men vi skall göra vad vi kan. Vi skall inte heller glömma att vår fackförening i flera månader suttit och förhandlat men Volvoledningen för att vi inte skall hamna i en sådan här situation, utan att det skall finnas någon typ av skydd för att inte företaget som första reaktion skall skicka ut folk från fabriken. Men i dessa diskussioner har företagsledningen givit kalla handen. Och vi förstår varför, man väljer den enkla vägen och låter 250 visstidsanställda lämna fabriken.”

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, AB Volvo, Facklig kamp
I Media: GP1,GP2,SVD1,

.

Det här är en favorit i repris. Fortfarande har ingen skjutjärnsjournalist ”skjutit” vare sig Svensson eller Bildt:

.

När går drevet mot Alf Svensson?

.

Vita Husets megafon i Sverige för alla sina krig – vår utrikesminister Carl Bildt – tar för första gången till orda om förtryckets Tunisien. Nu när diktatorn har drivits bort av en folklig resning och tryggt landat i den arabiska reaktionens högborg, Saudiarabiens Riyad.

Regimen i Tunisien har varit ”alltför auktoritär och alltför repressiv”, menar Bildt i ett skändligt uttalande. Vilket i sak betyder att Ben Alis diktatur i stället skulle ha varit ”lagom” auktoritär och ”lagom repressiv”. Nöjt sig med att bara misshandla folk i stället för att skjuta ihjäl dem…

.

.

Ett av offren för det som Carl Bildt kallar en ”alltför repressiv regim”….

Skulle Ben Ali nöjt sig med att misshandla folk?

.

Vi väntar också spänt på att en annan skändlig svensk politiker ska komma upp till ytan och klämma ur sig några reaktionära plattityder. Kristdemokraternas Alf Svensson borde kippa efter frisk luft. Men kanske ligger den omhuldade pastorn på knä i någon lya nere i Bryssel och ber sin Gud om syndernas förlåtelse för sin vänskap med Tunisiens flyende diktator…

För vi ska inte glömma hans mut- och lyxresa till Tunisien 2004. När han trots svidande kritik från alla håll åkte ner som ”valobservatör”, betald av diktaturen, för att legitimera dess ”alltför repressiva” styre.

Vi får hoppas att etablerad media vaknar upp och med ett välbefolkat drev försöker att spåra upp den försvunne pastorn för en kommentar…

.

.

Här på lyxhotellet Abu Nawas i Gamarth utanför Tunis

levde Alf Svensson och hans fru Sonja i sus och dus.

Allt betalt av diktatorn Ben Ali . För pengar stulna från folket.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Arabiska revolutionen, Khaddafi

SVD1,SVD2,DN1,DN2,GP1,

.

I gryningen, mitt i de sista våldsamma striderna om Khaddafis “varglya” Sirte, rullade en skrämmande och filmisk farkost in i ”dollarkvarteren” i det lilla fiskarsamhälle som han byggt om till ”Afrikas huvudstad”.

Ett spökskepp? Ett uråldrigt slagskepp på hjul? Scener från en filmstad där man spelar in en häftig science fiction?

.

.

Ett slagskepp på hjul.

Rebellerna skriver militärhistoria.

.

Nej, inte alls. Bara en skapelse, ännu ett mästerverk av Misratas mekaniker och metallarbetare som med sin energi och kreativitet tidigare har byggt om gamla gevär, pickupbilar och grävskopor till användbara vapen och stridsfordon i revolutionens tjänst.

Fiskarnas dynamit för sina traditionella fångster i Medelhavet blev i upprorets inledning till granater och nu hade de med erfarenhet från närstriderna i sin belägrade stad konstruerat ett fordon som både kunde skydda de egna men samtidigt slå ut diktaturens krypskyttar.

”Den trojanska hästen” i Sirte var en stor vägskrapa vilken med fartygsstål och cement byggts om till ett stridsfordon. Med hjälp av fyra ”kanonluckor” som på ett av pojkromanernas Horatio Hornblowers flaggskepp och ett rörligt stridsvagnstorn kunde övergångsregimens rebellstyrkor komma åt alla de krypskyttar som den döende regimen hade till sitt sista försvar.

Scenen har sin bakgrund i en despoti som befäst sitt styre med rå vapenmakt. Eller som DN:s ledarsida i dag förskräckt konstaterar: ”Våld var alltid fundamentet för Muammar Khaddafis makt, och det var på så vis inte förvånande att hans liv också fick ett blodigt slut”.

.

.

Bakom påsvetsade stålplattor och cement

kunde revolutionärerna skydda sina egna liv.

.

Nu handlar det inte om näsblodsvåld. Inte om gängkrig eller om enkla handeldvapen. Det enda skälet till att Muammar Khaddafis regim tvingade den arabiska våren i Libyen att gå över i en blodig höst har varit ett ständigt inflöde av vapen till den regim som allt snabbare urholkats på sitt sociala och politiska stöd. En civilbefolkning i uppror har dödats med ”vapen som stater använder i krig”, som en av rebellerna i Libyen så väl har formulerat de villkor som gällt. Ett förhållande som absurt nog tvingade upprorsrörelsen till att vädja till de stater som beväpnat Khaddafi att nu sätta in flyg och marina insatser för att till en del avväpna ”Konungarnas konung över Afrika” som han valde att kalla sig själv.

Vapenhjälp till rebellerna var överhuvudtaget inte på dagordningen – vare sig för Hillary Clinton, de svenska socialdemokraterna eller Vänsterpartiet…

Men upprorets desperata vädjan var överväldigande och de stater som förut beväpnat diktatorn i Libyen  tvingades till en halsbrytande manöver. En ”Telemarkssväng” som vi sa när jag lärde mig att åka skidor. Den poststalinistiska vänster som samtidigt sa nej till denna gir blev till en stelnad och mycket tragisk varig propp i historien. Denna föregivna vänster såg den libyska upprorsrörelsen som kontaminerad av imperialismen. Som ett radioaktivt politiskt avfall och den deltog i Khaddafis internationella kampanj för att besvärja de flyginsatser som folkresningen påtvingat honom. Venezuelas Hugo Chavez har ”bett till Gud för att Khaddafi ska räddas” och sägs i dag vara bedrövad och se honom som en martyr. Fy fan för dig skriver jag.  I dag är vi glada för om att han själv tillfrisknar och hans eget liv klaras. Kanske blir han själv lite mer nyter också politiskt?

USA:s president Barak Obama menade i natt att Khaddafis död ska ses som en varning till alla andra diktatorer i arabvärlden. En mer rutten dubbelmoral får vi leta efter. För samtidigt fortsätter USA att beväpna sina diktatoriska skyddslingar upp till tänderna med precis de vidriga vapen som dessa använder till att döda protesterna från sina egna folk. Stora vapenleveranser till diktaturens och förtryckets Bahrain är i färd med att godkännas, även om de tillfälligtvis har bromsats av några få samvetsömma senatorer.

I dagarna har Amnesty International publicerat en revy över olika staters vapenhandel till våldsregimer i regionen. Listan är skrämmande och har väckt opinion i många av de utpekade länderna. De länder som satts under lupp är Bahrain, Egypten, Libyen, Syrien och Jemen. Varför inte USA:s största kunder Israel och Saudiarabien är med på listan får Amnesty svara för…

.

.

Spansktillverkade klusterbomber som Khaddafi

vräkte in över det belägrade Misrata.

.

Men de länder som tjänat grova pengar på statsterrorismen i dessa fem diktaturer är Österrike, Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Frankrike, Tyskland, Italien, Ryssland, Storbritannien och USA.

.

”Dessa uppgifter sätter strålkastarljuset på existerande kontroll av vapenexporten, med alla sina lopphål, och understryker behovet av ett globalt vapenfördrag som tar hänsyn till att de mänskliga rättigheterna ska upprätthållas”, menar Helen Hughes som varit ansvarig för rapporten.

.

Så ser sanningen ut bakom de blodiga striderna i Libyen. Det var därför revolutionärerna från Misrata fick konstruera Den Trojanska hästen för vårt sekel. Det må vara att Muammar Khaddafi slutade sitt liv i ett kloakrör – som den ”råtta” han var . Men det hade varit bättre om han – utan sin beväpning från alla giriga statsterrorister – hade störtats med mindre våld för flera decennier sedan.

.

.

Den långa färden fortsätter…

Det finns många, många flera kvar.

.

Till sist. Många svenska journalister har äntligen fått mod till sig att skärskåda Carl Bildts bravader som styrelsemedlem i Lundin Oil. Efter decennier ska också han granskas. Det är bara att jubla. Här lär dyngan sprätta i högan sky. Men det vore bra om de också ställde karln* Carl Bildt mot väggen när det gäller vapenexporten till de blodiga regioner som Amnesty International har börjat skärskåda…

*Karl är fornnordiska och betyder fri man.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Muammar Khaddafi, Sirte, Libyen, Carl Bildt

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,SVT1,SVT2,

SVD6,DN6,GP4,SVD7,DN6,DN7,DN8,DN9,DN10,SVD8,DN11,DN12,SVD9,

.

Ännu en diktator har störtats. I dag var det Muammar Khaddafis tur. Despoten som sedan 42 år hotat att utrota sin upproriska befolkning som råttor och kackerlackor.

Men det libyska folket – i en historisk väpnad resning – krossade hans planer. Hans försök att dränka revolutionen i blod misslyckades och nu är han borta – till glädje för många, saknad av få.

.

.

Diktatorn är död.

Visst hade det varit bättre med en rättegång i Tripoli.

Men det är inte många som gråter.

.

Den arabiska revolutionen drar vidare. Khaddafi blev den tredje i raden av regionens despoter som svepts bort av resningarna. Ledare som med järnhand och järnhälar misshandlat sina folk i decennier. Först Ben Ali i Tunisien, därpå Mubarak i Egypten och nu den storhetsvansinnige Khaddafi som utropade sig själv till Konungarnas kung av Afrika.

Det libyska folket har fått betala ett högt pris för ”sitt oförskämda tilltag” att göra uppror mot förtrycket och ofriheten. Många liv har förlorats och stora materiella tillgångar förstörts. Till skillnad från Ben Ali och Mubarak ville Khaddafi hålla fast vid makten till varje pris – ett pris som folket har fått betala. De fredliga protesterna i februari tvingades omedelbart in i ett väpnat försvar mot diktatorns försök att med största möjliga våld kväsa all opposition.

.

.

Hur många som fått sätta livet till och hur många som skadats i de nio månader långa striderna finns det inga exakta uppgifter om ännu. Men att det var för många det står klart. Hela ansvaret för det blodiga upproret låg på Khaddafis axlar då han vägrat ge upp sin absoluta makt och i stället försökt dränka det revolutionära upproret i blod.

Det har rått starkt delade meningar om den roll som Nato haft i Libyen. Vi anser helt tveklöst att om inte franskt bombflyg slagit ut Khaddafis stridsvagnskolonner utanför Benghazi den 19 mars då hade vi i dag inte firat diktatorns fall. Upproret hade krossats och regimen hade helt säkert utkrävt en gruvlig hämnd mot befolkningen i Benghazi. Natos flottblockad av hamnen i Sirte spelade samma roll. Utan den hade resningen i Misrata fallit samman under den tre månader långa belägringen.

Revolutionen hade blivit en segerrik och hämnande kontrarevolution.

.

.

I garnisonsstaden Sirte  hade Khaddafi

och hans mördarmilis sitt sista tillhåll.

.

Kritikerna mot Natos roll menar att resultatet av Khaddafis fall blir att en marionettregim installeras i Tripoli eftersom motståndet gått i Natos ledband. Den kritiken går händelserna i förväg för den glömmer bort att de ”västvänliga” ledare som dominerar NTC inte på något sätt har en odelad makt. Makten finns framför allt hos de som med vapen i hand befriat sina regioner och städer, i Misrata, i Tripoli, i Benghazi och alla andra platser där rebellernas flaggor vajar.

Kampen om hur makten i Tripoli ska se ut är inte avgjord. Den börjar nu Det som alltsedan resningens första dagar har hållit samman människor – att störta diktaturen – den tröskeln har nu passerats. Segern är här och nu kommer den politiska framtiden för landet att segla upp som huvudfråga, inte de militära striderna med diktaturens fotfolk.

Det som alla ägde gemensamt. Det som varit motiven för att orka med de uppoffringar som krävs för nio månaders väpnat uppror har varit: Frihet – Frihet – Frihet. De som inte förstått denna drivkraft bakom revolutionen har ställt sig avvisande till den blodiga kampen under hänvisning till att det i det libyska samhället redan fanns en begränsad social välfärd garanterad av regimen. Men all historia visar att grönt bete inte räcker om man inte har frihet att flytta på sig till ängen vid sidan om, frihet att säga vad man tycker, skriva vad man tycker, om det samhälle som påstår sig erbjuda välfärd, eller saknar frihet att organisera sig för att ändra samhället. Har man inte dessa friheter då är det rätt att göra uppror!

.

.

I dag dansar Tripoli. Men bara dagar efter

stadens befrielse fylldes den med karikatyrer…

.

Nu väntar en politisk utmaning för alla som bidragit till segern över despoten. Alla förhoppningar ska mötas och konkurrera på en demokratisk arena där fria val till en församling med uppgift att skriva en ny konstitution blir första uppgiften. Det libyska samhällets enorma resurser ska omfördelas och inte längre gå till Khaddafis faraoniska projekt, hans militära rustningar och vansinniga krig i Afrika.

I går meddelade den tillfällige premiärministern Mahmoud Jibril att han kommer att avgå någon av de närmaste dagarna. Han har utsatts för en omfattande kritik, inte minst från Misratas så viktiga militära brigader. Vad vi vet är detta ett bra besked. Jibril var ända fram till upproret ansvarig för Libyens ekonomi och i fronten för att snabba på privatiseringar och liberaliseringar av ekonomin. En fortsatt sådan kurs vore att utan orsak förstöra stora delar av Libyens naturresurser. Han passade samtidigt på att beklaga sig över situationen. ”Vi skulle ha haft en stat innan vi gick över till politiken”, är hans bekymmer. I grunden hade han – och NATO – hellre sett en mer manipulativ övergång till ett nytt styre. En framförhandlad lösning där den gamla statsapparatens säkerhetsorganisationer, specialtrupper, domstolar mm hade varit intakta. På samma sätt som i Tunisien eller i Egypten.

Självklart är det inte problemfritt med folkliga starkt beväpnade brigader. Unga rebeller som efter diktaturens svarta hål är ovana att lösa politiska konflikter med fredliga medel. Men det är samtidigt det bästa skyddet för att försvara den nyvunna friheten från att kidnappas av inhemska kapitalister och utländska oljebolag. Det är svårt att besegra ett enat – och väpnat folk.

De som skadats i kriget måste ges en förstklassig vård. Det finns pengar så det räcker i statens kassor. Utländska banker och regeringar som inte ännu släppt konfiskerade tillgångar måste göra det omedelbart. Här kan Sverige göra mycket när det gäller medicinska insatser.

Vi har följt utvecklingen i Libyen alltsedan resningen i februari. Med över 60 artiklar. De kan du hitta med hjälp av länken nedan. Vi tänker fortsätta att bevaka utvecklingen. Diktaturen är besegrad. Nu fortsätter revolutionen!

.

.

Till skillnad från Carl Bildt och en post-stalinistisk vänster har vi hela tiden tagit ställning mellan parterna. Därför vill vi till sist hylla alla de hjältar som offrat sina liv i kampen för sin frihet. I ett större sammanhang och med ett längre tidsperspektiv har de stupat också för vår frihet!

Leve den libyska revolutionen – Leve den arabiska revolutionen

.

Här är vårt arkiv om Libyen

Benny&Göte

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Muammar Khaddafi, Libyen.Sirte,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,GP1,GP2,GP3,GP4,SVT1,SVT2,SVT3,

SVD6,DN5,AB1,GP5,SVD7,DN6,DN7,SVD8,AB2,GP6,GP7,SVT4,

.

I förra veckan var det älgjakt i byn. Då läggs allt som inte är nödvändigt åt sidan. Traktorerna stannar och mjölkbönderna ringer in avbytare. Morgnarna är så tysta och stilla att skolskjutsarna knappt vågar sig förbi de vägskäl och brevlådor där barna står med sina ryggsäckar och väntar. Kanske är förarna rädda för en förlupen kula.

När vi drar in över blöta marker och ut i den rofyllda skogen är dessutom nyhetsbruset borta. Här ska tystnaden helst tala helt för sig själv. En porlande bäck och några prasslande asplöv kan bli öronbedövande när man lyssnar efter en knäckt kvist eller en frustande mule från ett djur i rörelse.

.

.

Här sätter kungen i gång sitt drev. I jakten på Juholt

drogs drevet i gång mot den egna ”hövdingen”…

.

Efter dagarna i skogen. Väl tillbaka i vardagen, då är det inte bara traktorerna som drar i gång med sina stora dieslar och skolskjutsar som tutar igen. Nyhetsbruset är också tillbaka.

Fast i år var det inget brus. Utan full orkan. Värre än det verkliga vidunder som vi kallade Gudrun och som vräkte omkull så mycket fin skog. ”En tornado”, valde Expressen att säga om det mediala oväder som så när vräkte omkull Håkan Juholt.

För mig slog det först lock för öronen och jag ryggade instinktivt tillbaka. Jag orkade inte med att lyssna till skiten. Eller att läsa om den. När det gäller en nerlagd älg ska magsäck, tarmpaketet och annat slaktavfall tas om hand. Det är en sak. Inte särskilt behagligt, men ändå helt naturlig.

Försöket att göra slut på Juholt var däremot direkt kväljande och det som slog emot mig när jag kom hem – och till sist ”kopplade upp mig” mot omvärlden – var en vidrig stank av människojakt. Med ett bytesdjur som först och främst tycktes jagas av sina egna.

Jag har inte en dag, inte ens en futtig timma efter hans ”linjetal” under senvintern, sett Håkan Juholt som en hårdför vänsterman. Bara som en mer traditionell nostalgiker som inte vill lämna över hela partiets politiska dagordning till nyliberalismen. Men uppenbart har till och med hans oförargliga retorik varit för mycket att svälja för den krets inom partiet som fick maka på sig vid partiledarskiftet efter Mona Sahlin.

”Affären Juholt” är inte en ”affär” som alla andra. Det fick jag klart för mig efter att under en dag ha rekapitulerat vad som hänt. Internet blir en riktig tidsmaskin där man i efterhand kan läsa inte bara tidningar och bloggar, utan också lyssna på radion och titta på TV.

.

.

Av allt det som har kommit upp på bordet pekar det mesta mot att det är Aftonbladets ansvarige utgivare Jan Helin som är bedragaren. Inte Håkan Juholt. Drevet mot socialdemokratins nyvalde partiordförande har satts i gång av hans besegrade konkurrenter i det egna partiet. Aftonbladet har sedan lånat ut sig till att stå med de skarpskyttar som skulle försöka skjuta sönder det uppjagade bytesdjuret. Här handlar det precis inte om ”rosornas krig”. Inte ens om stickiga törntaggar utan om ett försök till en ren avrättning.

Med knallsvarta rubriker har tidningen publicerat okontrollerade och falska uppgifter om riksdagens ersättningar när det gäller bidrag för dubbel bosättning. De ”glasklara regler” som AB basunerade om den 8 oktober existerar inte. I efterhand har också riksdagens hemsida manipulerats för att passa in i bilden. Hur det hela regisserats sammanfattas av både Daniel Suhonen och Dan Josefsson. Suhonen i en artikel för Svenska Dagbladets Brännpunkt. Josefsson på AB:s kultursida, som därmed i praktiken vägrade att göra gemensam sak med tidningens ledning. I en ledarkrönika avviker dessutom Tomas Bodström från AB:s huvudspår genom att skriva om ”förräderiet i det egna partiet”.

SVT:s kommentatorer Mats Knutsson och Margit Silverstein fungerade parallellt som ”nyttiga idioter” i den jakt som iscensatts av AB och dess hejdukar. Liksom TV4:s reportrar. De litade till samma ”högt uppsatta källor inom socialdemokratin” som Jan Helin och var i affärens slutskede nära nog tvärsäkra om utgången: ”Juholt kommer att tvingas till att avgå”. Hade de tagit sig tid till att prata med exempelvis Marita Ulvskog från partiets VU hade förloppet skildrats på ett mer objektivt sätt.

För de stora borgerliga tidningarna var det hela mer enkelt. Om nu kritiska socialdemokrater vill rulla sin egen ordförande i tjära och fjädrar. Varför inte själva putta på honom några varv?

Som ofta hade Sveriges Radio P1 en mer balanserad bevakning. Där konfronterades Jan Helin av Dan Josefsson. I det sammanhanget blev det också klart att Helin själv var en glad aktör i skådespelet om Juholts bedrägerier. I ett försök att upprätta en andra försvarslinje retirerade denne i radion till en ny lögn. ”Tryckta bestämmelser hit eller dit. Hade bara Juholt ansträngt sig och frågat efter besked då hade han med en gång fått klart för sig hur regelverket ser ut”, menade han. ”På samma sätt som exempelvis Annie Lööf när hon var i en liknande situation”.  Men kontrollerar man vad hon skrivit på sin egen hemsida – via IlseMarie och Affärsvärlden – är detta också en falsk utsaga.  Vare sig hon eller hennes partikamrat Erik A Eriksson fick några klara besked när de frågade riksdagen i samma ärende. Beskeden var att de själva fick bestämma.

Hos bloggen Martin Mobergs  betraktelser finns en avslöjande utskrift av en del av P1 Medierna`s intervju med Jan Helin.

.

.

AB:s Lena Mellin ställde villigt upp med sin bössa när väl bytet pekats ut för henne. Helt huvudstupa sköt hon mot allt som rörde sig i buskarna. Skamlöst gav hon sig sedan på den redan skadeskjutne Juholt. För trots att det stod klart att AB ljugit fortsatte hon att avlossa skott efter skott mot det oskyldiga offret:

”Exempelvis sade Juholt i fredags att han brutit mot ”solklara” regler när han kvitterade ut bidraget till hela hyran. Men det finns inga regler. Det finns muntliga, ganska oklara, riktlinjer. Det är närmast tragikomiskt. S-ledaren erkänner att han brutit mot regler som inte finns.” AB 14.10.11.

Tragikomiskt? Vad fasen begär hon att karln ska göra nära alla tidningsrubriker gapar om att han har gjort fel? I hennes första referat från Juholts ”Canossavandring” eller ”pudelturné” som det heter i media väljer hon sedan att försöka bekräfta sina egna tidigare påståenden genom att göra ett ensidigt eller om man så vill felaktigt reportage. Hon berättar om att ”veteranen Bror Porjus från Livsmedelsarbetarförbundet” i mötet med arbetarkommunen i Tyresö kulturcenter kritiserat Juholt för ”hans politiska piruetter”. Men inte mer. I går hittade jag dessa synpunkter från samme Porjus när det gäller hennes referat. Visserligen på en undanskymd plats i tidningens kommentatorsfält. Men mer än läsvärda:

.

”Lena Mellins rapport från mötet i Tyresö tar enbart upp kritiska synpunkter. Men minst lika många inlägg stödde Håkan Juholt. Mitt inlägg innehöll både ros och ris. Bara riset återges. Framförallt påpekade jag att kritiken mot hans ersättning för dubbelt boende är ogrundad. Reglerna är mycket oklara. Flera andra rd-ledamöter har gjort samma misstag. Jag är övertygad om att Håkan Juholt kommer att utvecklas till en mycket bra partiledare, trots inledande politiska piruetter.”

 .

Mellin skjuter gärna vilt omkring sig. Hon vet vad avtryckaren sitter och gillar att blåsa i väg skott efter skott med tung kaliber. Det ska smälla och skada rejält. Tillsammans med parhästen Helin har hon förbehållslöst assisterat Juholts kritiker i det egna partiet. Skäligt nog hudflängs de därför i detta öppna brev av Per Åhlström, f d chefredaktör för Nya Norrland/Dagbladet och f d ledamot i Pressens Opinionsnämnd, skickat till Helin (via Facebook):

.

Jag kräver Jan Helins avgång. Jag har just skickat följande mail till honom:
För att vara ansvarig utgivare för Aftonbladet krävs det uppenbarligen genuint dåligt omdöme samt en total motvilja mot faktakontroll.
Jag har nu följt Aftonbladets kampanj mot Håkan Juholt från distans i USA och från första stund frågat mig varför Aftonbladet inte redovisat de regler som Juholt sägs ha brutit mot.
Nu har en enskild bloggare ställt de frågor som först din reporter och sedan du borde ha ställt före publicering. Resultatet är helt förödande för Aftonbladet. Det finns inga regler. Och Juholt har fyllt i blanketten på helt korrekt sätt.

Ytterst ansvarig för Aftonbladets ohederliga journalistik är tidningens ansvarige utgivare: Du.
Du har svikit dina Aftonbladets läsare genom att slå i dem ogrundade lögner. Du har svikit allt vad journalistisk heder heter och du har inte kunnat eller velat ställa ens enkla kontrollfrågor för att undersöka sanningshalten i de påståenden Aftonbladet gjort om Håkan Juholts kostnadsersättning för dubbel bosättning.

Som f.d. chefredaktör och ansvarig utgivare för Nya Norrland/Dagbladet och f.d. ledamot i Pressens Opinionsnämnd är jag både förbannad och ledsen över att chefredaktören för Sveriges största tidning drar hela vår yrkeskår i smutsen och inte kommer ens i närheten av att leva upp till det ansvar som åvilar en ansvarig utgivare.

Det är inte Håkan Juholt som ska avgå. Det är du! Och dina kolleger på Stockholms övriga dagstidningar, som inte heller tycks veta vad källkritik och faktakontroll är.

Per Åhlström

.

Men har då Juholt gjort rätt? Hur är det med moralen?

Ja, i sin egen värld kan han naturligtvis ha vänt på kubben och tänkt så här: ”Jag betalar mitt eget hus och alla kringkostnader i Oskarshamn. Uppdraget i riksdagen tvingar oss till dubbel bosättning och det får vi ersättning för. Min sambo? Ja, hade jag inte haft riksdagsuppdraget, då hade hon bott i Oskarshamn hos mig och då hade vare sig vi eller riksdagen haft några kostnader alls för mitt boende i Stockholm”. Vad vet jag hur han har tänkt…

I lagens mening har inte Juholt inte gjort något fel. Riksdagens praxis tycks dessutom ha varit att ”Man får bestämma själv. Hur våra privatliv ser ut har ingen annan med att göra”. Han tycks inte ha handlat orätt ens i förhållande till dessa regler.

Men däremot har han inte gjort det rätta i förhållande till den etik och moral som ska prägla en riksdagsledamot från ett arbetarparti. Han har länge kört i hög fart på den motorväg där alla de andra fartdårarna i riksdagen härjar. De tar ut orimligt höga löner och får sedan grädde på moset genom ersättning för alla utgifter. Självklart riskerar de sedan att bli fartblinda när det gäller de ”moraliska hastighetsbegränsningar” som finns för alla privata vägar i livet.

I grunden är hela affären en sorgesam historia. Håkan Juholt är svårt skadeskjuten av sina egna.  Liksom hela det socialdemokratiska partiet. All oppositionspolitik tar time out och borgerligheten kan gosa sig och njuta av eländet.

Själv längtar jag tillbaka till skogen och vårt jaktlag. Där vet vi vilka som går drev och vilka som är skyttar. Vi siktar inte på varandra.

Det passar väl med att låta Göran Greider avsluta med en dikt som ger rätt eftersmak av hela denna historia:

.

Den borgerliga övermakten 

slukar en förborgerligad socialdemokrati

Det jag ser är hur en ny politisk elit
tillsammans med
en ny medial elit
kämpar ned en gammal elit.

Den borgerliga övermakten
slukar en
förborgerligad socialdemokrati.

Kvar är alla orättvisorna,
de som de två
nya eliterna inte intresserar sig för.

Aldrig har så litet motstånd gjorts.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt, Jan Helin, Lena Mellin,

I media: GP1,GP2,DN1,GP3,SVD1,DN2,GP4,GP5,GP6,DN3,GP7,

.

När jag kom hem en sen kväll förra veckan – efter ett diskussionsmöte om Libyen i Göteborg – var himlen full av muller och fräsande kaskader med mest blå blixtar som fräste ner mellan molnen. Eftersom vi bor på landet är vi vana med att dra ur kontakterna till datorn och bredbandsporten när Tor kommer dundrande med sin vagn. Men nu kom väderomslaget snabbt och oväntat och detta hade inte blivit gjort.

.

.

Tors strid med jättarna” (1872),

målning av Mårten Eskil Winge.

.

Nästa dag stod det klart att väderguden själv hade vräkt i väg sin åskvigg rakt ner mot vår internetuppkoppling. Vi var i ett slag bortkopplade från omvärlden eller omvärlden helt isolerad från oss om jag nu skulle säga som britterna sa förr när det var dimma på Engelska kanalen: ”Europa helt isolerat”…

Men nu levde detta talesätt under samma epok som när Marx`s och Engels i Kommunistiska Manifestet författade sina rader om ”lantlivets förslöande inverkan” på människors politiska medvetenhet. Internet innebär att Manifestets skrivningar i dag är överspelade. Glesbygden har blivit samma närbygd som städerna när det gäller sekundsnabb och viktig kommunikation människor emellan.

Men när länken till nätet bryts blir omvärlden förbaskat nog lika isolerad som förr…

Jag var alltså bortkopplad. Men i tiden passade detta bra eftersom jag ändå skulle koppla av från vardagen med älgjakt ute i skogarna. Väl på pass använder vi inte nätet.

Bortkopplad och avkopplad har det sedan varit fina dagar med först nattfrost, sedan kuling med ösregn och till sist soliga sensommardagar. Men också massor med kaffe och många välsmakande smörgåsar.

.

.

Min förnämliga hydda i skogen

.

I går kväll lyckades en av mina svärsöner hitta stället där Tor hade drämt till med sin hammare. Den port vi använder till bredbandsuppkopplingen hade slagits sönder. Efter skifte till en annan av de tillgängliga portarna kom underverket i gång.

Åskguden var betvingad. Omvärlden är tillbaka. Men nätet skvallrar samtidigt om att solen ska stanna kvar några dagar och efter alla månader med regn få vi använda den tiden till att ta in den sista veden inför vintern. Dessutom ska älgtjuren styckas…

Det lär därför dröja över helgen innan jag är tillbaka på bloggen.

.

***********

Enligt flera uppgifter lär Muammar Khaddafis son Mutassim ha gripits under striderna vid Sirte. Oavsett om detta bekräftas eller inte skojar twitterflödet från Libyen redan med den fallna diktatorns prat om att det är ”korsfararna” som försöker erövra staden. Det gör man genom att cirkulera denna bild på den partajande sonen som enligt uppgifterna ska ha varit den som lett försvaret mot ”västmakternas korståg”:

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, älgjakt, Mutassim Khaddafi,

I media: SVD1,GP1,

Håkan Juholts och Tommy Waidelich`s första så kallade skuggbudget ska ses som alla andra sådana. En budget i skuggan. Som inte behöver tas ut och prövas i skarpt solsken. En liten valrörelse tre år i förtid. När det gäller de stora dragen, de stora pengarna i budgeten, handlar den trots detta verkligen om att just skugga regeringspolitiken. Ingen kan påstå att den skillnad i statens bokföring som finns skulle handla om en avgörande systemförändring. Vi ser inga spår av den efterlängtade ”berättelsen om framtiden”. I sak diskuteras prioriteringar bara när det gäller två procent av statens utgifter…

I Danmark har socialdemokratin och SF – tillsammans med ”de radikale” kommit ut ur skuggan och presenterar sin regeringsdeklaration. Den förtjänar eftertanke även i Sverige.

********

Resultatet av valet i Danmark blev ett glädjebud. Högerliberalen Lars Lökke Rasmussen som styrt landet i tio år fick gå och därmed kördes också stödpartiet Dansk Folkeparti på porten från sitt spring till  regeringskansliet i Christiansborg.

.

.

Slut med Pia Kjaersgaards spring hos danska ministrar…

.

Men gårdagens regeringsbildning innebar att det som skulle bli ”en riktig slåtter” av de rika och bankerna fick ställas in. Danmarks första kvinnliga statsminister Helle Thorning-Schmidt bjöd inte in landets löntagare till någon skördefest.

Visst blir det politiska klimatet bättre. Lågtrycket över Danmark när det gäller immigrationen lättar något. Nya vindar blåser när det gäller kultur, regler i sjukförsäkringen, viss arbetsmarknads- och kriminalpolitik samt tänkta investeringar i gröna jobb.

Men samtidigt sviker den nya regeringen viktiga vallöften från socialdemokratin och Socialistisk Folkeparti. Regeringsdeklarationen och Thornings öppningstal i riksdagen fick därför logiskt nog ett fång rosor av den bortkörde förre statsministern. ”Riktigt fint att de redan har gett upp sina vallöften om miljonärs- och bankskatt och att de inte tänker återinföra ”efterlönen” och de gamla reglerna i a-kassan”, utbrast han förtjust i tidningen Politiken.

.

.

Lökke Rasmussen lovsjöng Helle Thorning-Schmidts trontal…

,

Inför sina egna väljare försvarar de bägge arbetarpartierna sin politik med att de inte kan regera utan det vänsterliberala Radikale Venstre.

En situation som till stor del är självförvållad. I februari när frågan om ”efterlönen”, som är en form av förtidspension vid 60 år (delvis avgiftsfinansierad) var på allas läppar och socialdemokratiska fackliga ledare höll stormöten mot Lökkes kontrareform, då visade opinionsmätningarna att en egen ”röd” majoritet var inom räckhåll. Men under valrörelsen, när det blev klart att (R) skulle ingå i den eftersträvade regeringen, tonades frågan ner, (s) talade dessutom om ”år med lönetorka” och de bägge ”röda” partierna förlorade katastrofala 11.4 procent av sitt tidigare stöd…

Enhetslistans politiska ordförande Johanne Schmidt-Nielsen kom också med rosor. Men i hennes bukett fanns dessutom törnen. Partiet, som tredubblade sitt väljarstöd, hade redan för valet gjort klart att det inte tänkte delta i regeringen. Men samtidigt förklarat sitt stöd för Thorning som regeringbildare. Nu kritiserar hon regeringen hårt för att ”de radikale” fått bestämma stora delar av den ekonomiska politiken och inte levt upp till viktiga vallöften och lovade sedan att ”Enhedslistan ska kämpa från förhandling till förhandling för att dra den nya regeringen till en mer solidarisk kurs”.

Medlemmarna i Socialistisk Arbejderparti (SAP), systerparti till Socialistiska Partiet, som arbetar inom Enhedslistan, är som alla andra bakom valskrällen för det egna partiet glada och stolta över det ökade väljarstödet från 2.2 till 6.7 procent av rösterna. Det skrevs politisk historia. SF:s  språngmarsch högerut spelade in, partiets fokusering på bara ett par viktiga frågor samt att den egna profilen var arbetarklassfrågor, menar kamraterna. Med teman som arbetslösheten, lågavlönade offentligt anställda, barnfattigdom och – kravet att de rika ska betala! Enhedslistan var också det enda parti som tog väljarnas intressen för klimatet på allvar och krävde gröna offentliga jobb. Samtidigt säger de i sin valutvärdering att sättet att popularisera kraven i skrift och ord fungerade bättre än förr. Det blev klart för alla vilka frågor Enhetslistan ska prioritera i den politiska kampen efter valet. ”Johanne” var dessutom enastående. Hon talar om politik på människors eget språk och kan gå in i polemik ”utan en skrämmande aggressivitet”.

.

.

SF:s skatteminister Thor Möger Pedersen lovar

på sin första arbetsdag att sänka skatten

för de rikaste med 1.7 miljarder…

.

Men allt är inte solsken. Viljan att ”röstmaximera” har haft sitt pris, fortsätter SAP. Skillnaderna i förhållande till S-SF-R har tonats ner. Maningar till utomparlamentariska aktioner har varit nästan totalt frånvarande. Partiets mer vittgående antikapitalistiska paroller har varit borta i valkampen.

Med alla nya medlemmar och ett nytt väljarunderlag kan dessa egna brister nu skapa problem med den besvärliga parlamentariska sits som gäller och den låga nivån på sociala och politiska mobiliseringar ute i samhället. Det räcker inte med att  ”kämpa från förhandling till förhandling för att dra den nya regeringen till en mer solidarisk kurs”, som Johanne Schmidt-Nielsen lovat. Regeringsdeklarationen är i stora stycken ett nyliberalt credo och den lär inte rubbas utan framtida stora proteströrelser runt om i Danmark.

SAP:s valutvärdering är ett måste för alla som är intresserade av revolutionär politik. Den pekar på ömma punkter när det gäller att både vilja vara ett antikapitalistiskt parti och få ett stort stöd, ställer rätt frågor och försöker komma med positiva förslag. På nätet finns den här:

Brug valgsejren til at presse regeringen og opbygge Enhedslisten

.

Läs också:

Lökke Rasmussens ”sista smörjelse”

Historisk valframgång för Enhedslistan

Valdramatik i Danmark

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Christiansborg, HelleThorning-Schmidt, Johanne Nielsen, Enhedslistan

I media: DN1,SVD1,AB1,GP1,SVD2,DN2,DN3,SVD3,DN3,GP2,SVD4,

Bloggare: Jinge,

.

Lite märkligt var det. Morgonrundan med hunden blev något kortare än vanligt och kaffet bar jag in till SVT:s frukost-TV där Håkan Juholt skulle komma till soffan och berätta om socialdemokraternas budgetförslag.

Han hade också med sig ”det enda färdiga exemplaret” av det som vi gärna skulle se som en onådig och mot systemet helt upprorisk lunta.

Men sedan blev det västgötaklimax av det hela. Trots att Juholt är smålänning.

.

.

Fortfarande vilar dimman över Juholts höstbudget…

.

Vi fick inte reda på en enda siffra. Den tjocka luntan hade han med sig bara för att reta vår nyfikenhet. Först på onsdag ska helheten presenteras. Självklart kommer media innan dess att skvätta lite här och där med olika ”avslöjanden”. Ungefär som hanhundar på vift. Men slutsummorna när det gäller utgifter och tänkta intäkter får vi vänta med.

Men när kaffekoppen var tom hade jag ändå fått mig en viktig nyhet till livs:

 ”Jag som har varit med i riksdagen länge har aldrig varit med om att riksdagsgruppen i förväg överhuvudtaget fått se och diskutera en budget”, berättade Juholt helt plötsligt.

”Vi ville ha en diskussion i riksdagen”, fortsatte han. Men  avstod som partiordförande att kommentera ”rykten och skvaller” om mötet med sin partigrupp.

Här är det bara att hålla med. Ett fall framåt. Motsättningar, upprördhet och öppet redovisade politiska skillnader är blodomloppet i en levande arbetarrörelse. Medias rapportering om ”kris” så fort det är en ”debatt” är mer än trist. Lena Mellin skriver i dag exempelvis om ”veliga veckan” och refererar då inte bara till socialdemokraternas debatt utan också till diskussionerna i (v) och (kd) om nya partiledare. Vilket är tramsigt. När det gäller (v) är den öppna debatten naturligtvis något positivt. Problemet med den diskussionen är i stället de mycket vaga och små politiska skillnaderna mellan kandidaterna. Den ”radikala systemkritiken” är inte heller särskilt närvarande. Ingen av kandidaterna har ännu så länge sagt sig vara för en socialisering av våra viktigaste kreditflöden. Vilket i sak innebär att våra liv även fortsättningsvis ska bestämmas av marknaden. När det gäller kristdemokraterna är det bara bra att Göran Hägglund har tvingats att peka ut de religiösa fundamentalisterna bakom Mats Odell som en ”höger som bara vill ha skattesänkningar för de rika”. Vad sedan Marcus Birro står för. Det vet nog bara gudarna. Knappast han själv.

Var sedan siffrorna landar när det gäller Juholts budget. Ja se, det är en helt annan berättelse…

Läs mer:

Socialdemokratisk brittsommar

Först Olofsson. Sedan Ohly. Blir Hägglund nästa ”cliffhanger”?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Håkan Juholt, Jonas Sjöstedt, Göran Hägglund, Mats Odell,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,GP1,SVT1,DN3,SVD5,SVD6,DN4,GP2,DN5,DN8,

DN6,DN7,SVD7,DN8,DN9,DN10,SVD8,SVD9,AB1,

.

.

Vi kommer nog aldrig att få reda på om det fanns en strategi bakom det ­hela. Tydligen ville han även i sjukförsäkringsfrågan lägga sig mycket nära Reinfeldt. Kanske tänkte han inte alls. Hela soppan kan vara ren och skär ­inkompetens. Juholt har lyckats med det förr. Vi har turerna runt Libyen i färskt minne.

Håkan Juholt måste ta sig samman. Så här kan det inte fortsätta.

Från Katrin Kielos ledare i Aftonbladet

.

”Så går beslutsamhetens friska hy
I eftertankans kranka blekhet öfver”

.

Bättre än så, med William Shakespeares rader för snart femhundra år sedan, går det inte att beskriva det budgetförslag som Håkan Juholt och Tommy Waidelich i veckan presenterade för sin riksdagsgrupp. Den ytliga retoriska vänsterradikalismen från Juholts tidigare så kallade linjetal var helt bortflagnad. De våldsamma vänstersvingarna 1 Maj förvandlade till en lam höger. I stället ska  vi fortsätta att leva med en A-kassa som är bland de sämsta i Europa. Pensionärerna får en löjlig allmosa på 50 kronor i sänkt skatt. Sjukförsäkringssystemet förstärks med felräkningspengar…

.

.

När det begav sig i våras jublade partiets vänster. ”Kosläppet” hade börjat. Göran Greider, Daniel Suhonen och alla de andra radikala debattörerna dansade runt i glada krumsprång, lika ystert som kalvar på grönbete. I den nyvalde partiledaren Juholt såg de aningslöst och okritiskt än en gång ljuset och en ny vår.

Men uppvisningen då, handlade bara om att karska upp stämningen i rörelsen, om att få till stånd åtminstone en känsla av dåd och handlingskraft.

Ingen ny vår. Bara en kort brittsommar med de gamla välkända retoriska figurerna.

.

.

I själva verket är det en mörk, kylig och blåsig höst som väntar för socialdemokratin.  Inga nya grönbeten. I stället ska både kor och kalvar in för gott. Slakten ska fortsätta av alla de ”heliga kor” som sinat för gott.

Inte konstigt att borgerlighetens ledarskribenter roar sig kostligt på socialdemokratins bekostnad. Dagens Nyheter i dag slår an tonen:

.

”Håkan Juholt red in på den politiska arenan som de traditionella socialdemokraternas riddare med röd lans. Nu äntligen skulle partiet hitta tillbaka till kärnan. Flörten med storstädernas medelklass var över. Debattörer från partiets radikalare falang jublade över den kommande positionsförflyttning vänsterut som skulle verkställas av Sir Juholt.”

.

Svenska Dagbladets Johan Ingerö stämmer sedan in:

.

”Idag är stämningen delvis en annan. Håkan Juholts och Tommy Waidelichs första budgetreservation har åkt på kompanistryk i riksdagsgruppen. Siffrorna är, har det visat sig, något mindre runda än orden. Regeringen lägger 1,1 miljarder på att stärka sjukförsäkringen. Juholt/Waidelich föreslog 1,2. Efter alla ramaskrin om ”pensionärsskatten” föreslås en ynka femtiolapp i sänkning. Skattehöjningar, däremot, ska bara åläggas de få promille som tjänar över 100000 kronor i månaden. Inte heller vill partiledaren skrota rut-avdraget eller höja a-kassan. Socialismen tycks, försiktigt uttryckt, vara uppskjuten på obestämd framtid.

I sak är det naturligtvis klokt av Juholt att inte vilja gå bärsärkagång med statens checkhäfte. Men att först anklaga regeringen för att ha ”slagit sönder a-kassan” eller ”rivit itu välfärden” och därefter presentera en i huvudsak likartad politik är inte ansvarsfullt, i synnerhet inte gentemot väljarna. Det är ohederligt – politiskt, ekonomiskt och intellektuellt – att hävda att gränsen mellan civilisation och barbari går vid några tior i plånboken eller vid ett kommatecken i skattetabellen.”

.

De borgerliga tidningarnas glädjeutbrott är självklara. Men lika självklart skulle det ha varit med våldsamma protester från fackföreningsrörelsen. När Juholts och Waidelichs konfrontation med sina egna väl blivit offentlig hade det varit mer än klädsamt om Lundby-Wedin och alla andra ledare i ”arbetarrörelsens andra del”, i vår fackföreningsrörelse, hade gått ut med våldsamma protester.

Men från fackligt håll hörs inget. Inte ett ord.

Brittsommaren är över. Det är så tyst att vi kan höra hur höstlöven faller.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SAP.LO, Håkan Juholt, Tommy Waidelich,

I media: SVD1,DN1,DN2,AB1,AB2,

.

Abbas passionerade tal i FN kontrades

med Obamas ännu mer passionerade försvar

av extrem sionism i hans nyårshälsning

till Israels judiska befolkning.

.

”Det pågår en ”lågintensiv”

etnisk rensning av alla palestinier

från Västbanken…”

.

Mahmoud Abbas passionerade begäran i förra veckan om att FN ska erkänna ett självständigt Palestina fick många röster i Israel att varna för ”en diplomatisk tsunami”. Men landets utrikesminister Avigdor Lieberman viftade bort all kritik. Den mediala euforin under en dag, med fokus på palestiniernas sak, den var för honom långt ifrån någon tsunami. Ja, ”inte ens en molnig dag med en eller annan regnskur”, menade han upprymt. ”De som såg det hela som ett diplomatiskt fiasko borde i stället läsa Barak Obamas tal och kommentaren från USA:s utrikesdepartement”, underströk han bestämt. Även Medlarkvartettens (Ryssland,USA,EU och FN) nya krav på att ”parterna nu ska sätta sig i villkorslösa förhandlingar” fick mer än godkänt av denne rabiata försvarare av sionistisk extremism och i praktiken banérförare när det gäller den israeliska statens glupska annekteringspolitik av de landområden som  är tänkta som hemland för det nya Palestina.

Detta hemland ser i dag på en karta  ut som en fläckig leopardpäls eller som Benny skrev i förra veckan:

”Israel har i flera decennier prioriterat ”förhandlingar” med den palestinska ”partnern”, under USAs ”medlande”, medan bosättning efter bosättning, koloni efter koloni, motorväg efter motorväg byggts ut på sedan 1967 ockuperad mark. Det ”Palestina” som den Palestinska Myndigheten i dag kontrollerar ser mest ut som Ålands skärgård – små karga öar omgivna av israeliskt vatten. Vem som tar sig från en ö till en annan kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén medan de israeliska ”bosättarna” tar sig fram obehindrat på motorvägar reserverade för bosättarna.”

Liebermans eufori över Obamas tal delas helt av Israels inrikesdepartement. I tisdags, endast tre dagar efter Abbas` tal i FN, meddelades att 1200 nya bostäder ska byggas i Gilo. Ett illegalt bostadsområde i en de facto annekterad enklav av sydöstra Jerusalem.

USA:s utrikesminister Hillary Clinton tyckte att beslutet var ”kontraproduktivt”. Vår egen Carl Bildt hängde självfallet på och menade att det var ”provocerande” så här bara några dagar efter FN-diskussionerna. Men det var också allt. Det ingår så att säga i låtsasföreställningen. Självklart är både Clinton och hennes lilla eko i Sverige fullt medvetna om att Obama till hundra procent ställt sig bakom den inställning som slogs fast av George Bush i april 2004:

“USA tar hänsyn till den förändring av verkligheten som ägt rum, inklusive existensen av stora israeliska befolkningscentra”

.

.

Här övar kvinnor med sin skjutvapen

i den illegala bosättningen Pnei Kedem

.

Dessa bevingade ord om att det är ”the reality on the ground” som ska räknas och som Obama gjort till sina innebär självklart att det för Israel bara är att fortsätta med sin Andra Nakba eller Den Andra fördrivningen. Allt under täckmanteln av ”förhandlingar mellan parterna”. Men i sak en lågintensiv etnisk rensning av hela Västbanken från alla araber. Alla vägskyltar för den ursprungliga befolkningen är vända bort från Palestina, de pekar ut över Jordanfloden och bort till Jordanien. Först kör några judiska religiösa extremister ner en sionistisk flagg på en kulle i närheten av en arabisk by och gör anspråk på att detta är ”det land som judarna fått av Gud”. Samtidigt – med många provokationer och sammanstötningar – drar alla nybyggen i gång. En del palestinier köps ut. Andra tvingas bort. Blir det för mycket bråk griper IDF, Israels försvarsmakt, in och försvarar ockupanterna (som själva vill kalla sig för det mer hyggliga namnet bosättare). Efter några år är “verkligheten” förändrad och det nya bostadsområdet – “bara för judar” – kan med en motorväg länkas ihop med tidigare annekteringar.

Vattennivån i ”den åländska skärgården” stiger. De små karga öarna blir till skär, som sedan blir till grund…

För övrigt lär Israels utrikesminister vara den enda i världen som är bosatt på ockuperad mark. Han föddes som ryss och sovjetisk medborgare i nuvarande Moldavien 1958. Ändrade sitt förnamn från Evet till Avigdor när familjen emigrerade till Israel så sent som 1978. Tio år senare bosatte sig han med fru i den illegala bosättningen Nokdim på Västbanken…

.

.

Israels utrikesminister bor i den illegala

och  befästa ”bosättningen” Nokdim

.

Samtidigt som politiker och diplomater låtsas som om de på allvar skulle förhandla om en självständig palestinsk stat pågår hela tiden den krypande annekteringen. Den senaste dramatiken har utspelat sig i regelrätta överfall från innevånare i den illegala ”bosättningen” Pnei Kedem, som med skyfflar, hundar och gevär kör ner med fyrhjulsdrivna jeepar från sin kulle och angriper den arabiska befolkningen i byn Qusra:

”Bosättarna provocerar oss oavbrutet”, säger Hani Abu Reidi som är ordförande för byrådet. ”De rycker upp olivträden med rötterna, dödar våra får, bränner våra moskéer och hädar vår profet. De vill dra in oss i en våldsspiral. Men det vill inte vi.”

För en vecka sedan lyckades ändå ”bosättarna” att skapa ett häftigt bråk med omkring trehundra bybor. IDF var snart på plats och sköt med tårgas och skarp ammunition mot – just det – innevånarna från Qusra. En av dem dödades. Issam Odeh. Bara 33 år gammal men redan far till 8 barn…

En annan grov provokation mot palestinierna och diskussionen i FN har i den tysta diplomatins namn i stort försvunnit från media. För tre veckor sedan annonserade den franska gruppen av Jewish Defence League (JDL) på sin websida efter ”militanter med militär erfarenhet” som var villiga att delta i en solidaritetsresa till Israel mellan den 19 och 25 september. ”Syftet med denna expedition är att räcka ut en hand till våra bröder, som möter aggression från de palestinska ockupanterna, genom att öka säkerheten för judiska samhällen i Judeen och Samarien”, förtydligade man sin annons. För att bli så uppmärksammad som möjligt samordnades resan i tiden med Abbas framträdande i FN.

.

.

Det var inte precis en vanlig turistresa till Israel

JDL:s egen bild av sin väpnade utflykt…

.

Minst av allt handlade det om en turistresa. Den organiserades i stället som ett väpnat stöd av franska medborgare till den illegala israeliska ockupationen av Västbanken. Under FN-mötet utplacerades fem grupper med elva beväpnade fransmän  i olika illegala ”bosättningar”. Deras mandat var ”att försvara bosättningarna mot varje attack från palestinier” och att hjälpa till i områden där det råder brist på israeliska militärer eller poliser.

Jewish Defence League är en högerextremistisk rörelse grundad av rabbinen Meir Kahane i USA 1968. Där refererar landets Federal Bureau of Investigation till gruppen som en ”våldsam extremistisk organisation”.

”I Frankrike är det en rörelse av medborgare som försvarar judisk gemenskap när denna utsätts för aggression. Vi försvarar också Israel”, förklarar Amnon Cohen som är JDL:s lokala talesman. ”När det gäller ideologin, är vi sionister, pro-Israel, och vi delar värderingar med Ichud Leumi (Den Nationella enhetens parti) i Israel”, fortsätter han. Alltså det parti som förespråkar judisk annektering av hela det ockuperade Västbanken. Det tänkta hemlandet för det nya Palestina som partiet liksom många andra judiska israeler väljer att kalla efter de bibliska namnen Judeen och Samarien.

“Vi vet att IDF inte behöver oss, men vi visar vår solidaritet”, understryker Cohen. ”Vi reser över till Israel för att försäkra oss om att alla områden är täckta och för att försvara bosättningarna”.

En aktivist som försvarar palestinierna i Franrike, Shahshahani, säger att rörelsen måste tas på stort allvar. ”Helt offentligt kan de rekrytera och träna människor med militär erfarenhet. Franska medborgare med militär bakgrund som ska tjäna ett främmande land med gevär. Vad ska detta kallas, frågar han. Vi känner alla till folk som skickades till Guantanamo, inklusive franska medborgare, för samma sak. Hur är det med dem som assisterar den israeliska armén?”.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Barak Obama, bosättningar, Jewish Defence League,

I media: SVD1,SVD2,DN1,DN2,