Kapitalistisk ekonomi

långt ifrån

ett stilla akvarium

”Att Fredrik Reinfeldt och Anders Borg främst tycks ha Swedbanks balansräkning framför ögonen” kan skapa kaos i Baltikum, menar Katrin Kielos i dagens Aftonbladet. Hennes ledare handlar om den kris som borde varit en stor fråga i dagens partiledardebatt och som kan komma att kasta en mörk slagskugga över den kommande valrörelsen. Mer precist handlar den om att det moderata paret kan komma att förvärra det kaos som redan skapats av nyliberalismen. Så här skriver exempelvis Håkan Blomqvist i Dagens Internationalen:

Den 16 juni beslutade Lettlands parlament att skära ned offentliga utgifter med motsvarande en miljard dollar. Pensionerna och föräldraförsäkringen har sänkts med 10 procent. Lärare, läkare och övrig vårdpersonal fick i juni sina löner sänkta med ytterligare 20 procent, efter en sänkning på 20-30 procent i januari. Skolor och sjukhus läggs ned.
”Den offentliga vården i Lettland kommer att kollapsa i november”, säger hälsovårdsministern Baiba Rozentale, ”då är pengarna slut”. ”Staten är i princip bankrutt. Utbildningssystemet har krossats”, säger Mareks Gruskevics från Lettlands utbildningsdepartement.

Moderaternas drömmar om ett nytt svenskt /ekonomiskt/ herravälde över Baltikum är borta. Vad som återstår är att klara de svenska bankernas reträtt tillbaka hem över Östersjön. Främst Swedbank och SEB. För devalveras de baltiska valutorna, då devalveras också värdet på deras ”tillgångar”. Det är därför Reinfeldt och Borg nu hotar Lettlands regering och kräver hårdare tag. Gör inte regeringen som de vill. Ja, då blir det inga fler undsättningslån från IMF.

Moderaternas och regeringens panik är lätt att förstå. Tappas Swedbank och SEB på för mycket likviditet i Baltikum – kan nästa års valrörelse komma att ackompanjeras av en ny, svår och mycket smutsig svensk bankkris. Där finansminister Borg inte längre blir den som håller ordning på statens finanser och minsann då och då hutar åt alltför snikna bankdirektörer. I stället blir han den som undsätter de krisade bankerna – med våra pengar. I sin ledare spetsar Kielos till det med hjälp av gammal rolig retorik från polacken Lech Walensa: ”Att göra en kapitalistisk ekonomi kommunistisk är lika enkelt som att göra fisksoppa av ett akvarium”. ”Svårigheterna ligger i att utföra tricket åt andra hållet”, skriver hon vidare.

Visst. Det är inget vidare att fylla ett akvarium med fisksoppa. Men grundproblemet för letterna och för oss är att ”kapitalistisk ekonomi” är så långt ifrån ett rofyllt akvarium man kan komma. I kapitalismens öppna vatten slukar fiskarna glupskt varandra. Sedan är det vi människor som lika glupskt äter upp de sorter som smakar bäst. Under ytan är inte ens innanhavet Östersjön ett fredligt vatten med ekumenisk samlevnad mellan olika fiskar. Den goda torsken är ett bra exempel på detta. Den kan uppfattas som en klumpig, stilla och harmlös typ. Inte minst i ett havsakvarium eller av oss som drar upp den med pilk. Men för småsillen är torsken naturligtvis en farlig rovfisk. Inte heller blir den mindre farlig bara för att den kallas ”svensk”, Swedbank eller SEB…

Lech Walensas akvarium har spruckit. Vattnet rann ut och fiskarna spritter runt och dör.

Alternativet till nyliberalismens och de svenska bankernas lånekarusell – med en fortsatt kapitalistisk ekonomi – var heller ingen fröjd. Kiolos skissar bra hur det skulle kunna ha sett ut. Hela nöjesfältet skulle då i stället ha stängt. Baltikum hade blivit som Moldavien. Ett isolerat, korrupt hörn av Europa – med en ekonomi byggd på att gästarbetare utomlands skickade hem pengar…

Swedbank eller SEB?

Nu är människan vare sig fisk eller fågel. Inte heller finns sanningen mittemellan. Vi är tänkande varelser med en enorm skaparkraft och en fantastisk förmåga till socialt samarbete. Det var förmodligen därför vi för 10 000 års sedan snabbt konkurrerade ut neanderthalarna. Våra liv och våra vardagar blir inte bättre av att vi jagar varandra. Grundproblemet med ekonomierna i det forna Östeuropa var heller inte heller i sig det statliga ägandet utan stalinismen. Deras ekonomier sköttes inte gemensamt efter demokratiska diskussioner där människorna själva i val fick besluta om olika prioriteringar. Ägande sköttes av partidiktaturer. Därför blev det ”soppa” av alltihop…

Om två år kan Sverige komma att ha en halv miljon människor arbetslösa. I hela Europa kan över 30 miljoner människor ha berövats möjligheten av att försörja sig och att bidra till en gemensam välfärd. ”Sverige slits isär”, som Mona Sahlin säger i dagens partiledardebatt. Hon kunde ha tillagt att hela Europa slits isär. I alla länder straffas löntagarna. Bankdirektörerna och de rika går fria.

Ekonomins socialisering – i kraft av en demokratiskt styrd planekonomi – blir alltmer nödvändig. Vi måste bli fler som ser till att denna fråga kommer upp på dagordningen.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, partikedardebatt, Mona Sahlin, Fredrik Reinfledt, Anders Borg, Lettland, IMF, bankkris, Swedbank, SEB

I pressen: AB1 ,Internationalen,DN1,SVD1,SVD2,SVD3,

Bloggare: Ett hjärta rött,Svensson,Jinge,