Sarkozy och Merkel grälar

Kortslutning mellan Berlin och Paris.

.

Det är fnurra på tråden mellan Nicolas Sarkozy och Angela Merkel. Tre timmar innan Sarkozy i tisdags skulle borda ett plan till Berlin för ett förberedande möte de två emellan inställdes det. I Berlin säger tjänstemän att det var Sarkozy som ställde in mötet och i Paris säger talesmän för Sarkozy att att Merkel skyllde på budgetarbetet. Hon var alltför upptagen att kapa den sociala välfärden vid knäna.

.

Nu är det slut på pussandet.

Men det ligger mer än kortslutning på linjen bakom det inställda mötet. Det inställdes helt enkelt därför att de två är totalt osams om perspektiven för EU och euron och hur den aktuella krisen ska tacklas vid toppmötet i Bryssel den 17 juni.
Det är inga småsaker som motsättningen handlar. De två har diametralt motsatta koncept för framtiden. Den franska finansen ser den aktuella skuldkrisen och risken för bankrutt i Grekland och andra länder som bevis för att det krävs en mycket striktare gemensam ekonomisk politik och framför allt budgetpolitik inom eurozonen. Sarkozy vill inrätta ett sekretariat med stora resurser som ska ha till uppgift att övervaka politiken inom eurozonen. Sarkozy har stöd i Grekland, Portugal, Luxemburg och Belgien för sin eurocentralisering.
Angela Merkel för det tyska industrikapitalets talan. Siemens, Bosch och andra industrigiganter är inte intresserade av djupare integrering av eurozonen. Deras marknader är Världen inte EU. I tio år har de tyska regeringarna avreglerat den tyska välfärdsstaten och drivit ned de arbetandes reallöner och andel av de producerade rikedomarna. Exportindustrin har skurit guld med täljkniv det senaste decenniet och den tänker inte låta en euro-regering i Bryssel tvinga Tyskland till ökad inhemsk konsumtion, det vill säga ökade löner.

.

Den tyska exportindustrin vill behålla kontrollen över den egna budgetpolitiken.

Mera makt i Bryssel eller var och en för sig är de mörka alternativ som Berlin och Paris bjuder på.
Mer solidaritet mellan folken och gemensam kamp mot kapitalisternas försök att vältra över kostnaden för krisen på den arbetande befolkningen är den väg som måste följas.

.

.

Gemensam kamp över gränserna för jobben och välfärden är det enda svaret på borgerlighetens offensiv. Foto: Benny Åsman

.

Media; DN1,SVD1,Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

4 reaktion på “Sarkozy och Merkel grälar

  1. Intressant. Jag har fått för mig att även ”main stream”ekonomer börjar få klart för sig att länder som bulldoozrar ut sin export på hemmafolkets bekostnad faktiskt är ett problem genom att slå undan benen för svagare ekonomier. Men det kanske inte trängt fram till Merkel ännu? Eller hon bryr sig inte?

  2. Björn ,
    Jag tror hon bryr sig enormt… om det tyska kapitalets intressen.

  3. Två saker är nu nödvändiga: Sverige ¬behöver en regering som klarar att bygga upp överskott i ekonomin. … För oss socialdemokrater är det otänkbart att EU på något sätt skulle ”godkänna” svenska statsbudgetar. Det Europa behöver är en ny och stram Stabilitets- och tillväxtpakt byggd på tydliga regler och sanktioner som tvingar Europas länder att sanera sina statsfinanser – inte ytterligare koordinering på EU-nivå, som EU-kommissionen föreslår.

    Sa Sahlin/Östros i sitt märkliga ekonomiska utspel i DN häromveckan.

    När det gäller exportindustrins makt över nationen står vi ju på intet sätt efter Tyskland, förmodligen är det etter värre här. Frankrike tillhör inte heller direkt de stora exportöverskottens land. Tyskland må ha världen som marknad men de har mer väl som de andra +60% av sin exportmarknad inom EU. Inte vill länder som Sverige och Tyskland riskera att som ni säger konsumera mer för att få en bättre balans inom EU.

    Sahlins/Östros utspel ovan är förstås motsägelsefullt, EU ska inte lägga sig i budgeten men de är varma anhängare av sanktioner som ska tvinga medlemmar till ett visst beteende.

    ETC Ehrenberg som var för euron i vår charad till omröstning hade en poäng i ståndpunkten att vi dittills hade haft en mindre stram penningpolitik om vi haft Euron.

    När Shalin/Östros tvingade V på knä för att de skulle få vara med …

    den ganska märkliga process som föregick konsolideringen av det rödgröna samarbetet – där alla under Thomas Östros bekymrade överinseende skulle avkrävas trohetsed mot de utdaterade budgetregler som institutionaliserar begränsat politiskt reformutrymme
    Esbati

    … var det ju inget annat än en klar signal till de mäktiga kapitalintressena här i landet att någon expansiv inhemsk politik blir det absolut inte fråga om. I samma nada kan man se Sahlins/Östros senaste ekonomiska utspel på DN. Dvs vi kommer att fortsätta med en politik som går helt i exportindustrikapitalisternas intresse, även om foolket ska blidkas med lite bättre villkor i bidragssystemen kommer vi att fortsätta med ”beggar thy neighbour” politik som gynnar dessa intressen.

    Gemensam kamp över gränserna för att motverka detta behövs utan tvekan, men står man sig slätt på hemmaplan kommer man att ha små utsikter till framgång på den mycket svårare internationella arenan. Att skyla över sina misslyckanden på hemma plan med att vi tar kampen internationellt klingar ihåligt och hittills har det inte varit speciellt framgångsrikt. När man hade framgång på hemmaplan gick det också mycket bättre internationellt.

  4. De svenska exportkapitalintressena kan lugnt åse valrörelserna, oavsett resultat är de den stora vinnaren av den politik som kommer att föras, förmodligen mer med S då B-allianserna brukar innehåll en del ideologiförblindade med stora skygglappar som kan vara ett störande inslag för att ordning ska vara total. Över tiden de senaste 30 åren har Sverige haft en mer åtstramande politik för hemmamarknaden än vad ens Thatcher, Reagan et al haft. Borgerliga allianser kan lugnt gå på i ullstrumporna, de som utger sig för att vara för folket emot de mäktiga exportkapitalisterna här i landet känner sig då tvingade samlas kring S som det minst dåliga alternativet. Det nämnda alternativet kan naturligtvis inte attackera välfärden så direkt och brutalt som borgarna, man tar det vägen över TINA, man bedriver en ekonomisk makropolitik som skapar ”den ekonomiska nödvändigheten” som TINA brukar uttryckas här hos oss.

    Den som vill se ett styre i det här landet som är av mer ”folkhemsk” karaktär där olika intressen på ett mer rimligt sätt balanserades mot varandra har inget alternativ i detta val och har i praktiken inte haft det det senaste kvartsseklet. Man frågar sig när det ska gå upp för folk att det stora hindret mot en sådan mer balanserad politik inte är borgare utan det som utger sig för att vara de svagas och arbetande folkets representanter, en annan mäktig intressent i att få till något annat är Public Service som är etablissemangets röst till folket och har en oförtjänt stor trovärdighet om att sålla vad som är viktigt och oviktigt i svenskens omvärld.

    De mäktiga kapitalintressena här i landet torde med förtjusning kunna åse hur stora delar av den förmenta vänstern, som säger sig vara dess fiende, nu sluter upp kring en genuin S-höger ledare som det minst dåliga alternativet. Den nys S-ledningens strategi må ha varit en katastrof för partiets opinionssiffror men har varit en formidabel ”framgång” i att tysta någon kritik av betydelse mot rådande ekonomiska ordning. V är kuvade (inte för att S dörrmatta varit så mycket annorlunda tidigare), t.o.m. ETC som brukade kunna ha en del vass ekonomisk kritik är inordnade i Sahlin fållan.

    Den del av rabiat tokhöger på nätet som utgjuter sitt hat mot S och som det verkar emanerar ur förlorarna i samhället har en klar poäng i att ställa S till svars för att de är förlorare. De har förstås fått det hela om bakfoten när de inbillar sig att S bedrivit vad de kallar socialistisk politik, de är hjärntvättade av högerns propagandaapparat och förstår inte att det är den nyliberala ekonomiska politiken som gjort dem till förlorare.

    Vad många inte verkar inse är att det här landet under i huvudsak S ledning varit ett europeiskt föregångsland när det gäller den nyliberala politiken, löntagarna slogs ner långt innan man gjorde det i Tyskland etc, privatiseringarna här användes som varnade exempel ute i Europa, grekerna är nu ute och protesterar mot privatisering av järnvägen etc och mot höjningen av regressiva konsumtionsskatter, men det var ju evigheter som sådan gjordes här i landet. Alltså infördes inte protesterades emot, folket har fått veta av Public Service och det stora arbetarpartiet att det varit den ekonomiska nödvändighetens lag, hade det inte gjorts hade allt blivit värre för folket som de monar om.

    S gjorde inte ett smack för att motverka utförsäljningen av Apoteket, att detta var i farozonen med EU-domen 2005 stod klart direkt. Inget gjorde man för att ta loven av detta, ett strategiskt drag hade varit att släppa fritt det receptfria, som är en liten bit av verksamheten, och renodla verksamheten till det som vi betalar gemensamt. Det hade tagit loven av det borgerliga propagandanumret att det handlade om att köpa huvudvärkspiller på stormarknaden och inte att släppa loss kapitalistintressena att hyvla av förtjänster från det vi gemensamt bistår de som behöver medicin med. Men S låtsades som om det regnade fram till borgarna sålde ut, då kom man med lite pliktskyldiga protester och obefintligt med relevant kritik.

Kommentera