Strejkernas Kina

-Vi ska välja vår egen fackförening!

.

Knappt hade strejken vid Hondas fabrik i Fonshan avslutats (se bloggen nedan) med en seger för de anställda så startade två nya strejker i Hondas anläggningar.
Det är en verklig dominoeffekt som startats av arbetarna i Fonshan. Ordet dominoeffekt myntades under 50-talet för att beskriva den ”gula faran”, Kina målades ut som ett hot mot alla andra länder i Asien. Kriget i Vietnam togs som bevis för den ”gula faran”.

.

Och bakom ”Vietcong” ansågs Kina dra i trådarna.

Nu ser det ut som att bricka efter bricka i den kinesiska statsapparatens kontroll av de miljoner och åter miljoner ”immigrantarbetare” som samlats i kustlandets många industrizoner börjar falla. Strejker och protester har inte varit ovanliga de senaste åren. Men hittills har de nästan uteslutande varit explosioner av ilska över uteblivna löner, orättvis behandling eller rent av misshandel.
Strejkerna på Hondas fabriker och ett antal andra företag antyder att en ny etapp i de kinesiska arbetarnas liv inletts. I samtliga strejker som pressen rapporterat om kräver de anställda kraftiga löneökningar för att kompensera den höga inflationen på framför allt matvaror och de höga hyrorna som gör det alldeles omöjligt för immigrantarbetaren med sitt id-kort från landsbygden att etablera sig som stadsbo.

Hälften av Hondas anställda i Zhongshan är unga kvinnor.

Lika nytt är de arbetandes självorganisering i kampen. Under strejken i Fonshan valde ett stormöte 16 strejkledare som förde de framgångsrika förhandlingarna med fabrikens ledning.
I onsdags gick de 1 700 anställda i Hondas fabrik i Zhongshan i strejk efter att en ung kvinnlig arbetare behandlats illa av en portvakt. Inspirerade av arbetarna i Fonshan reste de två krav. Först att deras löner ska höjas lika mycket som i Fonshan. För det andra kräver de rätten att välja en egen fackförening. Inte mindre än dynamit i ett samhälle där den enda fackliga organisation som accepteras är Kommunistpartiets lydiga apparat ACFTU som har till uppgift att försvara företagens intressen.
Utan ett eget fack valde sig arbetarna i stället en strejkledning. I varje avdelning på fabriken hölls stormöten som valde en representant. Tillsammans valdes en strejkkommitté på 20 personer som håller förhandlingar med Honda.

De kräver frihet att organisera en egen fackförening.

För att hålla trycket uppe organiserar arbetarna demonstrationer inne i fabriken flera gånger om dagen. Honda kommer säkerligen att gå med på stora löneökningar. Däremot säger ledningen helt riktigt att den inte har befogenhet att tillåta arbetarna att bygga en egen fackförening. Enligt Honda ska en statlig kommitté fatta beslut i frågan den 19 juni. Det är ingen vild gissning att det kommer att bli nej.
En spännande och kanske avgörande period i Kina öppnar sig. Den generation som fötts under ettbarnspolitiken tar över rodret i arbetslivet och visar att de tänker inte följa i invanda nerkörda fåror.

.

Media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

En reaktion på “Strejkernas Kina

  1. Det lite märkliga i det här med Dominoeffekt och kommunisthot är ju att kapitalistintressena trodde att det skulle vara så attraktivt för folket att det skulle bli en dominoeffekt. Nu var det väl nästan så att i tiden efter andra världskriget så var nog de mäktiga kapitalistintressena räddare för kommunisterna än folk i allmänhet var attraherade av dessa samhällsystem.

    Kan det vara så att kapitalisterna bättre förstod kommunismen än folk i allmänhet gjorde?

Kommentera