H&M profiterar.

H&M borde veta bättre.

.

Klädjätten H&M och andra multinationella textilföretag profiterar på de usla villkor som råder i Bangladesh, ett av världens fattigaste länder. H&M säger att alla tillverkare regelbundet kontrolleras för att de ska respektera internationella arbetsregler. Men det är bara på ytan som bilden är fläckfri.

.

Bangladeshs textilarbetare vill inte längre behandlas som boskap.

.

-När H&M kommer på besök informeras vi i förväg. Vi måste ljuga om våra löner och arbetstider, säger textilarbetaren Arjun till dagstidningen Le Monde som i en stort uppslagen artikel den 11 juli beskriver de verkliga förhållanden som råder i de fabriker i vilka H&M, Zara och andra textiljättar tillverkar de T-skjortor vi kan köpa för en hundralapp.
Nu reser sig textilarbetarna i landet och sedan mitten av juni avlöser strejker och demonstrationer varandra. Regeringen som gör allt för att locka textiljättarna till Bangladesh förbjuder i praktiken strejkrätten varför de flesta strejkerna förklaras olagliga och förtrycks brutalt av kravallpolisen.

.

Utan kommentar.

De fackliga organisationerna har ändå lyckats framföra sina krav på en minimilön på 55 euro i månaden. En regeringskommission hade lagt ett bud på 32,6 euro vilket var 80 procent upp från de nuvarande 19 euro. Men de arbetande vägrar acceptera regeringens bud eftersom det inte räcker till att ens hålla familjen vid liv.
Regeringens kalkyl för sitt bud motiveras med en grym cynism som ser arbetaren inte som arbetare utan som boskap.
-En arbetare behöver 3 200 kalorier om dagen för att överleva det vill säga 27 euro i månaden, säger domaren Ikteder Ahmed , ordförande i regeringskommissionen för en minimilön. Det ska de ha som ersättning för 10 timmars arbetsdag, sex dagar i veckan.

.

Media; SVD1,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

4 reaktion på “H&M profiterar.

  1. 3200 kalorier ska det verkligen behövas så många, om det är tidigare eller det gäller fortfarande vet jag inte men i Indien går fattigdomsgränsen vid runt 2000 kalorier, något mindre för folk som bor i städerna och något mer för folk på landet. Man har också använt innovativa saker som att justera ner antalet kalorier som behövs för att få ner antalet fattiga. Typ så att antalet fattiga matchar vad man anser sig ha råd att bistå de fattiga med.

    Klart att HM, Wal-Mart m.fl. är i Bangladesh för att de har de lägsta lönerna. Wal-Mart köper för en miljard dollar från Bangladesh. Men för arbetarna i Bangladesh borde det förstås primärt vara att inrikta sig mot de företagen som storföretagen anlitar där. Jag såg någon uppgift när det där textilavtalet skulle upphävas att de lokala producenterna inom textil kunde ha upptill 50% vinstmarginal. Om det är sådana marginaler skulle textilarbetarna om de haft fackliga rättigheter kunna få betydligt bättre betalat utan att priset till storbolagen ändrats, även om det också är önskvärt.

    IMF, Världsbanken och därmed regeringarna i Väst är förmodligen ett mycket större problem än HM m.fl. storföretag. Dessa dikterar nedskärningar av all sorts offentlig verksamhet, förr fanns det många statliga företag i Bangladesh som nu är avvecklade på diktat från regimerna i väst via IMF/VB. Om man får tro en del artiklar så hade fackföreningar en starkare ställning på dessa. Det är förstås bedrövligt att vi och storföretagen utnyttjar fattiga människor för att kunna köpa billiga kläder. Men jag tror trots det att det för de Bangladeshiska arbetarna är viktigast att ta kampen mot de lokala arbetsgivarintressena om de ska förbättra sin situation.

    Att fackföreningar här stödjer dem i Bangladesh och att vi röstar in regeringar som faktiskt vågar protestera mot den nyliberala ordningen i IMF och VB är nog mycket verkningsfullare än att köpa kläder med rätt klistermärke.

    Den Kinesiska inträdet som den stora lågpristillverkaren slog hårt mot övriga Sydostasien, enligt Henry Liu på Asia Times så motsvarades USA:s ökning av import från Kina från drygt mitten av 90-talet till början av 2000-talet av en ungefär lika stor importminskning från övriga Sydostasien.

  2. Lasse,
    Håller med om ditt allmänna resonemang. Kampen mot de lokala arbetsgivarna är vägen framåt för landets textilarbetare och andra arbetare för den delen också. Jag bara skrev kort om H&M eftersom det fanns konkreta uppgifter om H&M i Le Mondes reportage.
    3 200 kalorier kanske verkar mycket för att undvika svält. Men jag tror att beräkningen utgår från vad den behöver som arbetar 10 timmar om dagen sex dagar i veckan och många timmar övertid dessutom.

  3. Det var ingen kritik mot att attackera H&M, dom hycklarna förtjänar det. Noteringen om kalorierna var menat som ironi. Kkroppsarbetar man behöver man nog lätt sina 3200 kalorier, men det lär inte bli utrymme för någon motion på fritiden typ lite tennis eller golf så de kan hålla sig i form.

  4. Pingback: Någon betalar… | Ossbloggen

Kommentera