EU fäller EU

Vem är Marknaden ?

.

Varje dag får vi oss itutat att Marknaden tycker si och så, att Marknaden kräver lägre ränta, högre ränta, mindre statsskuld, mera statsskuld och så vidare tills man tröttnar och accepterar det oundvikliga: Den där Marknaden har sina fingrar i allt och är så mäktigt att det är lika bra att lägga sig platt med alla fyra i luften och följa minsta vink om inte ett finansiellt helvete ska bryta loss och slunga oss ner i avgrunden. Stilla rovdjuret och släng till det hela bytet.
Det är den slutsats som våra politiker dragit i alla fall. De har alla hoppat upp i knäet på Marknaden och viftar ivrigt på svansen (hästsvansen också) för att visa att Marknadens minsta lilla önskan är som gudsord.
Den heliga Marknaden används som ursäkt för allt som görs. Allt från lönesänkningar i den offentliga sektorn till miljardrullning in i bankernas kassavalv. Marknadens humör är den enda ursäkten som används för att motivera de extremt skadliga ”sparpaket” som det ena europeiska landet efter det andra kör ner i halsen på sin befolkning.
Men vem är egentligen Marknaden? Vad döljer sig bakom denna Hydra? I tabellen här under ser du hur olika staters statsskuld ser ut och framför allt vem (Marknaden) som sitter inne med de olika staternas skulder. Vem är det som tar strupgrepp på Portugal och Grekland?

.

Statsskuldens sammansättning 2008 (i %)

(*) i % av BNP

Källa: Eurostat,JEDH,Hussonet n°29

.

Vad kan vi utläsa av tabellen ovan? Först kan vi se att i Storbritannien och Portugal finns extremvärdena för inhemsk ägo av statens skulder. Nästan hela den portugisiska statsskulden finns i utländsk ägo (98,7%) medan ”bara” 34,7% av den brittiska statsskulden ägs av utlandet.
Vi ser också att statsskulden ökat kraftigt mellan 2008 och 2010 i länder som utsatts för Marknadens uppvaktning, som Portugal, Irland och Grekland.
Men det är den tredje raden i tabellen (*EU) som är intressantast. Den visar nämligen att huvuddelen av Portugals, Greklands och Irlands statsskulder ägs av finansiella aktörer inom Europa. Det är det rätt ansiktet på den mystiska Marknad som sägs ligga bakom allt.

.

EU är ett gissel för Europas arbetande befolkning.

.

Portugals skuld ägs till över hälften av banker och fonder skrivna i Tyskland (16,3%), Frankrike (26,6%), Belgien (6,2%) och Luxemburg (6,3%). Tabellen visar generellt att huvuddelen av europeiska staters skulder ägs av aktörer inom EU.
Marknaden sägs hota euron och den Europeiska Unionen. Men sanningen är att det är Europa självt som kör omkull. Tyska, franska och andra spekulanter i obligationer och andra värdepapper skapar själva krisen genom att driva upp kraven på avkastning för att låna pengar till exempelvis Portugal. Ursäkten sägs vara risken att inte få alla sina pengar tillbaka. Men om nu EU ska vara den ekonomiska enhet som alla gubbar i Bryssel talar sig varma för är ju saken mycket enkel. Skriv av skulderna inom Europa och ersätt de småsparare som eventuellt kommer i kläm. De stora spekulanterna behöver ingen hjälp. Det är de som skapat krisen. Konfiskera hela finansväsendet och ställt det under samhällelig kontroll.

.

Media;GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,Dagens Arena,Fokus,SVD3,DN3,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

6 reaktion på “EU fäller EU

  1. Marknaden är alla människor som köper och säljer, dvs alla. Alla får lön via bank, bor i hus (egna eller andras) som är belånade i bank, jobbar i företag som har krediter i bank, får el från kraftverk som har innestående och utgående fordringar som sköts via bank, köper mat i affärer som har pengarna på bank, eller egen bank. Går banken omkull, följer betalningsväsendet med i fallet, då stannar allt.

    Samhället blir som människorna som det består av. Om alla lånar till konsumtion, dvs skjuter upp betalning av dagens konsumtion till i morgon då även morgondagens konsumtion ska betalas, blir det problem i morgon. Om lånen finns i banken, och inte kan betalas, låter man antingen banken falla, då stannar allt enligt ovan, eller fyller på med nytryckta sedlar. Ökar penningmängden utan motsvarande produktions/konsumtions/sparande-ökning, innebär det bara att penningvärdet gröps ur, dvs inflation. EU´s medborgare betalar själva för sin egen lånekarusell.

    Men alla har inte lånat och felinvesterat. Bördorna hamnar säkert orättvist, de kommer garanterat inte att drabba de politiker som alltid köper medborgarnas röster för deras egna surt förvärvade slantar.

    Konklusion 1) Tur vi inte är med i euron.
    Konklusion 2) Kreditväsendet kan bli statligt, om det drivs privat så att det går i putten. De största låntagarna verkar vara stater som räknar fel. Om stater inte kan sköta sina betalningsströmmar, kan de sköta alla krediter ? Antagligen inte, därav bristande entusiasm för samhällelig kontroll.
    Konklusion 3) Bankdirektörer och aktieägare ska ta första smällen.
    Konklusion 4) Sydeuropa ska inte ha euro, de behöver en bananvaluta som kan ta smällarna. Precis som vi.

  2. sl,

    Marknaden som politiker hänvisar till när de viker ner sig är inte du och jag som köper grejer på ICA-Max. Det är ett fåtal direktörer i de riktigt stora bankerna som helt dominerar handeln med statsobligationer.
    Varför ska ”sydeuropa” ha en ”bananvaluta”? Är människorna där apor jämfört med oss ”sparsamma” nordbor? Det är inte portugisen i skofabriken eller greken i olivodlingen som skapat den skuldkris som deras länder befinner sig i. Det är de rikas organiserade skatteflykt som undergräver statens inkomster. Staten tvingas sedan låna pengar av de rika som då får en belöning för sin skatteflykt i form av ränta på statsobligationer. Först lägre skatter och avgfifter sedan ränta på obligationer (som de kunde köpa med de ökade inkomsterna från lägre skatter och avgifter). Dubbelbingo!

  3. Den viktiga skillnaden i den offentliga skuldsammansättningen är om den är i den egna valutan eller i utländsk valuta. Euroländerna har 100 % av sina offentliga skulder i någon annans valuta, de har ingen egen de har frivilligt givit upp den väsäntliga del av att vara en suverän nation.

    En nation kan gå i konkurs pga sina skulder i utländsk valuta, en nation med icke konvertibel fiat-valuta och flytande växelkurs kan aldrig gå i konkurs, en sådan nation kan alltid reglera sina åtaganden. Det är därför det är stor skillnad i ränta för länder som har egen valuta och de som inte har det.

    [A] government cannot become insolvent with respect to obligations in its own currency. A fiat money system, like the ones we have today, can produce such claims without limit.
    Alan Greenspan

    Ökad pennigmängd ger inte med någon automatik inflation, det är gamla idéer som inte håller för empirisk granskning. Att fylla bankvalven med pengar skapar inte inflation kommer det inte ökad köpkraft i händerna på konsumenterna blir det ingen inflation. Det är inte brist på pengar eller moderering av penningmängd som gjort att det varit låg inflation de tv senaste decennierna, det har funnits ”hur mycket pengar som helst” som har jagat upp finansiella spekulationsmarknader.

  4. Jag tvingas meddela att förklaringsgrunderna som jag själv söker i (t ex, för det populära uttrycket ”marknadens diktatur) för att följa den allomfattande bytesaktivitet, resursflöden likaväl som värdeflöden, som utvecklas i överflödskapitalets kölvatten – det objektiva reproduktionsvillkoret i bestämd form – dikterar villkoren även för kapitalisterna, varför jag fortsättningsvis finner de svårt att kommentera dig Benny. Som jag ser det, blir marknadens diktatur inte så mycket mer än ett monopoliserat torg för kapitalägare. Jag minns det som att du, likaväl som Husson (vars siffror refereras), tog fasta på den del av Mandels tänkande som gick ut på ackumulationens styrande krafter bakom ryggen på ägarna. Blåste den bort med ny-liberalismen, undrar Bosse A i Luleå

  5. Bo,
    Om du känner dig tvingad att sluta kommentera mina texter kan jag bara tycka det ar synd. Men beslutet är helt ditt. Vill du ändra dig vet du att våra spalter alltid är öppna för seriösa kommentarer.
    mvh
    Benny

  6. Ja, du Benny, det börjar nästan bli en vana nu: dina bemötanden hänvisar mig till klargöranden, av vad jag menar. Tack för det! Så länge du håller dig till nivån för konkurrensen, inklusive hur den omsätter sig arbetstagare emellan, har jag nog aldrig sett några spruckna sömmar i dina resonemang. Men mitt problem, som jag försöker undersöka och förstå, är de drivande krafternas enhet och villkoren som sätter sig i konkurrenskraften. Om detta händer under eller djupare, blir för mig samma sak. Om jag undersöker inkomster och branschtillhörighet för världens 100 största bolag, under 15 år, och under motsvarande period räknar på handelsströmmarna (exklusive tjänster), bara för att kunna ta ett steg i frågan om arbetsdelningens stora förskjutning och oljans ställning som standardvara i resursflödena, så blir insikterna oanvändbara för att kommentera dina betraktelser. Då förstår du, hoppas jag, vad jag menar/mkh, Bosse A

Kommentera