Det är skymning för gott

.

https://i1.wp.com/www.arbark.se/wp-content/gallery/omslag/social-demokraten-1-maj-1897.jpg?resize=394%2C565

.

I dag berättar Dagens Nyheter att landets ledande s-politiker är otåliga. Det bränns och de vill ha besked om vilka tilltänkta kandidater som verkligen vill bli partiledare. ”Knäckfrågan” sägs vara att hitta en person som kan utmana Fredrik Reinfeldt.
Men självklart tar man på sig kläderna innan man går ut i kylan och stormblåsten. Man går inte ut naken i februarikölden.
Debatten borde i stället handla om den egna politiken. Inte om vem som är bäst på att föra fram den.
En gång i tiden såg arbetarrörelsen framtiden som något ödesbestämt. Solen skulle gå upp över mänskligheten och ge oss ett värdigt liv i frihet, med jämlikhet och i broderskap.
Så är det naturligtvis inte. Det krävs ett program och organisationer som håller för en strid om makten på livets alla områden. Inte minst kontroll och makt över krediter, banker och storföretag. Först när demokratiskt fattade politiska beslut avgör vår framtid – i stället för börsens diktatur – kan vi leva jämlika och värdiga liv.
Skälet till att socialdemokratin inte diskuterar hur ett sådant antikapitalistiskt program kan formas är helt enkelt att stora delar av partiets elit sedan många decennier inte lever för rörelsen utan av rörelsen. Den tjänar bra med pengar på alla sina uppdrag och vill fortsätta med detta. Parti och företag ska också vara ett kommunicerande kärl där parti- och föreningstopparna fritt kan byta jobb mellan ”rörelsen” och ”näringslivet”…
Därför blir det ingen ny sol som går upp. Oavsett vem som blir partiets nya ordförande. Inte om man tänkt sig ett arbetarparti som tar strid för att ”det gamla ska störta ner i gruset”…

.

https://i0.wp.com/lh6.googleusercontent.com/_hFyIVHLPW40/TV-jRccFW0I/AAAAAAAAGb8/u4l6pBV9fxE/Fullsk%C3%A4rmsinf%C3%A5ngning%202011-02-19%20120121.jpg?w=584&ssl=1

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,

Bloggare: RödaMalmö,Svensson,

7 reaktion på “Det är skymning för gott

  1. Är detta vad som blev klar när valberedningen inventerat rörelsen efter partiledare är förmodligen allt hopp ute. Förmodligen bättre för de som vill ha alternativ till Borgalliansen och de nyliberala galenskaperna att ju fortare S sänker sig ner i obetydlighet desto bättre förutsättningar för de som vill något annat.

    Men många verkar ha lite svårt att ta till sig vad som pågår och vad det verkligen handlar om.

    Som Bill O’Reilly för ett antal år sen sa i 60 Minutes i en intervju med Charlie Rose, när det gällde frågan om vilken ”kultur” som ska gälla:

    It’s a war Charlie. You do understand it’s a war?

    Många verkar ha svårt att ta till sig detta trots att det är så uppenbart att det pågått ett krig i drygt 30 år. Förnuft och logik biter förstås inte på en sådan motståndare.

    Fem myror är fler än fyra elefanter, men fyra femtekolonnare räcker och blir över.

  2. (s) var ett socialistiskt parti på 1890-talet. Den framgångsrika socialdemokratiska politiken under 1900-talet var ett slags påskyndande av marknadsekonomins effekter, man tömde landsbygden på befolkning och flyttade in dem i punkthus i Vällingby. Tyvärr har partiet gått vilse bland feminister och miljövänner, själva subjektet i samhällsomvandlingen, en bonddräng som blev fabriksarbetare i hyresrätt och Volvo Amazon, sen kontorist i radhus och Volvo 240, och nu konsult i villa och Volvo V70 kallas numera vit medelålders man och ska bekämpas med högre skatt på allt. Grundförutsättningen för allt, billig energi, vill partiet avsiktligt avskaffa. Det är ren dårskap, och grundkurs i hur man alienerar sina väljare, för att sen förlora val. Vi har aldrig haft det bättre, men partiet knogar på med att fördyra boende och transporter, i konflikt med marknaden. Ni minns det kanske inte, men egnahemsrörelsen hjälptes av (s), dessa små lådor i Enskede kostar i landet med skatt på allt som rör sig 4 miljoner. (s) framgångar kom när man låg i synk med marknaden, hjälpte den framåt och stimulerade elproduktion och kommunikationer. Dagens ledsamma tantparti, som tar parti för ”de svaga” genom att göra det omöjligt att leva på liten inkomst och fördyra allt som är nödvändigt, har en mager framtid att erbjuda. Tanken att de skulle konfiskera börsen har aldrig slagit dem, lyckligtvis, det skulle ju driva all industri och forskning utomlands omedelbart, men inte heller har de någon annan framtid att erbjuda. Så hamnar de inte så lätt i regering heller. (m) tackar och tar emot, tyvärr tycker de att marknaden ska bygga ny kärnkraft och motorvägar, då blir det inte gjort. Däremot får vi mycket 50-öres kalsonger för en femtiolapp att välja på, bra för både oss, familjen Persson och Bangladesh, men någon framtidsstrategi är det inte. Man kan faktiskt använda staten till något annat än att höja andras skatter och att plocka lön ur. Det finns saker den gör bäst. Inte ens det kommer partivännerna ihåg längre. Nu går allt bara ut på att klämma skatteunderlaget på mer.

  3. I det längsta har jag värjt mig mot mina vänner på vänsterkanten. Socialdemokratin är ett borgligt parti som för länge sedan lämnat allt radikalt tänkande och radikal praktik har de sagt till mig.
    En reformistisk ådra finns kvar, om än slumrade, har jag svarat. Många socialdemokrater vill inte låta marknaden styra allt utan vill ha samhällelig kontroll över vissa basfunktioner som skola, sjukvård och energiförsörjning har jag hävdat.
    Oavsett vad man anser om Lena Sommestads möjligheter att förändra partiet så visar det starka stödet för henne på nätet(och stödet är från gräsrötterna) att den reformistiska socialismen har förespråkare inom partiet. De senaste dagarnas offensiv med Mikael Dambergs besked att han är redo för partiledarjobbet och Aftonbladets försök att styra debatten genom sitt stöd och till Sundström och Österberg visar att partihögern trots allt känner en viss rädsla.
    Men för att återgå till mina socialistiska vänners analys (som ungefär låter som Kilden/Åsmans argument i artikeln ovan) om det omöjliga i att den stora kärna inom partiet som lever gott på rörelsen skulle kunna ändra sig talar nog allt för att så är fallet. Partibyråkratin kommer att segra. Partiet blir då slutligen ett borgligt parti utan några drömmar, ens bland basen, om att ett annat sorts samhälle är möjligt. Många av de gräsrötterna som för första gången på länge aktiverats kommer att passiviseras. Några kommer att gå till Miljöpartiet under Fridolin eller till Vänsterpartiet. Andra kommer kanske att söka sig ännu mer vänster ut. Partiet blir då ännu mer en apparat utan aktiva medlemmar.

  4. Ledsen Östen, men av de där besvikna sossarna kommer nog ett inte ringa antal att gå till SD snarare.

  5. Men Kerstin, egentligen handlar det nog om vart dagens 10- till 40-åringar kommer att gå och det står nog inte vare sig skrivet i sanden, som i Egypten, eller i snön, som hos oss, utan kommer att bestämmas av bland annat av hur vi agerar i dag.

  6. Jag har för mig att även S har problem med den yngre delen av väljarkåren, om det är någon av de nämnda herrarna lär väl inte föryngringen av väljarkåren ta någon nämnvärd fart. En sån som Sommestad som ger intryck av att vara entusiastisk inför uppgiften skulle säkert ha betydligt större chanser bland unga väljare. Mp torde tjäna på om det blir någon av de nämnda herrarna.

Kommentera