Hands off Libya.

.

-Nej till utländska trupper. Libyiska folket klarar det här självt.

Budskapet från Benghazi till omvärlden är entydigt. Vi vill och ska klara av det här själva. Khadaffi är vår diktator och det är vi som avgör hans öde, inte GIs från USA eller franska och brittiska elittrupper i Natouniformer.

.

-Det här tar vi hand om själva.

.

Trots det klara budskapet från revolutionen i Libyen sa Hillary Clinton i går kväll att hon kommit överens med Kanadas premiärminister att alla lösningar är tänkbara, att alla ”val ligger på bordet” som de gillar att säga, inklusive en militär invasion. Rent formellt kan en militär inmarsch möta motstånd från medlemmar i FNs säkerhetsråd. Ett ensidigt beslut från USAs sida att ingripa militärt, även om det sker under Natoflagg, saknar internationell legitimitet, är inte önskad av den libyiska oppositionen och kan i själva verket stärka alla kvarvarande arabiska tyranners grepp.

Men när Hillary Clinton snyftar över oskyldiga offers lidanden är det teater för omvärlden. Den amerikanska imperialismens ”strategiska tänkare” ägnade all sin kraft det senaste decenniet åt att lusläsa minsta tecken till framgångar för ”den islamistiska terrorismen” och köpte Ben Alis , Mubaraks, Khaddafis och alla andra tyranners ”krig mot terrorismen”, det vill säga förtryck av det egna folket, i utbyte mot vapen och investeringar.

Den arabiska revolutionen har på två månader lagt den amerikanska geopolitiska strategin i mellanöstern i ruiner. Medan CIA och Pentagon letade efter al-Qaida på sina radarskärmar trängde den arabiska revolutionen sig fram i en mäktig underjordisk ström. Det behövdes bara en liten läcka för att den skulle bryta fram och svepa med sig hela den arabisktalande världen i ett folkligt uppror som skriver världshistoria mitt framför vår storögda häpnad.

Dagarna är räknade för Khaddafis tyranni. Hur det libyiska folket kommer att organisera sin frihet är enbart upp till folket självt. En invasion från USA/Nato har bara ett syfte – att fylla ut det som imperialismen fruktar mest av allt, ett maktvakuum.

.

.

Det vill säga dessa ögonblick i historien då människorna kliver in på den politiska scenen och tar hand om sina egna öden. De ögonblick när makthavarna likt seriefiguren Coyote fortsätter att springa tills de tittar ner och upptäcker det svindlande gapet under fötterna.

.

Media: AB1,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,GP1,GP2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Clinton, Libyien, Khaddafi, Nato