Afrikanska Unionen på resande fot.

Jacob Zuma hos Broder Ledare.

.

Man kan verkligen undra vilket syfte fyra tyranners och Sydafrikas Jacob Zumas besök i Libyen hade. Enligt media började Zuma med att hälsa på hos ”Broder Ledare”(Brother Leader) , som Sydafrikas president valde att  kalla Khaddafi.
Om syftet var att skapa ett förtroende för Afrikanska Unionens representanter bland alla ”parter” i den libyska ”konflikten” kunde det knappast ha börjat sämre.

.

Khaddafi pekar ut färdriktningen för Jacob Zuma och despoten

Denis Sassou Nguessou från Republiken Kongo.

.

”Brother Leader”. Det kan man knappast kalla ett diplomatiskt hövlighetstilltal. Tvärtom, det är en riktigt broderlig kram. Men något annat var kanske inte att vänta av Zuma och de fyra diktatorer som landade i Tripoli. Det är enligt uppgifter Khaddafi som finansiera AUs verksamhet, administration och resande. Nelson Mandela skakar nog huvudet i sorg över varthän ledaren för hans stolta ANC tagit vägen.
Men vad hade då Afrikanska Unionen att erbjuda. Det förhandlingspaket de lägger fram innehåller fem huvudpunkter. Naturligtvis kallas det en ”färdplan”. Vilket passar bra eftersom den är lika dödfödd som Obamas färdplan för Palestina:
-Omedelbart eld-upphör
-Humanitär hjälp till alla nödlidande
-Dialog mellan parterna om en fredlig lösning
-En övergångsperiod där ingen utesluts
-Politiska reformer som möter folkets krav.
Regimen i Tripoli säger att den accepterar AUs ”road map”. Det är inte märkligt eftersom den inte säger ett ord om Khaddafis fortsatta plats i landets ledning. I Benghazi svarade oppositionens Nationella Råd redan innan AUs delegation anlände till staden för överläggningar.

.

”Kungen av Afrika” valdes till Afrikanska Unionens president 2009.

.

-Vi kan diskutera med ledare i Tripoli under förutsättning att Khaddafi och hans söner är borta, sa rådet och la till att ett omedelbart eld-upphör också är acceptabelt om Khaddafi drar tillbaka sina trupper till kasernerna och låter folk fritt uttrycka sina åsikter och demonstrera i alla delar av landet inklusive Tripoli.
Att förhandla med Khaddafi eller hans söner utesluter däremot oppositionen i Benghazi totalt. Efter regimens extremt brutala angrepp på fredliga demonstrationer, som startade i Benghazi den 17 februari och sedan spred sig till alla städer, är det uppenbart att Khaddafis regim tappat all legitimitet i den egna befolkningens ögon och bland folkmassorna i den arabiska världen.

.

Media: DN1,SVD1,GP1,DN2,DN3,DN4,SVD2,

Bloggare: Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

6 svar på ”Afrikanska Unionen på resande fot.

  1. ”Efter regimens extremt brutala angrepp på fredliga demonstrationer, som startade i Benghazi den 17 februari och sedan spred sig till alla städer, är det uppenbart att Khaddafis regim tappat all legitimitet i den egna befolkningens ögon och bland folkmassorna i den arabiska världen”

    Jag har letat efter uppgifter om massakern utan resultat. Ingenstans finns ens uppskattningar så den går att relatera till Bahrein, Jemen, Egypten eller för den delen Elfenbenskusten. Vad jag vet gör Mandela en annan analys och står helt bakom Zuma.

  2. Roland,
    Massakern i Bengahzi ägde ju aldrig rum eftersom den stoppades av det franska flygvapnet. Däremot kan vi befara det värsta vad gäller vad som hänt i staden Zawayia efter att moståndet krossades. Inga journalister har kunnat besöka staden. Vi vet lika lite vad som hänt med de i Tripoli som öppet demonstrerade mot Khaddafi.
    Vad har du för källor om Mandelas hållning?

  3. Den 20 februari, 3 dagar efter att de stora protesterna börjat, rapporterade läkare på Benghazis sjukhus om 200 dödade och 900 sårade. Om man antar att regimens slaktande varit någotsånär konstant under hela revolutionen så är det bara att göra matten. Utan tvekan är Khadaffi skyldig till massakrer i fler städer än Benghazi, och säkerligen har man rövat bort än fler än man dödat och slängt in dem i någon tortyrhåla. Det humanitära läget i Libyen är en galopperande katastrof, de som inte ser det sticker sina huvuden i sanden. Och visst, vi vet inte med säkerhet hur många som dödats än. Det är inte så konstigt med tanke på att Libyen är Afrikas hårdast censurerade land. Men det vi vet räcker mer än nog.

  4. Naturligtvis menade jag inte den stoppade massakern utan den som var underlag för 1973 och hände de första dagarna runt 17-20 feb. och inte bara i Benghazi som ni skriver och som jag citerade. Uppgifterna talade om artilleri- och flygbombning av civila demonstranter även i städer i väst inkl. Tripoli(se länkar nedan).

    http://mg.co.za/article/2011-02-21-gadaffi-under-threat-as-revolt-hits-tripoli
    Military aircraft fired live ammunition at crowds of anti-government protesters in the capital, Tripoli, al-Jazeera television said on Monday quoting witnesses. No independent verification of the report was immediately available.
    A coalition of Libyan Muslim leaders told all Muslims it was their duty to rebel against the Libyan leadership because of its ”bloody crimes against humanity”.
    Samma i DN
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/religiosa-ledare-stoppa-massakern-nu

  5. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Lämna ett svar