Libyen igen.

Revolution eller provokation?

Ett svar till Motvallsbloggen.

.

Det är något motvilligt jag ger mig i kast med det här blogginlägget. Vår blogg har inte för vana att direkt polemisera med andra bloggar. Vi bidrar alla till ett alternativt informationsflöde och bör inte ägna oss åt intern polemik.
Men här gör jag ett undantag för att bemöta Kerstin Berminge som skriver Motvallsbloggen. I en artikel(länk) daterad 7 augusti går KB i direkt polemik med vår blogg med följande motivering:
-”Jag brukar inte gå i polemik mot andra bloggare på den här blogen, men jag ska göra ett undantag med denna bloggpost med anledning av en ordväxling som utbrutit mellan mig å ena sidan och Kildén & Åsman å den andra, på deras blogg.(1) Som de flesta torde känna till, som intresserat sig speciellt för händelserna i Libyen, så stödjer Kildén & Åsman rebellerna och Natos bombande i Libyen.”
Att vi stöder rebellernas kamp mot Khaddafis diktatur behöver ingen tvivla om. Däremot är formuleringen ”stödjer Natos bombande” helt fel och det vet KB utan att låtsas om det. Redan den 1 april skrev vi en längre artikel om utvecklingen i Libyen och angav en sorts plattform som jag anser står sig också i dag:
* Ja till hjälp att slå ut Khaddafis överlägset beväpnade styrkor.
* Ja till en snabb och effektiv beväpning av oppositionens styrkor.
* Nej till FNs resolution 1973 som kräver eld-upphör.
* Nej till vapenembargot som drabbar oppositionen.
* Nej till flygbombningar mot städer och andra mål där risken för civila offer kan spela Khaddafi i händerna.
* Nej till USA:s/EU:s försök att styra revolutionen in i banor som inte ligger i befolkningens intresse.
När väl diktaturen störtats är det upp till det libyska folket att självt forma sitt samhälle. Vissa av oss kommer kanske inte att gilla olika aspekter i vad som kan komma. Men vår solidaritet och vårt stöd till dagens kamp mot diktaturen är inte på något sätt kopplad till ett krav på garantier om hur framtiden ska se ut.
I dag följer vi samma linje och som ni kan se handlar det inte om att stödja ”bombande” i allmänhet. Däremot har vi hela tiden sagt att vi inte tog avstånd från bombningarna utanför Benghazi den 19 mars, att vi var för den marina kontrollen av Misratas hamn för att upproret i staden inte skulle dö i brist på förnödenheter, att vi är för stödet till berberna i västra bergen och i allmänhet är för angrepp mot Khaddafis militära enheter och anläggningar. Det innebär också att vi tar avstånd från angrepp som kan minska upprorets folkliga stöd. Det är ett problem som bara kan lösas genom ett konkret ställningstagande till varje akt för sig.
Vår utgångspunkt och motiv är alltså att i första hand stödja upproret mot Khaddafis regim och det oavsett att imperialistiska makter blandat sig i leken med sina egna prioriteringar. Vår politik styrs inte av parollen ”Nato ut ur Libyen” oavsett vilka konsekvenser det får för revolten mot Khaddafi.
Men vad är det som motiverar Kerstin Berminges skriverier på Motvallsbloggen? Ja inte är det folkliga uppror, sociala rörelser och konkret kamp mot förtryck. För att se vad som motiverar hennes artiklar har jag kollat upp varenda artikel sedan den 10 december 2010. Det gav följande resultat:
-inte en enda artikel om den arabiska revolutionen mellan den 10 december och 17 februari då resningen i Benghazi började. Total tystnad om Tunisien och Egypten.
-inte en enda artikel om den arabiska våren även efter den 17 februari, inte ett ord om Tunisien, Egypten, Jemen, Bahrain, Jordanien eller Marocko, annat än i någon enstaka bisats.
-inte ett ord om ”los Indignados” i Spanien, inte ett ord om revolten i Grekland och de sociala protesterna i Portugal.
-däremot har KB skrivit ett trettiotal artiklar om Libyen. Varenda en av dessa artiklar har ett syfte – att visa upp hur vidriga, mordiska och lynchande galningar rebellerna är och vilket horande de bedriver med imperialismen. För Kerstin Berminge var det ingen revolt i Libyen, bara en av CIA i förväg planerad provokation. Så skriver hon i en nyligen publicerad blogg:
”Mycket tyder på att det är en variant av detta scenario (CIA i kulisserna. m.anm.) vi ser i Libyen och också i Syrien, den här gången med inhyrda uprorsmakare som beväpnats, i akt och mening att provocera regeringarna att gå till motattack.”
Där har vi det!!! Khaddafi och Assad gör inget annat än att försvarar sig genom att gå till motattack. Är det inte synd om dem? En hårdsmält historiebeskrivning för de flesta och en intellektuell härdsmälta för Motvallsbloggen.
Vilka motiv har man som socialist när sex månader av enorma omvälvningar i den arabiska världen och i södra Europa behandlas på detta sätt? Ärligt talat vet jag inte svaret. Sett till en del kommentarer som KB gjort på vår blogg gissar jag att det handlar om en grundläggande pessimistisk syn på vad som kan göras och framför allt uppnås i kampen mot kapitalismen och dess härskande regimer. Då ägnar man all sin energi till att avslöja imperialismens vidrigheter men lämnar alla sociala och politiska revolter därhän. De är ju ändå på förhand dömda att misslyckas.
Det här var första och sista gången jag går i direkt polemik med en annan blogg. Det är ett löfte. De sociala striderna i världen kräver all energi och stöd.

Bloggare: Motvallsbloggen,

5 reaktion på “Libyen igen.

  1. Kerstin, det du ständigt hänvisar till är mer myntets högkant.

  2. Jag som ickesocialist måste konstatera, att varje gång jag vill veta något om vad som just då händer i de nu rätt utdragna konflikterna i mellanöstern, och inte orkar plöja mig igenom diverse nättidningar på engelska, så är det här på Kildén och Åsman man känner igen sig i vokabulären och får den bästa informationen. Jag tror och hoppas att om jag bara kunde få ihop det lika bra som dessa mogna herrar, så skulle mina rapporter vara väldigt lika deras. Nu hör det till saken att jag varken kan eller har kunskaperna att skriva lika bra som dem, så då får jag läsa och om inte ämnet varit så allvarligt som det är, skulle jag ha skrivit läsa och njuta.

  3. Olli,
    Det är tack vare så fina kommentarer som din som vi ständigt hittar ny energi till att gräva i alla informationskällor om den arabiska våren eller andra händelser. Sedan använder vi vår väldigt långa politiska erfarenhet till att analysera våra källor.
    Tack än en gång
    mvh
    Benny

  4. Pingback: Baghdad Bob i Tripoli

Kommentera