-Det är er skuld, inte vår

 

Text och bilder av Benny Åsman

 

Bryssel är inte bara glassiga bankpalats och glastorn där José Barossos hov

 styr och ställer.

Det är också de arbetande människornas Bryssel. Det är det Bryssel jag trivs i, de stora fackförbundens röd-gröna front. Och gudarna ska veta att de vet hur man gör för att synas och höras. I går samlades närmare 80 000 till demonstration mot den nya regeringens budget. Jo faktiskt, Belgien har en ny regering efter 18 månaders regimkris.

.

Den fackliga fronten blir konkret när rött och grönt blandas.

.

Men det var inte för att fira den nya regeringen som de fackliga organisationerna i gemensam front mobiliserade till en jättedemonstration.

-Nej till sparplanerna, som finns i den budget som antogs häromdagen var vad de fackligt organiserade samlades kring.

-Deras kris, deras skuld – inte vår.

Så står det överst på det flygblad som den fackliga fronten publicerade inför demonstrationen. Den gemensamma kampanjen mot regeringens åtstramningsprogram centreras kring fyra teman:

.

Traditionen bjuder att fakliga demonstrationer blir glada tillställningar

.

-Pengar till kapitalet – åtstramning för oss. Kommer inte på fråga.

-Sanera det offentliga ja –försämringar nej

-Arbete, bra arbeten, arbeten åt alla.

-Ta pengarna där de finns

Den nya regeringen hann inte ens bli varm i kläderna innan de fackliga organisationerna protesterar kraftigt mot den plan som koalitionspartierna kommit överens om.

.

Stålarbetare från Mittal i Liège säger nej till nedläggningen av varmvalsverket.

.

Den innebär bland annat en höjning av rätten till förtidspension från 58 år till 60 år, lägre ersättning från a-kassan och rätt till a-kassa under kortare tid, nedskärningar i den offentliga sektorn och ett vagt uttalat hot mot de belgiska arbetarnas ögonsten –indexeringen av lönerna så att de håller någorlunda takt med inflationen. Det ger de fackliga organisationerna en säkerhet i löneförhandlingarna. De behöver inte tänka på inflationen och kan förhandla om verkliga lönelyft.

.

De stridbara arbetarna vid Caterpillar är alltid med i leden när det gäller.

.

Den nya regeringen är en koalition mellan socialister, kristdemokrater och liberaler på båda sidan om språkgränsen. För första gången på många decennier tar det franskspråkiga Socialistpartiet premiärministerposten. Det största flamländska partiet N-VA står utanför efter 18 månaders fruktlösa försök från de andra partierna att få dem med i båten. N-VA har ett självständigt Flandern som mål och räknar nog med att kunna vinna ytterligare röster i Flandern medan koalitionsregeringen tar sig an ekonomin och statsskulden. Jag tror att den nya regeringen kommer att få svårt att överleva en längre tid. Den institutionella krisen i landet är för djup för att en borgerlig regering ska kunna hålla ihop med N-VA utanför.

.

Nej till åtstramningsprogram. Ett tema som visar att folk vet att de inte är ansvariga för krisen.

.

Det faktum att de fackliga organisationerna mobiliserar tillsammans över språkgränsen visar att den nationella frågan, med separatism på programmet, framför allt är en borgerligt nationalistisk separatism som inte delas av arbetarklassen på de båda sidorna av språkgränsen.

Demonstrationen visar också något som blir allt tydligare i Europa. Den arbetande befolkningen inser att finansen och politikerna försöker att lasta över räkningen för krisen på deras axlar.

.Sänk momsen från 21% till 6% på el, gas och eldningsolja

.

Kapitalismen har tappat i stort sett all sin legitimitet i vanliga människors ögon. Finansgubbarna ses som tjuvar och banditer som enbart har som mål att sko sig på befolkningens bekostnad. Detta är helt uppenbart i Belgien. När de fackliga ledningarna börjar prata ”antikapitalism” speglar det vad som händer i deras led.

.

–Bort med fingrarna från förtidspensionen.

.

Det innebär inte att de som reser sig mot sparplanerna ser ett konkret alternativ till dagens ekonomiska strukturer men de vägrar att acceptera konsekvenserna av ett system som kastat världsekonomin in i tre djupa kriser på tio år.

.

Solidaritet ger kraft

.

 

Som sig bör är det de unga som trummar på mest

.

Celine Caudron är alltid med när det händer något. Hon är medlem i Socialistiska Partiets

systerorganisation i Belgen – LCR, Ligue Communiste Révolutionnaire

.

Stämningen och påhitten saknades inte

.

Framåt och aldrig glömma. Det är möjligt att vinna.

.

På trappan till Börsen samlades ett gäng glada tomtar från Liège

 

.

Media: DN1,SVT1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Bryssel, Belgien, Fackföreningar