Det är snart val och partierna tävlar om att hitta ”populära” frågor att fiska röster med. Mest handlar det om fiske i grumligt vatten. Alla utom Vänsterpartiet mumlar i skägget om att ”flyktingpolitiken” kostar för mycket. Det är som om Jimmie Åkesson flåsade i nacken på partiledarna. Och inte bara dem. Det finns till och med de som inte har några röster att vinna i valet som gjort ”flyktingfrågan” till en huvudfråga för vänstern. Det är ett bottenskrap från de gamla mao-stalinistiska sekterna som vaknat upp till nysvensk yra och tror att de har svar på de ”frågor” Sverigedemokraterna ställer.
Solidaritet med människor på flykt undan krig, tortyr, rasism, och bottenlös förnedring kostar pengar och ska kosta pengar. Det är en elementär mänsklig plikt att hjälpa de som är i nöd. Det är en uppgift för både staten och medborgarna.
De som fiskar i grumligt vatten målar upp ett gigantiskt problem av tsunamiformat. Lilla Sverige dränks av flyktingar som vi inte har råd att ta emot. Flyktingens lidande räknas om i kronor och ören och summan sägs vara för stor. Att det bara handlar om politiska prioriteringar och opportunism kan vi se genom att bara jämföra de belopp flyktingpolitiken kostar med de miljarder och åter miljarder som ges i subventioner till de redan välbärgade i form av Rot och Rut.
Men hur ser egentligen flyktingströmmarna ut i världen? Inte ens i världsmåttstock kan vi tala om en ”tsunamivåg” av flyktingar. Enligt FN:s flyktingkommission fanns det i början av året 51,2 miljoner flyktingar. Men av dessa är det ”bara” 11,7 miljoner som befinner sig utanför hemlandet. Resten är flyktingar i det egna landet, så kallade ”förflyttade”. Det är människor som liksom i Syrien flyr undan regimens terrorbombningar av städer och byar.
Vart tar de flyende vägen då de tvingas lämna sitt hemland? Ordet tvingas ska strykas under eftersom knappt någon lämnar sitt hemland frivilligt.
I diagrammet här under ser vi antalet flyktingar i 20 enskilda länder. Siffrorna är i tusental. Diagrammen finns publicerade i den franska dagstidningen Le Monde.
Det som är frapperande i sifforna här ovan är det låga antalet flyktingar som tagits emot av rika länder som Tyskland (187 600), USA (263 600) och Frankrike (232 500) medan urfattiga länder som Pakistan, Iran, Tchad, Kenya och andra tagit emot minst dubbelt upp jämfört med ”rikemansklubben”. I Libanon, Jordanien och Turkiet finns närmare två miljoner flyktingar från Syrien.
I diagrammet nedan ser vi antalet asylsökande i olika länder åren 2012-13.
Lilla men mycket rika Sverige utmärker sig med att ha lika många asylsökanden som Malaysia och något mer än Turkiet. Om våra partiledare får bestämma kan kanske bara ett litet antal av de sökande se fram mot en fristad hos oss.
I nästa diagram ser vi varifrån flyktingarna kommer.
Inte oväntat kommer de allra flesta från områden där USA:s ”krig mot terrorismen” raserat samhället. Assads terrorbombningar bidrar också i högsta grad till flyktingströmmen. Inte mindre än 53 % av flyktingarna i världen kommer från Afghanistan, Syrien och Somalia. Att inte fler kommer från Kongo trots de enormt blodiga krigen som pågått i decennier beror på att landet är till ytan enormt och krigen pågår uteslutande i östra delen av landet. Flyktingarna är 3 miljoner till antalet men finns kvar i landet. Liksom det stora antalet syriska flyktingar finns kvar i hemlandet och uppgår till cirka 6,5 miljoner.
Har vi råd att vara solidariska? Det är den rätta frågan. Inte hur många kan vi ta emot? Det är en konkret fråga som beror på vad som sker utanför vårt lands gränser. Men så länge som länder som Libanon och Jordanien tar emot 178 flyktingar per tusen innevånare respektive 88 per tusen med Sverige först på tolvte plats finns det ingen grund för smygrasism bakom tal om att vi inte har råd.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekopnomi, Flyktingar, Solidaritet
Jag tycker att Sverigedemokraterna har en betydligt nyktrare syn om hur vi bäst hjälper flertalet människor i andra länder än övriga partier.
Varför är det nödvändigtvis så viktigt att dessa människor skall få bosätta sig permanent i Sverige, och få tillgång till det svenska solidariskt finansierade skattesystemet?
Dessa flyktingar som nu kommer till Sverige kommer från främmande kulturer och har grava anpassningssvårigheter i landet. Framförallt avskräcker sig deras kvinnosyn.
De få kvarvarande äldreboendena i Sverige konverteras nu till lyxboende för så kallade ensamkommande barn (ankarbarn) dessa ”barn” kräver uppassning dygnet runt och en omvårdnad och service som våra egna åldringar bara kunde drömma om innan dom blev utkastade till förmån för dessa ensamkommande ”barn”.
När medelklassen genom välfärdssystemets avveckling vaknar upp ur sin dvala, kommer vi att få se på stora förändringar. Men först då. Den största delen av svenska folket tillhör numera medelklass och inte arbetarklass i blåställ med keps på skallen.
Sverigedemokraternas av idag är sjuksköterskorna, poliserna, småföretagarna, socionomerna och lärarna, de gillar skatteavdrag för husbyggen och oroar sig för fastighetsskatter och tycker att välfärdsstatens fortsatta existens är viktig, så pass viktig att invandringen måste begränsas till rimliga nivåer för att skydda den. Det är av matrealistisk nödvändighet att de röstar på Sverigedemokraterna, inte på grund av konspiratoriskt rasistiskt hat.
Blofeldt, du har just beskrivit de rasistiska ursäkter som SD använder för att motivera en blockad av flyktinghjälpen. För mig handlar flyktinghjälp om solidaritet med medmänniskor i nöd oavsett vad det kostar. Du verkar inte fatta den aspekten av verkligheten utan talar om vad du anser dig kunna betala som skatt för att hjälpa flyktingarna. Har du frågat dig själv hur stor skatt du är villig att betala för att de redan besuttna ska kunna avnjuta Rot och Rut?
Benny. Jag vill få hjälp med synen på rot & rut. Det är väl så att de pengarna inte har varit i statskassan, utan beräknas komma till den. Skulle utebliven subvention av r&r då ge statskassan mer i intäkt. Var det så att det kom in mer pengar från de tjänsterna,innan r&r, än de som kommer in i dag?
Hej namne,
Jag har inget konkret svar på din fråga eftersom jag inte haft tillgång till detaljerna i Rot/Rut. Men ett är ju klart och det är det viktigaste, nämligen att ett antal miljarder delas ut i subventioner till de som redan har det välbeställt. Vilken effekt detta har på ekonomin i sin helhet kräver en detaljerad studie. Men jag undrar om de jobb som görs med bidragen inte skulle ha gjorts utan bidrag. De med sitt på det torra skulle nog reparera och renovera även utan bidrag. Och de som nu får bidrag till ”pigtjänster” hade nog skaffat tjänsterna svart. I båda fallen kommer ju pengarna ut i samhället som köpkraft, så det är troligt att Rot/Rut inte alls stimulerar ekonomin mer än vad dessa bidrag hade kunnat göra om de använts till offentliga investeringar.
mvh
Benny
ROT-avdrag är från början ett socialdemokratiskt program, beställt av byggnadsarbetarnas kontakter in i den socialdemokratiska regeringen 2004. Sedan arbetarrörelsens egna intressenter så småningom insett att dess eget partis politik ransonerade efterfrågan på just deras tjänster, beställde de en riktad korrektion av den förda ransoneringspolitiken. Efter ett tag skulle motsvarande kvinnogrupper ha samma undantag från ransoneringspolitiken på just deras del av arbetsmarknaden, kallas RUT. Oavsiktlig men rolig bibel-association. Den bibliska Rut räddade det judiska folket någon gång i första testamentet.
ROT har inte genomförts som ”subvention” till ”rika”, utan som efterfrågestimulans på arbetskraft. ROT är ett tyst medgivande från s-ledningen till sina egna att partiets egen skattehöjarpolitik inte kan fortgå i långa loppet, den fungerar bara i skiftet från låg till hög skatt. ”Rika” använder sina pengar hur som haver, ROT är till för att normalinkomsttagare ska kunna köpa byggtjänster av varandra, istället för att lägga golv, måla fönster eller byta lås åt varandra. Dessutom måste man inte vara i byggsvängen själv för att kunna betala den.
I Sverige har vi hög skatt på alkohol, för att det tvingar främst låginkomsttagare till att avstå hälsovådlig konsumtion, och för att det drar in pengar till statskassan; i omvänd ordning förstås. Det förstnämnda är motiveringen, det andra är sakförhållandet. Överbeskattningen av bostadsproduktion ransonerar boendet på exakt samma sätt, men vad är vitsen med att ransonera boende? Nej just det, det är lite svårt att motivera. Bostadsproduktionen är genomreglerad i Sverige, och har enorma pålagor. Bostäder byggs till konstlat höga priser som inte kan efterfrågas. En pressbyråanställd med 12000 i månaden har inte råd att hyra fem svenska byggjobbare med 30000 i månaden. Jag tittar ut över en byggarbetsplats; radhus som bostadsrätt. Jag hör bara utrikiska språk, dränkt i radio Rix´ mantra-ylande fotomodeller till trummaskin. Nu har vi bostadsbrist i de delar av landet dit befolkningen koncentreras (tvingas flytta), därför att den kan köpa tjänster av varandra i kvantiteter som gör nischverksamhet lönsam. Det postindustriella tjänstesamhället. Flyktingarna vill också bo där släkten bor och de kan försörja sig, men skickas till Sala och Laxå, där de kan inhysas i tomma hus.
Det finns en inneboende motsättning mellan att göra husbygge dyrt och samtidigt fylla på med fler som ska bo. På regeringsnivå talas sen decennier ett solidaritetsspråk vars innebörd är att andra ska betala, men riktig solidaritet är när man ger bort sina egna pengar. ”Solidaritet” i betydelsen ”ge bort andras pengar” ändrar så småningom innebörden av ordet ”solidaritet” till ”stöld”. Sverige är litet, de arabiska inbördeskrigen driver många på flykt oavsett Sveriges flyktingpolitik, men om skattepolitiken hindrar bostadsbyggandet när fler ska bo måste endera ge sig.
Ska det byggas mer, måste det ske billigt. Ska det inte göras billigt kan det inte göras, då kan ingen flytta in. Var god välj.