Uppenbart har valbrunsten eggat upp Vänsterpartiets ledning till tron att de skulle kunna komma till. Komma till regeringsmakt.

I borgerlig, eller statskontrollerad svensk media, sprids och har journalisterna ständigt spritt Sveavägens och Stefan Löfvens budskap om att, han, han den gamle metallbasen, från början en ”arbetarkille”,  minsann ”kan det här med jobben”, inte minst är han ”en skicklig förhandlare”.

Budskapet har haft två mottagare. Väljarna ska fås att tro att han personligen, i förhandlingar, kan göra skillnad och göra det bättre för oss.

Kapitalägare, bolagsstyrelser och konservativa väljare förstår i stället budskapet på ett rakt motsatt sätt. Som byråkraternas byråkrat i IF Metall har han alltid förhandlat bort avgörande krav och intressen för oss medlemmar. Han har inte ens varit en av arbetsgivarna överkörd, utan faktiskt en ”hederlig, rättfram representant”, vilken alltid har delat arbetsgivarnas åsikter. En älskare av ”svensk vapenindustri”, men inte av oss metallarbetare. En hållning, om än inte med samma ordval, som bekräftades i SVT:s Agenda-Extra, där Löfvéns motpart i förhandlingarna, ”Teknikföretagen”, läs Wallenbergs viktiga uppdragsgivare, berömde vad som för oss metallare precis har varit en historisk undfallenhet, men som med deras språkbruk kallades för ”hederlig, ärlig, och öppen”. Jag ska inte surra om mina egna erfarenheter, men jag har också förhandlat, på alla nivåer i Volvo,under tjugo år,  och vet faktiskt hur det ser på bägge sidor av dessa förhandlingsbord. Bara maktspråk. Artigt, belevat, men framförallt makt, och oftast då övermakt!

Att Löfvén redan vid lunchtid dagen efter valet förhandlade med Jonas Sjöstedt och Vänsterpartiet genom att inte förhandla, utan bara gav kalla handen, raka nobben, åt alla flirtiga blinkningar från Sjöstedt, visar samma sak. Den gamle metallbasen har aldrig förhandlat. Vad han lärt sig, det är industriägarnas maktspråk.

Sjöstedt, verkade vara uppriktigt besviken. ”Dom pratar inte ens med oss”. Alla eftergifter tycks vara förgäves. Det borde han inte vara. Den svenska socialdemokratin, i meningen dess ledarskap, har ingenting till övers för (v):s politik. Inte i någon viktig fråga. Stefan Löfvén och hans kotteri på Sveavägen använder nu ”Sverigedemokraterna”, the bad guys, som ett skäl för att söka kompromisser med olika borgerliga partier, från Miljöpartiet till Moderaterna. Reinfeldt skyllde på ”flyktingkrisen” för att säga nej till goda reformer. Löfvén kommer att skylla på Jimmy Åkesson för att göra samma sak: ”Vi måste ha ett visst stöd från borgerligt håll för att få gehör för vår budget. Därför sågar vi Vänsterpartiet”.

Olle Svenning, ett åldrande vänstersocialdemokratiskt orakel, som försörjer sig genom att då och då – med klarsyn – piffa upp Aftonbladets ledarsidor, sa i gårdagskvällens SVT-debatt en viktig klokskap: Nämligen att till Vänsterpartiet närstående partier i Norge och Danmark ”pulvriserats” genom att dela regeringsansvar med dessa länders socialdemokrati”.

Uppenbart har valbrunsten eggat upp Vänsterpartiets ledning till tron att de skulle kunna komma till. Komma till regeringsmakt.

I själva verket ska partiet vara tacksamt för att Löfvén så bryskt och ogenerat har gett partiet nobben.

Då slipper partiet att vara den som nobbar,  kanske skapar både ras i förtroende och dessutom regeringskris framöver.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

8 reaktion på “Uppenbart har valbrunsten eggat upp Vänsterpartiets ledning till tron att de skulle kunna komma till. Komma till regeringsmakt.

  1. Bra inlägg, jag instämmer här :)

    Förr uppfattade jag Socialdemokraterna som ett socialistiskt parti men den uppfattningen har jag numera fått ändra. Idag ser jag Socialdemokraterna mer som ett liberalt övergripande parti likt labour i England och demokraterna i Amerika som har det gemensamma att alla vänder sig till större samhällgrupper utan direkta klassintressen.

    Här måste svenska Vänstern passa sig så man inte prostituerar sig för att sen bli kastad på sophögen av både etablissemang och sina egna väljare.

    Det handlar om att vara trogen både sin politik och sina väljare och då vinner man i längden och lättare kan möta både med- och motgångar.

    Det här är vår politik, och vi kan jämka till en viss del, men kryper och krälar för er gör vi inte, för då tillhör ni inte oss och då kan ni pissåthelvete för tid och evigt…

  2. Löfvéns strategiska primärmål är att spräcka alliansen, sen kan han labba med hoppande majoriteter. Han vill ha Lööf eller majoren på kroken, de kommer inte att nappa. Så här enkelt schack kan alla spela. Sjöstedt försökte förstås sälja sig mot stopp för privata vinster i vård/skola/omsorg; eftersom det ändå inte går att sälja till c och fp är det ingen idé att ens lägga upp det på bordet. S och mp trivs ihop; mp kan motivera ideologiska skattehöjningar med klimatpladder, där staten bara får in mer att köpa väljarna för utan att leverera något tillbaka, s ger enfrågepartiet mp plattform för att störa samhällets energiförsörjningen och kommunikationerna. Den skräpregering Löfvén vill bilda bör helst misslyckas så fort som möjligt.

    Det är många fler än de som röstar på sd nu som ställer sig tveksamma till invandringspolitiken; jag höftar på runt 40%, utan att veta. Den nuvarande debatten, baserad på ett falskt antagande om fri invandring och ett försök att stigmatisera sd´s väljare, kommer i längden inte att fungera. Till slut blir någon tvungen att tala med Jimmy för att få honom att rösta för resten av ett helt regeringsalternativ, precis som någon nu tagit in mp i regering, trots att priset är samhällets grund, energiförsörjningen. Jimmy kommer att ha ännu fler väljare i ryggen nästa gång.

    Vem är denne någon som ska prata med Jimmy. Det borde vara Löfvén; Jimmy företräder de s-väljare som står mot väggen inför importerad låglönekonkurrens. Reinfeldt och Borg, helt överlägsna strateger, har signalerat tydligt; ”gånge denna kalken från mig”. De vill inte vara med på den spelomgång som nu läggs upp; korten är för dåliga, för alla.

    Nyval. Snart. Eller också försöker s få ihop det med alliansen. Då får han utesluta mp också. Det vore bäst. Men jag tror också att i grund och botten är Löfvén en traditionell betonghäck; såna är bra på kärnkraftverk och motorvägar, men deras sätt att fatta beslut går ut på att sätta sig på sin motståndare. Löfvéns behandling av Lööf visade på riktiga Göran Persson-takter, det är den socialdemokratiska fackliga teknikens praktik.

    Vad vore riktigt bra? Jo, om Löfvén körde sin enmanstango mot mp också. De förtjänar en riktig ångvält, partiet som aldrig någonsin ska sitta i regering, skräpet från 1980.

    Bäst är om Löfvén kommer om en vecka och meddelar att han inte kan bilda regering, näst bäst att han försöker men stoppas i riksdagen. Längre än så borde han inte komma.

  3. Väldigt intressant kommentar sl men den solkas av hatet mot mp.
    Fakta och analys är alltid intressant men propaganda kan på sin höjd intressera de redan troende.

  4. Förresten sl…
    Jag tror du har fel i ditt påstående att Lövens primära mål är att spräcka Alliansen. Snarare blir det en konsekvens för att skapa ett regeringsalternativ för de numera (nästan) lika liberala Socialdemokraterna.
    Och det är inget nytt för det har hänt förut att s har samarbetat med ”mittenpartierna” både c och fp. Det nya skulle i så fall vara att de borgerliga skapat en union för att skapa en enad front. Men denna ”Alliansen” är för mej inte mer än en logga och en hemsida (som knappt någon besöker…)

  5. Mp är en djupt onaturlig samarbetspartner till industriarbetarfackets politiska gren, det kan inte ligga i industriarbetarnas intresse att ransonera elströmmen, få den att stiga i pris, och därmed såga sina egna arbetsplatser i benen. Den groteska alliansen mellan ett reaktionärt-romantiskt småskalevurmande fåntrattsparti och industriarbetarfackets politiska parti baseras på att det inte går att höja skatten på arbete och köpa väljarna för deras egna pengar längre, det fungerar bara upp till 50% skatt. Planen med s+mp-alliansen är att höja skatten på företag och hushåll genom skatt på boende, transporter och energi, de har den ”fördelen” att ingen kan värja sig med svartjobb, och staten får in en massa pengar utan att leverera något tillbaka. Vi ska rånas, det är hela planen. S politiska huvud, ombudsmännen i Stockholm, med 50000 i lön, ser till de fiskala fördelarna, S politiska bas, tillverkningsindustrins fotfolk med 18.000 kr i månaden och inga lönehöjningar i sikte, borde se de avsevärda privatekonomiska nackdelarna med mp i regeringen, det finns bara nackdelar, inte en enda fördel.

    Betrakta följande ekvation; 50 = 30 + 7 +13
    Sätt nu in x,y,z; SAP = S + mp + sd.

    Vi se på medan det före detta industriarbetarpartiet begår självmord via allians med ett parti som är dess socialt-tekniska motsats. Sd består av folk på småorter vars industri flyttat eller lagt ner. Det är bortkastat att skälla dem för att vara rasister, det är inte därför ”13” i ekvationen ovan, de värnar sina jobb, sent också.

    Sd´s väljare skälls i sociala medier för att vara antingen rasister eller korkade. Det är tvärtom; mp´s väljare är korkade på riktigt, och ytterst nedlåtande mot sd´s väljare. Tyvärr sitter mp´s lattedrönare på en social position om gör det möjligt för dem att driva andra partier i en helt vansinnig riktning. S är första offer, och det viktigaste. S vore regeringsdugligast, om det inte vore för mp.

  6. Pingback: Att Vänsterpartiet inte sitter i regeringen är bara bra | Svensson

Kommentera