Obama skapar inbördeskrig i Afghanistan.

Så kom då till slut Barack Obamas beslut om truppförstärkningar till Afghanistan. Olika siffror hade redan läckt till pressen. Den vanligaste uppgiften, 30 000 fler soldater, visade sig vara i underkant. Obama skickar inte mindre än 30 000 soldater och möter nästan general McChrystals krav. Lillebror Brown i London ska samtidigt förstärka de brittiska trupperna med minst 500 soldater. Bland resten av NATOs medlemmar är tvekan stor. Frankrike säger nej. Tysklands Merkel sticker huvudet i sanden och hoppas problemet ska försvinna. I Danmark, med ny vurm för krigsäventyr, har politikerna redan beslutat om att möta Obamas begäran om hjälp med fler soldater. I svenska Riksdagen visade alla enighet om att hålla 500-855 svenska soldater i Afghanistan. Bara Lars Ohlys Vänstern röstade emot.

På väg till VM i Sydafrika hade varit bättre.

-Jag ska avsluta jobbet, jobbet sa Obama förra veckan. Men vad menar han och vilken strategi ska lyckas med det ingen annan invasionsarmé någonsin lyckats med i Afghanistan, alltifrån Alexander den Store, till brittiska imperiets två invasionsförsök och till Sovjetunionens katastrofala äventyr?

General McChrystals plan för att ”avsluta jobbet” innehåller tre stadier.

Till att börja med ska USAs och NATOs trupper koncentrera sig på att kontrollera de mer tätbebyggda områdena i stället för att söka strid i otillgängliga områden som det ändå är omöjligt att kontrollera.

Sovjet höll också många bergstoppar till ingen nytta.

Under tiden tänker Obama/McChrystel utbilda ett stort antal nya afghanska soldater med målet att den stolta stridbara afghanska armén ska omfatta 134 000 till oktober 2010.

Sedan blir det dags för USA/NATO att dra sig tillbaka och lämna landet när den nationella armén tagit kontrollen över landet och regimen i Kabul under Karzais ledning omvandlats till omutliga hedersprickar. I sitt tal i går inför officersrekryterna i West Point lovade Obama en reträtt under 2011.

Barack Obama sitter i samma dilemma som Lyndon Johnson satt när han 1965 beslutade att skicka 44 nya bataljoner till Vietnam. Därifrån fanns det ingen väg ut ur nederlaget. Enda möjliga segern var kanske den som senatorn George Aiken föreslog: -Vi borde deklarera att vi har vunnit och dra oss ur, sa han. Lyndon Johnsons undersekreterare George Ball sa: -Vi kommer inte att kunna ta oss ur detta. Vi fördubblar våra insatser men kör fast i risfälten.

För det fick han skit i amerikanska media och en förkortad karriär i politiken.

Kärnan i Vita Husets strategi består i att skapa en afghansk armé. På pappret ser det tillförlitligt ut. Men i praktiken bygger i dag USA/NATO en armé som kommer att bli en del i det inbördeskrig som man kan säga redan startat. Orsaken till det är att hela ledningen över vad som redan finns som armé ligger i händerna på tadzjiker från den Norra Alliansen. Tadzjikerna är den näst största minoriteten i landet med cirka 25 procent av befolkningen men långt efter pashtunerna som utgör mer än 45 procent. Och utvecklingen har inte gått i rätt riktning mot en mer representativ sammansättning av armén. I stället visar siffror som Generalinspektören för Afghanistans återuppbyggnad publicerat att tadzjikerna nu utgör 41 procent av alla soldater och att officerskåren är helt dominerad av tadzjikerna, som dessutom talar ett för pashtunerna helt okänt språk. När USA började bygga armén 2003-2004 var sammansättningen av armén mer representativ och följde general Karl Eikenburrys riktlinjer om 38 procent pashtuner, 25 procent tadzjiker, 19 procent hazaris (shiamuslimer) och 8 procent uzbeker. Så är det inte längre.

Tadzjikernas hjälte Massoud dödades av al-Qaeda.

Därför är det normalt att mer och mer pashtuner i södra Afghanistan ser Afghanistans Nationella Armé, ANA, som en fientlig ockupationsarmé eller en armé i koalition med de utländska ockupanterna och som försvarare av den maffiakung som omvalts till president i Kabul.

Därför är det också logiskt att många av de som frivilligt ansluter till ANA har andra motiv än att kämpa för nationen. Uppgifter nyligen publicerade av USAs försvarsdepartement visar att inte mindre än var fjärde soldat deserterat från ANA sedan årets början. Till vad de deserterar kanske inte är så svårt att gissa sig till. Och värre riskerar det att bli eftersom många av de 3-årskontrakt som rekryter skrivit under går ut innan årsslutet. Ett bevis för att armén läcker som ett såll fick vi i veckan då Karzai förklarade att soldaternas sold skulle ökas i hopp om att färre ska ta sitt pick och pack och sälja sina tjänster till talibanerna som betalar bättre.

ANAs soldater slits mellan olika lojaliteter och var fjärde deserterar.

Ju större etnisk obalans det blir i ANA desto mer kommer den att uppfattas som en fientlig armé av landets största folkgrupp och fler och fler pashtuner att drivas i armarna på talibanerna. Hur den logiken fungerar kunde Obama och McChrystel lära sig lite av från sovjetiska generaler.

-Problemet var det samma som nu. De sovjetiska trupperna var välutbildade och tungt beväpnade. Varje skott besvarades med tio skott och många civila skadades, säger general Igor Rodionov som var den siste överbefälhavaren för den sovjetiska invasionsarmén. Han säger till den brittiska tidningen Financial Times att till att börja med var förhållandet mellan sovjetarmén och befolkningen relativt god. Men dödandet av civila vände vinden.

-Vi bombade byar därför att det fanns en eller två mujaheddiner där. Kvinnor och barn dödades också och motståndsrörelsen växte.

Sovjets trupper lämnar Afghanistan 1989.

-Det fanns ingen frontlinje. Kulorna kunde komma från alla håll. Under de tio år kriget varade gick vi runt i cirklar. När vi kom drog de sig tillbaka. När vi drog oss bort kom de tillbaka, säger Rodionov och förklarar att till sist insåg allt fler sovjetiska ledare att enda utvägen var att dra sig ur. Femton tusen ryska soldater hade stupat och hundratusentals afghaner dödats.

Hur många amerikanska och europeiska soldater ska dö på de afghanska vidderna och hur många hundra tusen fler afghaner ska sätta livet till innan USA/NATO tvingas lämna landet under dubbla slag från militära motgångar på plats och en internationell opinion som kräver att alla utländska trupper ska lämna NU? Hur många svenska soldater ska dö innan krigsivrarna i Riksdagen tvingas slå till reträtt? Ta hem alla soldaterna NU.

I media:Fokus,DN1,SVD1,AB1,SSD1,SSD2,AB2,SVD2,SVD3,AB2,

Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Björnbrum,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Afghanistan, Obama, Brown, Kabul, Karzai, Pashtuner, Riksdagen, Ohly,

”Krig är fred”

Det är inte konstigt att George Brown allt oftare torkar kallsvetten från pannan. Eller biter sig nervöst i läppen. Snart nog får vi se att han biter på naglarna. Allt var ju tänkt att gå så bra. För efter alla de miljarder och åter miljarder av pund som östs över de brittiska bankerna skulle han ha korats till den man som räddat världen från den svåra finanskrisen. Han skulle ses som vår tids Roosevelt och den brittiska ekonomin skulle surfa på nästa våg av högkonjunktur. Det skulle bli möjligt att åtminstone lite vagt tala om reformer i det riksdagsval som väntar I Afghanistan skulle marionetten Hamid Karzai ha stabiliserat sin regim och de egna trupperna vara i färd med att riva sina läger och packa för att åka hem. Kriget i Irak skulle vara glömt och han skulle vara i blickfånget som en premiärminister för fred.

Mardrömmen med Irakkriget kom tillbaka…

Så går allt åt skogen. Storbritannien är kvar i ekonomisk brygga. Recessionen har bitit sig fast. Till råga på allt visar det sig nu att det mest är brittiska banker som tar stryk när Dubais surrealistiska drömvärld dukat under. De överdådiga subventionerna till bankerna ska betalas. ”Den som är satt i skuld är inte fri”, skulle Göran Persson ha sagt. Brown och hans Labour får gå ut i valrörelsen med nya offentliga nerdragningar som sitt politiska ledmotiv. I Afghanistan är det inte bättre. Det blir allt mer klart att de brittiska trupperna deltar på den ena sidan i ett inbördeskrig. En sida som dessutom tappar militär terräng. Brittiska soldater återvänder visserligen hem – men som döda – och vid de medialt upphaussade jordfästningarna frågar alltfler om de verkligen offrat sina liv för ”en god sak”. Är det värt att dö för Hamid Karzai? För en korrupt skitstövel vars smutsiga byk hängdes ut för en hel värld under ett riggat presidentval som inte ens kunde fullföljas? Sjuttio procent av britterna säger sig nu vara emot kriget.

Nu sätter Brown in nya brittiska trupper i Afghanistan.

Till råga på allt detta elände för Brown har våndorna från Irak kommit tillbaka till människors vardag. En parlamentarisk utredning som ska svara på frågan om varför överhuvudtaget landet deltog i detta krig som bröt mot internationell rätt, Chilcot-kommisssionen, mal på dag efter dag och nära nog timma efter timma kommer nya avslöjanden om hur Labour och Tony Blair kröp i stoftet för bossen George Bush.

Bush talade om för Blair ”var skåpet ska stå”.

Mitt i denna politiska mardröm tvingas nu Brown att likt Blair annonsera nya truppförstärkningar till NATOS sviktande fronter i Afghanistan. Han fick förmånen ( som för övrigt Sverige! ) att göra det innan Barack Obamas formella besked kommer i kväll. Det blir då inte lika uppenbart att han bara är en av alla knähundar som bjäbbar runt i Vita huset. För att mildra krigsmotståndet  betonar Brown att det också handlar han om ”en politisk offensiv”. Som alla andra krigsherrar i historien förkunnar han att det finns en ny dagordning där det minsann snabbt ska bli fred. Bara man krigar lite mer. ”Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka”, som en gång George Orwell skrev i sina mardrömsvisioner om framtiden…

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Styrka är okunskap”.

Självklart utnyttjar alla Browns politiska motståndare dessa blottor – som finansminister var han trots allt Blairs högra hand. Det mest tragiska är att halvnazisterna i British National Party kan vinna politisk terräng bland de arbetare som historiskt varit Labours kärnväljare. Kriget i Afghanistan passar som hand i handske för deras agitation. Framgången i EU-valet har gjort att partiets ordförande, Nick Griffin, som blev parlamentsledamot i Bryssel, nu ställer upp som kandidat också i vårens riksdagsval. Han ställer upp i Londons East End, i ”Barking and Dagenham Council”, där BNP redan har vad vi skulle kalla tolv kommunala ledamöter och officiellt är första oppositionsparti. Nick Griffin utmanar i valet Margaret Hodge, som i dag är kulturminister. ”Kampanjens huvudtema blir bostads- och skolfrågorna i kommunen. Labour har skött dessa på ett katastrofalt sätt”, underströk Griffin när han kickstartade sin kampanj. BNP ser en chans att erövra sex platser i parlamentet och tänker koncentrera alla sina resurser till dessa valdistrikt. Inte minst då till Barking där många arbetarväljare är besvikna över det Labour som en gång var deras och nu i stället lyssnar till BNP:s budskap om att det är ”massimmigrationen” som främst skapar arbetslöshet och social misär.

Nick Griffit deltog i sorgemanifestationen när de fem brittiska soldater som skjutits ihjäl av en afhansk polis ”repatrierades”.

Men BNP utnyttjar också kriget i Afghanistan hårt i sina kampanjer. Man vurmar för militären och försöker vara i främsta ledet när det gäller uppslutningen bakom de egna soldaterna. Nick Griffin var exempelvis med i sorgeuppbådet när kistorna med de fem brittiska soldater som skjutits ihjäl av en afghansk polisman ”repatrierades” till engelsk jord. Partiet har annekterat minnet av Winston Churchill och Griffin ses som hans nutida efterföljare. Vilket fungerar bra eftersom denne gamle imperiebyggare, som kom från en av Englands ”noblaste” och rikaste familjer, strödde rikligt med rasistiska uttalanden omkring sig under hela sin karriär. Den brittiska opinionen har under två århundraden av kolonialkrig impregnerats med rasism. Jag minns själv, när jag 1966 jobbade på ett hotell norr om London. Jag hade en del diskussioner med vanliga radikala jobbare i hamnen, alla medlemmar i Labour, och till min häpnad kallade de rakt av sina fackliga företrädare för ”nigger lovers”, bara för att dessa hade en mer öppen och förstående syn på färgade invandrare! Med svulstiga citat från Churchill i färdkosten kan BNP ta avstånd från ”Browns och alla andra partiers orättfärdiga krig i Afghanistan”. Här ska jag citera ett längre tal från Griffin, återgivet i Times, för att visa hur infernaliskt skickligt partiet slår sig in i Browns och Labours veka liv:

”Inte ens hela detta land är värt en enda droppe engelskt blod. Storbritannien har ingen verksamhet /business/ i detta land. Kriget grundas på en lögn och vi ska ta hem våra trupper så fort som möjligt innan fler blir dödade. Kriget baseras på en serie groteska lögner fabricerade av ledarna för Labour och Tory. De hävdar att kriget utkämpas för att bekämpa terrorism. Detta är nonsens. I stället uppmuntrar kriget terrorism. Hela södra Afghanistan är nu ett jättelikt träningsläger för terrorister – med levande mål – våra soldater. Kriget sägs ska skydda oss från terrorism i Storbritannien. Men det är en förskräcklig lögn. Alla vet att muslimer från Storbritannien aktivt kämpar mot oss i Afghanistan. Dessutom, säkerhetskällor citerade av George Brown, talar om att terrorplaner i Storbritannien utformas i Pakistan. Inte av bönder i Afghanistan. Det enda som uppnås med detta krig är en destabilisering av Pakistan. Regeringen i det landet kämpar hårt för att inom sina gränser hålla nere den radikala islamismen. Den militära närvaron från Väst i Afghanistan eldar bara på flammorna av hat och fanatism, vilket gör läget ännu svårare för landets regering. Om detta får fortsätta är det fullt möjligt att både Afghanistan och Pakistan faller för radikal islamism. Bortsett från mardrömmen med en islamistisk regering i Pakistan beväpnad med kärnvapen, betyder detta också ett inbördeskrig på gatorna i Storbritannien…”

I BNP:s propaganda skapar man en kontinuitet mellan Winston Churchill och den egna ledaren Nick Griffit…

Nu återstår det ett halvår till valet och ingen bedömare tror att BNP, med det valsystem som gäller /the winner takes all/, kommer att kunna erövra några riksdagsplatser. Men faran finns och det räcker med stora framryckningar i en del utsatta valdistrikt för att BNP på allvar ska etablera sig som ”det nya brittiska arbetarpartiet”…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Barak Obama, Afghanistann, George Bush, British National Party, nazister, Sverigedemokraterna

I pressen: AB1,AB2,

Bloggare: Jinge,UngVänster,

Matkuponger för miljoner.

-Jag har alltid tyckt att folk som får socialhjälp är lata. Men det är en stor hjälp att jag kan ge barnen mat, säger Tyrone Mangold efter att han och frun Sarah under våren 2009 förlorade sina arbeten. Efter ett par månaders arbetslöshet tvingades Tyrone svälja sina fördomar om fattiga och söka hjälp. Det är tidningen New York Times som berättar om familjen Mangolds situation.

Matkupongerna håller svälten borta.

De är inte de enda som vänder sig till de sociala myndigheterna för att få matkuponger. Varje dag är det 20 000 fler som begär hjälp. Just nu är det enligt de amerikanska myndigheterna 36 miljoner som får hjälp med mat för dagen.

För att få rätt till matkuponger måste en familj ha en inkomst på eller under det officiella fattigdomsstrecket som just nu ligger på 22 000 dollar om året för en tvåbarnsfamilj.

Matkupongerna blir en ersättning för den dåliga eller icke existerande a-kassan. Miljoner familjer har drabbats av krisen. Många har förlorat sina hem och arbeten. Av de som avskedats är det bara hälften som har rätt till a-kassa och de som har a-kassa får ut 50 procent av sin lön under kort tid. Därför blir matkupongerna den räddningsplanka som många förr såg som gräddfil för snyltare. Den hårda verkligheten ger mer kunskap än tio böcker.

Miljoner familjer har tvingats lämna sina hem.

Bland de som får kuponger finner vi naturligtvis de kroniskt fattiga som saknat arbete under lång tid, unga ensamstående mödrar och äldre utan riktiga pensioner. Men det nya är att även ”medelklass” nu finns med i kön. Det är familjer som i krisens spår förlorat sina hus och förlorat jobbet eller tvingats till kortare arbetstider med sänkt lön. Därför är det inte bara i det traditionellt fattiga södern och mellanvästern som behoven stiger utan också i vad som ansetts som välbärgade distrikt.

Men de stora behoven finns bland de mest utsatta. Inte mindre än 28 procent av svarta familjer får matkuponger, 15 procent av latinos och ”bara” 8 procent vita familjer behöver hjälp. Beloppen som betalas ut är 132 dollar per månad och familjemedlem. För många av de 36 miljoner som är berörda utgör de skillnaden mellan mat för dagen och svält.

På kort sikt blir det mycket svårt för de arbetslösa att komma loss. Det går sex arbetslösa på varje ledig plats i USA och för första gången sedan 30-talet varar den genomsnittliga arbetslösheten mer än sex månader.

I media: DN1,AB1,Fokus,

Bloggare: Svensson,Jinge,Sjöstedt,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Matkuponger, Fattiga, Socialhjälp, Fördomar,

Ett ljus är tänt.

I dag tänder många familjer första adventsljus i väntan på Julen. Några gör det av kristna skäl. Många bara för att ljus är mysigt. Det är en söndag som ger lugn och ro för att skriva vad jag tycker om något jag tycker mycket illa om. Det går snart inte en dag utan att jag stöter på olika konspirationsteorier, ibland i media, oftast bland bekanta och obekanta. Det gör mig både rasande och illa till mods. Hur kan ofta kloka personer svälja dessa dumheter med hull och hår?

Idén att 11 september var organiserad av den amerikanska regeringen omfattas faktiskt av miljoner människor. I en värld där så många känner sig vanmäktiga finns det ”de” som styr bakom ryggen, ”de” som beslutar i hemlighet, ”de” som har gömda motiv.

Grundfelet med alla konspirationsteorier är att de totalt överskattar ”deras” makt. De hemliga aktörerna ges nästan magisk kraft och kontroll. En vanligt ”bevis” för att 11 september organiserades av ”dem” är det antisemitiska argumentet att alla judar som arbetade i tvillingtornen hade varnats och inte var på sin arbetsplats när planen kraschade.

”De”, underförstått Bush, CIA och andra makthavare, har så total kontroll att flera tusen personer sätts in i konspirationen utan att en enda läcka uppstår. Inte ett enda pip från tusentals människor i snart ett decennium. Mot bättre vetande påstår vissa byggexperter att tornen omöjligen kunde rasa på grund av flygplanen och den efterföljande branden. Alltså fanns det bomber utplacerade på många ställen som gjorde jobbet. Implicit säger man då också att ”de” visste när och hur planen skulle krascha. Tusentals personer deltar i komplotten och massor av bomber exploderar och inte en enda deltagare läcker ett ord till media. Helt otroligt. Speciellt i ett land där allt läcker ut i pressen.

Nu har också klimatdebatten fått sin konspirationsteori. Pratet om uppvärmning är helt enkelt en komplott organiserade av de rika ländernas regeringar och satt på papper av tusentals forskare organiserade i FNs klimatpanel. Några lösryckta fraser och ord i e-post mellan några forskare blir till bevis i betong.

Forskare är till naturen nyfikna personer som i sitt arbete ständigt ifrågasätter ”självklarheter”, som synar och ständigt omvärderar tolkningar av fakta och insamlade data. Annars skulle de inte vara forskare. Nu har helt plötsligt flera tusen av dem blivit till en religiös sekt som avundsjukt skyddar sin sanning – att Jorden värms upp och att människans industriella aktivitet har ett finger i spelet. Vad har de att tjäna på det?

Bland de som säger att det inte ens finns bevis för uppvärmningen hänvisas till att det inte skett någon temperaturhöjning under de senaste tio åren. V.S.B.

Att 1997 var det varmaste uppmätta året på Jorden sedan tillförlitliga mätningar gjorts glöms bort. Tar man ett toppvärde som sin startpunkt och gör ett diagram fram till 2008 är det självklart att det inte blir varmare. Men vad som glöms bort är att de tio varmaste åren i modern historia alla ägde rum i perioden 1997-2008. Den som vill kalla detta för avkylning vänder ut och in på alla statistiska begrepp.

I hur stor utsträckning den mänskliga aktiviteten påverkar den uppmätta uppvärmningen är en annan sak. Det är öppet för debatt och olika tolkningar. Koldioxid, sot, solfläckar och allt annat har säkert sin bit i förklaringen. Men kring detta finns det ingen konspiration. Även forskare i FNs klimatpanel lämnar dörren öppen för olika tolkningar.

Men det är ingen ursäkt för att korsa armarna och bränna fossiler. De kommer att ta slut och de katastrofala verkningarna av uppvärmningen som exempelvis högre vattennivåer måste bekämpas om det finns en möjlighet. Den möjligheten heter solenergi, hållbarhet, sparsamhet, och försiktighet med Jordens resurser.

I media:DN1,SVD1,DN2,SSD1,ETC,DN3,SVD2,

Bloggare: Svensson,Jinge,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Konspirationer, WTC, 11 september, CO2, Uppvärmning

Moderna faraoner

Jag börjar snart tro att kapitalister är så dumma att de inte ser längre än näsan räcker. Att Dubai skulle krascha var uppenbart. Man kan inte bygga pyramider i dagens värld utan att gå i konkurs.

Pyramiderna behövde ingen marknad för vinstrealisation.

Visserligen har arabemiraten tillgång till mycket billiga och stenhårt hunsade asiatiska arbetare. Men de är ändå inte slavar som i faraonernas rike och de ska ha betalt. Det behövs också mycket kapital för att producera lyx som någon måste köpa för att det ska gå ihop. Faraonerna behövde inget kapital. Det räckte med stenar och gratis arbetskraft för att bygga pyramider som dessutom inte behövde säljas på en marknad.

Ändå sög Dubai till sig kapital som sockerbiten drar till sig flugor. Liknelsen med flugor är inte helt oskyldig. För många investerare i Dubais pyramidbyggen hade nog både en och två dubier. Men de kunde inte hålla sig borta från sockerbiten för den var för söt.

Banker och fonder var så sugna på feta övervinster under de glada dagarna innan finanskrisen fick de flesta att vakna upp. Billiga bankkrediter flödade på marknaden och Dubais storhetsvansinnige shejk,  Ahmed bin Saeed al-Maktoum, kunde dra igång det ena skrytbygget efter det andra. Hans affärsplan var enkel. Dubai har knappt någon olja. Alltså gör vi om Dubai till ett finanscentra med en jättelik djuphavshamn för transit mellan öst och väst och till ett turistparadis för nyrika fotbollsspelare som David Beckham och andra internationella jetset-figurer som gillar att med sina privatflyg spela golf i Dubai på morgonen och ta cocktailen på Bermudas samma kväll. Listan över jetsetet som köpt sig en liten privat konstgjord ö i det groteska bygget av 300 öar i form av en palm utanför Dubais kust är lång.

Ett groteskt byggprojekt som inte ens Walt Disney kunnat tänka sig.

Vid sidan av David Beckham hittar vi Michael Owen, Andy Cole, Brad Pitt och Angelina Jolie, Michael Jackson, Naomi Campbell och andra stjärnor i sällskap med brackiga miljardärer från Ryssland och andra djungelkapitalister.

Så kom då krisen och satte stopp för hela härligheten. Påbörjade byggen avslutades aldrig. Skyskrapan på väg upp mot tusenmetersstrecket stannade av i växten. Halvfärdiga öar i palmträdsparadiset riskerar att likt Atlantis försvinna i djupet för alltid. Investerare från hela världen vände hem för att slicka såren. På Dubais flygplats står lyxbilarna övergivna i rader på långtidsparkeringen och priset på fastigheter som fyrdubblades mellan 2002-2007 har fallit med hälften. De som köpte in sig för sent får inte ens igen pengarna. Alltid något att glädjas över i dessa kristider.

Dubai World, som är shejkens holdingbolag, har skulder på 80 miljarder dollar och sedan snart två år små inkomster. Därför meddelade shejken i torsdag, strax innan fyra dagars muslimsk helg, att Dubai inställer sina avbetalningar till maj 2010. Egentligen handlar det om en summa småpengar jämfört de skulder som avslöjades ligga gömda i bankernas hemliga fack då bolånekrisen bröt ut. Men ändå skakades alla världens aktiebörser omedelbart efter shejkens förklaring att statsskulden för tillfället inte kan respekteras. Wall Street hade stängt för kalkonmiddag så paniken fick vänta till i går fredag.

-This is a mess, skrev Financial Times ledarskribent i går. Att det kan bli sådan oreda på världens finansmarknader efter en så relativt liten krasch visar att talet om att finansmarknaden hämtat sig och att bankirerna och fonddirektörerna lärt sig läxan från i fjol bara är tomt prat. Det finna massor av undangömda skulder i finansinstitutens böcker och inför bokslutet 2009 kommer Dubais inställning av betalningarna mycket olägligt.

När man har mer pengar än vad som går att göra av med går de till pyramidbyggen.

Men vad kommer att hända? Det verkar vara en mycket liten risk för att Dubais inställda avbetalningar kommer att dra igång en ny världsomfattande finanskris. Dubai är inte USA. Och Dubai har bröder i de övriga emiraten med massor av olja. De kommer inte att låta Dubai gå omkull. Däremot är det möjligt att de kommer att tvinga Dubai till att skriva ned sina högtflygande planer om ett Disneyland i kvadrat. De ortodoxa muslimerna i de övriga emiraten ser inte med blida ögon på Dubais roll som en lyxig oas för nyrika otrogna mitt i den arabiska sandöknen.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SSD1,

Andra Bloggare: Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Dubai, USA, Nyrika, Spekulation, Konkurrs,

Obamas bluff inför Köpenhamn

-USA lovar minska utsläppen till 2020, skriver DN

-Obama till Köpenhamn med konkret miljömål, skriver Svenska Dagbladet.

Resten av pressen går i samma tongång. Äntligen kommer Obama med seriösa och positiva besked, är det budskap som vi får oss serverat.

I själva verket är hans miljömål en riktig bluff. Den lag som han vill driva igenom i Kongressen innebär att USAs industri inte behöver minska sina utsläpp med ett enda gram koldioxid innan 2026.

Här under kan du se en analys av lagen som jag publicerade den 30 oktober i år.

***

I USA finns en klimatlag(Climate Bill) som går under namnet Waxman-Markey, som ännu måste baxas genom Kongressen. Den visar att Barack Obama nu i stort sluter upp bakom EUs linje inför Köpenhamn. I stora drag säger lagen följande:

· Utsläppen av CO₂ ska minska med 80 procent fram till 2050 jämfört med nivån 2005. Kom ihåg att FNs klimatpanel jämför med 1990 när den säger att 80 procent innan 2050 är ett nödvändigt minimum. USAs utsläpp 1990 var 5,8 miljarder ton och 7 miljarder ton 2005.

· Lagen Waxman-Markey säger att utsläppen innan 2020 ska minska med 17 procent jämfört med 2005. I media har detta presenterats och hyllats som ett stort steg framåt och att Barack Obama brytit med busheran. I själva verket är det mindre än vad USA hade varit tvungen till om det skrivit under avtalet i Kyoto.

· Lagen avser också att ge de amerikanska företagen rätt till CO₂-krediter för ”gröna” investeringar i utvecklingsländer. Dessutom kan företagen skaffa sig sådana krediter också via ”gröna” investeringar i USA, i form av så kallade koldioxidsänkor som exempelvis skogsplantering. Att detta inte handlar om strukturella förändringar är ju klart eftersom den koloxid träden tar åt sig släpps ut på nytt när de avverkas och förbränns.

· Om företagen i USA fullt ut använder sig av vad Waxman-Markey tillåter behöver de inte minska sina utsläpp i USA med ett enda ton CO₂ innan 2026. Det är som synes en avgrund mellan etablissemangets hyllning av Obamas klimatpolitik och vad som konkret är på gång.

I media:SVD1,DN1,DN2,AB1,SSD1,AB2,

Bloggare;Jinge,Kulturbloggen,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Obama, Köpenhamn,

Barack W. Obama- en gengångare ?

-Det är min avsikt att avsluta jobbet.

Orden är Barack Obamas men de låter som ekon från krigsförbrytarna Georg W. Bush och Tony Blair. Det var i tisdags som Obama redogjorde för de möten som hållits i Vita Huset för att ta ett definitivt beslut om antalet nya amerikanska soldater som ska skickas till Afghanistan. Enligt de vanliga läckorna i pressen blir det strax under 30 000 som skickas.

Det är kontinuiteten som suddar ut skillnaderna.

-Avsluta jobbet. Det låter som Georg W. Bush när han utklädd till stridsflygare förklarade jobbet avslutat i Irak. ”Mission accomplished” –uppdraget avklarat. Barack Obama har uppenbarligen sett färre tv-serier än sprätten Georg och uppträder mer sobert.

Men var är den politiska skillnaden? Det går helt enkelt inte att se någon skillnad i de strategiska målen för USA/NATOs närvaro i Afghanistan mellan Bushs krigföring och uttalade mål och Obamas i dag.

Medan svenska borgare, sossar och miljöpartister mumlar om att de svenska soldaterna i Afghanistan ska hjälpa kvinnorna till ett bättre liv och att demokrati ska byggas i landet säger Obama att den strategiska målsättningen är att hindra al-Qaeda från att operera i regionen. Men eftersom CIA säger att det finns högst 100 ”medlemmar” av al-Qaeda i Afghanistan måste kriget utvidgas till att allt mer innefatta pakistanska territorier på andra sidan gränsen.

Utan stridsflygarväst men med samma visioner.

Ska svenska soldater också vara beredda att operera inom Pakistans gränser? Den svenska regeringens kryperi inför USA och Nato vore enbart patetiskt om det inte samtidigt utsatte svenska soldater för risken att dö för ett ”krig mot terrorismen” som bara föder hat och mer människor beredda till desperata handlingar, som exempelvis ett bombattentat i Stockholm.

Den 3-4 december åker Hillary Clinton till Bryssel för att informera NATO-allierade om Vita Husets strategi och för att uppmana de allierade att skicka ytterligare 10 000 trupper, så att general McChrystel ändå till slut får sina 40 000 nya soldater.

Men var finns alla dessa terrorister?

Kommer Tolgfors att närvara vid mötet för att betyga NATO-generalerna Sveriges villkorslösa uppslutning i ”kriget mot terrorismen”?

Enligt amerikanska armékällor kan USA sätta in en ny brigad i kvartalet med början januari 2010. En brigad är 5 000 soldater. Alltså kommer vi att få se en upptrappning i Afghanistan under de närmaste 18 månaderna.

Barack Obamas grandiosa visioner  av en värld i samarbete, som han la ut i sitt tal i Kairo, är på väg att glida in i de neokonservativa hökarnas ”krig mellan civilisationerna”.

Är det också vårt krig?

I media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SSD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,

Bloggare: Jinge,Björnbrum,Biology&Politics,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, USA, Barack Obama, Tolgfors, Pakistan, al-Qaeda, Terrorism

Hugo Chavez gräver revolutionens grav.

Med risk för att inte vara ”politiskt korrekt” tänker jag säga ifrån högt och tydligt.

Hugo Chavez är en stolle som gräver sin och den venezuelanska revolutionens grav.

Jag är ingen expert på Latinamerika och läser inte spanska. Jag vet att Chavez vid flera tillfällen litat till landets fattiga människor för att slå tillbaka reaktionen som aktivt understöds av USA. Jag vet också att Chavez och hans bolivarrevolution infört många bra sociala reformer för de arbetande och de fattiga i slummen.

Ändå måste jag protestera högt och anklaga Chavez för att äventyra de sociala framstegen i Venezuela och möjligheten att skapa det 21a århundradets socialism som han talar för.

På en internationell kongress för vänsterorganisationer som hölls i Caracas den 21 november spårade Chavez helt ur. Inte nog med att han än en gång hyllade Ahmadinejad och Mugabe som ”bröder” utan han tog också steget ut och menade att ”Idi Amin kanske var en stor nationalist, en patriot”. Det lilla ordet  ”kanske” räcker inte för att skyla över Idi Amins minst sagt blodiga diktatur.

Sedan släppte Chavez alla hämningar och förklarade för den församlade vänstern att Ilich Ramirez Sanchez , alias Shakalen, är en ”revolutionär hjälte”.

-Han anklagas för att vara en terrorist. I själva verket var han en av de stora kämparna i OLP, förklarade Chavez. Delirium? Shakalen hör hemma i samma läger som Baader –Meinhof och Action Direct, självutnämnda revolutionärer som såg mord som ett politiskt vapen. Det enda de uträttade var att underlätta reaktionens arbete. Numera är Shakalen islamist och deklarerade efter 11 september 2001 att han ”kände sig lättad”.

I pressen har det sagts att Chavez vill skapa en femte International. En internationell organisering kan bli en avgörande faktor för att försvara revolutionen i Venezuela. USA bygger just nu nya baser i LA och ingen ska inbilla sig att det är för att dela ut blommor till befolkningen. CIA har redan manipulerat en statskupp mot Chavez. Fler är på väg. Då kommer kanske den internationella solidariteten och framför allt opinionen i USA att vara tungan på vågen som kan hindra en kupp eller en militär invasion.

Men med herrarna Ahmadinejad, Mugabe, Idi Amin och Shakalen som lik i garderoben är det totalt uteslutet att bygga en massprotest mot USAs planer på att undergräva och kasta över ända den sociala revolutionen i Venezuela. Hugo Chavez var och förblir en militär, även när den röda skjortan plockas fram. För honom gäller devisen att mina fienders fiender är mina vänner. Därför kan han stryka figurer som Ahmadinejad medhårs. Det blir bara en fråga om taktiska allianser. Han ser inte att hela den revolutionära färdriktningen förlorar sin kurs när dessa ”bröder” finns med i släpet.

I media:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Hugo Chavez, Venezuela, Bolivar, USA, Mugabe, Idi Amin, Ahmedinejad, Shakalen, Solidaritet, Internationalism

Svart medeltid

Ibland läser man historier som får en att bara vilja gråta av uppgivelse eller blind vrede. Den här handlar om en libanesisk man som dömts till döden för häxkonster.

Ali Hussein Sbat bodde med fru och fyra barn i Beirut där han arbetade på en tv-station i ett program som kallades Sheherazade. Vilket bara bestod i att spela spågubbe för människor som ringer upp och vill veta vad som väntar dem i livet. Ett banalt skojeri med kaffesump och kort.

Som troende muselman begav sig Ali till Mecka på pilgrimsfärd, något han säkert ångrar. Mitt i natten stormade sedlighetspolisen hans hotellrum. Ali anklagades för häxeri och dömdes den 9 november till döden av en saudisk domstol. Det är bara dagar kvar innan avrättningen ska äga rum.

Vid sidan av det groteska vansinnet i historien finns det en kommentar att göra som knyter an till den internationella diskussionen om en universell rättvisa. Anhängare av ”humanitära” miltära aktioner och den internationella domstolen i Haag försvarar ”det internationella samfundets” rätt att fängsla och döma individer som exempelvis Milosevic.

Det islamska härskarna i Saudiarabien ser islam som universell och anser att de har rätt att fängsla och döma personer från andra länder för handlingar som prästerskapet säger hädar islam.

Alla troende går inte säkra i Mecka

Är det någon skillnad mellan domstolen i Haag och den i Mecka? I Mecka säger den sig skydda islams universella intressen men försvarar i praktiken wahibismens särintressen. I Haag sägs domstolen försvara demokratins universella giltighet men i själva verket är det bara ”förlorare” som ställs inför rätta. När kommer krigsförbrytare som George W. Bush och Rumsfeld att ställas inför rätta? Aldrig naturligtvis. Det är därför som USA inte erkänner domstolen i Haag. De vill ha händerna och ryggen fria när de är ute på internationella strövtåg.

Mannen i Mecka är kanske redan död när du läser detta. Ingen Hillary Clinton i demokratisk rustning kom till hans undsättning. Härskarna i Saudiarabien är nämligen mörkermän på rätt sida om barrikaderna.

I media;DN1,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mecka, Libanon, Islam, Haag, Bush, Rumsfeld, Saudiarabien

Viker Obama sig för kungligheter?

Under sitt besök i Asien mötte Barack Obama också Japans kejsare. Presidenten i världens mäktigaste land valde att buga sig djupt inför japanernas kejsare, den gudomlige Akihito. De amerikanska republikanernas grand old man Dick Cheney missade inte chansen att attackera Obama för att buga sig inför Akihito.

-En amerikansk president bugar inte inför någon, sa den gamle höken och hoppas säkerligen att vinna några poäng för sina republikanska vänner. Han kan stolt hänvisa till sitt eget besök i Japan då han med rak rygg tog Kejsaren i hand.

Självfallet tycker amerikanska talesmän att detta är nonsens. Obamas rådgivare svarar Dick Cheney att vid diplomatiska besök är det vanligt att besökaren respekterar de lokala vanorna.

En viking bugar sig inte för fan själv….

Vilken tur för Obama att han inte var på statsbesök i Thailand. Där får nämligen ingen närma sig Kungen utan att krypa fram på knäna.

Media:DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Japan, Kejsaren, Dick Cheney, Obama, Thailand