.

I en ganska hätsk TV-debatt under valrörelsen mellan Maud Olofsson och Maria Wetterstrand angrepp Olofsson de rödgröna för att helt sakna en plan för den energiomställning och de gröna jobb som de pratade om.

.

.

.

Det var i SVT:s agenda som de rök ihop

.

Som jag såg det blev Wetterstrand helt svarslös. Hon kom bara med en lång harang om att Miljöpartiet självklart var emot planekonomi.

Här blottade hon de rödgrönas akilleshäl. För henne – och för många svenskar – är det naturligt att likställa planekonomi med enpartidiktaturer och byråkratisk kommandoekonomi. Vilket är lika dumt som att säga att en kristen trosuppfattning alltid innebär att man är som den högerextrema kristna mobben i USA eller att en muslim alltid är samma sak som en medlem i Al Quaida eller Hamas…

För de socialister som inte är anfrätta och förstörda av stalinismen är det däremot självklart att det inte går att klara en övergång till ett ekologiskt hållbart samhälle utan en demokratisk kontroll/makt över banker och kreditväsende i stort. På kort sikt är exempelvis vindkraftverk helt olönsamma. Ja, även på ganska lång sikt. Ingvar Kamprad är den som bäst illustrerat att börsen är en ohälsosam institution. Dess ”osynliga hand” pekar aldrig mot långsiktighet. Därför har han heller aldrig introducerat IKEA på börsen. Då skulle de nya, anonyma ägarna, fly bort så fort företaget gjort en investering på längre sikt än 3-4 år. Den fria marknaden saknar helt insikt om uthålligheten för vår planet. Den producerar granatkastargevär som kan saluföras till Saudiarabien. Men inte nya kollektiva transportsystem som kan öka både vår bekvämlighet vid resor – samtidigt som vi minskar utsläppen av koldioxid…

I Svenska Dagbadet understryks i dag att Miljöpartiet är vårt nya Mittparti. Centern är helt enkelt distanserat av det mer moderna Miljöpartiet.

.

Från E24

.

Vad är Miljöpartiet?

Fågel? Fisk? Mittemellan?

.

I sin eftervalsanalys bekräftar Lars Ohly partiets katastrofala syn på dessa nya socialliberaler:

.

’Miljöpartiet är inte ett samhällsförändrande parti som fullt ut förstår fördelningspolitikens sprängkraft eller höger-vänsterskalans betydelse. Därmed är det inte heller en pålitlig allierad i det samhällsförändrande uppdrag som är vårt. Trots detta kan flera steg tas gemensamt i rätt riktning eftersom Mp – till skillnad från strategerna inom borgerligheten – inte har som idé att avdemokratisera eller öka skillnaderna mellan klasser och kön.”

.

Han har naturligtvis helt fel. Det är sant att Miljöpartiet har en bra och ”modern” syn på vissa livstilsfrågor. Man har en hyfsad syn på det mesta som rör etnicitet och kön. Men Ohlys tro att partiet inte vill öka skillnaderna mellan klasser är helt grundlös. Miljöpartiets medlemmar har ofta varit frontgestalter när det gället att släppa loss alla vinstdrivande friskolor. En av de förändringar i Sverige som mest bidrar till att öka skillnaderna mellan olika klasser. Partiet har heller ingenting emot utförsäljning av gemensam egendom till privata profitörer. De nuvarande språkrören har också accepterat makten i EU:s Bryssel. I går berättade TT att en ny undersökning visat att knappt hälften av svenskarna skulle ingripa för att utreda orättvisor på jobbet och bara hälften vågar uttrycka sin åsikt på jobbet. Enligt opinionsföretaget Moderna är vi sämst i Norden på att våga ta konflikter.

En del av ansvaret för detta tillfaller just Miljöpartiet. När man tillsammans med den gamla borgerligheten drev igenom en drastisk försämring av Las, Lagen om Anställningsskydd, innebar detta att det blev oerhört mycket svårare att jobba fackligt eller att hårt driva viktigt skydds- och miljöarbete på mindre arbetsplatser. Vem vågar säga emot chefen på allvar. När man sedan kan mista jobbet utan att arbetsgivaren behöver ange något skäl.

I den utvärdering av det egna försöket att vinna regeringsmakt, tillsammans med socialdemokratin och Miljöpartiet, är det helt nödvändigt att Vänsterpartiet gör en helt ny och noggrann undersökning och analys av detta parti. Som jag ser det har Lars Ohly och hans fränder bidragit till att legitimera der nya borgerliga Mittpartiet, dvs  Miljöpartiet, som vore det ett vänsterparti. Ser man till valstatistik är det med siffror så att förhållandet mellan de gamla traditionella blocken egentligen stått kvar. Det som hänt sedan 1990-talets framgångsrika år är för (v)  att man fått byta plats med Miljöpartiet. Vänsterpartiet har också frivilligt släppt miljöfrågan till Maria Wetterstrand och hennes kollegor. Detta därför att man inte vågat att gå i närkamp om just behovet av en demokratisk kontroll över alla stora krediter i samverkan med självförvaltning och makt för anställda och brukare.

I avgörande frågor när det gäller synen på vår ekonomi och klassamhället  är Miljöpartiet definitivt ett borgerligt parti. Ett modernt borgerligt parti om man så vill. När det gäller klasser kan man inte i längden hänga mittemellan. Det kunde inte Kristdemokraterna och det kan inte heller Miljöpartiet. Med uppslutningen denna vecka bakom Carl Bildts krigspolitik har Per Gahrtons gamla fredsrörelse också valt samma väg som de gröna i Tyskland och Frankrike. Att strida med vapen i hand under NATO:s fanor.

Det borde vara en lärdom som hela den breda vänstern tar åt sig.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Miljöpartiet, Centerpartiet, det nya Mittenpartiet, Maud Olofsson, Maria Wetterstrand, Lars Ohly

i pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,AB1,GP1

Bloggare:

.

I Norge har TV2 avslöjat att 20-25 personer, anställda av den amerikanska ambassaden sedan våren 2000, har arbetat i skift med att spionera på norska medborgare. Hundratals norrmän ska sedan ha registrerats i det amerikanska terrorregistret SIMAS (Security Incident Management Analysis System). Många av agenterna ska tidigare haft topptjänster inom den norska säkerhetspolisen. Syftet ska ha varit ”förebyggande”. USA vill i tid avvärja hot bland annat den egna ambassaden.

.

Självklart vore det barnsligt att hävda att en ambassad inte skulle ha rätt att skydda sig mot attentat. Men lika självklart är ansvaret här den norska statens. Framförallt som den är  en allierad NATO-medlem och dess regeringar välsedda i Vita huset. Ändå säger sig de norska rödgrönas justitieminister, Knut Storberget, att han aldrig fått någon information om spioncentralen.

USA hävdar att PST( Politiets sikkerhetstjeneste ) hela tiden varit underättat. Eftersom många agenter rekryterats från PST, där de fått utbildning och fått säkerhetsinformation om mängder med norska medborgare, blir TV2:s avslöjande politiskt explosivt. Finns det en stat i staten? Eller ljuger socialdemokraten Storberget? Dessutom blir frågan vilka norrmän som registrerats och på vilka grunder?

De norska socialisterna i partiet Rødt har reagerat starkt:

– Det är chockerande att en rad toppfolk har hoppat av från norska övervakningsorgan för att arbeta med säkerhetsarbete för ett främmande land, säger dess ordförande Turid Thomassen.

– Vi förväntar oss full öppenhet från den undersökning som justitieminister Storberget beslutade om i onsdags. Vi måste skapa klarhet i vad norska myndigheter känt till om denna verksamhet och om den är i strid med norsk lag. Vi kräver också full öppenhet runt efterspelet till de avslöjanden som kommer fram. Har någon dessutom blivit orättvist övervakad på norsk jord, måste de få ta del av de lagbrott som begåtts emot dem.

.

.

Turid Thomassen

.

– Här handlar det om erfarna agenter som fått sin speciella kompetens på de norska skattebetalarnas bekostnad. Det är mycket betänkligt att topputbildad säkerhetspersonal tar arbeten för utländsk räkning när de har avslutat sina karriärer i norsk tjänst. Rødt föreslår därför att det införs en karens där man förbjuder anställda att arbeta för en annan stats räkning de första fem åren efter avslutad tjänst för Norge. Vi vill också att det ska vara anmälningsplikt för de som tar sådana uppdrag där de för den norska myndigheten deklarerar avsikten med sitt nya uppdrag. Deras namn ska dessutom finnas i ett offentligt register.

Spionskandalen i Norge ställer naturligtvis frågan om hur det ser ut i Sverige. Lever vi också med ett flöde av tidigare anställda inom SÄPO som nu arbetar för USA:s räkning? Är regeringen i så fall informerad? Har det också här pågått sedan våren 2000?

Ärendet är öppet. Vilken eller vilka riksdagsmän/riksdagskvinnor reser sig upp och ställer vår justitieminister till svars?

.

.

,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, PST, norsk spionskandal, Storberget, Roedt, SÄPO, terrorister, terrorism, Beatrice Ask

I pressen: VG1,VG2,VG3,VG4,VG5,DN1,GP1,GP2,GP3,VG6,VG7,VG8,VG9,VG10,GP4,VG11,

VG12,AB1,VG13,SVD1,VG14,VG15,SVD1,DN2,VG16,AB1,

Bloggare:

”Självklart kommer vi att ha egna förslag i riksdagen. Vi kan inte avstå från att vara i opposition. Det skulle vara att ge Sverigedemokraterna ett för stort inflytande”, hävdade Mona Sahlin i eftervalsdebatten.

.

.

Olof Palme med sitt motstånd mot USA:s krig i Indokina

var Mona Sahlins idol i ungdomen. Undrar vad han skulle säga

om att hon nu går i armkrok med Carl Bildt under NATO:s fanor…

.

Nu har hon i en hast övergett den gemensamma rödgröna plattformen om Afghanistan för att i stället, tillsammans med Miljöpartiet, skriva sig samman om en sämre uppgörelse med den borgerliga regeringen. Skälet sägs vara att vi har fått en oklar parlamentarisk situation och en minoritetsregering. I sak fanns det alltså en möjlighet eller risk (?) för att de rödgrönas linje skulle få en majoritet. Detta om man ser till vad SD:s förespråkare signalerat i frågan.

Socialdemokratin och Miljöpartiet skyller på SD för att man nu övergett det egna förslaget och sin roll som opposition. I praktiken har man hoppat i en galen tunna och gett Jimmie Åkesson och hans parti ett rejält inflytande.

.

.

Maud Olofsson berömda badtunna får byggas om

med plats för Eriksson,Sahlin och Wetterstrand…

.

I riksdagsdebatten var Lars Ohly rätt ute när  han anklagade sina partners för att ha gjort en diffus uppgörelse med regeringen. De bara ”låtsas” att det är en ny strategi, men accepterar en text som verkligen svävar på målen och öppnar för att kriget ska kunna fortsätta decenniet ut.

Men samtidigt är det för mig ofattbart att Vänsterpartiet håller fast vid de rödgrönas plattform. Även den texten saknade säkra slutdatum. Även den lämnade öppet för att ”läget på marken” skulle kunna innebära omprövningar av de gemensamma målen:

.

”Under 2011 kommer det att finnas möjlighet att bedöma hur överlämningsprocessen fortlöpt, samt hur det ökade civila och militära (!) stödet från omvärlden slagit ut. Då behöver Sverige en ny samlad strategi för vårt engagemang i Afghanistan”.

.

I uppgörelsen kedjades Sveriges militära strategi samman med Isaf/NATO:s. Kriget skulle fortsätta ungefär som förut med ett hopp om att nästa år kunna släppa ansvaret för en eller två av de provinser i den region där vi har våra baser. I texten hette det vidare att 2013 var ett slutdatum ”Givet det vi vet i dag om situationen i de provinser där Sverige finns representerat kommer denna strategi att fullföljas i sin helhet”. Men det ”vi vet i dag” behöver inte vara sant i morgon. Under de två månader som gått sedan detta skrevs har kriget i de norra provinserna förvärrats och de svenska stridsinsatserna ökat…

I dagens riksdagsdebatt och i olika artiklar och bloggar har vänsterpartister som Ohly,Sjöstedt och Gabrielsson just ”låtsats” att de rödgrönas plattform var klockren. Fri från alla tveksamheter.

Varför inte säga som det var?

Vid Vänsterpartiets valvaka dundrade Lars Ohly om att det ”nu är antiparlamentariskt arbete som gäller”. Är det så kan givetvis inte en antikrigsrörelse byggas kring en rutten kompromiss som redan är historia. Varför hoppa i en tunna som redan är tom? En fredsrörelse i Sverige måste byggas runt det enkla kravet att våra trupper ska hem nu.

Svårare än så är det inte.

.

.

Julian Assanges och WikiLeaks nästa ”läcka” lär handla om Afghanistan. Kanske det då blir uppenbart för ännu fler svenskar varför vi inte ska delta en endaste dag till i ett krig som inte går att vinna…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, partiledardebatten, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,GP1,SVD4,DN3,SVD5,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD6,SVD7,

Bloggare: JonasSjöstedt,Jinge.RödaMalmö,

.

Sverigedemokraternas politiska idol Pia Kjaersgaard från Dansk Folkeparti ville först förbjuda paraboler i invandrarområden.  I sak ville hon egentligen förbjuda bilder och kommentarer som ger en kritisk syn på Isaf/NATOS: s krig i Afghanistan. Där många danskar dör i det vettlösa kriget. Det var i lördags i en intervju med den danska tidningen Berlingske Tidene som hon kom med sitt förslag. Förbudet skulle göra det omöjligt för hyresgästerna att se de arabiska TV-kanalerna Al-Jazeera och Al-Arabia som enligt henne står för ”indoktrinering från Mellanöstern” med konsekvens att också tittarna i Danmark blir ”inpyrda med hat” mot Danmark och den västliga världen.

.

.

.

”Vi bor i Danmark. Inte Nordkorea eller Kina. Här har vi yttrandefrihet, som Kjaersgaard annars brukar prata om. Men nu vill hon att yttrandefriheten bara ska gälla för dem som delar hennes åsikter”, blev repliken från socialdemokraternas Henrik Dam Kristensen och många andra.

Kjaersgaards politiska taktik är att skärpa motsättningarna mellan ”gammeldanskar” och människor med rötter i muslimska länder. När hon nämner Al-Jazeera och Al-Arabia i samma mening blandar hon dessutom äpplen med ruttna päron. Al-Jazeera är en global TV-kanal, baserad i Qatar. En borgerligt liberal kanal med en enorm betydelse för sekularisering och demokratisering av Mellanösterns bälte med dess olika former av kapitalistiska diktaturer. Obeslöjade kvinnor har en given plats i kanalens sändningar. Själv försöker jag se åtminstone en nyhetssändning varje dag av dess engelskspråkiga upplaga. Många reportage är helt unika. Inte minst visar man upp bilder av ISAF/NATO:s vettlösa krig i Afghanistan. Det krig som leds av NATO:s chef, dansken Anders Fogh Rasmussen. Al-Arabia är den mediala motpolen. Kanalen drivs med pengar från den wahabistiska saudiska dikaturen – en viktig samarbetspartner för NATO. Som ett sätt att bemästra inflytandet från Al-Jazeera…

.

.

NATO-chefen Anders Fogh Rasmussen

.

Efter lördagsintervjun i Berlingske blev det ingen söndagspromenad på Ströget för Sverigedemokraternas partner. Hon fick i stället springa politiskt gatlopp och tvingades att backa. Vad ville hon mer förbjuda? Skulle det finnas olika yttrandefriheter i Danmark, kopplade till var man bor? Paraboler i en stadsdel. Men inte i en annan. Hur skulle hon göra med internet? I USA där Al-Jazeera inte är förbjuden, men väl har svårt att hitta kommersiella distributörer, där tittar man på kanalen via datorer. Självklart skulle det bli sak samma i Danmark…

Men Kjaersgaard har inte gett upp. Åsiktsfriheten gäller bara för hennes åsikter. Hon hoppas i stället att arabiska TV-kanaler ska stoppas genom att deras satellitsignaler ska brytas genom lagstiftning.

”Pia Kjaersgaards vendetta mot islam kan leda till ett nordkoreanskt samhälle”, säger Per Clausen från danska vänsterpartiet Enhedslisten. ”Hon vill förhindra danskar från möjligheten att se ut över världen från en arabisk synvinkel. Det är inte bara i strid med danska traditioner när det gäller yttrandefrihet utan också ofattbart dumt. Alla behöver vi få vår världsbild utmanad”.

Nu återstår att se vad Jimmie Åkesson ska säga. Varför skulle Folkepartiets svenska eko utebli i denna fråga?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Pia Kjaersgaard, Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna, Jimmie Åkesson, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD7,

.

Ingenting var mer naturligt än att Vänsterpartiet skulle lämna samtalen med regeringen om den breda överenskommelse som gjorts när det gäller Afghanistan. Redan de rödgrönas uppgörelse i frågan innebar en svår vånda i de egna leden. Hade man vunnit regeringsmakten hade det, under flera år, inneburit att Vänsterpartiet varit politiskt ansvarigt för att svenska soldater stridit under NATO:s fanor.

Att nu, efter valnederlaget, likt socialdemokraterna och Miljöpartiet,  skriva sig samman med den borgerliga regeringen om en fortsatt krigsinsats, är självklart  omöjligt. Det handlar helt enkelt om partiets överlevnad. Miljöpartiet har för sin del valt att definitivt tvätta bort minsta rest av glorian som ett fredsparti.

.

.

”Det handlar om journalistik där man likt silkesmasken spinner in sig i en vacker kokong.  Värstingen i sammanhanget är Johanne Hildebrandt som uppseväckande nog tillåts att ha en egen kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Tidningen kunde lika gärna ha betalt den populära bloggaren Blondinbella, eller Isabella Löwengrip, för en egen spalt med lite kommentarer från fältlägren.”

.

.

Ser man till den ”inbäddade” bevakning som,  inför uppgörelsen och riksdagens omröstning nu på torsdag,  serveras från krigets Afghanistan blir detta mer än uppenbart. Det handlar om journalistik där man likt silkesmasken spinner in sig i en vacker kokong.  Värstingen i sammanhanget är Johanne Hildebrandt som uppseväckande nog tillåts att ha en egen kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida. Tidningen kunde lika gärna ha betalt den populära bloggaren Blondinbella, eller Isabella Löwengrip, för en egen spalt med lite kommentarer från fältlägren.

I de inbäddade reportagen hittar vi ändå en del sanningar. I en av sina kolumner klagar Hildebrandt över att det i praktiken bara finns ”200 kängor på marken”. För att bevaka ett område stort som hela Norrbotten. De mesta pengarna ( minst två miljarder ) och den mesta energin går åt till administration och alla semesterresor hem till Sverige. Dessutom kan hon, trots sina tidigare hyllningar av år med  kostsamma krigsmödor, konstatera att:

Fram till förra året gjorde de svenska trupperna inte så mycket mer än att vakta sig själva på campen, eskortera och patrullera.

Alltså samma sak som i Tchad 2008. Den senaste tiden har man ändå i Afghanistan haft ett helt skyttekompani på plats, FS19, och fått tid över för att bygga en bas på en kulle i Ali Zayi, en by väster om Mazar –al-Sharif, konstaterar hon. Men: ”Operationen har dock slukat mycket resurser och skyttesoldaterna är slitna efter att ha bemannat kullen dygnet runt i fyra och en halv månad”. Dagens Nyheters inbäddade journalist Ole Rothenborg har mer att berätta om detta svenska örnnäste:

Svenskarnas Forward Operation Base i byn Alizayi kunde vara tagen ur en gammal film om Främlingslegionen i Algeriet. En brant backe längs kullens ena sida leder upp till fortet som är omgärdat av tjocka murar och taggtråd. I de fyra hörnen finns värn till vaktposterna. Bakom sandsäckar och kulsprutor har de fri utsikt över byn och åkrarna där nedanför.

Enligt Hildebrandt älskar byborna de svenska soldaterna. Rothenborgh ger en annan dimension:

Det är nog olika i olika byar hur välkomna vi är, säger en soldat som vill vara anonym. Jag tror inte att vi är så väl sedda i just denna by, däremot lite längre bort i Sheberghan.

Så gott det går försöker soldaterna också att ha en bra kontakt med civilbefolkningen:

Det står många barn längs de smala gatorna när en svensk pluton kör genom byn Alizayi. Några vinkar till soldaterna när de kommer, men andra kastar demonstrativt stenar mot pansarterrängbilarna. Det är inte lätt för soldaterna att se vänligt sinnade ut när de kommer farande i full stridsmundering.

Det är hela tiden en svår avvägning mellan vår egen säkerhet och att få kontakt med lokalbefolkningen, säger plutonchefen Petter Bolund. Men skytten som sköter kulsprutan på fordonens tak brukar vända bort vapnet och ta av sig sina goggles när vi åker genom byarna.

Riktig närkontakt! För att ändå kasta lite ljust sken över detta svenska örnnäste väljer Rothenborg sedan att stärka hemmafronten genom att idyllisera lägerlivet:

Barnen som kastar sten mot soldaterna borde vara med några av kvällarna uppe i fortet för att få en annan bild av soldaterna. Då lägger de ifrån sig hjälmar, skyddsvästar och alla tunga vapen. Några sitter runt en liten brasa och värmer en burk Bullens pilsnerkorv eller en burk ravioli. Från sjuktransportens grupp hörs höga skratt. De tittar på filmen ”American pie” på en bärbar dator. Om det inte vore för fullmånen skulle hela fortet vara becksvart, för här finns ingen elektricitet. Hela scenen påminner mer om scouter på hajk än en krigsbas.

.

.

USA:s bild av sin ockupation…

.

För en kritisk läsare är det som Hildebrandt och Rothenborg berättar,  trots deras naivitet och bristen på analys av kriget i stort, så avslöjande att det säger mycket, mycket mer än vad som var tänkt. I en ledarkrönika i gårdagens Aftonbladet gjorde Olle Svenning en alldeles utmärkt genomgång av kollapsen för det som nu är Barak Obamas – och Fredrik Reinfeldts krig. Hans krönika tillsammans med de kokonger som våra silkesmaskar spunnit visar väl varför Vänsterpartiet – äntligen – väljer eller har tvingats att välja – en mer självständigt syn på vårt krig i Afghanistan.

Det var inte en dag för tidigt.

För Bullens pilsnerkorv i all ära. Men smakar de ändå inte bättre vid en lägereld i en skog här hemmavid?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Vänsterpartiet, Mazar al Sharif

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,Expr1,SVD4,AB3,DN4,Expr2,SVD5,SVD6,SVD7,SVD8,SVD9,

.

.

Adolf Hitler fångad i en bild från jublet i München

vid Första värlskrigets utbrott

.

För den som har tid lägger vi som söndagsläsning ut ett avsnitt från en längre artikel av Kent-Åke Andersson, varvsarbetarson från Göteborg, som här diskuterar fascism/nazism som begrepp i förhållande till trettiotalets Weimarrepublik. Författaren var en av de människor som kom att betyda mest för den svenska marxismens renässans under 196O-talet. Trots sin korta levnadsbana, han rycktes bort 1973 av ett medfött alldeles för högt blodtryck innan han ens hann bli trettio år, lämnade han mer än andra samtida i den tidens nyvakna och nyfikna socialistiska rörelse, många virtuosa texter inom politik och litteratur efter sig. För mig personligen var Kent-Åke inte bara en nära, god vän utan också den människa som, utan pekpinnar, visade på vikten av att studera arbetarrörelsens historia. För att vi bättre skulle kunna förstå den samtid vi levde i. Tillsammans firade vi när vår lilla gruppering, Revolutionära Marxister (RM) erkändes som svensk sektion av Fjärde Internationalen 1969. När hans text publicerades i Mullvaden ( föregångare till Internationalen ) var jag dessutom ansvarig för tidningen.

Det blir mycket nostalgi. I marxistarkiv.se finns hela artikeln. Där kan du också läsa Kenth-Åkes vid det här laget klassiska skrift Lögnens renässans, där han intellektuellt likviderade den stalinism som tragiskt nog satte sin prägel på stora delar av det som kallades den nya vänstern.

.

.

Utdraget nedan handlar om fascismens natur. Ett begrepp som i dag används lika ofta som slarvigt när det gäller att etikettera Sverigedemokraterna. Kenth-Åke skrev sin artikel sex år innan Jimmie Åkesson föddes. Men det viktiga med hans sätt att se på politiska partier och deras rörelser  är hans metod när det gäller analysen. För att begreppet fascism ska vara brukbart annat än som ett känslomässigt utbrott eller ett skällsord måste utgångspunkten vara en klassanalys. Vidare måste vi se till de ekonomiska, sociala och politiska rörelserna i och runt det parti vi ska dissikera.

Vi ska inte surfa på känslosvall eller använda begreppet fascism som ett skällsord. Stämmer inte analysen av dagens Sverigedemokrater med de gemensamma dragen hos den historiska fascismen. Då är partiet inte heller fascistiskt. Förvisso rasistiskt. Trots att Åkesson och hans vapendragare förnekar detta. Men inte fascistiskt. Det handlar inte heller om ”modern” fascism. Inte heller blir man mer ”radikal” eller ”mer revolutionär” bara för att man kallar allting som är vidrigt för fascistiskt.

Kanske krävs ett helt nytt begrepp?

Kenth-Åke till minne. Här kommer utdraget:

.

Den ekonomiska krisen

Nazismens frammarsch måste naturligtvis först och främst ses mot bakgrund av den ekonomiska och politiska konjunkturen.

Tyskland hade förlorat det första imperialistiska kriget (1914-18). Det innebar att landet hade blivit av med sina utomeuropeiska kolonier och andra expansionsområden, och att de segrande länderna lagt på sin konkurrent kraftiga krigsskadestånd.

Tyskland blev därigenom särskilt känsligt för den ekonomiska utvecklingen efter kriget. Det kastades mellan konjunkturernas extremer. Den ekonomiska krisen efter kriget var kraftigare här än i andra länder, och Tyskland återhämtade sig ytterst långsamt.

Den situationen förbättrades inte när Frankrike 1923 ockuperade Ruhr och tog de viktigaste produktionsområdena. Den förlusten täcktes visserligen ytligt sett genom utländska lån, och den tidigare eftersläpningen ersattes i mitten av 20-talet av en våldsam ekonomisk tillväxt. Men i själva verket vilade denna expansion på osäker grund och en stor del av den berodde på ohälsosamma spekulationer. I slutet av återhämtningen utbröt en kraftig inflation, som urholkade penningens värde.

1929 kom den krasch man kunde vänta sig. Den drabbade inte bara Tyskland, utan hela den kapitalistiska världen. I själva verket var världshistoriens svåraste ekonomiska kris nu ett faktum. Fabrikerna tömdes på arbetare, produktionen lades ned, antalet arbetslösa steg våldsamt, medan de som fortfarande stod i produktionen drabbades av svåra lönesänkningar. Miljoner familjer stod plötsligt utan levebröd. Det gyllene 20-talet gick över i det mörka 30-talet.

Tyskland var ett av de länder som drabbades hårdast. Men här var krisen inte bara ekonomisk. På grund av landets speciella situation var den också politisk. Hela, den bräckliga Weimar­demokratin bröt samman. 1930 störtades landets sista parlamentariska regering. Därefter regerades landet av minoritetsregeringar och undantagslagar under de tre åren av väntan på fascismen.

Det fanns inte längre något betydande socialt fäste för den borgerliga demokratin. Arbetar­klassen var splittrad och dessutom desillusionerad genom nederlagen i flera revolutionära kriser (1918, 1921, 1923). En betydande del av borgarskapet var lierat med de gamla feodal­klasserna och betraktade den borgerliga demokratin med skepsis. Socialdemokratin och de liberala grupperingarna smälte samman.

.

Bakom mig finns miljoner…

Under hela den ekonomiska krisen 1929–33 levde Tyskland i en revolutionär kris. Det bestämde inte bara arbetarklassens strävan att finna en lösning genom en proletär revolution; det gjorde också att de viktigaste sektorerna av den tyska borgarklassen stödde de nationa­listiska högerpartierna och slutligen även nazismen för att skapa politiska förhållanden som möjliggjorde en fortsatt utsugning.

Vad är fascismen?

Det var genom denna ekonomiska kris – som alltså i själva verket var en kris för hela det kapitalistiska samhället på alla nivåer – som fascismen växte fram i Tyskland. Den var borgarklassens försök att lösa den kris som skapats av systemet, en lösning som gick ut på att man skulle införa drastiska förändringar i förhållandet mellan samhällets huvudklasser.

Men det räcker inte med att säga att fascismen var en reaktionär rörelse för att definiera den, inte heller med att man förklarar att den var auktoritär och ville avskaffa demokratin och de representativa institutionerna. Det finns många sådana rörelser som vid behov griper in i det kapitalistiska samhället (militärregimer, persondiktaturer, undantagsregimer etc.). Men fascismen hade ett annat drag, som skilde den från andra ”bonapartistiska”[1] regimer: den var en massrörelse.

De massor den satte i rörelse var småborgerligheten, hela den grupp av småföretagare, hant­verkare, bönder och intellektuella, som hade ruinerats genom den ekonomiska krisen. Deras invanda sätt att leva var slut, de drevs nedåt och förbannade vanmäktigt alla de som tycktes bära skulden för deras olycka, antingen det nu var fackföreningarna, de politiska partierna, parlamentarismen, storfinansen eller judarna. De attraherades av Hitlers demagogi och såg i honom den starke mannen som skulle klämma åt de andra klasserna, och återge dem deras förlorade värdighet.

Småborgarna

Småborgarna är en instabil klass som inte kan ha en självständig rörelse. De måste följa någon av samhällets huvudklasser. Genom fascismen tvingades de följa storkapitalet. Men det hade inte varit det enda alternativet. Arbetarklassen kunde ha varit en attraktionspol för små­borgarna – om den genom sitt revolutionära parti fört en fast politik.

Fascismen uppträder oftast i släptåget på en misslyckad revolution, när det revolutionära partiet visat sin oförmåga att lösa den politiska krisen och småborgarna vänder sig åt ett annat håll. Att den tyska fascismen inte bara uppträdde före revolutionen utan dessutom växte i styrka under hela krisens förlopp, visar på kommunistpartiets oförmåga att göra proletariatet till centrum i landets politiska liv.

Men när fascismen kommit till makten är den inte en småborgerlig rörelse. Då uppträder den som storkapitalets agent och lovar den att lösa den ekonomiska krisen. Den kan bara göra det på ett sätt: Genom att krossa varje spår av proletär organisering och införa olika former av tvångsarbete. Krisen vräks över på arbetarklassen och storkapitalet får nytt utrymme för ekonomiska investeringar. (Genom sin aggressiva utrikespolitik säkrar fascismen både rustningsindustrin och nya expansionsområden för imperialismen.)

Hela arbetarrörelsen hotades till sin existens. Detta var den viktigaste lärdomen av fascismens uppträdande. Man ville införa ett nytt förhållande mellan klasserna, där proletariatet skulle brytas ned i enskilda atomer och förlora sin ställning som en politisk klass. Denna förändring i förhållandet mellan klasserna är också en av de avgörande skillnaderna mellan den borgerliga demokratin och fascismen.

[1] Bonapartism: begrepp som utarbetades av Marx i hans studie över ”Louis Bonapartes 18 Brumaire”. Det betecknar en borgerlig undantagsregim, som upprättar en diktatur över hela samhället (även över den härskande klassen) i tillstånd av skärpt klasskamp.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Hitler, fascism, nazism, partidagarna, , Sverigedemokraterna, JimmieÅkesson

I pressen: DN1,

.

Aftonbladet i dag…

Visst är det bra att media belyser korruptionen hos moderaternas nye partisekreterare Sofia Arkelsten. Men efter WikiLeaks alla krigsdagsböcker på nätet är det mer än märkligt att inga strålkastare riktats också mot krigsministern Carl Bildt.

Tätt inpå alla sina sinnen känner irakierna redan  väl till innehållet i de 400 000 nya dokument som WikiLeaks lagt ut på nätet . På grund av kriget har de tvingats att begrava någon eller några av sina anhöriga. Nära och kära som ibland torterats innan de mördats. Hundratusentals andra har dött som en följd av kollapsen för det civila samhället. Miljoner irakier har flytt sitt land.  Bara i Sverige har mer än hundratusen irakier fått en fristad.

Men att WikiLeaks nu publicerat ockupationsmaktens krigsdagböcker är sensationellt. En historisk välgärning.  FN:s högste kommissionär för Mänskliga rättigheter, Navi Pillay, tvingas att kräva av USA:s och Iraks regeringar att de undersöker de krigsbrott som kan ha begåtts. Många röster höjs för att en internationell krigstribunal.

Men självklart blir det ingen sådan. ”Det går aldrig USA med på”, konstaterar lakoniskt Ove Bring, Försvarshögskolans professor i folkrätt.

.

Vad värre är att Västmakternas liberala press skjuter skarpt på budbäraren. Dess giftigaste drakar sprutar sin etter över WikiLeaks Julian Assange. Tidningar som New York Times och Dagens Nyheter konstaterar först att de krigsbrott som avslöjats är lika omfattande som avskyvärda. Sedan ger de en bild av Assange som en möjlig våldtäktsman och ett hot mot de krigförande ländernas nationella säkerhet.

Vore det inte mer klädsamt om den liberala pressen här i Sverige gav sig på vår utrikesminister Carl Bildt?

Fredrik Reinfeldt har stolt berättat att han vid sin regeringsbildning hade ett utökat frågeformulär där han ville att tilltänkta ministrar skulle berätta om allt som kunde finnas i deras garderober. Minsta lilla fläckiga trasa skulle visas upp. Som svartjobbande dagmammor eller ett bloss på en marijuanacigarett i ungdomen. När det gällde partisekreteraren Arkelsten glömde han däremot att fråga om bjudresor. Men uppenbart frågade statsministern inte heller Carl Bildt om hans politiska ansvar för USA:s illegala invasion av Irak 2003…

Det borde han ha gjort. För när det begav sig medverkade Bildt i den amerikanska lobbygruppen ”Committee for the Liberation of Iraq”, CLI, vars mål var att arbeta för den invasion som Bush sedan verkställde. CLI:s förste ordförande var Bruce P Jackson, som tidigare var chef för planeringen vid rustningsindustrin Lockheed Martin. I gruppens kärna ingick republikanska krigsivrare som Ronald Reagans förre utrikesminister George Schultz, Newt Gingrich och John McCain. ”Vi ville invadera Irak redan 1998. Det är ingen hemlighet att det var det vi arbetade för” var Bruce Jacksons kommentar när Expressen skrev om skandalen. Bildt själv skrev artiklar till nytta för krigsaktivisterna. Han satt också med i styrelsen för finansjätten Legg Mason, med en stor aktiestock i just Lockheed Martin, och tjänade personligen miljoner på optioner i det egna företaget. I Bildts styrelseuppdrag ingick dessutom att tillgodose ekonomiska intressen i fyra av världens fyra största klusterbombstillverkare. Ett av dem Alliant Techsystem tillverkar även radioaktiva vapen med utarmat uran. När Israels flyg bombade Libanon i augusti 2006 användes klusterbomber från dessa företag…

.

.

.

.

Att tilltänkta ministrar lejt svartjobbande dagmammor är ett oskick. Vi ska heller inte acceptera att de någon gång provat marijuana. Men bara byket plockas fram ur garderoben i tid. Då kan ministern bli förlåten om han eller hon erkänner synderna innan tillträdet till regeringskansliet. Våra ministrar ska vara snövita. Åtminstone nästan.

När det gäller Bildt är denna lilla ritual omöjlig. I hans många garderober finns inte bara en eller annan nerfläckad slips eller en skrynklig skjorta. De är helt enkelt, på ren svenska, så fullproppade med skit, att det stinker ända långt ut i farstun.

Det var därför Reinfeldt aldrig ställde några frågor till sin kompis Bildt. Skulle denne kommit ut ur garderoben, med famnen full av politiskt ansvar för fasorna i det krig som WikiLeaks dokument nu tydliggjort, då skulle han knappast ha blivit förlåten. En utrikesminister med politiskt ansvar för det smutsigaste kriget i vår tid? En utrikesminister som dessutom tjänat grova pengar på att tillhandahålla de vapen som dödat alla dessa människor? Vore det anständigt? Är det anständigt?

.

.

Självklart inte. Det är en skam. På samma sätt är det en skam att Mona Sahlin i dagarna sitter och gosar med just denne Carl Bildt och försöker att skriva ihop en gemensam proposition om ett förnyat mandat för den svenska insatsen i USA:s nu snart tio år långa krig i Afghanistan…

Ropen skallar om att Sofia Arkelsten ska avgå. Det går inte an för ett regeringsparti att drivmotorn i det inre partiarbetet tidigare accepterat lättsamma bjudresor från näringslivet och fått en rejäl dusör för ett styrelseuppdrag i ett börsbolag.

Men går det an med en utrikesminister som agerat som krigsaktivist och själv tjänat miljoner på en smutsig vapenhandel?

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sofia Arkelstan, Carl Bildt, Shell, Afghanistan

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,AB3,Expr1,GP1,GP2,GP3,AB4,AB5,Expr2,SVD5,

DN6,AB6,SVD6,AB6,AB7,SVD7,SVD8,,DN7,SVD9,DN8,Expr3,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,

.

.

Svenska Dagbladet och ÖB i gemensam politisk kampanj

.

I nästa vecka. Torsdagen den 4:e november ska riksdagen diskutera och besluta om framtiden för den svenska stridsinsatsen i Afghanistan. Olika slutdatum har diskuterats. Enligt vår konstitution har inte Försvarsmaktens Överbefälhavare med saken att göra. Han ska vänta på besked från försvarsminister Sven Tolgfors, följa order för att sedan göra höger eller vänster om. Samt kommendera rättning i leden.

Det är därför ett konstitutionellt övertramp när ÖB Sverker Göransson i Svenska Dagbladet tillåter sig att vara politisk megafon åt Carl Bildt och NATO:

”Som militär chef ser Sverker Göransson inga skäl att ändra den tidsplan som fastslogs vid den internationella Kabulkonferensen och innebär att afghanerna själva ska ta över ansvaret för säkerheten 2014. Den målsättningen står fast, men självklart finns det delmål på vägen. Men att sätta exakta tidsdatum för dessa vore kontraproduktivt, säger Göransson.”

Den diskussionen kan han givetvis ha med regeringen. Men han har definitivt inget utrymme för att som militär och i den ansvariga ställning som han har att tala om hur politikerna ska rösta nästa vecka.

Nej, Kungen ska stanna i slottet.  Där gör han minst skada. Möjligtvis kan han jaga älg. ÖB, han ska hålla sig till militärbarackerna. Möjligtvis kan han jaga den lede FI….

.

.

Svenska Dagbladets Jan Blomgren och Staffan Löwstedt har

rest till Afghanistan och berättar imponerat att de afghanska

soldaterna lyckades pricka rätt flera gånger med sina granatkastare…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Kabul, Kabulkonferensen, ÖB, Sverker Göransson

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,

Bloggare:

.

När Mona Sahlin nu försöker sy ihop en överenskommelse, med Carl Bildt, om hur de i riksdagen ska kunna ge ett fortsatt mandat för vårt krig i Afghanistan, borde hon dra sig till minnes hur historiens gång var när det gällde kriget i Vietnam. Redan som trettonårig engagerade hon sig i Nacka FNL-grupp och hon vigde sedan en del av sina unga politiska liv åt att protestera mot USA:s sanslösa krig i Sydost-Asien. Några reflexer av gammal internationell solidaritet finns det säkert kvar därinne i huvudet. Men en påminnelse kan vara på plats för alla de yngre människor som inte var med:

Skotten i Dallas 1963, när president Jonh F Kennedy sköts ihjäl i sin paradbil, sammanföll med en upptrappning av USA:s krig i Vietnam. Ett krig man villigt tagit över efter vietnamesernas militära triumf, när dessa 1954 förintade den franska, ”ointagliga”, garnisionen i Dien Bien Puh.

.

För att undkomma fransmännens bombflyg arbetade

20 000 vietnamesiska bönder, arbetare och soldater

med att sköta alla transporter genom djungeln.

Såväl artilleri som mat. Ombyggda cyklar klarade laster på 200 kilo.

.

Kennedys skyddsling, katoliken / i det buddistiska Vietnam / och den brutale diktatorn Ngô Dình Diêm, hade, ödesmättat nog, mördats vid samma tidpunkt som Förenta staternas president, och vicepresidenten Johnson som ryckte in och tidigare kallat denne brutale diktator för Sydost-Asiens ”Winston Churchill”, fick finna sig i att med gott mod, under ett knappt år, stödja de sex sydvietnamesiska presidenter som hans köpta lokala militär av- och tillsatte i en virvlande intern maktkamp.

I sin valrörelse för omval 1964 lovade Johnson att avveckla USA:s militära engagemang i Syd-Ostasien. Säkerhetsansvaret skulle i stället lämnas över till vietnameserna. Men väl omvald ökade han i stället successivt insatserna. Vi fick se ”surge” efter ”surge”. ”Svallvåg” efter ”svallvåg” som det heter med dagens nyspråk. Truppförstärkningar sa man förr. 1964 fanns det 18 000 amerikanska soldater i Vietnam. 1969 räknades insatsen till smått otroliga 500 000 man, varav de flesta var stridande. Kriget blev en humanitär katastrof för Vietnam. Två till tre miljoner människor dödades. För USA:s vidkommande slutade det hela med en militär katastrof. I ett förnedrande nederlag. 50 000 amerikaner dödades, 300 000 sårades och 1975, två år efter Jonsons död,  kunde vi i TV se hur de sista soldaterna i panik flydde tillsammans med ambassadpersonal och vietnamesiska kollaboratörer i helikoptrar ut till sina hemvändande hangarfartyg…

.

.

I en uppgörelse mellan Reinfeldt/Bildt och Sahlin, mellan regeringen och socialdemokratin, kommer man säkert göra samma piruett som en gång Lyndon Johnsson. Mona Sahlin säger att hon ”har fått besked av Reinfeldt om ett möjligt slutdatum i Afghanistan” och att detta gör ”att det finns utgångspunkter för en bred uppgörelse vilket är viktigt både för truppen i Afghanistan och för Sveriges säkerhetspolitiska anseende”. Hennes slutkläm om detta med vårt ”säkerhetspolitiska anseende” ska förstås som att vi ska kunna visa på fortsatt lojalitet med USA.

Svenska soldater är inte i Afghanistan för att skydda kvinnor eller för att verka för demokrati, även om de som skickas ut själva tror så, hävdade Gunnar Åselius, professor vid Försvarshögskolan, i PI:s God morgon världen” i söndags. Det verkliga syftet för Sverige är att signalera vår tillhörighet med Väst och att öka ”svenskt inflytande i världen … men det är svårt för politiker att tala öppet om”.

Det är två slutdatum som parterna kommer att haka upp sig på. Dels en möjlig början 1 juli  nästa år, som är den tidpunkt då USA hoppas att ”svallvågen” ska kunna börja dra sig tillbaka. Dels  den tidpunkt som finns med vid den omtalade Kabulkonferensen, vilken slöt upp bakom Afghanistans fuskvalde president Hamid Karzai och biföll hans förhoppning om att själv kunna ta över hela säkerhetsansvaret innan slutet av år 2014.

Under den valrörelse vi hade ljög såväl Miljöpartiet som Vänsterpartiet om denna konferens. Man bytte medvetet ut innehållet i den samstämmighet som fanns där i Kabul, om den förhoppning som fanns om att afghanerna själva skulle kunna ta över själva säkerhetsansvaret, mot ett falskt påstående om att beslutet skulle ha gällt att ta hem alla utländska trupper vid samma tidpunkt. På så sätt kunde man låtsas som att överenskommelsen med socialdemokratin inte var ett alltför stort avsteg från de egna förslagen. I de rödgrönas uppgörelse undveks frågan och där underströks dessutom att avvecklingstakten skulle bedömas i förhållande till ”läget på marken”. I de rödgrönas överenskommelse om Afghanistan släpptes aldrig lojaliteten med ISAF/NATO och USA och dess försök till ett proamerikanskt statsbygge i landet.

Ingen ansvarig vare sig för ISAF eller NATO, vare sig för Vita huset eller Pentagon, har heller i något sammanhang påstått att alla utländska trupper ska dras tillbaka 2014. I stället har de alla understrukit, i all tänkbar media, att motsatsen gäller så länge som den afghanska militären och polisen inte klarar av det fulla ansvaret på egen hand.

Gör man sig besväret att lyssna till Australiens nyvalde premiärminister, socialdemokraten Julia Gillard, är detta lika tydligt. I sitt parlament den 19 oktober slog hon först fast att Karzai förväntades ta över ansvaret i slutet av 2014. Sedan hette det att:

”Jag ska vara tydlig /…/ Det Internationella samfundet kommer att fortsätta med att vara engagerat i Afghanistan efter 2014 och Australien kommer att fortsätta med att vara engagerat. Det kommer fortfarande att vara en roll med utbildning/träning och andra defensiva uppgifter…”

För den som inte är van att tolka det nyspråk som används är det denna roll med ”utbildning/träning och andra defensiva uppgifter” som de svenska soldaterna sysslar med i dag. De strider helt enkelt tillsammans med marionettarmén. Med den självpåtagna rätten att döda dess motståndare…

Det är dessa lösa skott eller lösa tidsramar som Reinfeldt/Sahlin kommer att hänvisa till när det gäller ett politiskt säljbart ”slutdatum”. Allt för att i riksdagen få klartecken för ett fortsatt svenskt krig under NATO:s fanor.

Hur Miljöpartiet och Vänsterpartiet, som maskat sig själva på kroken, hur de ska göra. Ja, se det får bli en annan historia…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, De rödgröna, Kabul, NAT/ISAF
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,Expr1,GP1,SDS1SVD3,DN4,GP2,Expr2,

Bloggare: Jinge,,RödaMalmö,JonasSjöstedt,

.

.

De två mest vägande skälen till att svenska soldater ska döda och dödas i USA:s krig i Afghanistan sägs ofta vara att vi dels ska bekämpa terrorism, dels hjälpa landets undertryckta kvinnor.

Varför USA och vi inte krigar också i Saudiarabien och Pakistan har inte förklarats av vare sig moderater eller socialdemokrater. Enligt CIA finns det i dag bara ett femtiotal Al Quaida-anhängare i Afghanistan. De har sedan länge flyttat till Pakistan. Vi vet också att så gott som alla som genomförde attackerna i USA den 11 september var saudiska medborgare. I stora delar av Pakistan och Saudiarabien behandlas kvinnor dessutom efter samma måttstock som i Afghanistan.

I stället bestyckar våra fältkamrater från USA bägge dessa länder med allt tyngre vapenarsenaler. Vita huset har accepterat Islamabads kärnvapen och nu genomförs den största vapenförsäljningen i landets historia med den medeltida regimen i Riyadh.

Krigs- och fredspristagaren Barak Obama blir ledande vapenmånglare. I en första omgång får diktatorn Abdullah bin Abdul Azis tillgång till flyg för ett värde av 60 miljarder dollar. I en andra omgång handlar det om att hans flotta ska rustas upp för 40 miljarder dollar.

Saudiarabien får köpa 84 stridsflygplan, Boeing F-15. Dessutom uppgraderas landets äldre enheter. I köpet ingår dessutom 70 attackhelikoptrar, Apache, samt 36 stycken Little Birds, lätta helikoptrar som används vid specialuppdrag.

Affären sägs syfta till att i regionen skapa en militär motvikt i förhållande till Iran. Ett påstående som i sak är ren nonsens. I förhållande till Riyadh är Teheran en militär dvärg. I förhållande till sin befolkningen spenderar Saudiarabien mest pengar i världen när det gäller militär upprustning. När det gäller flyg tilldelar militära forskningsinstitut saudierna redan i dag hela 453 poäng. I samma liga får iranierna bara 84 futtiga poäng. Analytiker menar att det iranska flygvapnet snarast hör hemma på ett militärt museum…

Dessutom har USA, genom sina baser och hangarfartyg, där det kryllar av kärnvapen, redan total militär hegemoni i regionen.

.

.

Talesmän från Vita huset har konstaterat att Israel accepterar upprustningen vilket gav den brittiska tidningen The Guardian ett tillfälle att ge ett prov på syrlig brittisk ironi när den är som bäst:

Israel ser Saudiarabien som ett användbart slagträ mot Iran. Men samtidigt finns en rädsla i Tel Aviv att en lymmel till saudisk pilot skulle försöka sig på ett självmordsuppdrag mot Israel… Det löser man naturligtvis med att Israel får ännu bättre plan. Affären är redan på gång.

När det gäller rekordförsäljningen till Riyadh är sakskälet uppenbart. Obama vill blidka hemmaopinionen med jobb till krigsindustrin. Bättre än så är inte moralen för fjolårets fredpristagare.

När det gäller Sveriges affärer är Saab Bofors Dynamics på gång att sälja pansvarvärnsrobotor till de Saudiarabien. Uppskattningsvis till ett värde av ett par hundra miljoner kronor.

Bättre än så är inte moralen för Reinfeldt och hans blå kabinett…

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Saudiarabien, Riyadh, Afghanistan,

I pressen: DN1,SVD1,SVD2,Expr1,SVD3,DN2,Expr2,GP1,SVD4,SVD5,