”Blod ska rinna”

.

”Blod måste rinna” förkunnade igår Greklands premiärminister Giorgos Papandreou.

.

Det är låginkomsttagarna, barnfamiljerna, pensionärerna och alla arbetslösa han vill åderlåta med den tredje omgång av skattehöjningar och nerskärningar som klubbades i går. Det är inte de stenrika grekiska redarna som får släppa till av sitt blod. Inte heller investmentbanken Goldman Sachs som med hjälp av fiffiga lån hjälpte Grekland att dölja sina budgetunderskott och få klart med entrébiljetten till EU. Inte heller de valutajägare som spekulerar i fallet för euron.

.

Mest drabbas pensionärerna…

.

Bakgrunden är stenhårda krav från EU. Tysklands och Frankrikes regeringar vill ha en stabil euro och är inte, som Anders Borg, intresserade av att IMF, med amerikansk dominans, går in och styr och ställer med den ekonomiska politiken i ett av unionens medlemsländer. Både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy är beredda till handräckning – med långfristiga lån under den haussade marknadsräntan. Men inte villkorslöst. Bara om blodet rinner. Bara om Papandreou öppnar ådrorna på sitt eget folk.

.

Det ”broderskap” som hyllas i Beethovens underbara nionde symfoni och som EU annekterat som sin signaturmelodi gäller bara den sammanhållning som är till gagn för de rika i Europa. EU är bankernas, storföretagens och militarismens inglasade högborg.

.

.

De kort som nu spelas ut är tummade och märkta av nattstånden nationalism. Grekiska ministrar pratar yvigt om den grekiska motståndsrörelsen under Andra världskriget och säger att frågan om Tysklands skadeståndskrav ännu inte är löst. Den socialdemokratiska och stalinistiska fackbyråkratin sår samma draksådd.

.

Fackföreningarnas ledningar har gett och ger Papandreou och hans PASOK sitt fulla stöd och skyller åtstramningen på Tysklands och EU:s ultimatum. När det gäller de konkreta åtgärderna går man bara så långt som att man vill ha en ”mer rättvis profil”. Den enorma kampvilja som finns bland Greklands utsatta människor tyglas och tämjs i demonstrationer där ”ångan” släpps ut lite i taget.

.

.

Här bränns EU-flaggan av uppretade demonstranter

.

.

Den i grunden så avgörande frågan om arbetarklassens nödvändiga uppbrott bort från PASOK och kampen för ett nytt verkligt arbetarparti och en socialistisk regering med ett Rött Europa som sin ledstjärna, den frågan ska hållas så långt bort från dagordningen som möjligt. Frågan om ett fackligt och politiskt broderskap/systerskap över unionens nationsgränser suddas ut.

.

Som stat är EU ett ofullgånget foster. En hybrid. De fackliga organisationernas ledningar lever fortfarande som nationella byråkratier. De lär också ut som de lever. Hos gemene man och gemene kvinna är tanken på en gemensam motståndare långt borta. Länderna i Europa ses som vore de deltagare i schlagerfestivalen eller i en idrottstävling. ”Grekerna” har fifflat med sin budget och levt över sina tillgångar och då måste också ”grekerna” finna sig i att dra ner. Den strejkvåg som rullat runt EU:s kärnländer samordnas inte. Ingen gemensam politisk dagordning diskuteras.

.

Här är LO:s Wanja Lundby-Wedin en huvudfigur. Eller skulle vara det. Hon är ordförande i det på pappret så mäktiga Europafacket. Med 82 medlemsorganisationer från 36 länder representerar Lundby-Wedin 60 miljoner löntagare. I Bryssel har hon ett sekretariat, eller det som borde vara en kampstab, med 40 heltidsanställda medarbetare. Utöver Wanja har LO ytterligare två ledamöter i styrelsen. Landsorganisationen har dessutom två representanter i EU:s viktiga ekonomiska och sociala kommitté. Men inte nog med detta. Svensk fackföreningsrörelse är dessutom representerat i ett tjugotal rådgivande och partssammansatta kommittéer inom EU:s ramar.

.

Vad gör Wanja för de offentliganställda i Grekland? Nästa gång är det vår tur…

.

Den fråga som då ska besvaras är vad alla dessa människor gör. För alla sina goda löner och feta arvoden. Vad gör Wanja och hennes Europafack nu när det är ett skarpt läge? I Lettland, i Grekland, i Italien, i Portugal, i Spanien, i Storbritannien. Överallt är det strejker och protestdemonstrationer mot de svångremmar som dras åt allt hårdare.

.

Svaret är lika enkelt som nedslående. De gör ingenting. Inte ett skvatt i detta som borde vara den europeiska fackföreningsrörelsens huvudfråga. Olle Ludvigsson, portalfigur från Metall och Volvo, som valdes in i EU-parlamentet för snart ett år sedan som ”löntagarnas representant”, han gör heller ingenting för att samordna kampen. Under fjolårets valrörelse var det glitter och twitter varenda dag. I gårdagens Rapport poppade han tillfälligt upp och menade att EU-kommissionen måste bli mer konkret med sina drömmar om ett bättre Europa. En insikt som alla delar. Frågan är bara hur?

.

Ett av skälen till denna nästan outhärdliga passivitet är att det oftast är socialdemokratiska regeringar, som i arbetsfördelningen med de mer öppet borgerliga partierna, tar på sig rollerna som ”mer rättvisa” förvaltare av det krisade kapitalistiska systemet.

.

.

”Frågan om nya antikapitalistiska eller öppna,  breda socialistiska partier i Europa är brännhet”

.

Under en totalstrejk vid Greklands hamnar slog hamnarbetarnas ordförande i Pereus nyligen fast att det som gällde var att:

.

”Vi ska ta pengarna från dom som skapat krisen”

.

För att detta ska bli möjligt innebär detta också att den fråga som väcktes i fjolårets val till Europaparlamentet, I Sverige genom Arbetarinitiativet, om nödvändigheten av nya och internationellt samordnade antikapitalistiska, eller breda och öppna socialistiska partier, blir mer brännhet än någonsin.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Portugal, Aten, Lissabon, EU, euron, IMF, EU-kommissionen, Europafacket

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,GP1,GP2,DN2,

Vems livspussel ska läggas?

.

I går kväll tappade Reinfeldt all sans och balans när han i TV:s Rapport deklarerade att den rödgröna oppositionen vill  ”förbjuda” städjobb…

.

Tänk om Mona Sahlin gått ut och påstått att regeringen vill förbjuda industrijobb. Med det enda argumentet att man inte vill ta bort arbetsgivaravgifter inom detta område.

.

Reinfeldt blev hårt pressad när det avslöjades att hans ministrar

lejt ut sin städning för svarta löner

.

Sanningen är naturligtvis att Reinfeldt vill underlätta en eventuellt ny regeringsbildning efter valet i höst. Han har starka och obehagliga minnen av det här med svarta städjobb. Han vet att många i överklassen – och då i synnerhet många moderater – inte vill torka upp sin egen skit. Vem minns inte Maria Borelius som bara fick vara hans handelsminister i tio stormiga dagar? Hon blev snabbt spolad efter avslöjanden om att hon anlitat svart städhjälp och skrivit över äganderätten till sin sommarvilla i Falsterbo till ett skumraskföretag i Jersey. Tillsammans med sin make  ( som står skriven för villan i Cannes ) tjänade hon 16.7 miljoner kronor om året men ansåg sig ändå ”inte ha råd” att klara sin städning utan bidrag. Vi minns dessutom Reinfeldts kulturminister Cecilia Stegö Chilò. Hon blev också sparkad efter bara några dagar eftersom inte heller hon hade orkat att hålla rent omkring sig utan köpt städjobb för svarta pengar.  Även Anders Borg höll på falla bort från regeringen när han medgav att han under några år på nittiotalet skattefifflat med de städjobb han lagt ut på andra…

.

Med den här ”sommarstugan” i Falsterbo, ägd av en skum firma på Jersey,

en tiomiljonersvilla i Djursholm och en lyxlägenhet i Cannes,

hade Maria Borelius inte råd att klara den där pusselbiten med städning…

.

Det här med ”avdrag för hushållsnära tjänster” sägs handla om människors ”livspussel”. Men i själva verket handlar det om att våra skattepengar ska användas för att avkriminalisera moderaterna ute i Danderyd , Täby och på Lidingö.

.

Svårare än så är det inte att greppa den här frågan.   Självklart ska inte våra skattepengar bli till bitar i överklassens livspussel. De  behövs så väl till städjobben i hemtjänsten och i äldrevården!

.

Läs även andra bloggares åsikter om RUT, RUT-avdrag, ROT-avdrag, svarta städjobb, Maria Borelius, Fredrik Reinfeldt

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,GP1,AB5,AB6,AB7,SVD4,AB6,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

Brandrök över Europa

.

.

.

”Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land och håller Europa i ett förlamande grepp.

.

Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.

.

Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.

.

Året är 2021 och brandröken hänger tung över Europas huvudstäder. Överdriven dystopi? Visst. Men inte bara domedagsprofeter utan även högst sansade ekonomer börjar nu varna för en mörk framtid om inget görs.”

.

Andreas Cervanka i Svenska Dagbladet

.

.

.

Svenska Dagbladets Andreas Cervanka tycker om djupa spadtag. Läsarna ska ha sitt.  Här gräver han kapitalismens grav i ett nästan bibliskt Armageddon. Han pekar på allt djupare hål i statskassorna. Inte bara på de stora underskotten i de olika ländernas löpande budgetar utan också på de gigantiska strukturella svarta hål som finns när det gäller framtida åtaganden om pensioner och sjukvård..

.

Eftersom offentliga inkomster och utgifter i en kapitalistisk ekonomi fungerar på samma sätt som för vilket företag eller vilken butik som helst kommer domedagen allt närmare. Produktivitet och vad man producerar har ingen betydelse.  De regeringar som nu bannar Grekland har på ”hemmaplan hela trädgårdar med nedgrävda finanspolitiska lik”. Polen, en av värstingarna i klassen, har exempelvis ofinansierade framtida åtaganden, när det gäller pensioner och sjukvård, som motsvarar BNP för hela 15 år. Grekland nästan nio år.  Frankrike fem. USA lika många. Sverige drygt fyra år. I logik med detta ropar Cervanka efter helt nya politiska grepp när han sedan går vidare i sin artikel:

.

”Ekonomer har i årtionden påpekat att västvärldens länder kör mot ett stup. Men det har legat så långt bort i tiden att ingen velat låtsas om problemet, än mindre ta tag i det. Men finanskrisen har gjort att avståndet krympt. Framtiden är snart här. Och det har finansmarknaderna fattat. Så vad kan politikerna göra?”.

Det finns tre scenarier, menar han.  Det enklaste är att låta centralbankerna trycka mer pengar. Men det leder till superinflation vilket utarmar köpkraften. Det andra scenariot är att sitta med armarna i kors och blunda. Men med ett allt större skuldberg klättrar också räntorna i höjden och situationen blir till sist ohållbar. Den tredje möjligheten och den ”enligt de flesta ekonomer” bästa utvägen är rejäla skattehöjningar kombinerat med minskade utgifter och bantade förmåner.

.

.

Men, frågar sig till sist Cervanka, ”vilken EU-politiker harklar sig och slänger upp den lilla handgranaten vid nästa toppmöte?”. ”Det handlar om en sanering så tuff att Göran Perssons hårda 90-talbudgetar framstår som sockervadd”.

.

Nära nog samtidigt med att jag levde mig med i Cervankas dramaturgi läste jag ett referat från ett anförande och en diskussion med finansminister Anders Borg vid Handelshögskolan i Göteborg. Som brukligt är i akademiska högborgar var tonen där uppsluppen, frikostig och inte så snipig som den blir i mer officiella politiska sammanhang. Borg hade inte med sig någon handgranat till mötet. Men däremot några rejäla smällare. Han trodde inte på några nya stora skattesänkningar framöver. I stället menade han att ”höjda skatter är avgörande för att behålla en stabil ekonomi i framtiden”. Nu väntar ”en miljöskatt på koldixoid ( höjt bensinpris och dyrare elräkning ), höjda skatter för alkohol och tobak, samtidigt som det inte blir fråga om någon sänkning av fastighetsskatten”.

.

Johan Lönnroth fick en klapp på axeln…

.

Alla tvinnskruvar ska dras åt. En i taget. Först A-kassan och våra sociala försäkringssystem. Sedan höjda skatter och avgifter. Det är en moderat medelväg bra långt från den gamla partiledaren Bo Lundgrens ”Den enda vägen”. Där målet för färden alltid var just ”Sänkt skattetryck”. Anders Borg markerade än en gång att det egna partiet makat sig in mot mitten.

.

I den andan tillät han sig också att vara generös och öste beröm över Göran Perssons hårda sanering av statens finanser. Ja, han reste faktiskt ett helt monument över denne senare så gisslade ”hövding” för arbetarrörelsen. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet tilldelades i rättvisans namn varsin statyett. Borgs välvilliga ord kom som ett svar på en fråga från Vänsterpartiets förre talesman i ekonomiska frågor Johan Lönnroth. Denne ville veta om det inte i ljuset av det Borg nu ser framför sig, var en god sak att redan på nittiotalet ta tag i statens utgifter. Lönnroth vädjade helt enkelt om en retroaktiv klapp på axeln för att han, Lars Bäckström (nu välmående landshövding), Schyman och Ohly då villigt ställde partiets röster till förfogande för regeringsunderlaget och dess nerskärningspolitik. Han fick också en värmande klapp:

.

”Det är klart att Göran Perssons historiska insats är monumentalt betydelsefull för Sverige. Vi kan ha haft olika synpunkter på hur man borde sanerat vår ekonomi. Men den sanering de / (s) + (v/mp) / gjorde är oerhört viktig för att vi har en god ordning i vår ekonomi.”.

.

Kapitalismens pendel går av och an. Det ena regeringsalternativet avlöser det andra. Men klockan eller systemet står stadigt och fortsätter att gå som förut. Trots att dess tid borde vara ute…

.

Jag tillhör inte dem som tror på en lagbunden historia. Jag tror vare sig på planetens eller kapitalismens omedelbara undergång. Gång på gång har det visat sig att marknadssystemet, att kapitalismen likt en fågel Fenix kan resa sig ur askan. Men med de lösningar som nu sätts upp på den politiska dagordningen i Europa – med både ”sockervadd” från nittiotalet till hårda piskslag i Cervankas sociala inferno, finns det alla goda skäl i världen för att en gång för alla göra slut på ett system som förstör både vår jord och oss människor.

.

Den stora tragiken är då den traditionella arbetarrörelsens politiska urartning och dess enorma fattigdom när det gäller alternativ. Beskäftiga, halvliberala ekonomer som Johan Lönnroth och Lars Bäckström satt en gång i lag med finansminister Nuder, räknade nödvändiga skattebaser och summerade tillsammans alla nödvändiga nerskärningar ute på skolor och i sjukhus. Lars Ohly satt som partisekreterare och motade den interna kritiken. Vi fick det Gustav Fridolin kallat ”nittiotalets förlorade ungdomsgeneration”.

.

Runt om i det Europa där det nu luktar brandrök är det i land efter land i första hand socialdemokratin som får rollen att skära hårt i den offentliga välfärden. I Grekland är det socialdemokraten Andreas Papandreou som  tar ansvaret för marknadssystemet. I Spanien är det socialdemokraten José Zapatero. Oftast med stöd av gamla vänsterpartier. Fackföreningarna tröttas ut med protestdemonstrationer som ledningarna håller kemiskt fria från socialistiska program.

.

Inte heller i Sverige vecklar den rödgröna alliansen ut några röda fanor. Varje försök att ens snegla åt ett perspektiv om de arbetande människornas Europa, ett Rött Europa, hålls undan. Symboliskt nog är Wanja Lundby-Wedin ordförande för ”det mäktiga Europa-facket”. Vem skulle ens komma på tanken att fråga henne hur hon ser på Europas framtid? Nej, EU ska vara kvar liksom militarismen och NATO. Banker och finanscentra lämnas i fred. Avindustrialiseringen av Väst-Europa ska fortsätta.  Fossila bränslen ska fasas ur med främst kärnkraft. Jordbruk och djurhållning ska bli mer och mer konkurrensutsatta och därmed mer profitstyrda. Sociala välfärdssystem begränsas. Inte minst pensionerna…

.

.

På våra biografer har man i morgon premiär för Tim Burtons nya version av Alice i Underlandet. Den lär bli sevärd och borde ses inte minst av de rödgrönas företrädare. Varför inte Sahlin,Wetterstrand, Eriksson och Ohly på samma parkettrad? Under föreställningen kan de då samfällt fundera över ett mycket tänkvärt uttalande från Lewis Carroll som på 1800-talet skrev den ursprungliga sagan om Alice:

.

”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sveriges BNP, Stora budgetunderskott, ANders Borg, Johan Lönnroth, de rödgröna, Ett Rött Europa

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,RödaLund,

.

Obama bombar inte Afghanistan

av demokratisk omtanke

.

Jan Guillou är en skarpsint och oftast alldeles utmärkt moralist.

.

Synd bara att han inte är marxist.

.

Synd att han inte är marxist…

.

I sin söndagskrönika för Aftonbladet argumenterar han på ett bra sätt för varför det för honom är viktigare att kritisera USA:s utrikespolitik än talibaner, den fundamentalistiska regimen i Iran eller den galna diktaturen i Nordkorea. Varför lägga ner begränsad tid på att kritisera något där i stort sett alla som läser svenska är överens? Bättre att lägga ner sin tid på en viktig fråga där det finns skilda uppfattningar, menar han. Det är bara att hålla med. Självklart är det så.

.

Det går bra utan att dela hans underliggande analys:

.

”Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt.”

.

Guillous grunduppfattning är att USA – och vi svenskar – ingår i ”världens demokratiska gemenskap”. Därför blir det en plikt ”en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater”. Men med det sättet att beskriva världen arbetar vi med idealistiska begrepp när det gäller att beskriva verkligheten och historiens förlopp. Vi förleds att tänka i banor som att det är idéer, moral och allehanda dygder som är drivkrafterna bakom förändringar. Den värsta avarten av denna historieskola i dag är Herman Lindqvist som blivit hovkrönikör på ålderns höst och än en gång försöker få oss att tro att ”Sverjes historia är dess konungars”. När man läser dagens Guillou kan man förledas till att tro att det är svåra misstag som ligger bakom USA:s försök att bomba talibanerna till demokrati. Administrationen i Vita huset vill egentligen fred och demokrati, men har valt fel sätt. På samma sätt med ockupationen av Irak. Det var goda syften. Men det mesta gick snett.

.

Nu arbetar inte President Barak Obama och Hillary Clinton för att utöka ”den demokratiska värdegemenskapen i världen”.  Vita Huset i Washington arbetar åt Wall Street och vapenindustrin. Krigen i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan handlar om olja, naturgas och militärkontroll. Inte om demokrati. Det är därför man bombar innan psalmerna ska sjungas. Visst finns det mycket värdefulla demokratiska rättigheter både i Sverige och USA. Men de finns oftast trots den ”förtryckande nationen” i våra länder: borgerligheten eller borgarklassen. Det är rättigheter ”som den förtryckta nationen” erövrat. Dessutom rättigheter som ständigt hotas.

.

Jag vill inte vara småknusslig när det gäller Jan Guillou. Han har ett charmant handlag i det skrivna och han är oftast rätt ute. Men jag måste varna för bakomliggande analys. Med den kan han i ett verkligt skarpt läge komma att trampa helt galet. Det är synd att han inte är marxist.

.

.Omslag till Kommunistiska Manifestets originalutgåva 1848

.

Som en jämförelse två längre, fortfarande mycket läsvärda bitar från ”Det Kommunistiska Manifestet” , 1848, av Friedrich Engels och Karl Marx:

.

.

”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.

Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.

.

I historiens tidigare epoker finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av samhället i olika stånd, en mångfaldig gradering av de sociala ställningarna. I det gamla Rom har vi patricier, riddare, plebejer, slavar; under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller, livegna och dessutom inom nästan alla dessa klasser återigen särskilda graderingar.

Det ur det feodala samhällets undergång utgångna moderna borgerliga samhället har icke upphävt klassmotsatserna. Det har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.

.

Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, bourgeoisi och proletariat”

.

”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.

.

Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda.”

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, talibaner, Jan Guillo, Carl Bildt, Barak Obama, USA, demokrati

.
I pressen: AB1,AB2,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

.

Jobbade som dubbelspion

.

I dag avslöjar danske Herbert Pundik, under många år chefredaktör för den ansedda och stora dagstidningen Politiken, att han som journalist under två decennier också arbetade som spion åt Israel. Han jobbade som agent åt Mossad samtidigt som han i egenskapen av journalist bevakade Mellanöstern för inte bara Politiken utan också tidningen Information och Danmarks radio. Hans rapporter gick också direkt till det Danska försvarets underrättelsetjänst, EF. Pundik var dubbelspion.

.

I 37 år har Herbert Pundik haft sitt hem i Tel Aviv.

I Danmark har han bott på Hotel Kong Frederik.

Han är nu seniorreporter för Politiken och kallas fär ”världsmedborgare”

.

Samtidigt berättar Jonathan Cook om att New York Times chef för sin stora nyhetsbyrå i Jerusalem, Ethan Bronner, ska kontrollera nyhetsflödet samtidigt som hans son strider för den israeliska armén. Bronners föregångare lyckades med konstycket att själv delta som stridande i samma armé när den slog ner den Andra intifadan – samtidigt som han skrev för sin tidning. Så gott som all media i USA som rapporterar direkt från Mellanöstern anställer judar, väl integrerade i den judiska delen av det israeliska samhället. Ofta i likhet med Herbert Pundik med dubbelt medborgarskap. De talar hebreiska men inte arabiska och har ingen vardaglig kontakt överhuvudtaget med den palestinska befolkningen.

.

Inte konstigt att nyheter och reportage ser ut som de gör i en stor del av media.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, polityik, Israel, Palestina, dubbelspionen Pundik, Mossad, EF, Israelisk spion

Läs även andra bloggares åsikter om politik

I Pressen: Politiken1,Politiken2,DN1,

Bloggare: Jinge,

.

.

”Allt är bara på låssas”

.

Efter morgonrundan med hunden, i dag med broddar på skorna eftersom snön börjat smälta och vägarna blivit till blanka skridskobanor, tinade också jag upp med en kopp gott svart kaffe framför SVT:s Frukost-TV och tänkte mig en trivsam förmiddag.

.

Men så dök Maud Olofsson upp i rutan. Beskäftig som vanligt och den sista skvätten kaffe fastnade i halsen. Ilskan rann till och med ens var jag klarvaken.

.

Skälet till att hon dyker upp är egentligen de ständigt svaga opinionssiffrorna. Faller regeringen är det också troligt att inte heller hon klarar sin balansgång utan faller omkull som partiledare. Till och med Fredrik Reinfeldt raljerade i förmiddags om centerns alla cykelturer  och menade på en pressträff  ”att det är lite oklart var de befinner sig i dag”.Det valfläsk som skars upp i morse och serverades som en stor nyhet är att vi ska kunna ”tjäna pengar” genom att själva  sänka våra elkostnader. Men egentligen är det hon säger bara ”på låssas”.

.

.

Maud Olofsson är än en gång ute och cyklar.

Men har svårt med balansen…

.

För många är elpriset i dag en tyngre börda än räntan på lån till lägenheten eller huset och i ett försök att avvärja kritiken mot de skenande priserna hette det nu uppmuntrande att vi skulle kunna ”tjäna” upp till 6 000 kronor om året. Bara regeringen får som man vill och får igenom sin idé om en timavläsning av mätarna.

.

Men för det första kan man aldrig ”tjäna” något på att slippa en del av ett högre pris.  Vad som sker är att man klarar sig från en del av en ny kostnad. För det andra är det  inte fel att vi inte ska slösa med el. Men en sådan hushållning ska naturligtvis ske inom ramen för befintliga priser. Utspelet i dag är bara ett sätt att försöka mildra kritiken mot elbolagens vidrigt stora vinster samt hennes eget misslyckande med Vattenfalls energipolitik.

.

Vi kanske kan värma kaffekokaren sent på kvällen och köra torktumlaren på natten, heter det i Ekots rapportering om Olofssons utspel. Vi måste anpassa vår förbrukning till de tider när det finns ett överskott på el.

.

Men hemma hos oss har torktumlaren redan åkt till tippen. Den var till hjälp när vi hade fyra barn hemma men är nu överflödig. Dessutom ”äter den kläder”. Morgonkaffet vill jag definitivt inte ha till kvällen. Då vill jag däremot tända en del lampor för att kunna läsa och se var jag sätter fötterna. Trots att priset på el gör att Olofsson helst ser att jag läser bara i dagsljus. Kvällens TV ska ses  i repriser på natten eller på nätet, när elpriset gått ner…

.

Den stora delen av vår elförbrukning handlar nu inte om kaffekokare eller läslampor utan om värme och varmvatten. Den förbrukningen måste ner genom en förändring av vår energiproduktion samt en ombyggnad av inte minst miljonprogrammets alla dåligt isolerade bostäder. Det löser man inte med timläsare.

.

Eller menar Maud Olofsson att vi ska duscha när vi inte är smutsiga och värma våra bostäder när det är varmt? Ska vi slå av värmen hemma när det går ner under minus 20 utomhus? Ska vi åka spark på sommaren och cykla på vintervägarna?

.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, elpris, elpriser, Maud Olofsson, Vattenfall, mildväder, halka på vägarna, Synovate, de rödgröna ökar,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,DN3,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,AlliansfrittSverige,Svensson,RödaGöinge,EttHjärtaRött,

.

”Jag var med”

.

Det är tre dagar sedan SMHI kunde notera att Göteborg  tangerat sitt historiska rekord när det gäller snömätning. När detta skrivs vräker snön ner över Göteborg som därmed slår sitt rekord.  Det faller tätt och lika ymnigt som under de klassiska rundorna i gårdagens underbara skidstafett.

.

Foto Karoline Kullberg från GP:s fina läsarbilder

.

Nu kan man säga att:

.

”Jag var med vintern 2010. Den 25 februari hade vi mer snö än vad som någonsin uppmätts. Dan innan tog Sverige OS-guld i skidstafetten”…

.

Riktigt kul. Fast nu blir det lite blidväder med meja under helgen. Men sen kommer frosten tillbaka. Fast jag har hört rykten om att en och annan tussilago har börjat att sträcka på sina späda små ljugröna lemmar därnere, djupt under snödrivorna…

.

Foto: Elin Larsson från GP:s läsarbilder

.
Läs även andra bloggares åsikter om Historiskt rekord i Göteborg, snörekord, klimatet, miljön.ryssvinter, vargavinter

I pressen: GP1,GP2,GP3,GP4,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,SVD4,DN2,GP5,

Bloggare: Jinge,

.,

.

”De spänner om bågen”

.

.

Solidariteten var urstark. Bågsträngen spändes vigt och för fullt. Strejkfronten vid den franska oljejätten Totals raffinaderier hotade att snabbt stanna Frankrike och förnedra Nicolas Zarkozy.  Den viktigaste måltavlan för de strejkande var att rädda jobben vid verksamheten i Dunkerque för att med detta som en start kunna tvinga fram politiska svar för hela energipolitiken.

.

Se mer i en blogg från i förrgår.

.

.

Framjagade av sina fackliga ledare röstar här arbetarna vid raffinaderiet i Mede för en återgång

.

Men i går slogs både båge och sträng av med ett brak. Av fackens nationella ledningar.  I solidaritet, inte med arbetarna och tjänstemännen vid Dunkerque utan med nyliberalismen hos Socialistpartiet och de gamla stalinisterna i det franska Kommunistpartiet, lyckades den nationella fackföreningsbyråkratin inom framför allt den fackliga centralen CGT bryta strejkfronten. Efter vaga löften om en oförändrad nationell verksamhet, med undantag just för Dunkerque, i ytterligare fem år, lyckades byråkratin att få en majoritet av de strejkande, både vid Totals övriga anläggningar, liksom vid Exxonmobils två, att rösta för en återgång. Som man magstarkt nog valde att kalla för ”ett strejkuppehåll”.

.

Besvikelsen vid Dunkerque var svår. ”Totals ledning lyckades med att söndra för att kunna fortsätta att härska”, menade man. ”Vi blev övergivna”. Än en gång fick vi bekräftat att den gamla arbetarrörelsens partier och deras fackliga ledare saknar andra politiska visioner och mål än sin egen fortlevnad. Arbetet med att förankra NPA, det nya antikapitalistiska partiet, vid landets arbetsplatser måste få ett än större fokus.

.

Vid entrén till Totals raffinaderi Dunkerque pyr ännu askan…

.

I Flandern, bakom den ännu pyrande askan efter däck som bränts för att spärra infarten till raffinaderiet, fortsätter de anställda vid Dunkerque sin ockupation. De väntar på besked från Totals ledningsmöte den 8:e mars. Trötta och besvikna. Men inte uppgivna. De nöjer sig inte med den gamle svenske diktaren Verner von Heidenstams ord om att ”det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge”.

.

De spänner helt enkelt om bågen. Inför hotet om totalt bensinstopp från Total tvingades Sarkozys industriminister, Christian Estrosi, att förklara att raffinaderiet vid Dunkerque ”måste återöppnas om det inte finns några andra ersättningsalternativ från företaget”. En politisk eftergift som Dunkerques arbetare och tjänstemän nu kan ta fasta på.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Frankrike, Total, NPA, CGT, Sarkozy, oljestrejk

I pressen:

Äntligen vinter…

.

Märkligt. Men kanske mänskligt. Här har de flesta av oss riktigt längtat efter ”en riktig vinter” med snö och kyla. När så en efterlängtad Kung Bore stormar in förvandlas i synnerhet många städer till riktiga gnällbaljor. Framförallt i Stockholm blev det panik, att döma av media blev stan en enda klagolåda, när man för första gången i år hamnade neråt 25 minusgrader. Där har man ändå haft en förhållandevis normal vinter. Kallt. Ungefär som 1985/86 – alltså de sista åren innan mildvintrarna satte in. Ändå var det upplopp i går vid Liljeholmens ersättningsbussar. Polisen fick  lugna slagskämpar i tre timmar. Den märkligaste klagolåten kom annars  från Växjö, där man enligt SVT:s Jönköpingsnytt, var upprörda över att plogbilarna stört nattsömnen. I Skene blev en snöskottare nerslagen för att han skottade för dåligt.

.

Vad är det som hänt bortsett från att en kall vinter alltid drar med sig en del problem? Jo, utöver vanlig mjäkighet i den urbana miljön, där alltför få människor själva tar tag i en snöskyffel, är den stora skillnaden jämfört med tidigare ”riktiga” vintrar, att den gemensamma, den offentliga verksamheten har ”bantats”, ”trimmats”, ”fått rätt kostym” eller ”rätt kostnadsläge”. Dessutom har den ofta privatiserats till förfång för helhetsansvar och med ännu mer nerskärningar som följd. Bemanningsföretagen duger inte när det gäller…

.

.

.

En bit bort från kollapsen i storstäderna är det frid. I går tog jag en runda i skogen väster om vårt hus. I Alefjäll fem mil norr om Göteborg. Mycket snö i markerna. Men eftersom vi inte haft blidväder på tre månader är det ingen skare och jag ser att både haren och klövviltet kommer åt mat.

Men för många fåglar och för vildsvinen är det nog värre.

.

.

I ”Bregottfabriken” är det inget kaos. Där är ungdjuren ute på promenad i skogen.

Grannarna har ställt om hela gården till ekologisk mjölk- och köttproduktion.

Kvigorna och ungtjurarna  trivs i snön och klarar  kylan bättre än vad vi människor gör.

.

.

De är ofta mycket nyfikna. Kanske undrar de varför

jag inte kommer med mer ensilage?

.

.

Passar nog på en utställning

.

.

Hemma är det snöskottning som gäller.

Vedpannan ute i ladugården

är i gång både om morgonen och på kvällen.

Tack och lov slipper vi salt och det bruna slasket i städerna.

.

.

Vår Labrador Freja har snabbt hävdat toppen på den största snöhögen som sitt revir.

En fin utsiktsplats där hon kan spana och känna sig hemma. På  nätet ser jag att det i dag är minus 6 i hundrasens gamla ursprungsmiljö,

Labrador City i Newfoundland…

.

.

På eftermiddagen var jag nere i ”samhället” för att handla. Det var inte så lätt…

.

.

Här i de västra delarna av södra Sverige har det för ovanlighetens skull varit en hårdare vinter än i Stockholm och norrut. Göteborg har redan tangerat sitt rekord när det gäller uppmätt snömängd och blir det snö och inte regn nu på torsdag är det historiska rekordet ett faktum. När det gäller temperaturen ligger Göteborgs snitttemperatur denna vinter för december/januari/ februari bara minus 1.7 från krigsvintern 1941/42. Före stormen förra veckan var det isläggning, med packis och nyis ändå över Kattegatt/Skagerack till Danmark. I går var det för första gången nyis över både Lilla och Stora Bält. Ska det kanske gå att ta sig över isen som en gång Karl X Gustav när han och hans armé tog sig över farvattnen kring Fyn?

.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snökaos, SJ, SL, Tågtrafiken, Banverket, Bregottfabriken, hundra, labrador, miljö

Pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,GP2,GP3,AB3,SVD4,SVD5,SVD6,GP4,GP5,AB4,DN4,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,

.

”Produktion och distribution av energin ska vara samhällsägd”

.

I Frankrike är det nu total strejk vid oljebolaget Totals sex raffinaderier. I dag inleds sympatistrejker vid två av Exxonmobils anläggningar i landet. I media konstaterar man förskräckt att Frankrike bara har reserver av bensin och diesel som klarar en veckas efterfrågan.

.

.

Lågkonjunkturen, energiomställningen i Europa samt de stora oljebolagens utflyttning av raffinaderiekapacitet till låglöneländer med små eller obefintliga miljökrav är bakgrunden till att den franska oljegiganten Total tidigt i höstas stoppade produktionen och ”satte den i malpåse”. Rykten har allt sedan dess cirkulerat om en nerläggning.

.

.

De anställda svarade den 12 januari med en strejk i den verksamhet som fanns kvar och krävde fortsatt drift. Deras ultimatum till ledningen gick ut i måndags förra veckan. Dagen efter, tisdagen den 17 februari efter blodiga slagsmål med polisen återtog arbetarna sin arbetsplats och inledde en ockupation.  Samtidigt inleddes solidaritetsstrejker vid fem andra av Totals raffinaderier. Den här veckan trappas konflikten upp med strejkaktioner också vid Exxonmobil.

.

Totals ledning har gett diffusa svar om framtiden. En eftergift är att man säger sig komma med besked vid ett styrelsemöte den 8 mars i stället för den 29 mars som sagts tidigare. Detta är viktigt eftersom energiproduktion i den här omfattningen givetvis är en politisk fråga. Totals vinst 2009 var dessutom hela 7.8 miljarder euro vilket självklart sticker alla i ögonen. Arbetarnas och tjänstemännen aktioner tvingar fram politiska svar också före de viktiga regionala politiska valen i Frankrike sista veckan i mars.

.

.

I ett av sina uttalanden i solidaritet med Totals anställda i Dunkerque säger det antikapitalistiska partiet NPA att:

.

”Konfiskera Total och dess profiter! De anställda i Dunkerque visar vägen. Total måste stoppas från att förstöra miljön och jobben. För det är jakten på vinster som ligger bakom både avsked och alla de stora ekologiska katastrofer där Total haft ansvaret.

En stängning av raffinaderiet i Dunkerque med avsked som resultat måste förbjudas!

NPA vill helt och hållet konfiskera Total och dess tillgångar. Produktionen och distributionen av energin ska vara samhällsägd. Vi ger allt vårt stöd till de strejkande vid Total.”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Franrike, Total, NPA, energiförsörjning, Vattenfall

I pressen: AB1,