Nyliberalismen vid vägs ände.

.

I Europa har de brittiska socialdemokraterna fungerat som en plogbil för nyliberalismen – med Görans och Monas Tony Blair som stilig chaufför. Landet har avindustrialiserats – och avreglerats. De ”nya jobben” skulle komma i London City. I “finansindustrin”. Men med en finanskris värre än det snökaos som dessutom drabbat landet har plogbilen kört fast för gott. Nyliberalismen har nått vägs ände. ”Tonys” plogbil kan inte vända.

I början på maj väntar nyval. Valrörelsen kommer att dras i gång i slutet på mars. Samtidigt som recessionen segat sig kvar och arbetslösheten är groteskt hög.  Hela vintern har dessutom parlamentsförhören om Labours illegala krig i Irak hudflängt partiets trovärdighet. Liksom det ”eviga” kriget i Afghanistan som ifrågasätts av en stor majoritet av Storbritanniens befolkning.

I detta läge läggs sten på börda för Gordon Browns regering. Chefsåklagaren ska nu åtala tre av Labours ledamöter i parlamentet. De hotas av sju års fängelse för stöld och bedrägeri – när det gäller skattemedel – och rättegångsförhandlingarna kommer att ske samtidigt med valrörelsen…

Bakgrunden är avslöjanden under hösten när tidningen Daily Telegraph dag efter dag kunde publicera snaskiga reportage om det decennielånga, kanske historiska bedrägeri, som varit vardag och kultur i Westminsters anrika riksdagsbänkar. En majoritet av parlamentets ledamöter hade på det ena eller andra sättet krånglat sig undan skatt genom påhittade eller rentav förfalskade uppgifter om sina kostnader för dubbelboende i London. Här fanns obscena avdrag för allt från huslån som redan var betalda till porr, foder till ankor och en vallgrav runt det egna huset…

410 av parlamentets 600 ledamöter har eller ska betala tillbaka stulna skattemedel. De tre socialdemokraterna – tillsammans med en konservativ ledande politiker i överhuset – har åklagaren sett som ”värstingar” och deras brott vill han därför få prövat i en regelrätt domstol. Till fasa för Brown och de konservativas partiledare David Cameron förklarar sig nu alla fyra – i ett gemensamt uttalande – att de har parlamentarisk immunitet och därför står ovanför lagen. Samma retorik som gång på gång räddat Italiens Silvio Berlusconi.

.

Politiskt verkar det trist nog vara de brittiska halvnazisterna i British National Party

som vinner mest på förfallet i parlamentet. Här en av deras  valaffischer

Vi vet inte om de fyra kommer att undgå lagen. Men vad som redan är klart är att för en tid är trovärdigheten för den brittiska borgerliga parlamentarismen allvarligt skadad. För Labour är det hela en katastrof. Att en lord i överhuset tycker sig stå över vanliga lagar om bedrägeri är det kanske inte så många som höjer ögonbrynet för. Men att tre riksdagsledamöter från Labour – med partiets retorik om alla människor lika värde – tror sig tillhöra en ny politisk adel. Det förvånar många.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, labour, val i England, Tony Blair, George Brown

Pressen: SVD1,DN1,

Finns det fjäll nära Göteborg?

.

Nu har högvintern tagit ett kallt och fast grepp över vårt Alefjäll. Där jag och labradoren Freja  får pulsa fram i snön. Det börjar bli svårt att hålla uppe den lilla skidslinga vi lagt runt gården.

.

Alefjäll? Fjäll bara fem mil nordost om Göteborg?  På samma breddgrader som småländska Västervik? Med myrmark, hjortron , tätört till långmjölken och gammalt vargstråk ner mot Småland.  Ja, faktiskt. Inte minst årets isiga och snörika vinter ger skäl nog för namnet. Bra många nätter har temperaturen krupit ner mot minus 25 grader. Vore det inte för Golfströmmen härskade här ett helt annat klimat. Ser man bara till breddgraderna ligger vi norr om kanadensiska Labrador, i höjd med sibiriska Kamchatka. Vid vissa väderförhållanden kan vi få trots närheten till Västerhavet få riktigt fastlandsklimat. På vintern med arktiska vindar.

.

.

Där jag och Freja drar fram i snön följer vi säkert en del spår från forna mammutjägare. Lederna har senare korsats av ”moderna” människor. Först tidiga fångstfolk. Sedan är Starrkärs församling, där vi bor, är ett av de områden i Sverige som är rikast på hällkistor. Här levde senare människor från den tid vi kallar Bronsåldern. På en av granngårdarna finns det ståtliga ”bautastenar” och en domarring från den Järnålder som följde. Ända fram tills i dag är det sedan olika jordbruks- och jaktkulturer som förändrat landskapet

.

.

Med alla snö, is och kyla blir det lätt att föreställa sig hur tre till fyra inlandsisar vältrat sig fram här över bergen. Landskapet har pressats ner, malts och eroderats av kolossala och obändiga ismassor. Ända från Nordpolen ner till Alsace vid den tyskfranska gränsen. Isberg på ända upp till 3 000 meters höjd har ruvat här vid dåtidens väldiga iskalla undervattensström. Dagens Göta älv. Bara en mil från vår lilla gård, vid Dösebacka norr om Kungälv, har man i gruset hittat ben från både mammut och myskoxe.

.

Geologiskt är Alefjäll, på samma sätt som syskonmarken Vättlefjäll, nordost om Angered och Lärjeån, och den ståtliga uppstickaren Ramberget på Hisingen, rotknölar till den Skandinaviska fjällkedjan. Långt före våra ”nutida”  istider. Det var fjällkedjor som veckades samman, av kompressionen då vår urgamla urbergssköld, alltså jordskorpa, kolliderade med de nordamerikanska landmassorna. Vecken eller fjällen kallas berggrundskollor. Bergmaterialet utgjordes av havsbottnarna från Iapetushavet. Föregångaren till dagens Atlanten. Efter kollisionen för 400 miljoner år sedan hängde våra kontinenter samman till för cirka 60 miljoner år sedan då den nya Atlanten började öppna sig i norr och de kontinentala landblocken gled isär.

.

.

Nästan i nutid, i en lista 1634 över dåtida kronoparker gjord av riksmarskalken Axel Banér beskrivs vår trakt så här: ”Ahle fjäll i Ahle häradt två mill långh och een mill bredh, der vill behöffwas Heideridare”. Alltså en skogvaktare.

.

I horisonten mot norr tar Risveden vid. Kant i kant med våra marker. Med sina 20 000 hektar är det Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Med gammelskog, sjörikedom och mindre jordbruk. Här finns mycket vilt. Freja har ett fantastisk luktsinne. Labben används flitigt för eftersök vid jakt, knarkspaning och som sökhundar vid jordbävningar, och i nysnön hittar Freja direkt alla nya spår. Men ännu har vi inte korsat några avtryck efter tassarna från de lodjur som finns.

.

.

.

Under våra turer möter vi ofta grannens ungdjur av nöt som får leva fritt i naturen. De är en del i en ekologisk mjölk- och köttproduktion och trivs fint ute även när det är kallt. Fast det går åt mer foder än normalt. Här besöker de en vattenkälla som ännu inte frusit till is.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vinteroväder, vinterkaos.snöstorm, miljö, hundar, labrador, spårhund

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,SDS1,SDS2,GP1,GP2,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,EttHjärtaRött,RödaLund,RödaLidköping,RödaGöinge,

”Ta det hele med knusende ro”

.

Aftonbladets rubriksättare förnekar sig aldrig. Där ska det vara något om död, sex eller katastrof för att locka till läsning. När ett kraftigt, men helt normalt snöoväder drar fram över nejderna – då skriver man att en ”Storm lamslog södra Sverige”…

.

”Lamslog”? Visst är det besvärligt för alla som måste ta sig till sina jobb. Ett sextiotal mindre olyckor med bilar. Några lastbilar ställer sig på tvären. Ett tåg har problem med växlarna. Ett trettiotal bilar körde fast i snön och folk fick gå en bit. Tidningsbuden har svårt att ta sig fram. Värsta rapporterade olyckan har varit i Björbäck utanför Uddevalla där taket på en dåligt byggd ridhall rasat. En häst fick avlivas. Inga personskador att tala om.

.

Ändå är det bara några promille av vardagslivet som är lamslaget.  ”Stora problem” vore ett bättre rubrikval. Någon storm i egentlig mening var det inte heller. Malmö rapporterade i natt en medelvind på 7 sekundmeter. Som högst 15 sekundmeter i byarna. Vad ska man ha för rubriker när allt verkligen är lamslaget? Vår infrastrukturminister, centerpartisten Åsa Torstensson, sätter i och för sig ännu värre rubriker när hon skyller alla tågförseningar på ”den förra regeringen”. Vi som trodde att orsaken var isbildning och den påbörjade privatiseringen av SJ, hela folkets järnväg! Men det är klart.  Är det valår så är det…

.

Hemma hos oss, uppe i Alefjäll fyra mil norr om Göteborg, har vi också fått – och får just nu – massor med snö.  Här finns scenerier i naturen som vore de hämtade från storfilmen ”Doktor Zjivago” och helt klart är det besvärligt. Rejält att skotta. Svårt att få veden att räcka. Mängder med vilt och fåglar dör. Men  å andra sidan får både duvhöken och räven mat. Karin, min fru, kunde också köra i väg till jobbet som vanligt. Redan 5. 00 kom grannen och undsatte oss med plogen .

.

I danska Politiken har man haft en bildkavalkad med läsarnas egna foton från den kyliga vintern. Här är en med lite humor. De danska snögubbarna eller ”snömännen” som det heter är åtminstone inte lamslagna av ovädret. De tar det hele med knusende ro:

.

.

I pressen: AB1,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3, GP1,GP2,SDS1,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

SKA HAN FASTNA

PÅ EN AV SMÅLANDS

ALLA GÄRDSGÅRDAR?

.

Kristdemokraterna och Göran Hägglund har sedan länge insett att det inte räcker med att lova ”kalvstek i himmelens höjd” för att partiet ska få röster från ”verklighetens folk”. När partifolket nu träffas på sina ”Kommundagar” i Jönköping är det ett bistert politiskt vinterklimat som härskar. För som vanligt hänger det på gärdsgår´n om kristdemokraterna ska lyckas kravla sig över fyraprocentsspärren och ta sig in i de borgerliga politikernas himmelrike. Den gudomliga riksdagen med alla sina miljonbidrag till de etablerade partisystemen.

.

.Göran Hägglunds kristdemokrater är än en gång ute i kylan.

Ska de fastna på en av Smålands alla sträviga gärdsgårdar?

.

I valen för fyra år sedan ljög Göran Hägglund ”verklighetens folk” rakt upp i ansiktet. Han lovade sänkt bensinskatt. När valen var över blev det högre skatt både på bensin och el. Hägglund biktade sig inför sin Herre, mumlade något i TV om klimathoten och hoppades naturligtvis om förlåtelse för jesuitmoralen. Ändamålen helgar medlen. Klart att han redan från början visste att det hela var en bluff bara för att kunna klara fyraprocentsspärren. Då som nu låter moderaterna honom hållas. Låter honom babbla runt lite. De vet att det inte finns något regeringsunderlag utan KD.

.

Nu är det dags för årets falsarium. Hägglund låter media basunera ut att han kräver sänkt skatt för pensionärerna. ”Han vill att gapet i beskattning mellan löntagare och pensionärer ska minska”, heter det i nyhetsflödet. Men synar vi vad han egentligen säger så spelar karl´n med bluffkort:

.

För det första är det regeringen och därmed KD som skapat detta gap. Vid fyra tillfällen har KD medverkat till att vidga klyftan med nya så kallade jobbavdrag.

.

För det andra säger Hägglund, i en lite lägre tonart, att det hela bara kan bli aktuellt när ”det finns ett utrymme”.  Det står alltså skrivet i stjärnorna när detta kan bli möjligt.

.

För det tredje vill inte KD, liksom alla de andra riksdagspartierna, ändra på det börsbaserade pensionssystem som gjort att pensionerna nu sänks tre år framöver. Vänsterpartiet hade visserligen en avvikande uppfattning när det begav sig men har nu som i alla andra avgörande frågor accepterat att lagda kort ligger.

.

Det är sannerligen ingen ”god kristen etik och moral” som vi hör från Hägglund. Består kylan och KD:s låga opinionssiffror gör han säkert snart ett nytt utspel om sänkt elskatt.Blir situationen riktigt desperat. Då blir det säkert också något om att trängselskatterna ska bort…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Kristdemokraterna, KD, Göran Hägglund, fyraprocentsspärren, Kristdemokraternas kommundagar, Jönköping

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS1,GP1,AB3,

Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,EttHjärtaRött,

En härlig ryssvinter är här.

.

Mest brukar vi tala om högsommar.  Men varför inte högvinter? Årets kallaste tid ska vara 20 januari till 20 februari och där är vi nu. Snön har vräkt ner. I går kväll med inslag av slask.  Men redan nu om morgonen är ny rysskyla på väg och vi har fått bländvit, gnistrande härlig skarsnö. Ute i skärgårdarna mot Västerhavet fortsätter isläggningen. Nere vid Göta älvs mynning – mitt i Göteborg – metar man välsmakande sik på isen.

.

Januari var kall men ändå något mildare än samma månad 1987. Men består vargavintern februari ut blir denna vinter jämförbar med ”lilla istiden” 1962/63. Detta därför att vi i år till skillnad från -87 också har haft en extremt kall december. Vad jag kan se har kylan haft sitt grepp över stora delar av norra halvklotet. En natt noterade Ojmjakon i ryska Sibirien minus 61 grader ( i dag bara -40 ). I amerikanska Florida har det rapporterats om frost över många citrusodlingar.

.

.

.

Det bildades tidigt ”pannkaksis” här på Västkusten. Det uppstår när det söta insjövattnet från Östersjön flyter över ett tyngre underkylt saltvatten. Insjövattnet fryser då till och popar upp som plättar eller pannkakor. Bild från SMHI:s hemsida.

.

Läser i dagens engelska Independent att man i år – efter den kyligaste vintern på trettio år – befarar en väldig fågeldöd. På samma sätt som 1962/63 när frosten tog livet av upp till 80 procent av vissa arter.  Nu i helgen observerar och räknar en halv miljon britter de fåglar som besöker matbord, balkonger och trädgårdar. I fjol var det 552 000 människor i 279 000 trädgårdar som räknade samman 73 arter och 8.5 miljoner fåglar. En hel folkrörelse.

.

I går blev det mycket bestyr när vinterstormen drog in. Här rasade lufttrycket rekordsnabbt. På min morfars gamla barometer från 770 pascal ner till 730 på bara två timmar!  Både varmvatten och värme hämtar vi från en så kallad keramisk ekopanna. Den står i vår gamla ladugård och via en kulvert långt ner under tjälen flödar sedan vamvattnet in till element och varmvattenberedaren.  Den har en ackumulator ( en sorts termos ) på 1000 liter som kan värmas upp till ett 80-tal grader. Men i den stränga kyla som varit måste man ändå elda två tretimmarspass om dygnet. Sedan i september har vi gjort av med 20 kubikmeter fast, torr blandved. Den börjar att tryta!  Men när det är storm på väg kan elströmmen försvinna, pumparna slås ut, vår egen ”centralvärme” fungerar inte och då gäller det att ha inne finhuggen ved till kökets järnspis och kakelugnen i vårt vardagsrum.

.

.

.

Vår gamla järnspis från Halmstads gjuterimaskiner fungerar bra och när elen slås ut

blir det en glödande härd för värme,  kaffe och mat.

.

Inne i huset ska vatten tappas upp. Dricks- och kaffevatten (järnspisen fungerar bra). Men det behövs också tre, fyra hinkar till toaletten. Ljus, lysolja och batterier till ficklampor, radio och mobiler ska ses över. Är det inte elströmmen som går. Kan det vara telefonlinjen som bryts. Efterhand under kvällen tog dessutom skottningen mer och mer tid. Sent men väldigt bra kunde också grannen komma loss och ploga. Vi har två kilometer till närmaste större väg.

.

*

I dag kunde jag höra att talgoxarna anar lite vår i ljusflödet. Här januarisolen över vår kalvhage.

.

När detta var klart var det bara att sova lugnt. Nu blev det inget elavbrott utan jag vaknade till ett vidunderligt vackert vinterlandskap. Först månsken i nedan. Sedan med en bländande förmiddagssol där jag hörde att våra talgoxar anade lite vår i det flödande ljuset. Visst är det mer att göra på landet när det stormar. Själv har jag lite av Muminpappan i mig och tror alltid att det är det värsta ovädret som är på gång. Men det är samtidigt befriande att få uppleva hur naturen lever och gudaskönt att vakna upp och ute på morgonrundan kunna kramas med ett vitt täcke, helt orört av salt och bilavgaser. Under några timmar med en uppsluppen Freja, vår labradortik, kunde jag senare i dag gå ut i snölandskapet och vädra ut det mesta som annars rådbråkar huvudet.

.

Det är härligt att leva.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, vinter, vargavinter, ryssvinter, hundar, labrador, fågeldöd, Sibirien, Snöstorm

Pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,DN4,AB2,SDS1,SDS2,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,

Andrum -men inte mer

*

För SAAB:s anställda blev det en glad tisdagskväll. Det blev också en skön stund för de människor som har jobb hos de underleverantörer, i den handel, den service och de kommunala verksamheter som är beroende av bilfabriken. 10 till 15 000 människor fick en andhämtning. Bättre med trygghet i några år än ingen trygghet alls. Lånen klarar sig ett tag och man behöver inte gå på a-kassan till våren.

*

Det blir svårt med det gröna…

*

Men det var definitivt ingen facklig eller politisk seger.  Framförallt inte som nära tjugo procent av IF Metalls medlemmar i Norra Älvsborg fortsätter att vara arbetslösa. För ungdomen i regionen finns heller inga jobb att söka.

*

Bakgrunden är att kärnan i den svenska borgerligheten sedan länge har tappat intresset för svensk fordonsindustri.  En förintande konkurrens gör det omöjligt för en mindre tillverkare att tjäna pengar. I namn av sin globala arbetsfördelning har de därför tänkt sig att Indien och Kina, med usla löne- och arbetsvillkor,  ska bygga bilar  för den nordeuropeiska marknaden.

*

Spykers ägare bryter inte mönstret men försöker med frikostiga lån från European Investment Bank  ( med svenska staten som garant ) att hitta en exklusiv nisch där det går att tjäna pengar. På sikt är risken stor att detta misslyckas. Spyker kanske överlever som lyxbil samtidigt som familjebilen SAAB går i graven. Ingen tror heller att de nya ägarna kommer att klara den gröna omställning som krävs.

*

Parodiskt nog kan det då bli så att Maud Olofsson, med de statliga garantier som finns, kommer att stå som en ny, helt handfallen ägare till SAAB…Det andrum som nu trots allt finns måste användas till att diskutera fram en alternativ strategi. Det är inte ”lönsamhet” utan social nytta som ska avgöra vad vi ska producera. Det är vi själva som ska bestämma. Inte marknaden. Det grundläggande kravet om en socialisering av svensk fordonsindustri under kontroll av arbetare och tjänstemän ligger kvar.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, SAAB, Spyker, Maud Olofsson IF Metall Norra Älvsborg, Paul Åkerlund, grön omställning

I pressen: AB1,AB2,AB3,GP1,DN1,SVD1,SVD2,

Bloggar: RodaMalmo,Jinge,Svensson,EttHjärtaRött,RödaLund,

220 vargar – men bara 150 bönder…

*

Läser i Aftonbladet att vart fjärde engelskt barn tror att bacon kommer från får. Ännu fler, hela 29 procent var övertygade om att havre växer på träd.

Förmodligen tror de att fisken kommer med regnen.

Vänsterpartiets Wiwi-Ann Johansson, Vänsterpartiets ledamot i riksdagens Miljö- och jordbruksutskott tycks nu – om än på ett annat plan – leva med samma villfarelser. Men hon är inte ett skolbarn utan en politiker med en skyhög lön för sitt ansvar när det gäller landets livsmedelsförsörjning.

Därför kan jag inte låta bli att rakt av  publicera ett mejl som jag fick i december av en god vän, själv aktiv jordbrukare. Han hade läst en blogg där jag drev med Vänsterpartiets syn kön och ekologi:

”Det var både lustigt och deprimerande att läsa ditt kåseri om vänsterpartiet. Men med detta gäng överträffar verkligheten den grövsta satiren. Senaste numret av ATL (Lantbrukets affärstidning) hade ställt 10 frågor om lantbruk till de sjutton ledamöterna i riksdagens jordbruksutskott. Ungefär en tredjedel kunde svara rätt på merparten av frågorna. Obs detta är riksdagens jordbruksexperter som lägger ut politiken för det svenska jordbruket.

Alla visste de att smågrisar får kastreras och att det finns 220 vargar i landet.  Men sen var det inte mycket mer. I dag finns det 6057  mjölkbönder i landet.  Vare sig mer eller mindre. Wiwi-Ann Johansson, Vänsterpartiets ledamot i Miljö- och jordbruksutskottet gissade på 150 stycken !!!!  När hon fick reda på rätt svar kom en förvånad kommentar: ”Såpass? Det var roligt, en upplyftande siffra. Men de  är inte så stora då?” Vargarna däremot håller hon reda på till sista individen.

Redan i april har höstvetet kommit så här långt...

På frågan om när höstvete sås svarar hon den häpne frågeställaren:  ”Nu måste jag resonera med mig själv. Det är en kuggfråga. Jag tror på våren.” Frågeställaren hade naturligtvis gissat på ett svar typ 15 augusti eller början av oktober etc. Huruvida GMO-foder används i landet eller inte trodde hon helt fel på (Man gör det). Grot trodde hon var en råvara till svartlut! Och så vidare . Detta är alltså Vänsterpartiets jordbrukspolitiska expert! Jag undrar hur hon och moderaten diskuterar den djupa krisen i landets mjölkproduktion (ryggraden i svenskt jordbruk) Hon tror att det finns 150 mjölkbönder , moderaten  levde i forna dar och gissade på  40 000 bönder…

Gud hjälpe vårt arma land som hamnat i klorna på arbetsskygga idioter

P.S  Kor producerar ca 7-8 ggr mer metan än hästar , kommer säkert nån att påpeka, men det blir ju ändå en försvarlig mängd,  bara för nöjen och spel och dobbel. D.S”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, bacon, livsmedel, vargar, vänsterpartiet, wiwi-ann johansson, jordbruksutskottet

I pressen: AB,

Varför fisa under eget täcke?

I gårdagens möte i Agenda mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt svävade faktiskt Göran Perssons ande över debatten.

”Vi har klarat finanskrisen tack vare stabila offentliga finanser”, menade statsministern.

”Jag har varit med i en regering där vi tillsammans med (v) och (mp) har dragit upp landets ekonomi”, underströk Sahlin.

”Stabila offentliga finanser”? Vad det inte detta Göran Perssons skapade? Med sin svångremspolitik? Var det inte denna som ”drog upp landets ekonomi”?

Vem har störst? Ja, Göran Persson ville i vart fall alltid vara störst.

Men ska man sola sig i hans glans får man allt visa också kylan på skuggsidan.

Underförstått, förmodligen utan att de själva ens förstår det, solade sig de bägge statsministerkandidaterna i glansen från Göran Perssons dagar vid makten. För nog var det hans regering som ”sanerade statens finanser”? Nog var det därför som Pehr Gyllenhammar, personligen infann sig vid dennes avskedskalas, och utsåg honom ”till den man som räddat Sveriges ekonomi”.

Därför kändes det för mig lite avigt när Peter Eriksson i riksdagens politiska debatt pratade om att Mona Sahlin, när hon väl sätter sig i statsministerkontoret, får vädra ut efter Göran Persson.  Det blev visserligen ett fniss från det lättroade folket i riksdagsbänkarna. Men fiser inte Eriksson i sin egen säng? Ska man ha credit från Perssons år vid makten passar det sig naturligtvis bättre om tar ansvar för helheten.

Samma politiska etikett borde gälla för Sahlin. Visst. Under åren i Perssons regering tog Sahlin tillsammans med Peter Erikssson/Maria Wetterstrand och Lars Ohly ansvar för ”statens finanser”. De smörjde efter förmåga det samhällssystem, kapitalismen, där banker och finansbolag bestämmer. Landets rika fick de pengar och den ökade makt de ville ha. Medaljongens fula och illa repade baksida var en hårdhänt nerskärning av utrymmet för vård, skola och omsorg.

Agendas Karin Hübinette påpekade detta träffsäkert när hon först konstaterade att ungdomsarbetslösheten nådde rekordhöjder under Sahlins alla år i tidigare regeringar. För att sedan bli ännu värre, med Reinfeldt vid styret. Det finns en grundläggande samsyn mellan Sahlin och Reinfeldt. De värnar bägge om fortbeståndet för vårt sjaskiga samhälle där de rika blir rikare och hundratusentals människor kastats ut i arbetslöshet. Bara i Göteborg hänvisas nu 32 000 människor till att leva med en usel a-kassa. En fantastisk tillgång på 240 000 arbetstimmar om dagen går om intet. Kastas bara bort. Tänk vad mycket nyttigheter som kunde göras under denna långa tid. Bara vi människor själv i demokratisk ordning kunde bestämma över allt som borde göras.

Vi ska nog vare sig köpa begagnade bilar eller vallöften

i form av skisser när det gäller denna trio.

Här ska jag inte ta plats för en detaljkritik av den ”överenskommelse till en ny sjukförsäkring” som (s),(v) och (mp) har ritat ihop. Jag ska återkomma med en diskussion om arbetsmiljö, arbetsinnehåll, sjukskrivningar och rätten till lek och lättja. Men ändå en första kommentar om det förslag som uppenbart bara är en grov skiss. Lyssnar man lite lätt till Mona Sahlin kan det låta bra. ”Vinner vi valet ska alla få en ersättning på 80 procent”. ”Stupstocken ska bort. Det ska inte finnas någon tidsgräns för hur länge man kan vara sjuk”.

Ser vi då till den skriftliga överenskommelse som de rödgröna har gjort står det inte alls att alla ska få en ersättning på 80 procent. I stället heter det vagt att:

”På sikt vill vi att sjukförsäkringen ska omfatta fler än idag och att taket höjs till 10

basbelopp. Vi anser att ersättningen i sjukförsäkringen ska vara 80 procent under hela sjukpenningperioden.”

Självklart är det inte samma  sak att ”anse något på sikt” som  att höja ersättningen vid ett regeringsskifte.

Att stupstocken ska bort låter fint. Vem vill hamna där vid en svår och långvarig sjukdom? Men dels tvingade cancerläkarna vid Karolinska (!) regeringen att börja omformulera sig. Dels kan det mycket väl vara så att vad de rödgröna egentligen menar, är att långt innan stupstocken, så ska de sjuka halshuggas en efter:

”I budgetpropositionen för 2011 kommer vi att föreslå ändring av den regel som får till effekt att alla med sk förlängd sjukpenning utförsäkras med automatik efter 550 dagar, det vi har kallat stupstocken. Eftersom vi menar att ingen ska utförsäkras endast till följd av att ett visst antal dagar har förflutit, utan att någon individuell bedömning av arbetsförmågan har genomförts, kommer vi att avskaffa denna regel fr o m den 1 januari 2011. Detta innebär att därefter kommer ingen längre att utförsäkras från sjukförsäkringen endast därför att ett visst antal dagar med sjukpenning förflutit. Givetvis kommer människor som bedöms ha arbetsförmåga att även fortsättningsvis kunna nekas fortsatt sjukpenning, men då som ett resultat av att deras arbetsförmåga är sådan att detta är rimligt”.

I den nio sidor långa överenskommelsen finns många och långa stycken som beskriver vad som ska utredas i frågan och vilken ny statlig kontrollapparat som ska byggas upp. Men i sista hand kommer det självklart att som nu bli förtroendeläkarna och F-kassan som bestämmer…

En revolutionär och god vän är borta.

Daniel Bensaïd är inte längre med oss. Efter många års svår sjukdom orkade inte kroppen stå emot en ytterligare prövning i form av cancer.

För oss är det tungt att se gamla vänner lämna leden. Det river i våra sinnen. Det är ännu tyngre när vi vet att Daniel ännu hade mycket att ge den revolutionära vänstern både teoretiskt och politiskt.

Själv träffade jag Daniel av och till under många ledningsmöten och kongresser med Fjärde Internationalen. Vid delade trista hotellrum och lika trista, torra baguetter till frukost. Eftersom min franska var lika usel som hans engelska blev de politiska turerna och intimiteten oss emellan inte alltid så djuplodande. Men vi hade kul och mitt bestående minne är att han alltid, med väldigt ”franska” svängar, kunde kombinera explosivitet med öppenhet. I och med att Sverige – även när det gäller politiken – är oerhört anglofierat har jag också missat en del av hans sena mer komplexa idéhistoriska och teoretiska arbeten. Men Benny med sin goda franska och ett gemensamt dagligt ledningsarbete med Daniel minns mer:

”Av alla briljanta teoretiker och politiska analytiker som jag lärt känna i Fjärde Internationalens led är Daniel den, vid sidan av Ernest Mandel, som synts vara huvudet högre än omgivningen. Med fri sikt följer klarsynthet. Det var precis vad som präglade Daniels böcker, pamfletter och otaliga artiklar. Avsky för dogmatik och ytligheter är hans verks främsta kännetecken.

Jag mötte Daniel första gången 1969 på ett möte i Koblenz där Fjärde Internationalens internationella exekutivkommitte möttes. Daniel var född 1946, liksom den här bloggens ägare, men under mötet kändes det som att Daniel var mycket äldre och mer politiskt erfaren än jag själv. Senare förstod jag skillnaden. Han hade skolats i den franska majrevolten där han tillsammans med Daniel Cohn-Bendit stod i ledningen för 22-marsrörelsen.

Senare mötte jag Daniel många gånger under den tid jag själv arbetade heltid i Fjärde Internationalens verkställande utskott i Bryssel. Efter många års avbrott i kontakterna mötte jag Daniel igen under ett seminarium år 2005 här i Bryssel till minne av Ernest Mandels bortgång. Då var Daniel redan mycket sjuk men ända intellektuellt helt obruten och mer produktiv än någonsin. De senaste fem åren har han gett ut många böcker. Tyvärr är få av hans verk översatta till engelska för att inte prata om svenska.

Daniel lämnar ett stort tomrum efter sig. Han var en varm och djupt engagerad människa.”

Här är en fri översättning av en minnesartikel från NPA:s hemsida. Daniels begravning blir i stillhet med familjen. Men de franska kamraterna arrangerar en minnesafton i Paris lördagen den 23 januari.

Daniel lämnade oss i dag, tisdagen den 12 januari. Han var en aktivist, en intellektuell, en kamrat, en vän.

Han föddes 1946 och ställde sitt liv till förfogande i försvaret av den revolutionära marxismens idéer.

Han var en av grundarna till JCR och LCR ( LCR var den franska sektionen av den Fjärde Internationalen fram till dess att det bredare antikapitalistiska NPA grundades).

I sin roll som ledare för Maj 68-rörelsen var han en av dessa människor som har en väldigt säker känsla för politiska initiativ. Han var en av grundarna till rörelsen 22 Mars ( som triggade studentrevolten ). Han kunde greppa dynamiken hos de sociala rörelserna och framförallt se bandet mellan studentrörelsen och arbetarnas generalstrejk. Han var också en av dem som förstod nödvändigheten av att bygga en politisk organisation, att ackumulera nya krafter för ett bygga ett revolutionärt parti.

Daniels begåvning var att kunna kombinera teori och praktik, intuition och politisk förståelse, idéer och organisation. Han kunde på samma gång leda en ordningsstyrka och skriva en teoretisk text. Han var en av dem som kunde inspirera en strid där principer och politiska avgränsningar kombinerades med öppenhet och ett avståndstagande från sekterism. Daniel var alltid den förste att försöka få en diskussion, att försöka med att övertyga, att utbyta ståndpunkter och att förnya sina egna idéer.

Som medlem av ett dagligt ledarskap för LCR från 1960-talets slut till början på 1990-talet, spelade han en avgörande roll i att bygga ett projekt, en inriktning som förenade daglig aktivitet med en revolutionär utblick. En stor del av hans teoretiska och politiska arbete fokuserades på strategiska frågor och lärdomarna från de främsta historiska revolutionära erfarenheterna.

Daniel var i grunden en internationalist. Han hade en nyckelroll i arbetet under Francos diktatur med att bygga LCR i den spanska staten. Inom Fjärde Internationalen hade han genom åren en huvudroll särskilt när det gällde att nära följa utvecklingen i Latinamerika och då i synnerhet Brasilien. I stor utsträckning bidrog han till att förnya vår syn på världen och därmed till att förbereda oss för omvälvningarna vid 1980-talets slut.

Under 1990-talet och fram till sin sista tid fortsatte han sin politiska kamp men koncentrerade sig på sitt teoretiska arbete: de politiska idéernas historia; Marx`s Kapitalet; en balansräkning av 1900-talet med dess revolutioner; feminismen; identiteter och den judiska frågan; utvecklingen av den revolutionära vänsterns politik i mötet med kapitalets globalisering. Han följde den globala rättviserörelsen och var med på olika möten med World Social Forum.

Med en revolutionär omvandling av samhället som sin horisont säkrade Daniel kontinuiteten för en öppen, odogmatisk revolutionär marxism som kunde förstå förändringarna i en ny era.

Under många år lyckades han stå emot en svår sjukdom. Han tänkte, skrev och arbetade med sina idéer. Han sa aldrig nej till resor eller till att tala vid demonstrationer. Eller att bara vara en del av vanliga möten. Daniel gav sig själv uppgiften att undersöka hållfastheten i våra grunder och vidarebefordra sina slutsatser till en ny generation. I detta arbete gav han både sitt hjärta och all sin kraft. Tusentals kamrater har påverkats av hans bidrag vid Amsterdams Internationella institut, LCR:s sommaruniversitet och Fjärde Internationalens sommarläger för ungdomar. För att kunna överföra LCR:s erfarenheter till NPA, beslöt Daniel att nystarta tidskriften Contretemps samt att bilda sällskapet ”Louise Michel” som en träffpunkt för diskussioner och eftertankar om radikala idéer.

Allt detta var Daniel. Han var dessutom en varm och sällskaplig människa. Han älskade livet.

När många 68:or vände sina kappor och övergav idealen från sin ungdom stod Daniel fast vid sina. Han övergav inte ett enda. Han övergav inget. Han är fortfarande med oss.

Francois Sabado

Medlem i Fjärde Internationalens politiska ledning och aktivist i NPA

Här till sist länkar till fyra minnesartiklar  i

Le Monde

L`Humanité

Libération

Guardian

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Frankrike, NPA, LCR, Daniel Bensaid

I pressen:

Midvinterblot…

Av hävd ska vi blota i kväll. Det är midvinter och 17. 47 står solen som lägst på himlen. Planetens norra del, där vi lever, har sin maximala lutning bort från solen och vi har vår kortaste dag och vår längsta natt.

Alla traditioner kring julen handlar egentligen om att betvinga mörkret och kylan. Om att solhjulet skall vända. Om vår längtan efter solens återkomst med ljuset och värmen.På sätt och vis var därför klimatmötet i Köpenhamn en historisk paradox. I tusentals år har vi människor på jordens norra delar offrat till gudarna och vädjat om solens och värmens återkomst. Under vår historiska järnålder när klimatet blev kallare och granen vandrade in och tog över från de stora lövskogarna, när sälfettet fräste i lamporna och kådiga facklor fladdrade i mörkret, då offrades vildsvinen eller gårdsgrisarna i väldiga midvinterblot.

Men i Köpenhamn var det inte släkter och stammar som möttes för att med ett väldigt blot blidka gudarna med hopp om att solen och värmen skulle återvända.

För det är inte längre gudarna som rår utan starka indicier talar för att människan själv genom sin förintande snabba förbränning av jordens fossila material skapat ett varmare klimat. I Köpenhamn träffades kapitalistiska regeringar från världens alla stater och sa sig försöka komma fram till ett avtal för att minska planetens uppvärmning.

Mötet blev ett fiasko och till Dagens eko i radion sa vår och Europas tillfällige ”hövding” Fredrik Reinfeldt att det var ”alldeles uppenbart att det saknades politisk vilja att stå upp emot klimathotet”. Han fokuserade först på Kinas ledare som de största svikarna. Senare även på USA:s. Fast med tillägget att Barack Obamas besök ändå ”gav nerv till mötet” . Denne kom inte med något nytt. Men till skillnad från Bush ska Obama och hans nya administration ändå ha insett problemen med jordens uppvärmning, menade Reinfeldt.

”Vår hövding” raljerade sedan över Kinas och andra länders syn på ”västvärldens historiska klimatskuld . ”Detta är sant. Men då visste vi inte bättre. Nu måste vi se framåt. Bara för att vi gjorde fel behöver inte andra göra om våra misstag”, var hans syn. Att varje amerikan i dag bidrar med fyra till fem gånger så mycket utsläpp av CO2 som en genomsnittlig kines ska trollas bort från statistiken. Eller att vi svenskar inte bara bilar till våra jobb utan också unnar oss att flyga som skottspolar över världen…

Det blev ett nattsvart Köpenhamnsmöte…

Bakom denna grova manipulation av fakta och föraktet för de miljarder människor som kämpar för sin överlevnad, för värme och mat för dagen, finns en annan bister dagordning. De fossila bränslen som förbrukas i en allt snabbare takt är inte förnyelsebara. De kommer att ta slut inom ett par generationer.

Ja, de har redan börjat ta slut. Den verkliga ”agendan” när det gäller jordens resurser av olja, naturgas och kol är att det redan i dag råder fullt krig om vem som ska ha makten över dessa tillgångar. USA har erövrat den miltära kontrollen över världens sista stora oljeresurs, Iraks rika fält,  och ett av de viktigaste skälen till att Obama ökat truppinsatserna i Afghanistan är landets geopolitiska betydelse när det gäller Centralasiens tillgångar av olja och naturgas…

Summa summarum. Samtidigt som världens ledare träffas och säger sig vilja minska användningen av fossila bränslen råder det fullt krig om de tillgångar som finns kvar. Här handlar det om ännu en historisk paradox. Bara i Irak och Afghanistan har USA, inklusive ”civila” kontrakterade legotrupper, uppåt en halv miljon soldater för att döda tills den sista oljedroppen är räddad till hemmafrontens american way of life. Är det någon som tror att det kommer att finnas kvar en enda amerikansk soldat i Irak – om 20 -30 år – när oljan är slut. För att kriga om ökensanden?

Kjell Aleklett, internationellt erkänd professor i fysik från Uppsala och expert på hur mycket fossila resurser det finns kvar på vår jord, framhåller ständigt att oavsett storleken på klimathoten så är mänsklighetens stora ödesfråga det enkla faktum att våra billiga, fossila bränslen är på upphällning. Han menar att de värsta scenarier som finns när det gäller våra klimat aldrig kommer att bli verkliga därför att oljan, naturgasen och kolen helt enkelt tar slut.

År 2050. Om bara trettio år. Då har jordens befolkning ökat med tre miljarder människor och vare sig det har blivit ett bra klimatavtal eller inte så måste fossila bränslen till stora delar höra till gårdagen. De som finns kvar kommer att vara extremt dyra.

Redan i dag måste därför en stor del av mänsklighetens gemensamma resurser inriktas på en övergång till förnyelsebara energislag. Produktion, transporter och boende måste klara sig utan olja, gas och kol.

Det är vad årets midvinterblot måste handla om. Vare sig det sker i dag. På julafton med Kalle eller Anna Anka. Eller på juldagen med Jesus.

Jag hade egentligen inte tänkt avsluta årets sista blogg och helghälsning med några politiska slutsatser. Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön där vår labrador glatt kutar omkring med isflak i gapet. Men det går inte att komma ifrån det viktigaste av allt. När det gäller vår gemensamma framtid.

Den drömda julefriden skulle ha sin plats. Med rimfrost på träden och knirr och knarr i snön. Här har mina gamla lagg från Telemarken kommit fram…

För visst går det att förändra världen. Det finns en möjlighet. Men för att lyckas krävs det globala antikapitalistiska massorganisationer och socialistiska partier. Den gamla arbetarrörelsen är helt enkelt förbrukad. Så svårt är det. En väldig men helt nödvändig uppgift tar vid. Vi måste bygga ett nytt, öppet och demokratiskt socialistiskt ungdoms- och arbetarparti.

Det får bli min enkla midvinterhälsning till alla bloggens läsare. Ha det så skönt.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, midvinter, vintersolståndet, klimathotet, klimatavtal, Köpenhamn, Barck Obama, Fredrik Reinfeldt,

I pressen:SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,