Tre decennier med

GRÖNA LÖGNER

I dagens Aftonbladet avslöjar ledarskribenten Maud Olofssons bluff om kärnkraften. Med gälla skrin skapar hon, likt grisarna i George Orwells berömda roman ”Djurfarmen”, ett nyspråk där den egna storsatsningen på kärnkraft kallas för en jättesatsning på förnyelsebar energi. Fram till 2020 sägs vi få 50 procent förnybar energi. Men, samtidigt ligger EU:s minimikrav på 49 procent. Maud Olofsson lägger alltså bara upp ribban på en procent mer än det som krävs för att kvala in i EU:s tänkta energipolitik.

Men inte nog med det. Det kan låta som ett journalistiskt scoop. Men den bittra sanningen är att alla politiker och folk som sysslar med energi vet detta. Alla svenska regeringar alltsedan Torbjörn Fälldin struntade i sitt samvete och laddade Barsebäck, fram till dagens regering med Reinfeldt har byggt fast Sverige energiförsörjning i el och kärnkraft. Efter folkomröstningen om kärnkraft byggdes exempelvis en kvarts miljon hus med direktverkande el som värmekälla. Åren med Göran Perssons vision om ett ”grönt folkhem”, uppbackad av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, förändrade heller inte grundvillkoren. Bilden nedan är plockad från Economist och visar pedagogiskt hur satsningen på vindkraft sett ut runt om i vår värld.

Sverige ligger så dåligt till att vi inte ens kommer med i den högsta serien. Trots den genom åren ständigt förnyelsebara gröna retoriken. Sverige producerar bara knappt hälften av vad Danmark klarar av eller 1.4 Terrawatt. Då ska vi ha i minnet att bara Ringhals, efter alla uppgraderingar, i dag levererar hela 28 Terrawatt. Den nysatsning på kärnkraft som Jan Björklunds Folkpartiet nu drivit igenom är bara en konsekvens av tre decennier med gröna lögner

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kärnkraft, miljö, miljörörelsen, klimax, Maud Olofsson,

I pressen:AB1,

Ett paradis i brand

Det är inte bara i Australien som det brinner. Den globala recession som tycks sjunka ner i depression innebär arbetslöshet, fattigdom och svält för miljoner människor. Världskapitalismens utmarker brinner av sociala uppror. Uppror som tar sig tumultartade, ofta våldsamma politiska former. Nu senast är det på Madagaskar. En ”paradisö” med tjugo miljoner männniskor. Under de senaste åren är det inte bara turister som hittat dit utan också de stora multinationella bolagen som letar frenetiskt efter olja, guld, kobolt, nickel och uran.

Öns befolkning hanteras bara som en råvara bland alla andra. En stor majroitet lever bara på en dollar eller mindre om dagen. Den auktoritäre presidenten Rayalomanana tar sin del av rikedomarna genom att också vara ägare till öns största livsmedelsindustri. En karismatisk och eldfängd Andry Rajoelina, med ett oklart borgerligt program har med paroller om social rättvisa fått människor att i sitt ursinne och i sin vrede över den sociala misären, att gå ut i flera stora demonstrationer som direkt har ifrågasatt det nuvarande borgerliga styret. Rajoelina, som varit borgmästare i huvudstaden Antananarivo ( avsatt i direktstyre av presidenten ) har utropat ett eget övergångsstyre över hela landet. Vi kan tala om en ”borgerlig dubbelmakt”.

Vid en fredlig massdemonstration från Rajoelinas opposition i går, med 20 00 deltagare, svarade regimen med atomatvapen. Över trettio obeväpnade människor sköts ihjäl. Flera hundra skadade har tagits till sjukhus.

Här några dramatiska bilder från det Madagaskar som brinner av uppror:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Madagaskar, kapitalism, imperialism

I pressen:

STÄLL SOPPÅSEN

DÄR DEN HÖR

HEMMA

I Svenska Dagbladet får stockholmarna tips om hur de ska ta hand om sina sopor under strejken:

Är det inte bättre att ställa påsen utanför Stadshuset? En vacker solidaritetsgest med ”sopgubbarna” och en doftprotest mot privatiseringarna av Stockholm stad. Varje tisdag leder där det moderata borgarrådet Ulla Hamilton sina sammanträden med Trafik- och renhållningsnämnden.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Stockholm, sopstrejken, Ulla Hamilton, moderaterna, vild strejk

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN4,DN5,DN6,

Andra bloggare: RödaMalmö,

RAKRYGGAT

av renhållningsarbetarna

I ett kulet och ännu nattsvart Stockholm. Klockan sex i morse. Då stannade ett sextiotal sopbilar för gott och ställdes upp i rader vid Högdalens värmekraftverk. Mer än ett hundratal renhållningarbetare valde då att räta på ryggen i en vild strejk mot det skamlösa bud, från Liselotte Lööf AB, som vunnit upphandlingen av jobben från Stockholms stad. Moderaternas ordförande i stans Trafik- och renhållningsnämnd, Ulla Hamilton, mörkar det segrande anbudet. Inte ens oppositionens vice ordförande i nämnden, Jan Valeskog, har fått granska siffrorna. Men i LLAB:s segrande anbud ska en bil bort och den månadslön man räknat på, helt i strid med kollektivavtalet, innebär en kraftig lönesänkning. Ragn-Sells har förlorat upphandlingen därför att företaget inte räknat med några försämringar för den anställda.

Socialdemokraten Jan Valeskog vill se en ny upphandling. Kortsiktigt kanske rätt. Men i grunden handlar strejken om att bryta med privatiseringen av Stockholms stad och en återkommunalisering av alla renhållningsjobb.

Trots kylan i Högdalen är stridsviljan het. Bara vi har portkoderna till alla soptunnor, säger arbetarna och grinar gott. Denna rakryggade strejk är därför på sätt och vis undantaget som bekräftar regeln. Sophanteringen i Stockholm kan inte flyttas till en låglönehantering i Baltikum eller Lettland. Soptunnorna står där de står. Detta till skillnad från jobben i den verkstadsindustri där massvarslen härjar. Med undantag för den politiskt skarpa protestdemonstrationen i Umeå är det därför på dessa arbetsplatser ont om fackligt motstånd mot den arbetsköparoffensiv, som nu breddas från varsel till avtalsförsämringar av alla de slag. Vi kan nära nog tala om facklig kramp i stället för facklig kamp.

Mot denna bakgrund är det viktigt med ett så stort fackligt- och folkligt stöd för strejken som möjligt. Om sedan Transports förhandlare, i enlighet med klasslagstiftningens krav, uppmanar till återgång samtidigt som de har två fingrar i kors bakom ryggen, det må vara osagt. Alla vi andra måste ge den solidaritet som krävs för seger.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, renhållningsstrejken, sopåkare, Stockholms stad.privatisering

I pressen:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,

När kloakrören

BRISTER

Gamla tiders rännstenar är borta. Där folk bäst de kunde fick trampa i allt som slängts från pottor och slaskar. Med en lätt spolning försvinner både skit och lukt elegant ut ur vår värld, ner i sina kloaksystem och bort för att tas om hand av ett renhållningsverk.

Flödet är utom synhåll och luktfritt. Vi kan för säkerhets skull spraya lite i toastolen eller hänga dit lite tallbarrsdoft.

Men när kloakrören brister. När smeten av avföring, urin och dasspapper väller ut, riktigt jäser och bubblar. Då stinker det. Då stinker det verkligen skit.

Så känns det med internfilmen från en polispiket vid Rosengård. Det här rasistiska skitsnacket skulle aldrigt läckt ut till offentligheten. Stanken är avskyvärd.

Jag skulle inte ha blivit förvånad om polisernas språk hade varit ovårdat. De var i en utsatt svår situation. Hade de vräkt på med något i stil med ”Den lille jäveln ska vi ta”. Eller ”förbannade skitstövlar”, då hade i vart fall inte jag blivit särskilt upprörd. Men nu gapar picketpoliserna om ”den lille apejävlen” och en man frågar kollegorna om ”han ska steriliseras”.

Detta är rasism. Hundra procent ren rasism. Självklart använder poliserna samma skitsnack när de jobbar i yttre tjänst. Språket slår då hårdare och lämnar mer bestående men än batongerna. De poliser som nu kan identifieras ska naturligtvis inte mer jobba med människor. Kanske de kan omplaceras till något samhällsnyttigt? Varför inte till att rensa och underhålla avloppssystemen i Malmö kommun?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Rosengård, rasism, Skånepolisen

I Pressen:DN1,SVD1,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,SDS5,AB1,

Bloggare:Jinge,

”Huka er

gubbar och kärringar

för nu laddar dom om”

Den svenska borgerlighetens politiska genombrott kom med Torbjörn Fälldins makalösa succé i riksdagsvalet 1976. Det behövdes en bild av en vresig, stark och sturig jordbrukare från Norrland, med valkiga arbetarnävar och en trygg rökpipa för att besegra den gamla arbetarrörelsen, den som så länge regerat över den svenska kapitalismens väl och ve.

Fälldins till synes obevekliga motstånd mot kärnkraft var en av de viktigaste energikällorna bakom valsegern. Han skapade ett bevingat ordstäv genom att aldrig lova att ”dagtinga med sitt samvete” och ladda en enda kärnkraftsreaktor. Att ”dagtinga” kommer från fornsvenskan och betyder att man gör upp om en dag på tinget, där man sedan kan kompromissa om en förhandlingslösning i en tvistefråga.

Nu var Fälldins samvete billigt. För hans del var det viktigaste att komma åt socialdemokratin och fackföreningsrörelsen, Inte att följa sitt samvete. Barsebäck laddades och den borgerliga regeringen kunde sitta kvar. Med åren kom Fälldin att vantrivas med Olof Johanssons och Lennart Daleus styre av Centerpartiet. Han drog sig undan, ”hem till gården”. Där han blev sittande med sin sura pipa. Inrökt av minnen från svunna, mer fackföreningsfientliga tongångar.

Men när Maud Olofsson tog över rollen som Centerpartiets ordförande piggnade han till. Hon, Maud, som var nära nog ”granngårds”, ”Harald Olssons dotter”, en gammal partivän till Fälldin, var symbolen för att den gamla tiden var tillbaka. Fackföreningsfientligheten bjöds åter in i Centerrörelsens finrum.

Därför är det logiskt att Maud Olofsson gör som sin förebild. Hon gör som pappa Haralds gamla vän, hon säljer ut centerrörelsens och sitt eget samvete i parti och minut. Här ska laddas om inför riksdagsvalet 2010.

Mats Odell är en annan farisé. Under några år på sjuttiotalet när jag bodde i Stockholm träffades vi ofta i en del trivsamma diskussioner på Södermalm. Folkkampanjen mot Atomkraft skulle bildas och jag var med i diskussionerna som representant för den tidens Socialistiska Partiet. De etablerade partierna, som centern, vänsterpartiet och det mindre etablerade Kristdemokraterna vågade inte ha med radikala miljökämpar och den ”yttersta vänstern” att göra. Vi var ”oberörbara”. Utan riksdagsbänkar och därför kastlösa. Men kristdemokraterna vågade ändå att skicka dit Mats Odell i egenskap av ordförande för dess ungdomsförbund, KDU. Jo, Mats Odell har faktiskt varit ung. Vid alla dessa möten, det var väl 1977/78, satt han i nötta jeans och hängigt år och svängde sig och gummiskorna radikalt i alla frågor som kom upp. Han ställde sig entusiastiskt bakom mitt förslag till ledare för den nya masstidningen. Vare sig det var Öresundsbron, kärnkraften, EU eller löntagarmakten som vi språkade om så hängde Mats på och vi bildade Folkkampanjen.

Senare vid folkomröstningen om kärnkraft, 1980, hade riksdagspartierna – med Vänsterpartiet Kommunisternas energiska stöd våldtagit kampanjen på dess roll som folkrörelse. Den radikala miljörörelsen och vi socialister skulle inte få hålla i några tyglar. Lennart Daleus från Centerpartiet blev kampanjens general och Mats Odell från Kristdemokraterna dess vicegeneral.

Så i dag har tiden hunnit i kapp både centerrörelsen och kristdemokraterna. ”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar han om”, hette det när Tage Erlander en gång berättade en historia från sitt Värmland. Med en lätt omskrivning säger vi i dag:

”Huka er gubbar och kärringar, för nu laddar dom om – för en ny kärnkraftsera”!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kärnkraft, centerörelsen, kristdemokraterna, Torbjörn Fälldin, Maud Olofsson, Mats Odell

I pressen:DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB3,SVD1, SVD2,SVD3,SDS1,SVD4,AB,

Varför inte

hela fruktfatet?

Lars Ohly skrattar mer än Thomas Östros. Det kunde vi se när de i går kväll i tur och ordning dök upp i SVT Aktuellt och kommenterade regeringens nya riskpengar till bankerna. Men annars var de helt överens om att den borgerliga regeringen måste vara ”mer bestämd” och skaffa sig lite ”mer inflytande”, när den nu ändå fortsätter med att ställa sig som garant för de stora förluster som bankerna tycks ruva på där inne i sina mörka kassavalv. Kanske tävlar Ohly med Östros om vem som ska ansvara för budgeten när Mona Sahlin ska bilda regering? Vi vet att han flitigt studerat hur Kristin Halvorsen från broderpartiet Socialistisk Venstreparti hanterat sin roll som finansminister i Stoltenbergs norska regering. Vi får se. Men skrattar bäst som skrattar sist brukar det heta…

Mats Odell svarade med att han lärt sig av 1930-talets svåra ekonomiska depression: ”Då fick bankerna gå omkull och krisen blev ett faktum”. Men har han inte haft läroboken upp och ner? Nog var det tvärtom. Bankerna gick omkull när krisen blev ett faktum.

Aftonbladets ledare i dag talar om ”citronsocialism” :

Du går till affären och köper enbart citroner. När du sedan kommer hem och familjen tittar undrande på dig pekar du ner i kassen och utbrister förvånat att allt du köper tycks surna. Hoppsan!

Det brukar kallas för citronsocialism: staten tar över eller köper företag som går dåligt (citroner) och låter sedan diverse marknadsfundamentalistiska ideologer peka på dessa företag och därigenom bevisa att ju alla företag som staten går in i går dåligt. Slutsats: staten är alltid en dålig ägare.

Efter denna sedelärande allegori med fruktsmak kommer samma mantra om inflytande. Med några politiker i bankernas styrelser hoppas Aftonbladet uppenbart att citronerna ska kunna förvandlas till solmogna, saftiga, söta apelsiner. Sak samma med Ohly. Han anklagar Mats Odell och regeringen för att bara stå till skänks med smörjmedel åt bankerna. Nej, med sitt ”inflytande” vill han i stället skapa ”stabilitet” i systemet. Nedgraderingen av partiets program går fort.

”Vi arbetande ska själva njuta frukterna av vårt arbete”

Vi tror vare sig att staten ska köpa sura citroner dyrt eller att ens låta nöja sig med, att likt förra generationens SSU:are, bara rakt upp i luften socialisera alla banker. Varför ska vi inte ta över hela det härliga fruktfatet? Varför ska inte alla arbetande själva njuta frukterna av sitt arbete? En nödvändig och verklig socialisering av bankerna och dess kreditströmmar handlar också om kontrollen och makten över all större produktion, transporter, energi och den sociala välfärden. Ska exempelvis Volvo Personvagnar leva vidare med samhälleliga krediter ska detta ske inom ramen för en krisplan. Som en del av en demokratisk planhushållning där resurser fördelas efter behov. Ett systemskifte som inte bara sätter stopp för dagens groteska förstörelse av företag och människor utan som också ger oss möjligt att bemästra alla svåra hot mot vår miljö.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Lars Ohly, Thomas Östros, Mona Sahlin, Mats Odell, Alliansregeringen, bankkrisen

I pressen: AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,

Andra bloggare:

Vet du inte vad detta är för bilder?

Då följer du nog bara omvärlden genom att se på SVT Rapport och läsa en tidning som Dagens Nyheter.

Den övre bilden är från Umeå i fjol höstas. När metallarbetarna i Södra Västerbotten gick ut i en vredgad protest mot företagens massvarsel. Den andra bilden är från förra veckans kaskader av strejker och demonstrationer i Frankrike. Då två miljoner fransmän visade sin avsky för nyliberalismen.

Både i Umeå och i Paris glödde ilskan mot kapitalismens massarbetslöshet. Både på Rådhustorget och på Place de la Bastille flammade hoppet om motstånd och politiska alternativ till borgerlighetens bankrutt. Här fanns en arbetarrörelse som verkligen rörde sig. Demokratin på språng.

Det var därför dessa bilder och berättelser försvann från Sveriges ”Fria” Television och i stort sett all övrig statlig eller profitstyrd media. Där går det inte an att visa på ett möjligt motstånd.

Vi kan hoppas att vår fackliga manifestation idag kan det vara den lilla snöboll som startar en lavin av fackliga och politiska aktiviteter över hela landet. För det är nu det behövs. Det är mycket som står på spel.

Jan-Olov Karlssons förhoppning från stormötet i Umeå ska stoppas. Lavinen får inte komma i rörelse . Sak samma med den väldiga rörelsen i Frankrike. Den ska hållas undan från blickfånget för svenska arbetare. En vanlig människa i exempelvis Stockholm som kanske håller sig med Dagens Nyheter, bläddrar i Metro på T-banan och ser på SVT Rapport på kvällen,  hon ska helt enkelt  inte veta någonting om det motstånd som både spirar och blommar i norr och i syd! ”Vi utelämnar alltihop. Vi låtsas som om detta aldrig har ägt rum”. Så resonerar man hos den ”Tredje statsmakten” och väljer medvetet att med ett nästan ofattbart medialt överflöd skildra helt andra saker.

I den borgerliga mediala flodvåg som nära nog sveper med allt omkring sig är det inte lätt att kämpa mot strömmen. Veckotidningen Internationalen har klarat detta i 35 år! En tidning där både Benny och jag, av och till, medverkat under alla år. En tidning med både hjärta och hjärna. Där finns berättelserna om ett möjligt motstånd. Men också analyserna och de politiska idéerna om framtiden.

Samtidigt har tidningen satts under stor ekonomisk press genom kraftigt minskat presstöd. Därför lägger vi här ut ett ”Manifest för tidningen överlevnad”. Det är ingen annons. Det är ingen reklam. Vi hoppas helt enkelt innerligt att så många som möjligt av våra besökare här på bloggen kan bidra till den fond som ska garantera tidningens överlevnad:

KAMP FÖR INTERNATIONALEN

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, censur, media, mediakritik, Frankrike, Volvo Latsvagnar Umeå

”Ni är fenomenala på att döda oskyldiga människor”Tayyip Erdogan

Dagens Nyheters Johan Schück har under veckan lagt ut en blogg från  World Economic Forum i Davos. Där har han gnällt över besvärliga arbetsförhållanden. Pressen hade tilldelats ett tält som basläger och detta gjorde det bökigt att ta sig till en del partaj.

Schück har ändå haft mycket att rapportera. En gång såg han hur Fredrik Reinfeldt och Marcus Wallenberg hängde över bardisken. Den skarpögde skribenten på DN noterade att de var ”inbegripna i ett djupt samtal”. Beviset för detta var att ”Reinfeldts närmaste medarbetare fick hålla sig på avstånd”. Han är örnögd han Schück. Men kanske han missade något? Vem vet. Fredrik och Marcus kanske bara vill få vara ifred för att ta sig en jävel och prata skit? En annan kväll tog Schück sig från tältet till en fest med konsultfirman McKinsey och kunde berätta att de svenska riskkapitalisterna Björn Savén och Robert Andrén, ”med hustrur”, var där och roade sig till musik ”av ett fantastiskt soulband, direkt influget från New York”. Inte så pjåkigt nu när det krisar. Shück berättade också om sina förväntningar inför ett annat ”avbrott från det krävande rapporterandet”. Konsultfirman Booz hade skickat en inbjudan och lovade avsmakning av både choklad och whisky. Inte så dumt för en stackars radskrivare som inte får hänga med de ”stora grabbarna”. Den ekonomiska rutchbanan har fått finanshajarna att bara leka i skyddade vatten. Alla rejäla fester hölls därför bakom stängda dörrar. Goldman Sachs ställde exempelvis in sitt vanliga jätteparty – men lät i stället champagnen spruta vilt på en privat tillställning. Detta enligt Times-online.

Nu leker finanshajarna bara i skyddade vatten…

Enligt Schück hälsade 25 svenska ”gäster” på i Davos. Googlar man lite på nätet hos de konsultföretag som fixar in folk tycks det ha kostat mellan 300 – 500 000 kronor att var här. Schück tycker ändå att den höga avgiften och de dyra omkostnaderna ( för främst företagsledarna ) kan motiveras, eftersom ”ansamlingen av framträdande personer på olika områden gör att mycket händer”. En fattig själ som jag kan ändå inte låta bli att undra hur demokratin kommer in i bilden. Här är tydligen ett sällskap som bestämmer över mycket i världen. I den isolerade alpbyn Davos träffades 2 500 ”tungviktare”. Hälften var finanshajar på jakt efter nya byten.

Men vem av oss har röstat för att Wallenberg skulle delta? Eller riskkapitalisterna Savén och Andrén och deras ”hustrur”?

Trots alla besvärligheter i tältet hann Schück ändå med att också rapportera om att Turkiets premiärminister lämnade Davos i vredesmod ”eftersom han ansåg sig illa behandlad”. Israels president Shinom Peres fick bryta alla debattregler och pratade I 24 minuter. När Erdogan skulle gå i genmäle blev han däremot avbruten av moderatorn. . Schick tog sig inte tid och spaltutrymme att berätta vad vad Erdogan började med att säga. Se tidigare blogg. Men tack vare en fin kommentar och översättning från signaturen ”AX” kan vi lägga ut hans påbörjade inledning här:

”Herr Peres ni är äldre än vad jag är. Ni talar med en hög ton och jag vet att anledningen till att ni gör detta är på grund av att ni känner er skyldiga för allt som nyligen hänt. Jag ska inte prata lika högt som er. När det kommer till att döda oskyldiga människor, så är ni fenomenala på det. Jag vet mycket väl hur ni skjuter och dödar oskyldiga barn vid stranden. Två av era tidigare presidenter har sagt något mycket anmärkningsvärt till mig. De sa att de kände sig oerhört belåtna när de rullade in i Palestina på en stridsvagn.  Jag kan till och med namnge dessa ifall någon undrar. Så att ge mig en massa statistiska värden är inte nödvändig. Dessutom fördömer jag alla som applåderar åt sådant. För bara applåderna för sig själv är ett mänsklighetsbrott. Vi kan inte titta åt andra hållet medan allt detta pågår. Jag har tagit en massa noteringar under föregående tal (Peres tal). Vi har inte tid att gå igenom alla dessa utan jag vill lämna er med några sista ord. En judisk skribent i Israel skriver detta: Det Israel gör i Gaza är inte mänskligt. (Han hänvisar till någon lagbok)… enligt paragraf sex så skall man icke döda. (Efter att moderatorn försökt stoppa honom ett antal gånger).. Och för mig är Davos-kapitlet slut. Jag tackar moderatorn och alla er andra. Herr Peres fick 25 minuter att prata medan jag fick 12 min. likaså dem resterande.. (stormar ut)”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, Gaza, Turkiet, Erdogan, Peres, DN, Johan Shück

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SDS1,SDS2,

ALLA TILL

MALMÖ !

Mikael Wiehes nya text till

”STOPPA MATCHEN!”

Man måste välja sida

Man måste ta parti

Man kan inte dra sig undan

Ställa sig bredvid

Om matchen spelas stödjer vi

den israeliska statens våld

Men om matchen stoppas

visar vi vår solidaritet med Palestinas folk

Läs även andra bloggares åsikter om Israel.Palestina, Politik, Stoppa matchen, ekonomi, Mikael Wiehe, Hamas, Mellanöstern

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SDS1,