Några veckor före jul fick jag en inbjudan att ”vinterprata” i P4 Radio Göteborg. Resultatet går på gammalmedias vis ut i etern nu på fredag 9.00 – 10-00. För de av våra läsare som har tid och lust att lyssna går det bra att göra detta var som helst. Naturligtvis med datorns hjälp. Vill du höra lite bra musik, lättsamt prat om barndomsminnen, fornhistoria och Volvo. Vrid då in dig eller klicka in dig på:
I går Guernica
– i dag Gaza
En lång eftermiddag för några år sedan gick jag runt i det Picassomuseum som finns i Paris. Här finns en del av hans verk utställda i ett vackert, vitt hus från 1700-talet. Genom en vandring upp genom fyra våningar kunde man studera alla förarbeten till det som blev den berömda monumentalmålningen Guernica. I svart, vitt och grått, med eldbränder och sönderfallande hus gick det att följa Pablo Picassos raseri och ursinne. Dödskriet från hästen, en kvinna med sitt döda barn till vänster, en annan kvinna under tortyrlampan till höger. Bakom det vackra husets oskuldsfulla fasader finns några av de mest smärtsamma bilder som någonsin målats.
Guernica…
Det enorma originalet målades med dagstidningar som underlag. De tidningar där han läst om hur historiens första flygbombningarna mot civila hade spritt död och fasa omkring sig. Det var 16 30 på eftermiddagen den 27 april 1937 som Spaniens kuppgeneral Francisco Franco lät den tyske översten von Richthofen, befälhavaren över den fruktade Kondorlegionen, pröva sin Junker- och Heinkelplan, i en terrorbombning av civila.
Vid ingången till Säkerhetsrådets entre i FN:s byggnad på Manhattan hänger en storslagen replik av Picassos mästerverk. Det var här den dåvarande utrikesministern Colin Powell motiverade USA:s angreppskrig mot Irak och av president Bush tvingades att ljuga om att Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. För skams skull skyldes målningen med tunga draperier. Jag undrar om Säkerhetsrådet kunde se hettan i dess bilder när det natten till i dag gick in till sitt möte?
Gaza…
För Gaza är vår tids Guernica. Om även vi för ett ögonblick blundar för Israels roll, som ockupationskraft med etnisk rensning som mål under 60 år av rasism, förstörelse och krig. Ja, även då blir Israels militära raseri fullständigt vanvettigt. Regeringen säger sig slå tillbaka mot det palestinska motståndets raketanfall. Men under de senaste sju åren har bara ett tjugotal israeler dödats. Alltså inte mer än vid en svår bussolycka. Under de senaste dagarnas blixtkrig är antalet dödade palestinier snart 700 och skadade 3 000. Vid en snabbt skattad jämförelse mellan hela Gazas befolkning och Stor-New York innebär detta att ghettot Gaza under en dryg vecka har utsatts för fem vansinnesattacker i samma storleksordning som 11 september 2 001.
I Sverige var det för några veckor sedan stor uppståndelse i Malmös Rosengård. En liten källarmoské tvingades att stänga. Den kommunala myndigheten var helt handfallen och en del ungdomar blev rasande. Idiotiskt nog slängde de också sten mot ambulansmän och brandpersonal. De sköt också iväg en del förtida nyårsraketer. Om jag minns rätt skadades två brandmän mycket lindrigt. Oavsett kommunens urbota tafflighet var polisen naturligtvis tvungen att på något sätt ingripa mot stenkastningen.
Rosengård. Soprum…
När vi ser bilderna bilderna på alla Gazas döda. Nu senast i morse på alla de människor som inne i en FN-skyddad skola lemlästats och slitits sönder av Israels tunga artillerield. Då blir frågan: Hur skulle Israel ha hanterat de små upploppen i Rosengård? Kanske inte med allt vad man har av artilleri, stridsflyg, Apachehelikoptrar, droner och krigsfartyg. Men åtminstone med några kirurgiska missiler ( riktade mot källarmoskén! ), ett hundratal stridsvagnar och några tusen man infanterisoldater…
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Guernica, Rosengård, Terrorbombningar, FN:s säkerhetsråd
I pressen:AB1,AB2,AB3,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,SDS2,SDS3,
Andra bloggare:Jinge,Svensson,Esbati,Trotten,RödaMalmö,Proletärbella,
Vare sig ”Stilla Natt”
eller frid i det ”Heliga landet”
I mitt första bloggfönster efter långhelgen återger jag italienaren Vittorio Arrigonis berättelse om hur barnen blir till änglar i de ghetton som Israel skapat på den lilla strandremsa som vi kallar för Gaza. Det är en intensiv och gripande skildring direkt från striderna i Gaza Citys gränder och bostadskvarter. Arrigoni berättar både om bombkrevader och operationsbord med amputerade ben och barn som blivit till köttslamsor. Han är inne i helvetets förgård.
Sent i går kväll, när jag var färdig med översättningen, gick jag ut i skogen för en längre runda med hunden. Allt var täckt med rimfrost. Både de ståtliga furorna, de buskiga smågranarna och all björksly som sticker upp i gläntorna. I den kalla, klara arktiska luften trollade halvmånen fram skimmer, glimmer och glitter överallt. Med stjärnhimlens lysande broderier som valv över oss. Bäcken som porlade vilt så sent som i förrgår hade frusit till tystnad. Det enda jag och min Freja hörde var en råbock som skällde och brålade. Men inte ens här gick det att släppa tankarna på Arrigonis drama eller över de bilder som i vardagsrummet hela tiden rullar från Aljazeeras TV-kanal. Jag funderade över hur det nu kunde vara med stridslarmet i Palestina – det är vare sig ”Stilla natt” eller frid i det ”Heliga landet” – och det kändes som en ynnest att kunna få leva i detta lugn och att kunna få andas in denna fridfulla natt.
Men när vi har möjlighet och när vi kan måste vi göra allt för att stödja det palestinska motståndet!
När barn blir till änglar
Artikeln är nerskriven av Vittorio Arrigoni och publicerades först i den italienska vänstertidningen Il Manifesto. Arrigoni är på plats i Gaza och aktiv i International Solidarity Movement som är engagerat i ett brett hjälparbete för utsatta palestinier. Både på Västbanken och Gaza. Arrigoni liksom många av hans kamrater bloggar hela tiden om sitt arbete och sina upplevelser från det helvete Israel har bombat fram på Gazaremsan: www.palsolidarity.org/
De senaste dagarna har jag varit I Jabilia, Bet Hanun, Rafah och Gaza City. Platser som nu finns på min egen karta över helvetet. Vad än den israeliska militären säger, vilket experterna på desinformation i Europa och USA återger likt papegojor, vad de än säger, så har jag dessa dagar varit ögonvittne till bombningar av moskéer, skolor, universitet, sjukhus, marknader och mängder med civila byggnader.
Den medicinskt ansvarige för sjukhuset Al Shifa har bekräftat att han fick ta emot telefonsamtal från IDF, den israeliska armén, där man gav honom order om att evakuera sjukhuset eftersom det skulle attackeras med en skur av missiler. Men sjukhusledningen vägrade att ge efter för hoten ( Se fotnot 1 ).
Egentligen skulle jag sova nere vid hamnen, fast vi inte har kunnat sluta våra ögon de senaste fyra dygnen, men varje natt bombas den oupphörligen. Där hör man inte längre ambulansernas sirener, i sina förtvivlade utryckningar, eftersom det inte finns kvar en endaste levande själ. Alla är döda och där får man känslan av att gå in på en kyrkogård efter en jordbävning. Det hela känns som en onaturlig katastrof, som ett utbrott av hat och cynism, vilket likt smält bly förintar människornas kroppar ( fotnot 2 ). Helt emot vad de sagt så förenar katastrofen alla palestinier. Den för dem samman till en enda enhet. Det här är folk som kanske inte skulle ha hälsat på varandra tidigare, eftersom de tillhört olika politiska fraktioner i opposition till varandra.
Bomberna strömmar ner från skyn som regn. Från tiotusen meters höjd. Du kan vara säker på att de inte gör någon skillnad mellan om det hänger en flagga från Hamas eller en från Fatah från din fönsterbräda. Dom är inte ens mindre explosiva om du är en italienare. Det finns ingen kirurgisk precision när det gäller militära operationer. När Israels flyg och krigsfartyg bombar är det bara läkarna som får göra kirurgiska ingrepp. Utan att tveka måste de amputera ben och armar till stumpar – fast de skulle kunna ha räddats. För det finns ingen tid, du måste rusa, och den tid det skulle ta att behandla ett svårt skadat ben, kan betyda döden för nästa patient i tur, som väntar på en blodtransfusion. Bara på sjukhuset i Al Shifa finns det 600 patienter med mycket kritiskt tillstånd, samtidigt som det bara finns 29 respiratorer.
Man har brist på det mesta. Framförallt utbildad personal. Vi var också uttröttade. Inte så mycket på grund av de sömnlösa nätterna utan mest på grund av apatin och medlöperiet från regeringarna i Väst. I grunden Israels medbrottslingar. Av dessa skäl beslöt vi i går natt att en av våra båtar från ”Free Gaza Movement” skulle lämna Larnaca på Cypern, lastad med medicinsk personal och tre ton medicin. De skulle ha anlöpt här i morse – men jag väntade förgäves. Båten blev infångad av elva israeliska krigsfartyg nittio sjömil från Gaza och dessa försökte sänka den på internationellt vatten. De rammade vår båt tre gånger med ett maskinhaveri och en läcka i skrovet som följd. Av ren tur är besättningen och passagerarna i livet och de har lyckats att få in båten tilll en libanesisk hamn.
Alltmer frustrerade över den ”civiliserade” världens tystnad kommer mina vänner snart att göra ett andra försök. De har redan hunnit lsta om medicinen från vår skadade bår, ”Värdigheten”, till en annan båt som nu är färdig att avsegla direkt till Gaza.
Vi är övertygade om att Israels kriminella kraft, när man trampar ner mänskliga rättigheter och internationell lag, aldrig kommer att nå samma styrka som vår beslutsamhet när det gäller försvaret av mänskliga rättigheter. Många journalister som intervjuar mig, frågar om den humanitära situationen för palestinierna i Gaza, ungefär som om problemet bara handlar om mat, vattten, elektricitet och brist på bränsle. När det i själva verket handlar om den stat som orsakar allt detta. Den stat som stänger gränserna och bombar Gazas el- och vattenkraftverk.
Det är ändlösa köer till de få bagerier som fortfarande har sina fönster halvöppna. 40 – 50 människor skuffas om att få tag på det sista brödstycket. En av bagarna, Ahmed som är en av mina vänner, berättade om sin stora fruktan under de senaste dagarna. Han är mer rädd för en pöbel än för bomberna. Bråk har redan exploderat utanför hans butik. Förut var polisen ute för att hålla ordning, men nu kan man inte se en enda uniformerad polisman i hela Gaza. En del gömmer sig. De andra ligger alla begravda två meter ner i marken. En del vänner till mig ( Fotnot 3 ).
Här var ännu en massaker på barn i Jailia. Två unga bröder, träffades av en israelisk bomb, när de åkte med sin åsnekärra. Det här är bara en stillbild av den historiska tragedi som vi tar del av varje minut, varje timma, samtidigt som vi förlorar vänner, bröder, släktingar. Stridsvagnar, attackflygplan, droner, Apachehelikoptrar. Världens största och mest vildsinta krigsmakt anfaller ett folk, vilket som på Jesus Kristus tid, har åsnor som sitt viktigaste transportmedel.
Under den tid jag skriver, har 55 barn. enligt Al Mizan, ett centrum för mänskliga rättigheter, varit utsatta för bombangrepp. 20 är döda och de övriga svårt skadade. Israel har förvandlat palestiniernas sjukhus till fabriker för änglar och inser inte hur mycket hatsom skapas i Palestina och i resten av världen. Utanför mitt fönster hör jag dånet från nya explosioner och förstår att de löpande banden i ängelfabrikerna fortsätter att spotta fram nya änglar…
För resten av mitt liv kommer de här små, sönderslitna och amputerade kropparna, vars liv släktes redan innan de kunde gå i blom, att vara en återkommande mardröm. Att jag fortfarande kan hitta kraft nog för att berätta om hur deras liv släcktes beror bara på att jag vill skapa rättvisa för dom som inte längre har en röst, kanske till hjälp för dom som inte kunde höra.
Förbli mänsklig
Vittorio Arrigoni
1. Israel hävdar att den palestinska milisen ”gömmer sig bland civila”. Inte minst då i bunkrar under sjukhusen. Den egna militären menar tydligen att moståndsmännen ska ställa upp sig i kolonner ute i öknen, så att mördarna i sina amerikanska F16-plan, däruppe på tiotusen meters höjd, ska kunna träffa rätt med en gång…
2. Här syftar Arrigonis metafor med ”smält bly” på det vidriga namn Israel har gett sin massaker. Nämligen ”Gjuten bly ”. Där man tänker på den egna ståndaktigheten ( den ståndaktiga tennsoldaten ) och all den bly som används till den dödande ammunitionen, till granaterna och till bomberna.
3. Under det första överraskande bombanfallet riktade Israel enbart in sig på Gazas poliskår. Inte på de olika miliserna. Hundratals ordningspoliser dödades. Syftet var uppenbart att skapa socialt kaos och misär.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Gaza, Israel, Palestina, Israels bombkrig, regeringen, Reinfeldt, Bildt, Sahlin,
I pressen: AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,
Andra bloggare:Jinge,Rawia Morra,Röda Malmö,Svensson,Esbati,
Min hälsning inför midvinterblotet, julhelgen och nyår är dessa tre bilder som jag fogat ihop så att de tillsammans illustrerar Fredrik Reinfeldts verkliga jultal till nationen:
Men framtiden behöver inte vara nattsvart. Tillsammans kan vi tända de facklor som kan lysa oss ut ur tunneln. Människan behöver inte för evigt krypa på knäna och famla runt i den mörka tunnel, i det kapitalistiska system, som hotar att kväva oss här på jorden. Kärnvapen, rustningar och krig, massvält, vattenbrist, klimatförsämringar och miljoner människor i arbetslöshet. Varför ska vi leva med det?
Redan den 6:e januari är vi tillbaka med nya bloggfönster både mot världen och mot stort och smått här hemma. Det är vårt sätt att vara med och försöka hitta rätt för de första stegen ut ur tunneln.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, regeringen, finanskris, Fredrik Reinfeldt, Anders Borg
Kungligt residens ockuperat
Alla bostadslösa husockupanter behöver inte huka för polisen bakom barrikaderade portar och förbommade fönster. I England har i dagarna en grupp ockupanter i stället tagit skydd genom att sätta sig i besittning av ett obebott, men luxuöst och mycket aristokratiskt hem. Med sina vackra fönster. inbyggda balkonger med utsikt ut över Engelska kanalen, salonger och två fullproppade vinkällare, är den fastighet de tagit över värderat till uppemot 40 miljoner kronor.
Här var sommarresidens för Devonshires sjätte greve och ett tillhåll också för Kung Edward VII när han besökte sin dotter Louise som gift in sig i denna grevliga släkt.
För tre veckor sedan tog sig tolv, inte fullt så blåblodiga, men bostadslösa ungdomar in i den vackra men övergivna byggnaden och gjorde sig hemmastadda. Här finns bland annat sex sovrum. Ett av de underbara badrummen har kvar alla kunglig ståt som installerade för prinsessan Louise. Bland annat en varmvattenbehållare i snidad mahogny och porslinsdekorationer. Vilket kan behövas. Grannarna i det nobla grannskapet har klagat över att ockupanterna ser ut som skruttiga studenter med hål i kläderna.
På fastighetens vackra entrédörr har man hängt upp en skylt där det står att ”Vi har inte förstört någonting. För att belägga detta har vid fotograferat och videofilmat allt. Vi respekterar och ska ta väl hand om den här egendomen.” Enligt fastighetsmäklaren ”Strutt and Parker” har det gamla residenset en anonym ägare. Som inte bor där.
Här kanske finns kreativa idéer för Sveriges alla bostadslösa ungdomar. Om inte annat finns det gott om kungliga sommarresidens som står tomma nästan hela året. Samtidigt som de finansieras via de bostadsbidrag som i dessa sammanhang kallas för apanage. Det är idiotstopp för byggen av nya hyresrätter. Samtidigt som regeringen gör allt för att den privata bostadsmarknaden ska sluka så mycket av de hyresrätter som redan finns.
Trettiotalets depression slutade med att man ofta vräkte ”obemedlade” hyres-
gäster. Här en massdemonstration mot vräkningar i Olskroken i Göteborg 1936.
Hösten 1977 ockuperade ett 60-tal hyresgäster en del av Kvarteret Mullvaden
i Stockholm. En protest mot rivningsraseriet. En viktig men lång kamp stödd
bl a av Alternativ Stad slutade ändå med att grävskoporna åt upp deras hem.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, husockupation, Hyresgäströrelsen, finanskris, regeringen
”Sida vid sida
tillsammans hjälps de åt…”
I dagens Göteborgsposten kommer AB Volvos Leif Johansson med ett alldeles eget krisrecept:
Om ett par tre år kommer vi att behöva ta in den här personalen igen. Vi har i Sverige ett system som innebär att vi varslar, skiljs från personalen och sedan tar in dem igen. Tyskar, belgare och fransmän har ett system som innebär att man kan fortsätta hålla folk anställda men köra halvtid eller till och med ner till en femtedels tid, säger Leif Johansson.
Företaget och arbetsmarknadsåtgärder delar då på kostnaden. Den anställde får upp till 80 procent av lönen och skillnaden mellan arbetstid och full tid kan arbetsgivaren exempelvis fylla med vidareutbildning för de anställda.
Det skapar ett sätt att slippa skiljas från folk och sedan ta in dem igen.
I Tyskland har man just nu, i den djupa krisen, utökat tiden detta system kan användas från, 12 till 18 månader.
Och det pratas om att öka det till två år, säger Leif Johansson.
Det här är inte så dumt som arbetsmarknadsåtgärd just i ett sådant här scenario.
Smakar inte alls så dumt. Staten och kapitalet i samma båt, som det heter i Leif Nyléns klassiska rocklåt. Sida vid sida, tillsammans hjälps de åt. Så kan man fiffla en smula med den järnhårda lönelagen…
Enligt GT var Leif Johansson mycket stolt när han, med benäget stöd
av Verkstadsklubbens styrelse sålde av PV till amerikanska Ford för tio år sedan…
Men eftersmaken gör att det härsknar i halsen. Det går inte att svälja. Det Johansson kallar för ”arbetsmarknadsåtgärder” är statliga pengar. Pengar som dras in via skattsedeln från ”dom som ror, ror så att svetten lackar”. Alltså inget recept som vi ”roddare” bara kan kopiera. Självklart ska staten kunna gå in med pengar i ett förlustföretag. Men inte utan vidare. För det första ska all bokföring, alla ”röda siffror” granskas in i detalj. Vad är sant och vad är båg. För det andra ska alla anställda på ett självständigt och demokratiskt sätt, kanske genom fackföreningen om denna inte är alltför nergången, kunna se över och utöva makt över investeringar och produktion. När det gäller Volvo Personvagnar handlar det exempelvis definitivt om att byta spår. Bort med de perversa stadsjeeparna. Huvudspåret måste vara säkra, enkla och koldioxidfria personbilar. Dessutom måste flera sidospår prövas när det gäller den stora industriella satsningen på ett systemskifte för vår energianvändning.
Här på AB Volvos huvudkontor beslöt man så sent som i maj att hinka iväg tjugo
miljarder till aktieägarna…
När det gäller företag som hämtar hem vinster, men samtidigt hävdar att man inte har råd att ha kvar folk, är det självklart samma prövning som gäller. ”Kostnaderna för oss är så stora att om vi skall producera på halvtakt och inte lyckas sänka kostnaderna, då kör vi koncernen i drickat. Vi har inget val utom att varsla.”
Fan tro´t sa Rellingen! Leif Johanssons koncern för kommersiella fordon, AB Volvo, mår så väl att man så sent som i våras kunde belöna sina aktieägare med tjugo miljarder kronor i utdelning. Jämför detta väldiga belopp med den ”jättesatsning” regeringen i veckan annonserade på ett statligt bolag för forskning och utveckling när det gäller våra transportsystem . Här var grundplåten ”bara” tre miljarder. Leif Johannson bär också ansvaret för att företagsledningen vid fabriken i Umeå blankt vägrat att ens förhandla om det alternativ till varsel som där lagts fram av verkstadsklubben.
Nej, här går både hut och skam på torra land.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, Volvo, AB Volvo, Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, bilkrisen, bilpaketet, Volvo Verkstadsklubb
”Vem stoppar
en vargflock
med en tidningsartikel?”
På dagens kultursida i Aftonbladet ropar Åsa Linderborg ut ett skri om att fascisternas stövlar nu trampar fram i Sverige. Men att få lyssnar.och hör faran. Polisen hjälper nazisterna att demonstrera för sina rasideal men stoppar antirasister i finkan. Här lägger jag ut en artikel som jag skrev 1983 för Göteborgsposten. Dess budskap står sig bra i dag. Även om rubriken i detta sammanhang blir fel. Nu är det i stället så att Linderborgs artikel bidrar till att vi kan bli fler i de antirasistiska leden.
Uppmarsch på Gärdet 2008
Tänk dig att du är ensam ute på en karg och öde fjällvidd. Jagad av en blodtörstig och utsvulten vargflock. Du blir mer och mer uttröttad och vargtjuten kommer hela tiden närmare…
Vad göra?
Du kanske halar fram en debattartikel om demokratins värde ur rockfickan? Eller du kanske tar dig tid för att citera Voltaires vackra ord om yttrandefriheten – samtidigt som dreglande vargkäftar sliter dig i stycken?
Nej, naturligtvis inte! Du försvarar dig själv med alla medel och har du en bössa tvekar du inte en sekund om att använda den!
Valet mellan att leva eller att dö är lätta att göra.
Men ändå är det många människor som tvekar när det gäller frågan om hur nazismen ska bemötas. I Göteborgs-Postens debatt är det t.o.m. många som vill ge nazisterna rätten till mötesfrihet.
Skälet till detta kan vara många, men gemensamt för dem som hävdar denna åsikt är en bristande insikt om nazismens – eller fascismens – verkliga natur. Ofta förklaras nazismen blott och bart som ett ideologiskt fenomen med ess rasfördomar, statsdyrkan, feodala hierarki, familjekult, antiintellektualism och antimonopolism. Ibland reduceras nazismen t.o.m. till en fråga om Adolf Hitlers eller andra ledares ondska.
För tillfället är heller inte nationalsocialismen något livskraftigt alternativ. Det är svårt att skönja dess verkliga ansikte när man ser Assar Oredssons patetiska skaror. Min liknelse om den ensamma människan som jagas av en vargflock kan tyckas överdriven. Men låt oss gå tillbaka till trettiotalets Tyskland och då först citera ett stycket ur Mein Kampf där Hitler redogör för hur SA bröt upp en politisk danstillställning inom arbetarrörelsen.
Dansen hade ännu inte börjat, då mina män från stormgrupperna – från och med den dagen kända som SA – inledde sitt angrepp. Likt vargar, i flockar på åtta till tio stycken, kastade de sig över motståndarna och överöste dem med slag och jagade dem så ut ur salen. På fem minuter hade varenda en täckts med blod. Detta var verkligen män, som jag vi det tillfället lärde mig uppskatta.
Dessa ord demonstrerar klart och tydligt den nationalsocialistiska lösningen. Nazismen uppstår inte ur intet. Den har en materiell grundval. I mycket sammanpressade ordalag kan man säga att den växer fram och kan utgöra ett politiskt alternativ när villkoren för en fortsatt utsugning av arbetarklassen kraftigt förändras till borgarklassens nackdel. Den historiska funktionen med ett nazistiskt eller fascistiskt maktövertagande är att socialt och politiskt möjliggöra en våldsam förändring av dess villkor till borgarklassens fördel.
Desperata småborgare
Den sociala huvudkraften i den nationalsocialistiska massrörelsen utgjordes av ruinerade och desperata småborgare. Här försökte denna utlevade klass att formulera ett eget politiskt program och en egen rörelse och lyckades också upprätta en relativ självständighet. Det är detta som är det viktigaste kännemärket för en fascistisk lösning och som skiljer den från alla andra former av militärdiktaturer.
Genom sin relativa politiska självständighet utgjorde också nazismen under sina uppmarschår – vargflockarnas tid – en politisk och militär kraft som agerade självständigt i förhållande till den borgerliga staten och i öppen motsättning till den handlingsförlamade borgerliga demokratin. Den tog vid där riksdagsprotokollen slutade. Det var en rörelse vars mål var att erövra gatorna och fabrikerna – inte riksdagen!
Därför var och är det heller ingen rörelse som kan mötas med yttrandefrihet, debattartiklar och allmänna val.
Liberalismen, socialdemokratin och kommunisterna i den tidens Tyskland hade samma uppfattning som Karl Beijbom eller Helge Samuelsson idag: Socialdemokratin hade exempelvis en egen beväpnad arbetarmilis, Reichbanner, omfattande mer än 160 000 medlemmar. Den användes dock aldrig för att inte ge motståndarna en ”förevändning” utan fick göra på stället marsch fram till dess att Hitler upplöste den. I dessa tragiska ordalag klargjorde tidningen Vorwärts socialdemokratins målsättning: ”det arbetande folket kämpar med valsedeln i hand”…
Bröt upp arbetarmöten
Nazisterna stormgrupper fick hålla sina möten och från dem fick man ohotat gå och bryta upp arbetarmöten, slå ner arbetardemonstrationer och lyncha judar.
För då som nu är det ingen som lyckats förklara hur en valsedel eller en debattartikel ska kunna hejda en blodtörstig vargflock!
Nazismens karaktär, dess sociala och politisk roll, visades väl också efter Hitlers maktövertagande. Småborgerlighetens relativa självständighet i förhållande till storbourgeoisin innebar nu att dess stormtrupper slogs ner och upplöstes till förmån för reguljära statliga polis- och militärstyrkor.
De grupper som tydligast artikulerat den småborgerliga ideologin och som vunnit kriget mot arbetarklassen fanns huvudsakligen inom Roehms SA, som omfattade nära två miljoner man. De ledande skikten inom nazistpartiet insåg att denna rörelse spelat ut sin roll i och med maktövertagandet. Storbourgeoisin såg med mycket oblida ögon på SA:s råa och okultiverade mobb, ofta kallades den t.o.m. för Beffstek Stürme, bruna utanpå men röda inuti.
Ernst Roehm
SA-enheter, ledda av Gregor Strasser och Ernst Roehm, gick också ut i vildsinta demonstrationer och krävde en ”andra revolution”. Nu riktad mot reaktionen i Ruhr och junkrarna inom Reichswehr. Mellan den 30 juni och den 2 juli 1934 utspelades så de ”långa knivarnas natt”. Strasser, Roehm och tusentals andra SA-ledare mördades genom en välplanerad aktion ledd av storkapitalets man, Hermann Göring. Joseph Goebbels SS-styrkor med sina dödshjälmar och svarta skjortor ersatte Roehms brunskjortor….
”De långa knivarnas natt” kan inte förklaras av dem som inte tillfullo har förstått nazismens klasskaraktär och dess relativa självständighet i förhållande till de gängse statliga borgerliga statliga institutionerna. I historieböckerna tecknas oftast konfrontationen mellan Roehms och Goebbels styrkor som en personlig uppgörelse inom nazistlägret. Den infallsvinkel jag menar är nödvändig, understryker i stället än en gång tesen att en rörelse som kämpar på gatorna inte kan mötas i riksdagshus eller tidningsartiklar. Den kan bara mötas på gatorna!
Naturligtvis inte med individuella dåd eller provokationer. Men den folkliga mobilisering som bröt upp det möte som Oredssons anhang försökte hålla, var både glädjande och sund. Ingen mötesfrihet för nazister.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, nazister, antirasism, Högdalen
I pressen: AB1,
Skrynkliga papper
med en röd rosett
Regerings ”bilpaket” är egentligen bara glättat omslagspapper för att underlätta Fords respektive General Motors försäljning när dessa amerikanska biljättar nu paketerar Volvo Cars och Saab Automobile.
Det svider dessutom i regeringens nyliberala själar när de nu trots allt måste vira in den industri, som de egentligen är helt ointresserad av, i lite skrynkligt papper och snöra runt med en röd rosett. Med en lätt omskrivning skulle Sven-Erik Magnusson kunna besjunga skapelsen som”Ett litet vitt paket med röda snören”.
De krediter man nu garanterar i Europeiska investeringsbanken är ett nödvändigt ont, lite maskinolja, eftersom kapitalismens finansiella system hotar att haverera. Sanningen är den att regeringens egentliga huvudmän, de välborstade gubbarna i Wallenbergsfären, sedan länge tappat intresset för svensk personvagnsproduktion. Wallenbergarnas finansiella strateger inledde sin utförsäljning av Saab redan i början av nittiotalet och fortsatte sedan med att bistå Leif Johansson när han sålde av Volvos personvagnsdel. Reinfeldts regeringsbestyr har helt och hållet anpassats efter detta, den svenska kapitalismens uppbrott från verkstadsindustrin. Bara för en vecka sedan framhåll han i TV, på bästa sändningstid, att han egentligen skiter i vad som händer med fordonsindustrin. ”Vare sig Saab eller Volvo är svenska företag och vi vet inte ens vad ägarna vill. Arbetsförmedlingarna har de resurser som behövs”, menade han.
Den brådstörtande presskonferens och de omslagspapper som man nu prasslar med handlar inte om industripolitik utan om en plötslig insikt om att regeringens hållning i längden innebär en politisk katastrof. För även om ägarna till Saab och Volvo Personvagnar är amerikanare sker produktionen i huvudsak i Sverige. Blir det rivningstomter och ledig industrimark av alla de anläggningar som direkt och indirekt skulle läggas ner skulle det betyda häftiga genomslag i den svenska ekonomin i dess helhet. Bilmontören i Torslanda, sjuksköterskan i Olofström och ICA-biträdet i Borlänge. Alla skulle de riskera att bli av med sina jobb. Inte ens Maud Olofssons bävrar där uppe i vackra Västerbotten skulle ha något att gnaga på. Arbetslösheten i Robertsfors skulle fortsätta med att raka i höjden.
Ska detta, ett av världens mest miljövänliga målerier, bara förvandlas
till en rivningstomt?
Det är denna sena insikt som gör att regeringen nu skiftar inställning och tonläge. Ideologierna offras för den viktiga frågan om att behålla regeringsmakten. När man hör hur Maud Olofsson, nästan som ”Bosse Bildoktorn” , i brinnande ordalag pratar om att ”utveckla bilarnas drivlina” är det mitt i tragiken svårt att låta bli att hålla sig för skratt.
Även det intressanta förslaget om att anslå tre miljarder kronor till ett statligt aktiebolag för utveckling och forskning när det gäller framtida transportsystem är en svår ideologisk eftergift från regeringens sida. En Röd rosett! Enligt dess egna partiståndpunkter är det inte staten utan marknaden, den privata industrin, som ska stå även för dessa långsiktiga satsningar. Den nydaning som nu sker bevisar bara att det kapitalistiska system vi har är oförmöget till detta. Som IKEA:s grundare, Ingvar Kamprad från småländska Pjatteryd, säger när han motiverar varför han vägrar att släppa ut den egna framgångsrika företagskedjan på börsen. ”Den skulle aldrig ha den långsiktighet som krävs”….
Vi måste ha en kolossal satsning på kollektivtrafik. Men vi behöver också en
personbilsproduktion fri från koldioxi.
Bättre än så kan det inte sägas. Marknadsekonomin och den privatägda bilindustrin har nått vägs ände. Den fordonsproduktion vi behöver får vi klara själva. Av Sveriges 4 258 463 bilar rullar de allra flesta i nyttotrafik. Fram och tillbaka till jobbet. Till dagis eller till föräldramöten i skolan. Sverige är ett stort och glesbefolkat land där människors sociala liv ofta är helt beroende av transporter med bil. Vi har många handikappade och snart tre miljoner människor över sextio år, som ofta har svårt att klara sig med kollektiva transportmedel. Det finns 600 000 fritidshus och lika många båtar som ofta bara kan nås med bil. Låt säg att vi lyckas med att samla en politisk rörelse för en gigantisk satsning på en förstklassisk kollektivtrafik. Det kanske lika förbaskat behövs 2 000 000 bilar för att vår befolkning ska kunna leva bra liv. En del spårtaxi.. Men de flesta rörliga taxibilar, servicebilar, färd- och hemtjänstbilar, distributionsbilar, hyrbilar och naturligtvis den stora massan av vanliga personbilar.
Vi behöver alltså bilen. Men vi behöver avveckla bensinmotorn. Den gamla idén om robusta och säkra bilar måste kombineras med tanken på bilar som inte drivs med fossila bränslen och därmed bidrar till ett klimatskifte. Denna vision kan bara bli verklighet om vi socialiserar både forskning och utveckling – samt produktion av den nya vagnpark som måste fram. Sverige har malmen, stålet, verktygen och människor med kunskap.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo.Saab, bilpaket, regeringen, finanskris, miljö, klimathot
Massiv
Generalstrejk
Generalstrejken i Grekland visade på ett kompakt motstånd mot regeringen Karamanlis och hans politik. Landet stod stilla och den sociala bredden i missnöjet med liberaliseringen av landets ekonomi var uppenbar. Karamanlis ministär vilar på en knivsegg och kraven på hans avgång kommer inte att upphöra.
Men hans bästa skydd är oppositionens brist på alternativ. Klyftan mellan ett allt starkare missnöje, ungdomens raseri och de politiska alternativ som är inom räckhåll måste överbryggas. I delar av svensk media framställs det som om vore det en naturlag att en ny regering ska mala på med samma kontrareformer som Karamanlis. Att grusa välfärden. Pensionsåldern måste höjas, lönerna måste ner i botten. Alltmer verksamheter privatiseras. Detta är naturligtvis nonsens. En ny socialdemokratisk regering med PASOK, med Giorgios Papandreou, kommer definitivt att försöka med detta.
Men det går att ”vända på tunnan”, det krävs ett socialistiskt alternativ. Ett brett antikapitalistiskt parti som börjar med att bryta mot kapitalismens naturlagar. Under den heta vinter som nu säkert kommer att prägla Greklands politiska klimat krävs att åsikter bryts och att helgjutna alternativ smids.
Studenternas motstånd kommer att fortsätta. De två poliser som tidigare häktats för dödsskjutningen av Andreas Grigoropolous åtalas nu för mord. Deras försvarsadvokat hävdar att det handlat om en olycklig rikoschett i ett trängt läge. Rikoschetten återstår att bevisa, det finns flera vittnen som hävdar motsatsen. I sig är det naturligtvis ett svårt brott att även skjuta ”i luften”, som det heter, med en skarpladdad pistol. För övrigt blir det inga dödande rikoschetter av att skjuta upp i luften.
Atens Polytekniska Högskola är ockuperad. Det universitet där motståndet 1973 inleddes mot Greklands dåvarande militärdiktatur. Nedan saxar vi ett stycke från studenternas uttalande som väl visar på ursinnet och raseriet bakom konfrontationerna med polisen. Men också på tomrummet efter en politik som kan ge fortsatt bäring framåt:
”Vi fortsätter med den ockupation av Polytekniska Högskolan som inleddes lördag natt. Här skapar vi ett utrymme, en fristad, för alla som vill kämpa tillsammans för motståndet i den centrala stan. På barrikaderna, med ockupationerna av universiteten och våra stormöten håller vi minnet av Alexandros levande, men också minnet av Michalis Kaltezas och av alla de kamrater som blev mördade av staten. Vi vill stärka kampen för en värld utan herrar och slavar, utan polis, arméer, fängelser och gränser.
Kulorna från mördarna i uniform, alla arresteringar och slag mot demonstranter, den kemiska gas som användes av polisen. Allt detta räcker inte för att skapa skräck och tystnad, utan det har för folk blivit skäl till att resa sig mot statsterrorismen. Det har blivit till skrin i kampen för frihet. För att överge rädslan och att, mer och mer, för varje dag i revolten på gatorna låta raseriet koka över och dränka mördarna.”
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Aten, Anarki, PASOK, Karamanlis, socialism
Lars Ohlys Janusansikte
I går var arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin på riktigt grinigt humör. Det kan ju inte vara kul att bära denna tunga ministerportfölj och samtidigt veta att han i valet 2010 kommer att få stå till svars för den massarbetslöshet som då lägrar landet.
Varslen vältrar sig över Sverige och ministerns ordval blev därefter. ”Vi får två skitår och dessutom är det skit med bankerna”. Med kapitalismen i kris och en skitregering kan det knappast bli annat och att Sven Otto nu insett han själv blir alliansregeringens ”målvakt” och får ta emot all spott och spe framöver gör naturligtvis inte humöret bättre.
Skit också med oppositionen
Vad värre är. Vi har inte bara en skitregering. Med ministerns språkbruk måste vi än en gång konstatera att det dessvärre bara är skit också med oppositionen.
Här kunde vi ha haft en kraftsamling över hela landet med kravet på en höjd a-kassa rakt in i det som nu är den borgerliga alliansens veka liv. 1 200 000 människor står utanför a-kassan. Anders Borg medger att ”det nog blev fel” med den rekorddyra avgiften. Men tänker inte göra något. Det finns en kontantersättning på 320 kronor om dagen och det ”ska man kunna klara sig på”, sa han, utan att vare sig blinka eller skämmas, högt och tydligt i gårdagen Rapport.
Varför inte en spark i magen?
Mona Sahlin, socialdemokratin och LO, skulle naturligtvis när som helst kunna ge regeringen en rejäl spark i magen, mitt i detta veka liv, genom att i dag samla till en endagars politisk generalstrejk, grundad på just kravet om en värdig a-kassa.
När det nu bara är skit med hennes och den gamla arbetarrörelsens politik vore det naturligtvis ett gyllene tillfälle för Lars Ohly att kavla upp skjortärmarna och oupphörligen kräva att Sahlin, SAP och LO tar sitt ansvar genom att handla nu! Det är nu vuxna människor gråter över att de mister jobben och får sälja sina hus! Det är nu massarbetslösheten vältrar sig över landet! Det är nu arbetslösa ska tvingas till att leva på lite mer än trehundra spänn! Samtidigt är det nu vid årsskiftet som tiotusentals människor kastas ut i arbetslöshet!
Men vad gör karln? Jo, han skrattar och skrattar, samt berättar att han är beredd att ge upp det mesta av partiets radikala program, bara för att få sitta i en nyliberal regering om två år…
Passivitet och uppgivenhet
Lars Ohly och Vänsterpartiet kommer säkert att ha en kortsiktig framgång med denna parlamentariska taktik. I brist på socialistiska idéer och opinioner ute i landet och med den katastrofala suckiga passivitet och uppgivenhet som lamslår den breda fackföreningsrörelsen, tycker säkert många väljare i dag att även ett sådant regeringsskifte är bättre än inget regeringsskifte alls. I morgon, alltså åren 2011 och därefter, när den ”rödgröna alliansen” kommer med motorsågen för att kapa i omsorg, skola och vård, allt för att få ner statens utgifter, då kommer säkert det passiva stödet förvandlas till en oerhörd besvikelse.Nej, redan i dag krävs handling för att stoppa all den ”skit” som regeringen och dess nyliberalism står för. Varför lämnar inte Lars Ohly sina startblock? Varför inte popularisera kraven från IF Metall i Södra Västerbotten, från deras mäktiga arbetarprotest. En protest som för övrigt dödades i vanlig profitmedia genom en total tystnad. Tänk om Ohly tog över slutklämmen från det fantastiska tal som Jan Olov Karlsson, viceordförande i Volvo Verkstadsklubb i Umeå, höll vid arbetarnas stora torgmöte:
”I den finansiella krisen kölvatten lurar massarbetslösheten. Den är förödande för den enskilde, för arbetarfamiljerna och för samhället.
Vi kräver därför ett rådrum för alla varsel om uppsägningar. Under rådrummet stiftas det en undantagslag på arbetsmarknaden som förbjuder uppsägningar under två års tid.
Under den tiden ska alla varsel i första hand lösas genom minskad arbetstid på arbetsplatsen. Kan företaget inte betala full lön ska staten betala mellanskillnaden, under förutsättning att det lokala facket ges full insyn i räkenskaperna och inflytande över hur arbetet ska organiseras.
Under de två år som rådrummet varar ska också en bred folkligt diskussion genomföras. Den ska handla om former för ägande så att människors behov och vilja ska styra vår framtid. I den diskussionen kommer frågan om ett gemensamt ägande av naturresurser och samhällsfunktioner att vara viktig, och även ett gemensamt ägande av banker och storföretag.
Vi har hållit kapitalisterna länge nog under armarna. Nu är det på tiden att vi börjar införa en demokrati som också omfattar ekonomins område och som tillvaratar arbetarnas värde och intressen.
Janus tempel. Ny kultplats för Vänsterpartiets ledning?
Men nu andas Ohly inte ens en endaste stavelse som skulle kunna ha bäring på en socialistisk politik. Han bara skrattar och skrattar. Skrattar samt förklarar att det blir två program i valrörelsen. Ett som bara är på låtsas, med lite röd retorik. Ett annat som är det som gäller på riktigt. Där Vänsterpartiet, socialdemokraterna och Miljöpartiet nitar fast den regeringspolitik som ska gälla. Utan ett ord om systemskifte. Partiet ska alltså likt blekansiktet i 1800-talets Amerika tala med två tungor.
Lars Ohly kommer då att träda fram som ett modern politikens Janusansikte. En modern, skrattande, kopia av den grekiska Gud som kunde se in i framtiden, men som också såg till nutid och det som varit.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, LarsOhly, Vänsterpartiet, Alliansregeringen, Rödgröna alliansen, socialdemokraterna, moderaterna, Sven Otto Littorin
I pressen: DN1,DN2,AB1,AB2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SDS3, Blomqvist om krisen -29 i Int.SVD3,
Andra bloggare:Spånbinge,rodamalmo,Jinge,Svensson,Trotten,Loke,