Studentrevolterna:

Stormsvalor för

Fackföreningsrörelsen!

Generalstrejken lamslår nu Grekland. Atens internationella flygfält är tyst. All kollektivtrafik har stannat. I hela landet är det protester. Tusentals arbetare har demonstrerat framför parlamentet och de två stora paraplyorganisationerna för arbetare och tjänstemän GSSE och ADEDY kräver i skenet av den svåra finanskrisen större sociala investeringar. Kraven gäller också lönehöjningar och förbättrade villkor för pensionärerna. Studenterna har på eftermiddagen ockuperat den Tekniska Högskolan, som 1967 var den förskansning där rörelsen som störtade militärdiktaturen hade sin bas.

Grekland går in i en politisk kris. Där det gamla systemet och premiärminister Karamanlis bara kan försvara sig med kulor och polis.  I Aten, där idéer om demokrati föddes, är det i dag nära 20 000 poliser som försöker kväva en stor ungdomsdemonstration inne i centrum med tårgas och batonger. Även i Saloniki är det hårdföra drabbningar mellan polis och demonstranter. Greklands socialdemokrater, organiserade i familjeklanen PASOK, kräver att regeringen avgår, men står själva avklädda och nakna när det gäller de politiska svaren på krisen. Partiets ledare Giorgios Papandreou pratar bara runt om att han kan erbjuda lag och ordning…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Aten, Generalstrejk

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS,Politiken,DN3,DN4,SVD3,

Andra bloggare:Svensson,

”Ungdomen möts av kulor

– Bankerna får miljarder”

Fyra dygn efter polisens dödsskjutning av den femtonårige pojken Andreas Grigoropoulos följdes han till sin sista vila av 6 000 ungdomar, mest gymnasister. På familjens begäran följde grekisk television det stora följet och efter den gripande ceremonin bröts tystnaden snabbt och en åska av samma talkörparoll drog gång på gång fram i direktsändning. Miljoner greker kunde alltså gång på gång höra de senaste dagarnas vanligaste slagord: ”Snuten är svin och mördare!”

Över hela Grekland fortsatte sedan gårdagskvällen med nya intensiva protester, demonstrationer och sammandrabbningar mellan ungdomar och polis. I hamnstaden Patras fick polisen fly till sin station och försöka värja sig mot upprörda demonstranter med tårgasgranater. Den mörkblå premiärministern Kostas Karamanlis är hårt trängd och har trots ihärdiga försök misslyckats med att stoppa den 24-timmars nationella generalstrejk mot hans egen regering som inleds på förmiddagen nu klockan tio.

Gång på gång har gymnasister och studenter revolterat mot en auktoritär stat. Det var studentrevoltens styrka och explosivitet som 1973-74 fällde den militärdiktatur, med Georgios Papadopoulos i spetsen, som USA hjälpte till makten 1967.

Den borgerliga grekiska staten är föråldrad. Sluten, genomkorrumperad och helt dominerad av de politiska släkter som också kontrollerar riksdagen och de två stora partierna. I decennier har släkterna Karamanlis, Mitsotakis och Papandreou avlöst varandra vid makten. Släkten Papapandreou och dess socialdemokratiska PASOK var i regeringsställning både 1981-89 och 1993-2004, men visade inte att ens deras lillfingrar skiljde sig från Ny Demokratis.

År efter år av stora studentkullar hittar inga jobb. Det är vanligt att man läser vid universitetet ända upp i trettioårsåldern. Bor hemma hos föräldrarna för att till sist kanske ta sig ut på arbetsmarknaden med en begynnelselön på 7 000:- i månaden Studenternas protester har stegrats när de dessutom konfronteras med den privatisering av den högre utbildningen som regeringen iscensätter. Rektorn för Atens universitet har avgått i protest mot att de unga inte får någonting av regeringen och att de ”därför vänder sig mot allt”. Fackföreningsrörelsen och landets breda lager av arbetande människor i stort möts samtidigt av motreformer som en höjning av pensionsåldern. Dessutom kastar den ekonomiska kris, som blir djupare för var dag, mer och mer bensin på den sociala hettan. ”Ungdomen möts av kulor – Bankerna får miljarder”, fortsätter säkert att vara ett av de vanligaste slagorden i dagens Grekland.

Till vänster om socialdemokratiska PASOK finns ett stort lapptäcke med organisationer. Det gamla skämtet om ”Två greker – tre partier” besannas dessvärre. Men det finns nu en starkare drivkraft för enighet. Fjärde Internationalens sektion OKDE Spartakos finns med i ENANTIA eller Förenade Antikapitalistiska Vänstern. En grupp som spelat en viktig roll för flera av de massmobiliseringar som varit.

——————-

Annars kan vi notera att detta är blogg nr 300 sedan start!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, generalstrejk, Aten
Bloggat: Svensson1, Svensson2,
I pressen: DN1,DN2,AB1,SVD1,SVD2,SDS,SVD3,

Tre svarta riddare

och en valkyria

Så står de där tre svarta riddare och en modern valkyria. Vid presskonferensen i dag ville regeringen understryka sitt allvar genom att ställa upp i svart – Maud Olofsson med lite kvinnligt rosa över axlarna. Dramaturgin förstärktes med nydesignade talarstolar i rostfritt och glas- där både riddare och valkyria stod bakom nya vapensköldar med blå text ”regeringskansliet”, som heraldik…

Stödpaketet är tänkt som en julklapp från oss alla till oss alla. För självklart har riddarna och valkyrian inga egna medel med sig. Framöver får vi betala med svåra nerdragningar i landsting och kommuner. Bankernas garantier ska bli bättre och en del nya satsningar på utbildningar, rotavdrag, vägunderhåll mm iscensätts. Den självklara reformen, att höja a-kassan till en värdig nivå, finns inte med. Frågan om att förbjuda avsked för att ge rådrum åt en räddningsplan för välfärden och jobben hade de naturligt nog inte ens funderat över, eftersom de bär kapitalets mörkblå färger på vapensköldarna…

Ett bra sätt att för stunden skaka av sig förmiddagens bedrövliga uppställning är att klicka på videoklippet härunder och med Ebba Grön ”rocka av sig skiten” i Staten och kapitalet. En klassisk cover på Leif Nylén och Blå Tågets ”Den ena handen vet vad den andra gör”.

Staten och kapitalet

Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna skall sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla.

Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
fast det ät inte dom som ror, ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Sida vid sida…

Tempot höjs vid maskinerna,
här drillar man eliten
produktionen har inte plats för den
som blivit illa sliten
men för att ingen skall tro att det är något fel
med de tunga ackorden
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas
av den så barmhartiga arbetsvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Regeringens stödpaket, Staten och kapitalet

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,

Vi måste bygga en bro till framtidens samhälle.

Vi måste bygga

en bro till ett nytt samhälle

Hur den breda vänstern i allmänhet och vi socialister i synnerhet ska möta den ekonomiska krisen och de svåra hoten mot personbilsproduktionen i Sverige är en svår och naturligtvis ingen självklar fråga. I nättidningen ETC har Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren skrivit en pedagogiskt klar och mycket bra artikel vars slutsatser jag delar och som rimmar med det mesta som vi har argumenterat för här på bloggen. Skribenterna utelämnar, förmodligen av utrymmesskäl, frågan om vad vi ska åka med fram till den dag om kanske 7-15 år när denna storsatsning, detta brobygge för framtiden är färdigt. Det tar ett år för ax att bli till limpa. Att hinna fram hela vägsträckan med forskning, konstruktion och produktion för en ny bil tar betydligt längre tid. Ledtider kommer att finnas åt sidan med internationella partners och ner i djupet med de uppåt tusen underleverantörer som jobbar inom fordonsindustrin. Slutsatsen av detta är nog att den nya generation, av mer bensinsnåla bilar som Volvo kommer med de närmaste åren, också ska tas ut i produktion. Att konsekvent bara byta ut de nya modellernas motorer till gas- eller etanoldrift är däremot både smart och möjligt. Men bortsett från denna lucka delar jag alltså helt Ehrenberg´/Ljunggrens slutsatser:

”Att förstatliga Volvo handlar alltså inte om att det offentliga plötsligt skulle sitta med mångmiljarder i riskpengar – det gör vi redan idag. Dessutom i ett bolag där ägarna sitter i USA. Däremot skulle ett förstatligande kunna innebära att företag får tid att göra om sig. Volvo är ju egentligen ett teknikkluster som lika gärna kan göra andra saker än bensinslukande privatbilar. Man kan bygga el och biogasbilar, man kan bygga kollektivtrafik, men också vågkraftsbojar, elmotorer, alternativ energiproduktion, IT-system… En bil består av hundratalet olika maskiner och ingenjörskunnandet sträcker sig över mängder av tekniker. Så det är inte kunskap eller maskinkunnade eller produktionsförmåga som saknas. Det är inte möjligheten att göra om volvo som gör att borgare är emot ett förstatligande. Utan det är just därför. För en ägare är det billigare att helt enkelt köpa ett annat företag än att utveckla ett nytt ur ett gammalt. Kortsiktigheten gör att en stor förvandling sällan kommer på tal. Motståndet mot statligt ägande handlar alltså inte om det i sig skulle vara sämre för ekonomin än privat ägande. Men det skulle vara oerhört mycket sämre för de privata vinsternas utveckling. När företag hamnar i kris ställs alltid samma grundfråga. Varför finns företag? För att skapa vinster hos ägarna eller för att skapa jobb och produkter? Svarar man det senare är förstatligande plötsligt en möjlig diskussion.”

Den mest läste vänsterbloggaren Jinge.se driver en annan linje:

”Personligen är jag inte speciellt intresserad, eller imponerad, av Saab och Volvo. Mitt och andra skattebetalares ansvar sträcker sig till att hålla personalen vid dessa företag hyfsat skadelösa. Vi ska använda våra pengar till omskolning och vidareutbildning av de som blir av med jobbet, vi ska absolut inte hålla en antik och dödfödd industri under armarna.”

Han uppmanar alla vänstersympatisörer att använda huvudet och tvingas själv, lite genant som han skriver, att med fakta från Svenska Dagbladets ledare i dag, slå fast att vi på gatan i Sverige snart kommer att ha en elbil från Tata, till en kostnad av 20 000 kronor. Alltså lika mycket som man får lägga ut för en hyfsad moppe. Detta är nog en sanning med så många nypor salt att den lilla bilen inte ens syns. Den prototyp som har visats drivs med bensin. Elbilen dröjer i många år till. Dessutom kommer Tata troligtvis till vår kontinent i en europeisk dräkt, uppsydd av Fiat, och då till ett helt annat pris. Om vi sedan vågar sätta oss i den lilla plåtbubblan och om den kan ta sig fram på snö och is återstår att se.

Men hur som haver med detta. Jinge räknar med att vi även i framtidens Sverige kommer att ha personbilstransporter. Men han vill inte ha någon produktion i Sverige. En annan debattör är Lars Henriksson, fackligt aktiv på Volvo Personvagnar i många decennier. Dessutom för mig en vän och facklig kompanjon under alla mina egna aktiva år i grannens, alltså Volvo Lastvagnars verkstäder. Lasse är för ett förstatligande av bilindustrin, men har nu i flera artiklar och radioinslag gett läsare och lyssnare ett intryck av att också han vill upphöra med all eller nära nog all personbilsproduktion i Sverige. Så här återgav exempelvis tidningen Internationalen hans budskap till Socialistiska Partiets kongress i början av november:

”Lars Henriksson från Volvo Göteborg menade att det finns risk för en total ekonomisk kollaps i Sverige på grund av industrins stora uppknytning till fordonsindustrin. Men på grund av de väldiga klimathoten är en fortsatt produktion av fossilslukande bilar inte ett alternativ. Det är politiskt och moraliskt oförsvarbart att kräva förstatligande av Volvo för att fortsätta med att göra leksaker åt den internationella medelklassen, var hans slutsats till kongressen. Det är nog inte en alldeles vansinnig tanke att vi skulle göra någonting annat.”

Nej, det är nog inte en helt vansinnig tanke. Lasse pekar också på de enorma resurser och möjligheter som finns hos Volvos människor och anläggningar. Men samtidigt lämnar han en sårbar flank öppen genom att blunda för att vi både under de kommande tio till tjugo åren och så långt in i framtiden, som vi kan se, fortfarande behöver en stor mängd bilar.. Dessutom är det inte alls så att de nära en miljon volvobilar som rullar runt i vårt land bara är ”leksaker åt medelklassen”. Så här heter det exempelvis i en av Åke Edwardsons senaste deckare:

”Bilen var en Volvo V70. Det fanns nästan inga andra bilmärken i Göteborg. Och alla körde V70: hemmafruar, hemmamän, prostituerade, direktörer, revisorer, rörmontörer. Författare: Han hade också haft en V70, begagnad förstås.”

Av Sveriges 4 258 463 bilar rullar de allra flesta i nyttotrafik. Fram och tillbaka till jobbet. Till dagis eller till föräldramöten i skolan. Sverige är ett stort och glesbefolkat land där människors sociala liv ofta är helt beroende av transporter med bil. Vi har många handikappade och snart tre miljoner människor över sextio år, som ofta har svårt att klara sig med kollektiva transportmedel. Det finns 600 000 fritidshus och lika många båtar som ofta bara kan nås med bil. Låt säg att vi lyckas med att samla en politisk rörelse för en gigantisk satsning på en förstklassisk kollektivtrafik. Det kanske lika förbaskat behövs 2 000 000 bilar för att vår befolkning ska kunna leva bra liv. En del spårtaxi.. Men de flesta rörliga taxibilar, servicebilar, färd- och hemtjänstbilar, distributionsbilar, hyrbilar och naturligtvis den stora massan av vanliga personbilar.

Dags för brobygge

Personbilen är vare sig en leksak eller ett granatgevär, den är en fantastisk produkt, som vi människor med säkerhet kommer att använda oss av under överskådlig tid. Därför räcker det inte med att bara peka på att Volvo personvagnar kan utveckla annat än bara personbilen. Visst. Ett förstatligande skulle ge en enorm möjlighet. Men framförallt skulle det betyda en plattform eller ett brofäste för att ta fram vettiga och billiga koldioxidfria bilar. Bilar där alla råvaror dessutom ska kunna återanvändas. På så sätt skulle Volvo/Saabs samlade resurser kunna vara en bro som spänner över till framtiden.

Synpunkter: gotekilden@gmail.com

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, ekonomisk kris, Volvo, Volvo personvagnar, Förstatliga Volvo, regeringen

I pressen: SVD1,SVD2.AB1,AB2,AB3,SDS1,

Andra bloggare; Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Blott Sverige

svenska krusbär har

När Finland var förlorat och det svenska stormaktsväldet definitivt var över försökte Carl Jonas Love Almqvist att ge tröst med sin dikt om att ”Blott Sverige svenska krusbär har”. När nu beskeden är klara från Amerika om att både Volvo Personvagnar och Saab är till salu – för reapris – är det kanske på sin plats med en lätt omskrivning av hans uppmuntrande verser:

Vad Asien? Vad allt Europa?

Vi trotsar öppet allihopa.

Men Skandinavien – det är alladar!

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad General Motors? Vad allt med Ford?

Vi trotsar öppet allihopa.

Blott Sverige svenska bilar har…

Men nu är den beska sanningen att det inte är ”svenska” bilar som rullat på våra vägar under de senaste åren. I god tid innan det blev helt omöjligt att dra runt Saab ekonomiskt, med dess kroniskt låga produktionsvolymer, sålde Wallenberg för en bra slant av sin personbilsdivision 1990 till General Motors. Ett knappt decennium senare sålde AB Volvos nye VD Leif Johansson av Volvo Personvagnar för en vacker peng till amerikanska Ford. Leif Johansson som för övrigt kom från Wallenbergs domäner och av många sågs som skickat att på lämpligaste sätt stycka detta anrika industrikomplex.

I sina försök att på generösa villkor få till stånd, en ”bro av lån” över den ekonomiska krisen, på 34 miljarder dollar av den amerikanska staten, kom de verkställande direktörerna för de ”Big Three” i går, likt vagabondikonen Jack Keruac ”On the Road” till Kongressen i Washington. Rick Wagoner från General Motors, Robert L Nardelli från Chrysler och Alan R Mulally från Ford alla åkte de hybridbilar den drygt nio timmar långa bilresan från Detroit ner till huvudstaden. Allt för att borsta av sig den mediala kritiken från förra låneförsöket när de utmanande nog tog företagens egna privata jetflygplan. Alan R Mulally från Ford gjorde dessutom som svenska postens VD Lars G Nordström en snygg gest och erbjöd sig att jobba för endast en dollar under ett helt år…

I går fick hangaren för Fords privata jetplan vara stängd

Allt talar för att ”The Big Three” får sitt statliga stöd och kan börja sitt brobygge med satsningar på nya produktionsanläggningar, snålare bensinmotorer, hybrider och elbilar. Från bropelarna är det bara stjärnbaneret som ska vaja. Varumärken som Volvo och Saab dumpas. Dessutom arbetar bilföretagen och kongressen för att dumpa de relativt bra fackliga avtal som funnits inom den amerikanska bil- och flygindustrin – där UAW, varit den fackliga organisationen. Utan fackliga eftergifter – inga lån! En oavbruten och intensiv kampanj har förts för att de amerikanska företagen ska göra sig av med de fackliga avtal, som exempelvis konkurrenterna Toyota och BMW slipper i sina anläggningar. USA:s sjuka sjukförsäkrings- och pensionssystem – där samhället inte garanterar sådana – har inneburit att denna trygghet – bortsett från privata lösningar – helt varit avhängiga förhandlingsresultat ute på företagen. Inom bilbranschen har facket lyckats relativt bra – men detta har samtidigt fört med sig att dessa företag, när de utsatts för inhemsk konkurrens, har fått bära med sig en ekonomisk ryggsäck på uppåt 20 000 kronor för varje bil som gått upp på linan. I kampanjen mot bilarbetarnas avtal har New York Times kanske mest framträdande ekonomijournalist Andrew Ross Sorkin hävdat att UAWW:s medlemmar ”äter på guldfat”. Självklart är utpressningen effektiv. ”Utan eftergifter – Inga statliga lån. Utan lån blir det konkurs och då tar denna ändå med sig era förmåner i graven.” Ron Gettelfinger, ordförande för UAW, har redan sagt att han är beredda att riva upp de avtal som omförhandlades så sent som förra året.

I denna situation är det självklart att både Volvo Personvagnar och Saab ska förstatligas. Här kan spekuleras med försäljning till Renault respektive till ett pånyttfött Opel, eller om nya ägare i det Asien som Love Almqvist tyckte att vi skulle trotsa. Men detta är att spela med lika osäkra kort som vid de tidigare utförsäljningarna.

Både Volvo personvagnar och Saab måste förstatligas. Men räcker det verkligen med att bara förstatliga alltihop? Självklart inte. Men det ger ett rådrum för att både Volvos och Saabs industriella plattformar ska finnas kvar. Plattformar som kan bli till grunden för den oerhört radikala omläggning av produktionen som krävs. Vad som behövs är att samla politiska styrkor för en socialisering av hela personbilsindustrin. Med innebörden att alla anställda också tar makten över investeringarna så att beslut om framtidens produktion avgörs av vad som är sociala behov – i samklang med den revolution som också krävs inom energiområdet och reproduktionen av alla råvaror. Varför ska besluten rätta sig efter en havererad ”marknad”? Med socialisering menar vi också ett maktskifte ute i verkstäderna och på kontoren. De ”militära” kommandostrukturer som nu gäller från bolagsstyrelse med verkställande direktör ner till linjechefer och arbetsledare rivs upp och ersätts av en helt öppen och fritt bubblande demokratisk process.

Dessutom är det så att det inte är lika lätt att bygga svenska bilar som att på den egna täppan eller kolonilotten odla svenska krusbär. Den räddningsplan som krävs både för välfärden, miljön och jobben måste utarbetas i samarbete med alla dem som Marx en gång kallade de fria producenterna. En socialistisk räddningsplan för jobben kan bara iscensättas i ett europeiskt och globalt samarbete.

Carl Jonas Love Almqvist ( 1793-1866 )

””Herre Gud, vad det är vackert,
att höra toner av en salig ängels mun:
Herre Gud, vad det är ljuvligt,
att dö i toner och i sång.””

Lammen så vita på ängen beta
men barnet Jesus ut med dem går
Häpen Maria stannar och ropar:
””Jag ser en strålning omkring barnets hår!””

En måne, dock, som mitt i natten skiner
är bättre än en Sol, som redan har gått ner.

Toner sig smögo till mig från de sällas strand.
Sedan aldrig jag
fann i världen behag.

Då vi på livets mödosamma stråt
trögt och tugnt och obekvämt vi vandra,
låt det likväl ske förutan låt
gräl, krakel, klamamus, tjut och gråt!
omfamnoms, och knuffom ej varandra!

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? vad allt Europa?
Jag trotsar öppet allihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Stilla rinn, o min själ, i floden,
i dunkla, himmelska purpurfloden:
Stilla sjunk, o min sälla ande,
i Gudafamnen, den friska, goda.

Mig finner ingen,
ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –

O hagel, o skynda ur skyarna ned,
frys in detta bröst i en brynja så skarp,
kläd himlen i frost, som en dunkel säck –
Jag står i december.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Perssonvagnar, regeringen, Förstatliga Volvo, USA

I pressen:AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SVD3,SVD4,

Andra bloggare: Jinge,Röda Malmö,Svensson,

Politisk

polka

Det pågår en märklig politisk polka kring Volvo och svensk personbilsproduktion.

Maud Olofsson tar ut turerna rejält, knuffar med sina vassa armbågar och säger att ”staten vare sig kan producera eller sälja bilar”. Hennes chef, Fredrik Reinfeldt, som låter Maud föra, säger bara kort och gott att det här måste korrigeras av marknaden. Ett eko av Carl Bildt som tidigare slagit fast att krisen är hälsosam, om än plågsam i början.

Samtidigt virvlar borgerliga ekonomer och proffsanalytiker runt på tiljorna, gärna med anknytning till Volvo Personvagnar, och säger sig helt plötsligt ha kommit underfund med att staten ska stödja Fords svenska dotterbolag eller varför inte gå in som ny ägare. Naturligtvis bara tillfälligt. I väntan på att marknaden ska piggna till efter sin kollaps. Mona Sahlin och Göran Johansson i Göteborg assisterar och vi hör även spröda inlägg i samma riktning från fackligt håll.

Regeringen klamrar sig fast vid nyliberalismens avsky för statliga ingripanden samtidigt som vi ser en kolossal scenförändring när det gäller den ideologiska dagordningen. Skälet är uppenbart. Personbilsproduktionen sysselsätter direkt 130 000 personer och delar av dess produktion ger också skalfördelar för AB Volvos och Scanias tunga kommersiella fordon.

Men varför bara ett tillfälligt ägande? Varför ska vi ställa upp med pengar bara för att sedan skänka bort hela härligheten?

Ett tillfälligt förstatligande löser ingenting på sikt. Vare sig när det gäller jobben eller den oerhört radikala omläggning av produktionen som krävs. Vad som krävs är en socialisering av hela personbilsindustrin. Med innebörden att alla anställda också tar makten över investeringarna så att beslut om framtidens produktion avgörs av vad som är sociala behov – i samklang med den revolution som också krävs inom energiområdet och reproduktionen av alla råvaror. Varför ska besluten rätta sig efter en havererad ”marknad” ? Med socialisering menar vi också ett maktskifte ute i verkstäderna och på kontoren. De ”militära” kommandostrukturer som nu gäller från bolagsstyrelse med verkställande direktör ner till linjechefer och arbetsledare rivs upp och ersätts av en helt öppen och fritt bubblande demokratisk process.

En finansiell guldkalv?  Långt innan botten gick ur marknaden började

Fords ägare att åderlåta sitt svenska dotterbolag. Efter Veckans affärer.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Personvagnar, Saab, regeringen, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Mona Sahlin

I pressen: AB1,AB2,AB3,ETC,SVD1,SVD2,SDS1,SVD3,

Andra bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,Ett hjärta rött,

Förändringens vind

har redan blåst bort…

Den 28 november hyllade storfinansens röst i USA, Wall Street Journal, Barak Obamas val att låta Robert Gates sitta kvar som utrikesminister och att tillsätta den förre generalen James Jones som Nationell säkerhetsrådgivare. I sin ledare som fick namnet ” Obamas Krigskabinett” hette det att:

”Detta är de administrativa poster som är mest kritiska när det gäller att framgångsrikt fullfölja krigen i Irak och Afghanistan, samt att snärja Iran, Nordkorea och vilken stat det nu kan vara. Med dessa personval visar Obama att han inte är fördomsfri utan ser till kompetens, erfarenhet och kontinuitet.”

”Kontinuitet”? Var det inte ”Change”, alltså ”Förändring”, som var lockropet i valet ( i och för sig till stora delar betalt av Wall Street )?

Även när det gäller Obamas val av toppnamn till sitt finansdepartement har dessa prisats från republikanskt håll. Bland andra Timothy Geithner som blir finansminister samt Peter Orszag och Paul Volcker. Joseph Lieberman, avfällingen från demokraterna, som var ute i kampanj för MCCain och hans stall, har kallat Obamas val av ekonomiska rådgivare: ”Helt perfekt”.

Bekräftelsen i kväll att höken Hillary Clinton efterträder Condolezza Rice som utrikesminister visar att förändringens vind hann blåsa bort redan innan paret Obama hann flytta in i Vita Huset. Hillary Clinton röstade för invasionen i Irak och har aldrig någonsin sagt att det hela var ett misstag från början. Bara att Bush skött kriget felaktigt. I Jerusalem small champagnekorkarna när hennes namn i spekulationerna kom upp som utrikesminister. Lika lite som Condolezza Rice kommer hon att verka för en varaktig och rättvis fred mellan Israel och Palestina. Och så länge det palestinska folket förtrycks kommer det aldrig heller att upprättas en varaktig fred i Mellanöstern.

Självklart har också Carl Bildt omedelbart hyllat valen av Gates och Clinton. ”Stabiliteten” är bevarad! Inte heller han hittar någon change att vara rädd för…

Barak Obama hyllar de amerikanska trupper i Afghanistan som nu ska förstärkas.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, Obama, USA, Hillary Clinton, USA-imperialism

I pressen: AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,AB4,

Andra bloggare: Jinge,Svensson,Alliansuppropet,

Aldrig

glömmer vi

hans ofredsår

Välgärningen kom på kvällen den 30 november klockan 21 00. Då går en 19.5-millimeters kula från ett gevär in i Karl XII:s hatt, slår igenom pannbenet vid vänster tinning, spränger sig igenom hjärnan för att till sist krossa pannbenet och gå ut genom högra tinningen. Hans huvud sjunker ner i fältkappan. Lite blod sipprar ner i värnets grus och en militärdiktators liv är till ända.

I arton långa år hade Karl XII tillbringat sitt liv på marsch, i läger eller på slagfältet. Hans dödsryckningar ändade inte bara ett krigarliv utan innebar välsignat nog att den svenska stormaktstiden var slut.

Ser man till kalla siffror bara från Karl XII:s ofredsår under 1700-talets två inledande decennier räknar forskarna med att mer än 200 000 man ställdes på benen inom ramen för det ordinarie indelningsverket, därtill kom värvade trupper. Minst 120 000 stupade eller dog i sjukdomar i fält eller fångenskap (en del forskare har mycket högre siffror). Av de 30 000 man som förnedrades i tsarens fångenskap var det bara 5 000 som återvände efter kriget.

Om man ställer dessa i sig så fasansfulla siffror i förhållande till Sveriges och Finlands ringa befolkning på sammanlagt bara 1.8 miljoner människor, blir förlusterna nästan ofattbara. Inte minst om man tänker på att nästan alla som stupade var män i arbetsför ålder.

Tänk om. Ja, tänk om av Sveriges nuvarande befolkning 500 000 yrkesverksamma män skulle stupa i ett nytt krig eller i sjukdom. Samtidigt ska vi komma ihåg att i den sociala katastrofen under Karl XII:s militärdiktatur drog dödliga farsoter fram som präriebränder. Värst var böldpesten 1709 när liemannen skördade minst 100 000 människoliv.

Den självklara frågan på diktatorns dödsdag är givetsvis: Hur kan en enda människa hylla minnet av denna man? Hylla i stället den som höll i geväret när det begav sig!

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Karl XII, Karl XII:s dödsdag, Sverigedemokraterna, Nationalsocialistisk Front, Nationaldemokraterna, nazister, Hitler

I pressen: SDS1,SDS2,SDS3,SVD1,DN1,AB1,

Andra bloggare: Jinge,

k

Jan-Olov Karlsson, vice ordförande för Volvo Verkstadsklubb i Umeå talar vid Stormötet på Rådhustorget 29.11.08

Fotograf Eva P Jonsson

Arbetskamrater,

fackliga vänner,

Umeåbor!

Volvo har, som ni alla vet, på kort tid varslat 520 arbetare på vår fabrik. Inga tjänstemän är berörda.  Till det ska vi också lägga 100-talet visstidsanställda som måste sluta. Det är mer än var fjärde arbetare.

Från första dagen hade klubben ett förslag till åtgärdsprogram för att minimera antalet varslade.

• Vi har krävt olika former av äldreavgångar – Nej, svarar företaget, vi har inte råd
• Vi har krävt erbjudande om frivilligavgångar med ett generöst avgångsvederlag – Vi har inte råd, upprepar företaget
• Vi har krävt utbildningsinsatser – Vi har inga pengar för sådant, ekar företagets svar
• Vi har föreslagit arbetstidsförkortning, t.ex 6 timmarsskift för att dela på jobben – men företaget är bara intresserade om det inte kostar något för bolaget.

Kan någon förstå hur ett företag med en vinst på över 30 miljarder kronor de senaste tre åren, inte har en enda krona över för att bidra till en rimlig lösning på den kris som drabbar oss.

Det är till aktieägarna som man ska säga att det just nu inte finns pengar.

– Tyvärr, det blir ingen aktieutdelning eftersom vi måste använda pengarna till en väl tilltagen, men ändå rimlig engångskostnad för omstrukturering. Vi måste nämligen ta vårt arbetsgivaransvar för dem som har jobbat ihop vinsterna, dem vars dagliga fysiska arbete bidragit till Volvos storhet och styrka. Men hör vi Volvoledningen säga så? Nejdå.

En av anledningarna till att vi demonstrerar idag är alltså att

Vi kräver att Volvo och andra vinstrika företag ska ta sitt ansvar. Det är deras skyldighet, det är deras förbannade skyldighet mot de anställda.

Initiativet till dagens demonstration togs på vårt fackmöte för en tid sedan. Mötet samlade långt över 1000 medlemmar, kanske 13-1400.

Inför mötet hade en spontan namninsamling på några få dagar fått ihop närmare 1400 namnunderskrifter. Missnöjet med hur Volvo behandlar sina anställda är genuint.

En medlem ställde en fråga på mötet:

– Hur kan det komma sig att vi i Sverige, som vid skilsmässa har en lagstiftning som föreskriver bodelning, inte har motsvarande lagstiftning när man skiljs från sitt arbete.

Alltså, det som är juridiskt självklart, nämligen att en part i ett förhållande kan inte kasta ut den andre lottlös, om man tillsammans har bidragit till boets värden och tillgångar – är inte ens en fråga när det gäller att skiljas från sitt arbete

Den svenska lagstiftningen är i det närmaste unik när det handlar om att arbetsgivare kan säga upp anställda lättvindigt och utan kompensation.

Inom loppet av några veckor under hösten har förutsättningarna slagits i spillror för många arbetarfamiljer. Vi har många bland våra medlemmar på Volvo där båda riskerar att få gå från jobbet och kanske också från den nyköpta bostadsrätten eller villan. Taket i A-kassan innebär att inkomsten nära på halveras för en skiftarbetare. Då blir lånen för tunga.

När Nordeadirektören slutade sin anställning efter ett och ett halvt år utlöstes en fallskärmspension på 150 miljoner.  När en Volvoarbetare bryskt körs iväg från sitt arbete får han eller hon inte ett enda öre med sig.

Det här är fruktansvärt upprörande och utmanande Det som utmärkte klassamhället på brukspatronernas tid är sig mer än likt idag. Patronerna må ha bytt branscher, men arbetarföraktet är precis detsamma. Och det sipprar ner genom hela industriSverige, in i bolagsledningarna och ut på fabrikerna. Arbetarna ses utbytbara varor, en onödig kostnad som kan, och uppenbarligen får, avvaras vid första bästa tillfälle.

Idag demonstrerar vi mot de uppenbara klassorättvisorna. Men vi demonstrerar också för vår egen självaktning skull. Vi finner oss i detta!

Den finansiella härdsmältan har utlöst massvarslen inom Volvo och bakom det lurar ännu en fara. Vi kan misstänka, efter att ha lyssnat på höga Volvochefer, att det finns en strategi bakom att säga upp så många som möjligt från fasta anställningar – En chockdoktrin som innebär att utnyttja krisen för att i grunden ändra förutsättningarna. När det vänder uppåt i är det visstid och bemanning fullt ut. I ännu större grad än idag vill företaget göra oss till engångsartiklar. Jobben anpassas i högt tempo till detta ändamål, på de löpande banden blir de kortcykliga, enkla och monotona. Dessvärre har dörren för detta har öppnats i både lag och avtal.

Vår demonstration idag är därför också en stark uppmaning om att svensk fackföreningsrörelse måste bita ifrån och stänga den dörren.  Lagen om anställningsskydd måste förstärkas och ge starkare stöd för den enskilde när företagen inte tar sitt ansvar.

Vi kan hoppas att vår fackliga manifestation idag kan det vara den lilla snöboll som startar en lavin av fackliga och politiska aktiviteter över hela landet. För det är nu det behövs. Det är mycket som står på spel.

Det är nu vi ska visa att facket är en kamporganisation.

Det är nu medlemmarna har rätt att förvänta sig kraftfulla åtgärder.

Det är nu vi måste våga tänka längre än vanligt.

Jag ska avsluta med att våga tänka en sådan tanke.

Det går uppenbarligen att stifta undantagslagar för att rädda banker och finansinstitut. Det är av samhällsintresse sägs det. Är det inte en rimlig tanke att också kunna stifta en undantagslag för att rädda arbete. Det är också ett samhällsintresse, i högsta grad.  Alltså skulle följande korta tal vara fullt realistisk i riksdagen redan nästa vecka.

Fru Talman!

I den finansiella krisen kölvatten lurar massarbetslösheten. Den är förödande för den enskilde, för arbetarfamiljerna och för samhället.

Vi kräver därför ett rådrum för alla varsel om uppsägningar. Under rådrummet stiftas det en undantagslag på arbetsmarknaden som förbjuder uppsägningar under två års tid.

Under den tiden ska alla varsel i första hand lösas genom minskad arbetstid på arbetsplatsen. Kan företaget inte betala full lön ska staten betala mellanskillnaden, under förutsättning att det lokala facket ges full insyn i räkenskaperna och inflytande över hur arbetet ska organiseras.

Under de två år som rådrummet varar ska också en bred folkligt diskussion genomföras. Den ska handla om former för ägande så att människors behov och vilja ska styra vår framtid. I den diskussionen kommer frågan om ett gemensamt ägande av naturresurser och samhällsfunktioner att vara viktig, och även ett gemensamt ägande av banker och storföretag.

Fru Talman, vi har hållit kapitalisterna länge nog under armarna. Nu är det på tiden att vi börjar införa en demokrati som också omfattar ekonomins område och som tillvaratar arbetarnas värde och intressen.

Tack för ordet

Synpunkter: gotekilden@gmail.com

|Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Lastvagnar, Umeåuppropet, finanskris, Förstatliga Volvo

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,ETC,

Andra bloggare: Svensson,RödaMalmö,Mullvaden,Jinge,

Umeåuppropet

i en bildkavalkad

Eva P Jonsson var fotograf

Avmarschen

Över älven…

…och här kommer fler

På Rådhustorget

UPPROPET

Vi församlade IF Metallare i Umeå med omnejd och många andra Umeåbor, vill på detta protestmöte uttala vårt bestämda krav på åtgärder för att inte lagda varsel och ekonomiska nedgång ska leda till massarbetslöshet.

Dagens kris är inte skapad av oss arbetare. Vi ska inte behöva betala krisens verkningar med massarbetslöshet, dålig A-kassa och en livssituation i ovisshet.

Det är marknaden som är orsaken till krisen. Företagens vinster ska användas för att underlätta för att hålla så många som möjligt i arbete. Det ska vara ett omedelbart stopp av fallskärmar, fantasibonusar och aktieutdelningar i företag som varslar och säger upp.

Regeringens passivitet är skrämmande. Omedelbara åtgärder för utbildning och ett kraftfullt jobbpaket måste tas fram. Taket i A-kassan måste omedelbart höjas och attackerna på välfärdssystem avbrytas.

Vi uppmanar alla landets arbetare och tjänstemän att protestera och demonstrera och i en mängd andra fackliga aktiviteter uttrycka det som omedelbart krävs:

►Vi protesterar mot varsel och uppsägningar!

►Vi kräver en a-kassa som går att leva på!

►Vi kräver aktiva åtgärder för varslade och uppsagda!

►Vi kräver att jobbpaket ska fram!

►Vi kräver att samhället tar över taktpinnen från marknaden!

►Vi säger nej till chefsbonusar, fallskärmar och fantasilöner!

►Vi kräver garantier till dem som blir arbetslösa – inte till banker och bankdirektörer!

►Helt enkelt – Vi kräver rättvisa!

Talet av Jan-Olov Carlsson läggs ut separat

SVT – Västerbottensnytt:

http://svt.se/ svt/jsp/Crosslin k.jsp?d=33919&a=1330050&lid=puff_1330090&lpos=lasmer

Länkar till en del mediabevakning:

http://www.vk. se/ (rulla en liten bit ner)

http://svt.se/ svt/jsp/Crosslin k.jsp?d=1974&lid=start&from=menu (ligger just nu en bit ner på sidan)

http://svt.se/ svttext/web/ pages/110. html

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, finanskrisen, Volvo, Volvo Lastvagnar, IF Metall, regeringen, Mona Sahlin

I pressen: DN1,DN2,AB1,SDS1,

Andra bloggare: Svensson,