Varför inte en verkligt rödgrön politik

Aftonbladet har i veckan i en serie reportage belyst svindleriet med de så kallade ”jobbcoacherna”. Regeringens idé var att de 952 nystartade företag som kontrakterats inte bara skulle skapa nya jobb utan också ge stöd för en privatisering av Arbetsförmedlingen. I stället har det hela blivit ett fiasko. Hypnos och healing skapar inga nya jobb.

Nytt jobb på gång?

Ideologiskt är tanken att ansvaret för att man blir arbetslös ska läggas på den enskilda individen. En av nyliberalismens mest profilerade profeter, Hanne Kjöller på Dagens Nyheters ledarsida, skriver exempelvis om människor ”som inte arbetar” i stället för ”arbetslösa”. Med detta menar hon underförstått, ”människor som inte vill arbeta”…

I dagens ledare summerar AB problemet med jobbcoacherna:

Grundantagandet bakom regerings-politiken är att arbetslösheten är resultatet av passivitet från de arbetslösas – och sjukas – sida. Därför har ersättningarna från trygghetsförsäkringarna sänkts och därför har villkoren skärpts. Därför har yrkesutbildningar och aktiva åtgärder ersatts av privata coacher och uppmuntrande tillrop.

I ett sådant klimat är det inte förvånande att hitta mirakelmodeller som hypnos eller snabbmetoder för terapi.

Det är bara att hålla med. Men därmed är inte ”jobbfrågan” löst. Visst är det bättre med en yrkesutbildning, exempelvis till svetsare, än med healing. Men vad händer om det inte heller i framtiden finns något att svetsa ihop? En utveckling som är mer än trolig. I den globala arbetsfördelning där kapitalismens marknadslösningar gäller flyttar svetsjobben som så många andra arbeten till Kina och andra länder och då står man lika förbaskat med rumpan bar även om man har ett svetscertifikat. Thomas Östros har lite svepande sagt att oppositionen kanske skulle kunna skapa 100 000 jobb de kommande åren. Då skulle alltså ändå 400 000 svenskar vara arbetslösa. Detta samtidigt som vi förväntas få en så kallad ”jobblös” ekonomisk återhämtning. Alltså en svag förbättring av konjunkturen där nya jobb eroderas genom produktivitetsförbättringar inom både industri- och tjänsteproduktion.

”Jobbpolitiken” blir fokuserad till en debatt om skattepolitiken. Ska vi acceptera kapitalismens arbetslöshet och gemensamt och solidariskt finansiera denna genom skattehöjningar för gemene man och kvinna – eller ska vi satsa på marknadens självläkande krafter genom att med skattelättnader öka konsumtionen för de 80 – 90 procent av befolkningen som är i arbete?

Jag är inte säker på att de ”rödgröna” kan vinna ett val med en debatt inom dessa snäva ramar. Vinner man blir det oerhört svårt att i längden bevara och förstärka en sådan valseger.

Varför passivt bara anpassa sig till marknaden och vänta på en ny blomstrande högkonjunktur som kanske aldrig kommer? Vi löntagare förtjänar en rödgrön regering – utan borgarna i Miljöpartiet – som börjar bryta med kapitalismen. En övergångsregering där den första åtgärden måste vara att socialisera landets banker och kreditväsen. Ett rejält yxhugg som skulle ge oss en möjlighet att själva, i demokratisk ordning, diskutera och bestämma över investeringar, jobb, välfärd och miljö.

Moderat jobbcoach?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, arbetslöshet, regeringen, Den rödgröna alliansen, Tomas Östros, jobbcoacher, kapitalism

I pressen: AB1,AB2,DN1,DN2,DN3,SVD1,AB3,

Bloggare:Alliansfritt Sverige,EttHjärtaRött,

Nykolonialism i Afrika.

De senaste 18 månaderna har utländska kapitalägare köpt eller hyrt 200 000 km² odlingsbar mark i Afrika. Sedan 2004 har mark två gånger större än Tysklands jordburksmark köpts upp i Afrika. Det är en ny form av kolonialism som FN-organisationen FAO beskriver i en 130 sidor lång rapport med titeln –Markstöld eller utvecklingsmöjlighet.

FAO avstår från att döma ut uppköpen av odlingsbar jord i Afrika utan pekar bara på faror och risker för Afrikas jordbrukare.

Men det är just de faror FAO pekar ut som klart och tydligt kräver ett kraftigt fördömande av denna nya form av kolonialism.

Det första motivet för jordköpen verkar vara att odla produkter som säd, grönsaker och frukt. De stora investerarna just nu är Kina, Saudiarabien, oljeemiraten och Sydkorea, samt en rad privata investerare och fonder.

Under det gångna året har Saudiarabien köpt jord för 100 miljoner dollar i det svältdrabbade Etiopien. I Kenya köpte nyligen Qatar 400 km² för att odla frukt och grönsaker samtidigt som det råder en torka som tvingar FN att föda flera miljoner människor i norra Kenya. Kina har köpt stora markområden i Zimbabwe och Algeriet och Egypten har hyrt 200 km² i Uganda.

Afrikas fattiga bönder behöver hjälp inte kolonialism.

Vad som hände i Madagaskar bör få fler än en president i Afrika att tänka två gånger innan jordbruksmark säljs ut till nykolonialisterna. Presidenten Marc Ravalomanana skrev 2008 ett kontrakt med den sydkoreanska firman Daewoo som gav dem rätten att under 99 år bruka 13 000 km² för odling av grödor för biobränsle. Det motsvarar hälften av öns odlingsbara jord. Hur mycket han själv kunde stoppa i fickan vet ingen. Daewoo skulle inte ens betala hyra för marken utan i stället bidra till ny ospecificerad infrastruktur.

Befolkningen som före den här affären gav presidenten stort stöd gjorde revolt och situationen utvecklades nästan till inbördeskrig innan Ravalomanana störtades och den nya presidenten bröt kontraktet med Daewoo.

Ett folkligt uppror satte stopp för Deawoos planer.

Det är något konstigt med markköpen. Speciellt de köp som arabemiraten står för. Den officiella versionen är att de vill odla matvaror, som frukt och grönsaker. Rent ekonomiskt verkar affären konstig eftersom det för de stenrika oljeemiraten måste vara mer praktiskt och billigare att köpa dessa varor på världsmarknaden och att det skulle handla om att skapa någon sorts nationell självförsörjning verkar helknäppt.

Men det finns troligen en mer rationell förklaring. Emiraten är rika i dag men deras olja är inte evig. Om 40-50 år är reserverna tömda. Om de köper marken för att inom snar framtid kunna odla för tillverkning av biobränslen ser det hela mer logiskt ut. Då är det en investering av oljepengar för att i framtiden kunna dominera marknaden för biobränslen på samma sätt som de dominerar dagens oljemarknad. Utan tillgång till stora arealer ordlingsbar jord är det inte möjligt.

I media: DN1,SVD1,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Nykolonialism, Afrika, Kenya, Kina, Daewoo, Olja, Emirat, Biobränsle

Vad väntar Reinfeldt på?

Gordon Brown och hans regering har det inte lätt med sitt krig i Afghanistan. Hemmaopinionen tål inte bilder på stupade engelsmän och sedan fem engelska soldater i veckan så gott som avrättats med kulor från en av sina ”egna afghaner” har alltfler tappat tilltron till de krigsinsatser som nu pågått i åtta långa år. I den egna nationens medvetande finns dessutom ett historiskt minne av hur det gamla brittiska imperiet flera gånger misslyckades med att erövra landet. I dag anser 64 procent av befolkningen att kriget inte går att vinna. En inställning som säkert förstärks när media nu berättar att NATO än en gång av misstag bombat ihjäl regeringstrogna afghanska trupper.

Bilden av det ”sjuka kriget” fick ännu mer skärpa efter dödsskjutningarna i Fort Hood.

I dagens Independent är förstasidesrubriken att det nu är dags för de brittiska trupperna att lämna landet. Uppmaningen kommer från Patrick Cockburn, tidningens uppmärksammade och prisbelönta korrespondent i regionen sedan trettio år. Han som så många andra menar att de gemensamma militära insatserna från NATO/ISAF vuxit över från tänkta angrepp på terrorism till ett kolonialt krig mot Afghanistans största etniska grupp, pashtunerna.

I dagens Sunday-Times avslöjas att detta redan övervägs inom den högsta militärledningen. Även om den nya strategin som diskuteras bara kallas för en reträtt. Tanken är att britterna ska ge upp allt land utanför Helmands tätorter. Armén högste befälhavare, general Sir David Richards, sägs stödja dessa planer. Det svåra tycka vara att göra detta med ”hedern” i behåll. För bland andra skulle den omskrivna och extremt utsatta basen i Musa Qala överges. Den har redan en gång förlorats till pashtunska krigare och sedan återtagits med stora förluster. En ny reträtt skulle kunna tolkas som ett svek mot de 15 engelska soldater som då dog. Som en ful rostfläck på vapenskölden…

Gordon Brown är naturligtvis informerad. Men han väntar med sitt beslut i avvaktan på vad Barak Obama ska göra när det gäller sina generalers krav på fler stridande trupper…

Vad väntar Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt på? Att svenska soldater ska behöva dö i detta hopplösa krig? Är det så tragiskt att det behövs egna stupade och därmed ökat krigsmotstånd – för att Sverige ska ta hem sin militär?

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Svenska Afghanistankommittén, Fredrik Reinfeldt, NATO, ISAF

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,

Så fullbordar (s) sitt svek

”Ansvariga kommunpolitiker har vägrat svara på alla våra frågor Det är bara när vi ställer oss i vägen som de försöker komma med några argument”, menade Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundets styrelse för avdelning 4 i Göteborg, när ett hundratal göteborgare i torsdags kväll samlades för en sista protest mot kommunstyrelsens förslag att privatisera hamnen.

Hans ord besannades när kommunstyrelsens vice ordförande Jan Hallberg dök upp, passade nog bakom en M-skylt, för att försöka tränga sin in till mötet. Eftersom Helgesson just stod i vägen blev det ett kort men eldfängt ordbyte där Hallberg ändå hann avslöjas som totalt okunnig om ekonomin för Göteborgs hamn. I hans värld var det bara lager, kajanläggningar och kranar som var lönsamma. De arbetare och tjänstemän som i all otaliga skeden förflyttar godset, vare sig det är med truckar, kranar eller datorer, de är däremot bara en ”förlustaffär”…

Det blev en dyster kväll för oss som har vår ”hembygd” i Göteborg. Nere från Lilla Bommen drog den råa höstkylan från Göta älv upp mot Börsens bakdörr vid Södra Hamngatan där vi samlats. Vi höll ut i nära två timmar i rusket. Men det rödgröna kommunstyret höll sig nogsamt borta från uppvaktningen, som var ett gemensamt initiativ från arbetarrörelsen i hamnen. Ett smått historiskt samarbete mellan Transport och Hamnarbetarförbundet demonstrerades med en gemensam banderoll, där bägge fackföreningarnas emblem lyste i det röda fältet.

Inne i Börsen överlät borgerligheten heder(s)mordet på de anställda främst åt rörelsens egna ledare. Det var kommunstyrets ordförande Annelie Hultén och den gamle ordföranden, näringslivets gôa gubbe, Göran Johansson, som ledde den nyliberala vendettan mot sina egna. På Hamn4:ans hemsida refereras Johanssons argument:

”Göran Johansson påpekade att han genom personliga kontakter visste att utförsäljningen av stuveriverksamheten I Göteborg är ett mångårigt krav från de största rederierna som anlöper stadens kajer. Johansson menade att man nu måste sälja ut för att vara dessa till lags”.

Efter alla år i redarnas soffor är Johansson så förblindad av näringslivets diskreta charm att han utan att skämmas säger att det handlar om att vara dessa till lags. Han är du och bror med redarna. Men har vägrat att prata med sina egna.

Ute i kylan på gatan såg jag också hur en av socialdemokratins ledamöter, Ann-Sofie Hermansson, undvek att ens kasta en blick på ”sina egna” när hon smet förbi uppvaktningen. Hermansson brukar ofta i sina krönikor för Göteborgs-Posten skrymta om att hon en gång kört truck och ”jobbat fackligt” på Volvo. Men maskinförarna i Göteborgs hamn kunde hon inte ens hälsa på.  Hon menar som den Mona Sahlin hon brukar glorifiera, att ”driftsformerna” inte spelar någon roll.

Miljöpartiet röstade med sina borgerliga vänner och (s). Den ende sverigedemokraten höll naturligtvis med. Vänsterpartiet hade reserverat sig i kommunstyret och röstade emot. Hedersamt! Men blir det likadant i det tänkta regeringssamarbetet med (s) och (mp)?

”Det är för djävligt”, sa Transports ordförande Patrik Östbjerg när jag frågade honom om hur det kändes att alla hans partikamrater i kommunstyrelsen inte ens ville prata med honom. En frusen höstdag var till ända. Men självklart inte hamnarbetarnas stridbarhet. Det känns fint att läsa avslutningen på ”4ans” hemsida:

Nya bolag, samma stuvarkollektiv

En tråkig kväll för oss som hamnarbetare och göteborgare, men avdelningen vill ändå uttrycka vår tacksamhet egentemot alla engagerade kommuninvånare som kom till manifestationen och stod med oss hamnanställda i novemberkylan. Nu väntar delvis nya förutsättningar för Hamn4ans medlemmar efter nyår, när Göteborgs Hamn inledningsvis delas upp i fyra separata bolag med samma kommunala ägare. Med sammanhållning och en levande facklig tradition kommer vi att hantera den situationen också.

Här är de argument

Som aldrig besvarades

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Göteborgs Hamn, Transportarbetarförbundet, Hamnarbetarförbundet, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Göran Johansson, privatiseringar, Gemensam välfärd

Sitter Mahmoud Abbas kvar ?

PLOs ledare Mahmoud Abbas deklarerade i onsdags att han inte ställer upp som kandidat till presidentposten i det planerade valet i januari 2010.

Abbas ser ingen väg framåt.

Alla inblandade visade upp förvånade miner och kastade sig över telefonerna för att övertyga Abbas om att ändra sitt beslut. Ingen borde ha förvånats över hans beslut. Det går inte att pressa ut hur mycket saft som helst ur en citron. Trots Abbas till synes obegränsade vilja till eftergifter och utsäljning av det palestinska folkets rättigheter finns det en gräns han inte kan överskrida. Han måste kunna visa upp något som åtminstone liknar tagande och givande i ”förhandlingarna” med Israel.

Efter Hillary Clintons bekräftande av USAs ovillkorliga stöd till allt vad den Israeliska regimen tar sig för försvann allt svängrum för Abbas. Eftersom vare sig Barack Obama eller Hillary Clinton är idioter visste de att deras beslut att släppa kravet på ett stopp för alla nybyggen på Västbanken och i östra Jerusalem gör Abbas sitts omöjlig.

Nu är det möjligt att Abbas beslut, att inte ställa upp till omval, inte får någon praktisk betydelse. För det verkar mycket troligt att det inte blir ett presidentval i januari. Hamas har redan förklarat att de inte kommer att tillåta val i Gaza utan att det först sker en försoning mellan dem och Al Fatah. Och på Västbanken är det inte säkert att Abbas vinner i valet om det står klart för alla att ”fredsprocessen” inte gett ett skvatt.

Det finns många lärdomar att dra av de senaste årens kräftgång för en tvåstatslösning . Men jag tror den viktigaste av alla är att det är handling och inte ord som visar vilka målsättningar som deltagare i en konflikt ställt upp.

I Oslo gavs löften som aldrig hölls

Ända sedan osloavtalet har det stått klart att USA aldrig kommer att vidta konkreta åtgärder mot ledningen i Israel för att nå fram till en tvåstatslösning. USA har medel att använda för att exempelvis frysa alla bosättningar. Men Obamas tal i Kairo och Clintons tuffa uttalanden för ett halvår sedan var bara prat. Kanske hoppades de att Netanyahu skulle vekna. Men det var aldrig mening att pratet skulle följas upp av handling om sionisterna ignorerade alla diplomatiska signaler.

Att den sionistiska ledningen i Israel någon gång varit beredd att gå med på en tvåstatslösning finns det inga praktiska bevis för. Alla, alltifrån Olmert, via Barak till Netanyahu, beklagar nu Abbas beslut.

-Av de existerande alternativen är Abbas bäst om vi vill uppnå en överenskommelse med palestinierna, sa Netanyahu.

– Det är viktigt att båda sidor vill förhandla för att nå en överenskommelse. Jag föreslår att vi gör allt för att nå en två-statslösning-för-två-folk under bevarande av Israels säkerhetsintressen, sa ”socialisten” Ehud Barak

För den som inte känner igen krokodiltårar kan deras prat kanske uppfattas som äkta.

Bomber och förstörelse är vad Israel erbjuder.

Vad Mahmoud Abbas och andra palestinska ledare säger har egentligen ingen större betydelse. Det kan ändå inte bli mer än prat eftersom de saknar praktiska möjligheter och medel för att tvinga USA och Israel till verkliga förhandlingar om skapandet av en livskraftig palestinsk stat. Det palestinska folket behöver en världsomfattande solidaritet för sin sak. Ett kraftigt stöd till den pågående kampanjen för en bojkott av Israel är ett bra steg på vägen.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Palestina, Abbas, PLO, Fatah, Obama, Clinton

Lappkast i affären Opel.

Beskedet från GM om att annullera försäljningen av Opel till den kanadensiska bildelstillverkaren Magna slog ned som en bomb i Opels fabriker i Europa. Angela Merkel som satsat miljardbelopp och sin prestige för att ro affären i hamn står nu bokstavligen med bar bak.

Det är inte troligt att Angela kommer att våga besöka Opels arbetare igen.

-Vi är tillbaka på ruta ett, sa Klaus Franz, högsta fackliga ledaren på Opel, till 10 000 arbetare som samlats vid Opels huvudkvarter i Rüsselsheim, nära Frankfurt.

-Vårt förtroende för General Motors är nu noll och det är huvudproblemet, sa han vidare.

Den tyska regeringen som förhandlat i månader och som lovat att fixa 4,5 miljarder euro till omstruktureringen av Opel visade inga glada miner efter beskedet från GM.

Enheten i kampen är enda alternativet kvar.

Den konservativa premiärministern i Nordrhein-Westfalen, Jürgen Rüttgers, fick till och med hjärnsläpp och sa att GM visade upp ”turbokapitalismens vidriga ansikte”. För någon som dagligen bedyrar kapitalismens förträfflighet låter det mera som ”surt sa räven”.

Enligt vad som framkommit i media tänker GM själv ta hand om Opels framtid och att det till att börja med kommer att leda till 10 000 avsked. Med många fler avsked i Tyskland än vad Merkels plan lovade. GMs ledning sa i går i ett uttalande att de tänkte bevara ”Opels strategiska fördelar”. Man kan ju fråga sig om inte samma ”strategiska fördelar” fanns när GM ville sälja ut Opel? Vad är det som har hänt och som gjort GMs lappkast möjligt?

Svaret är enkelt. Tack vare den amerikanska statens finansiella uppbackning av GM och tack vare skrotningsbidraget har GM lyckats fylla kassorna med lite pengar igen. Utan kniven på strupen föredrar GM att behålla Opel och skära ned produktionen till en vinstgivande nivå. Utförsäljningen till Magna annullerades därför att det skulle ha skapat en ny konkurrent på den redan extremt mättade bilmarknaden. Bättre därför att behålla Opel inom GMs räkenskaper tänker ”turbokapitalisterna”.

I media: DN1,SVD1,Dagens Arbete,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Opel, Merkel, Magna, GM,

Reallönerna sjunker.

I skarp kontrast med alla glädjemedia som bara stirrar sig blinda på aktiebörsernas siffror skriver den internationella arbetsbyrån, ILO, att reallönerna världen över sjunkit de senaste 18 månaderna.

I en rapport med namnet Global Wage Report visar FN-organisationen att talet om slutet på krisen ska tas med minst en nypa salt. Vad vi bevittnar är en uppgång som bara gäller finansinkomster och i vissa industribranscher. Vinsterna hämtar sig för bankerna och spekulanter i värdepapper. I går skrev New York Times att storbanken Goldman Sax gått med i snitt 100 miljoner dollar i vinst per dag det senaste kvartalet. Just det, per dag.

Men ljuset i tunneln för bankirer och kapitalägare gäller inte de som arbetar hårt för att hålla takt med räkningarna. I mer än en fjärdedel av de 53 länder som rapporten omfattar sjönk reallönerna under 2008 medan den stagnerade kraftigt i resten.

För 2009 har ILO uppgifter för 35 länder och där minskade reallönerna i mer än hälften, bland annat i USA, Storbritannien, Brasilien, Japan och Sydafrika. Den största orsaken till de sänkta reallönerna är att krisen tvingat arbetarna att acceptera kortare arbetsveckor med sänkt lön. Ett konkret bevis på att i slutänden är det de arbetande som betalar Goldman Sachs 100 miljoner dollar per dag.

En artikel i dagens Financial Times visar att produktiviteten i den amerikanska industrin gått upp med hela 4.3 procent på ett år. Samtidigt skriver tidningen att arbetslösheten i oktober ökade med 175 000 personer. Av detta kan vi dra två slutsatser. Att produktiviteten ökar därför att den lilla återhämtning i industriproduktionen skett med färre anställda på vilka tumskruvarna dragits åt ytterligare ett snäpp. Och för  det andra att den permanenta arbetslösheten kommer att ligga kvar på en hög nivå när konjkunturen vänder uppåt eftersom de som inte avskedats tvingas arbeta under mer press.

-Ökade profiter innan krisen bröt ut bidrog till hög likviditet på finansmarknaderna och låga räntor, medan stagnerande reallöner jämfört med produktivitetsutvecklingen, tillsammans med ökad ojämlikhet i inkomstutvecklingen, minskade de flesta hushållens förmåga att öka konsumtionen annat än med ökad skuldsättning, skriver ILO och sammanfattar i en mening(om än lång) krisens fysionomi.

I media:DN1,DN2,SVD1,Dagens Arbete1,Dagens Arbete2,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, ILO, Reallöner, Goldman Sachs,

Kolsvart framtid för USA

-We are adicted to oil, sa Georg W. Bush när han klagade över att USA var alltför beroende av importerad olja. Men den verkliga drogen i USAs energicocktail är stenkolet. USA är kolets Saudiarabien, med mer än 25 procent av världens alla kända kolreserver lagrade i Mellanvästerns jord.

500 koleldade kraftverk spyr ut koldioxid.

Inför mötet i Köpenhamn köpslås det om varje kilo koldioxid, om vem som ska betala mycket, litet, mer eller mindre än grannen på andra sidan jordklotet. Just det, grannen. För koldioxiden och andra växthusgaser känner inga gränser. Ett kilo här eller där har samma effekt. Det ska naturligtvis inte leda till att man blundar inför det historiska ansvaret för halten koldioxid i atmosfären. Det ligger fast förankrat i Europa och USA.

Det verkar inte påverka den energipolitik som Barack Obama och etablissemanget i USA tänker följa. Det finns kolreserver i landet för de närmaste 200-300 åren och i dag kommer mer än 40 procent av all elektricitet från landets 500 koleldade kraftverk. Inte ett enda av dem fångar upp de enorma koldioxidutsläpp de orsakar. Helt enkelt därför att det inte ännu finns en utvecklad teknik för infångande av CO₂. Många forskare anser att utsikterna för att tekniken en dag ska se dagens ljus är mörka.

Än finns det rena kolet bara på papper

Den energilag som ligger för omröstning i Kongressen lägger stor vikt vid utvecklande av en ”ren” kolproduktion. Satsning på förnyelsebara energikällor kommer bara att vara marginella i USA. Det står helt klart att USA kommer att satsa på en ny epok för kolet med eller utan effektiv teknik för att samla upp koldioxiden och lagra den för evigt.

USAs främste finansguru, Warren Buffet, har redan insett i vilken riktning vinden blåser. I veckan avslutade han ett uppköp av en av landets största järnvägsbolag för 27 miljarder dollar. Den gamle finansräven, som sägs aldrig satsa på fel häst, förklarar att han tror på järnvägen som framtiden för transporter av varor. Vad han inte berättar för sina beundrare är att det järnvägsbolag, BNSF, han köpt handhar transporterna av kol från många gruvor i Mellanvästern. Hans uppköp visar att han ser en lysande framtid för USAs kolbrytning. Att han själv äger MidAmerican Energy som har 11 koleldade kraftverk i bruk minskar säkert inte hans entusiasm inför en kolsvart framtid för USA.

I media: DN1,DN2,SVD1,ETC,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Kolenergi, Köpenhamn, Olja, Tåg, Koldioxid,

De sköts ihjäl ”Off duty”

I måndags sköts fem brittiska soldater ihjäl. Tre från ”Grenadier Guards” och två från ”Royal Military Police”. De dog inte på sin post utan ”off duty”. Hjälmar och skyddsutrustning hade skalats av och ställts åt sidan. Tekopparna fyllts och ”rast, vila” kommenderats. Så när en stilla ro börjat sprida sig tog helt plötsligt en av de afghanska polismän,  som de själva tränat, sitt automatvapen och sköt kallblodigt ihjäl dem en efter en. Två andra afghanska polismän och sex andra brittiska soldater sårades i samma massaker.

En nerblodad ryggsäck står kvar efter dådet…

Det var inte heller den första gången som afghanska polismän vänder sig mot sina befriare från väst. I förra månaden sköt en annan polisman i Wardak ihjäl två amerikanska soldater. I september blev en annan svårt sårad vid en påskjutning i Kabul. Han hade provocerat en polis genom att öppet dricka vatten mitt på dagen under fastemånaden Ramadan…

Ändå är dessa dödsfall bara droppen på ett isberg. Varje år ”försvinner” en tredjedel av de poliser som den korrupta regimen Karzai utbildar i hägn av ockupationstrupperna. Många går över till ”talibanerna”. Dessa betalar 300 dollar i månaden. Karzairegimen bara 30…

Dödsfallen kanske är något att allvarligt fundera över för Carl Bildt och den svenska regeringen som gärna pratar om vikten av att utbilda afghanska poliser. Även språkrören Wetterstrand/Eriksson och Lars Ohly brukar säga att polisutbildning är vad de vill ha – i stället för fler soldater.

När de funderat färdigt kanske det är dags att stoppa all militär/polisiär hjälp åt den korrupte Karzai. Han och hans familj har för övrigt blivit en av Aghanistans rikaste under de egna presidentåren…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Carl Bildt, Maria Wetterstrand, Lars Ohly, svensk militär, Karzai, Kabul

I pressen:

Andra bloggare:

Låt dom inte lyckas

med sitt heder(s)mord!

På socialdemokraternas framlidna kongress var kommunalrådet, Anneli Hulthén, ordförande för Göteborgs kommun, uppe i talarstolen med ett arrogant inlägg mot de kongressdelegater som talat mot privatiseringar. Hon vann också stort bifall från socialdemokratins nyliberaler, eller ”stockholmare”, som de också kallades, och delegaterna slog sedan upp dörren för fortsatta privatiseringar. ”Nu har vi lagt debatten om driftsformer bakom oss. Det känns bra”, sa Mona Sahlin när oppositionens kvirr hade tystats.

Nu. En dryg vecka efter besluten går Hultén till verket. Hon har slipat kniven och i skön förening med moderaternas kommunalråd i Göteborg, Jan Hallberg, tänker hon begå ett ideologiskt hedersmord på de anställda i Göteborgs Hamn. Kommunalfullmäktige ska fatta beslut om en privatisering av stuveriverksamheten. I bakgrunden skymtar ordföranden för Göteborgs Hamn. Socialdemokratins ålderman och kalla krigare, Sven Åke Hulterström, 71 år. Han är ingen ”gôrgo gôbbe” precis.  Nej, det är han, ”arbetardirektören”, som vill hämnas på de anställda. Under decennier har hamnarbetarna varit en bjälke i ögat på denna nyliberal. Framförallt det demokratiska och kämpande Hamnarbetarförbundet. Nu vill han till sist utkräva hämnd, innan han själv drar sig tillbaka som överbetald politisk pensionär. Hedern går före allt förnuft och alla sakliga argument. Har man satt sig upp emot ”rörelsen” ska man bort. Även om det är arbetarrörelsens egna som måste offras.

Glädjande nog demonstrerar Hamnarbetarförbundet och Transport gemensamt mot den tänkta utförsäljningen av en av kommunens och Sveriges viktigaste tillgångar. Alla innevånare i Göteborg (med omnejd) uppmanas också att delta. Här nedan biläggs material från hemsidan för Hamnarbetarförbundet avdelning 4, Dessutom bild och bildtext från Transportarbetaren:

Vi samlas under fackföreningsfanorna!

Nu på torsdag, den 5:e november, kallar Svenska Hamnarbetarförbundet avd. 4 och Svenska Transportarbetareförbundet avd. 2 till en gemensam manifestation mot utförsäljningen av hamnen kl. 15.30 på Gustav Adolfs Torg.

Hamnarbetarförbundets och Transports ordföranden i hamnen, Peter Annerback och Patrik Östbjerg, inser vikten av att de båda fackförbunden samarbetar mot arbetsgivarens försämringar i arbetsvillkoren.

Foto: Björn Wiberg (Bild och text från Transportarbetaren)

Göteborgs Hamns anställda kommer att samlas under fackföreningsfanorna för att protestera samma dag som kommunfullmäktige ska fatta beslut om privatisering av den kommunala stuveriverksamheten. Vi har under lång tid efterlyst en offentlig debatt om hamnens framtid och använt alla tillgängliga kanaler för att ifrågasätta det bristfälliga beslutsunderlaget. Vi har genom mötesinbjudningar, debattartiklar och annat material under många månader försökt förklara vilka risker och nackdelar som finns med att stycka upp och sälja ut stuveriverksamheten. Vi har förklarat varför det är riskfyllt och ogenomtänkt att avhända sig demokratisk styrning av prioriteringar och satsningar i Göteborgs Hamn till det fåtal multinationella hamnkoncerner som dominerar branschen. Vi har krävt och av bl.a. kommunstyrelsens vice ordförande Jan Hallberg (m) också lovats att få diskutera frågan med stadens kommunledning.

Nu är det alltså dags för beslut om privatisering av Göteborgs Hamn i Göteborgs kommunfullmäktige. Utan att ett enda möte mellan facken och kommunstyrelsen kommit till stånd. Utan att ansvariga politiker en enda gång brytt sig om att bemöta de anställdas argument eller besvara brev eller debattartiklar. Avsikten verkar vara att utförsäljningen av Nordens största hamn, som skapat stora vinster åt kommunen det senaste decenniet, ska ske under tystnad. Då behövs ingen offentlig debatt eller tid att lyssna på personalens och kommuninvånarnas åsikter.

Därför kommer hamnarbetarna att samlas utanför kommunfullmäktige på torsdag för att möta fullmäktiges ledamöter inför omröstningen. Vi inbjuder också göteborgarna att sluta upp med oss. Den här frågan berör oss alla och handlar om stadens position som transportnav för kommunens, regionens och hela Sveriges industri.

Till engagerade kommunivånare i Göteborg som vill delta i manifestationen:

Samlingen inleds 15.30, innan kommunfullmäktiges möte, så att vi ska kunna möta ledamöterna som ska fatta beslut om privatiseringen. Vi kommer dock stanna kvar även när mötet inletts och frågan ska behandlas inne på Börsen (Göteborgs kommunfullmäktige). Vi är mycket glada för sällskap i vinterkylan för att protestera mot utförsäljningen. Samtidigt vill vi poängtera att manifestationen är ett fackligt initiativ av de hamnanställda. Om någon vill ta med eget material eller banderoller som berör frågan, ber vi er att först ta upp detta med de arrangerande facken. Vi vill inte ha några andra parti- eller organisationssymboler på plats utöver fackliga organisationer, och hoppas att våra kollegor på Faktum kan få vara de enda tidningsförsäljarna på Gustav Adolfs Torg denna dag.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, privatiseringar, Gemensam välfärd, Göteborgs Hamn, Sven Åke Hulterström, Svenska Hamnarbetarförbundet, Transport

I pressen:

Bloggare: Svensson,