Fara å färde!

Får vi en rödgrön regering efter valet nästa år kommer socialdemokraterna att bestämma var den svenska militärens vapenskåp ska stå. Mycket kan hända under det år som är kvar fram till en möjlig regeringsbildning. Men om inte frontlinjerna i Afghanistan/Pakistan ritats om på ett radikalt sätt och om den svenska truppen på plats i Norra alliansens Afghanistan ännu inte drabbats av några större förluster i liv, då kommer Mona Sahlin och socialdemokratin vara en garant för att det svenska kompanjonskapet med USA och NATO hålls vid liv och kanske fördjupas. Miljarder av våra skattepengar kommer att fortsätta att försvinna i detta oändligt vackra men raggiga och vilda samt nästan outhärdligt fattiga och av krig plågade land. Det var Göran Persson som drev igenom att Sverige skulle gå med i detta krig och Mona Sahlin har inte en endaste tanke på att riva upp hans beslut. Den svenska krigsinsatsen kommer att fortsätta. Vapenskåpen kan i värsta fall bli ännu fler i den svensk-finska militärbasen ”Camp Northern Lights”. Med en genomskinligt förevändning om att! Sverige inte ska svika sina åtaganden gentemot FN…”.

Vänsterpartiet måste helt enkelt backa. Svika sitt motstånd mot den svenska krigsinsatsen. Annars blir det inget av med ”ministersocialismen”. Vi är många som grubblat över hur Vänsterpartiet ska göra för att klara denna politiska reträtt. Hur ska det politiska kamouflaget se ut? Hur ska sveket döljas?

Ska svenska soldater hjälpa till. När NATO kör fast?

Nu kanske vi har fått svaret. I en blogg skriven av Jonas Sjöstedt, under många år energisk och drivande EU-parlamentariker för de svenska vänsterpartisterna, ”provar” han ett tänkbart kamouflage. Sjöstedt har i dag sin bas i New York och där har han ett medlemskap i det politiskt brokiga Socialist Party. Men samtidig har han en fot kvar i Västerbotten. Han sägs vara nominerad till distriktets riksdagslista inför valet nästa år och säger själv, lite blygsamt, att han ställer upp om medlemmarna vill ha honom. Han kan också tänka sig att bli minister i en kommande rödgrön regering. Sjöstedt är ett osynat kort i svensk politik. En joker. Han har en intensiv social värme och ett medmänskligt patos. Han har ett redligt och omutligt förflutet, som det brukar heta. Med en bakgrund helt utan politiska plumpar. Han har jobbat som metallarbetare på Volvo Lastvagnar i Umeå. Med dess radikala fackliga miljö och har aldrig svärmat för stalinism eller maoism.

Jonas Sjöstedt i New York. En joker i svensk politik?

När han nu går in i den svenska politiska debatten och skissar hur Vänsterpartiets reträtt skulle kunna se ut är det en viktig markering som görs. Är det det så här reträtten ska täckas:

”Det svåraste nöten som är kvar att knäcka är frågan om Sveriges deltagande i kriget i Afghanistan. Såväl utvecklingen i landet som debatten i Sverige har stärkt Vänsterpartiets krav på en avvecklingsplan för vår militära närvaro för att istället satsa på civilt bistånd och en politisk lösning. Nu ligger bollen hos Socialdemokraterna, det är en öppen fråga om partiet kommer att ompröva sin nuvarande hållning och närma sig Vänsterpartiets position. Om/när det sker så är en gemensam rödgrön politik på området helt klart inom räckhåll.”

”Avvecklingsplan för vår militära närvaro” ? Visst kan Mona Sahlin hantera ett sådant krav. Ja, det kan t o m kunna bli till nytta om den svenska opinionen mot kriget ökar och radikala krönikörer som Olle Svenning kan då ges ett politiskt utrymme för at skriva ihop en sväng om att ”vi nu är på väg att avveckla vår miltära närvaro i Afghanistan”…

Kamouflage på omslagspappret. Visst kan det gå hem och för tillfället lugna de egna medlems- och väljargrupperna. Sjösteds förslag har dessutom varit i säck innan det kom i påse. Systerpartiet, Sosialistisk Venstre i Norge, som fick en rejäl kalldusch i valet till Stortinget och fick en bra mycket mindre sits i de regeringsförhandlingar som är i gång med storebror, socialdemokratiska Arbeiderpartiet, säger nu att man ”kräver en strategisk plan” för hur Norges truppinsats i Afghanistan ska avvecklas.” I Tyskland ökade befolkningens motstånd mot den egna truppnärvaron i Afghanistan lavinartat, när den tyske officeren George Klein begärde amerikanskt flygangrepp mot två kidnappade tankbilar. Resultatet blev en massaker på många civila och sju tyskar av tio vill nu ta hem de tyska soldaterna för gott. Det socialdemokratiska vänsterpartiet Die Linke kräver i sitt valprogram inför söndagens val ”Ett omedelbart hemdragande av de tyska trupperna” och detta har fått stort genomslag i de senaste opinionsmätningarna, där man fått en bra skjuts framåt.

Men, även Die Linke, i ett frieri till den kylige och ovillige, men drömda samarbetsparten SPD ( som nu samregerar med Angela Merkels kristdemokrater i en stor koalition ), har de senaste dagarna sagt sig vara villigt att släppa sitt krav. Till tidningen Tagezeitung har Die Linkes partisekreterare, Dietmar Bartsch nyss bekräftat att ”När vi säger ’Ut ur Afghanistan’ menar vi inte att vi ska ut i övermorgon”. Partiets portalfigur LaFontaine säger samtidigt till tidningen Sächsische Zeitung att med ordvalet ”med en gång menar vi inte ut i övermorgon”. Han tillade sedan att det kan ta över ett år att genomföra ett sådant beslut. Signalen till SPD är självklart att man är beredd att släppa sitt krav. Efter valet. Då är det hur enkelt som helst att prata runt alltihop med att hänvisa till ”att det försämrade säkerhetsläget för de civila insatserna, för bland annat Afghanistan utsatta kvinnor, gör att avvecklingen tar lite längre tid än beräknat…”.

”Ut ur Afghanistan” säger Die Linke. Men öppnar för att backa.

Hur ska det bli i Sverige? Ja, faran för samma reträtt som i Norge och Tyskland är uppenbar. Sjösteds blogg är en ilsken varningssignal för alla krigsmotståndare i Vänsterpartiet. Lars Ohly har dessutom, som vanligt med ett skratt, försäkrat att jobbet i den arbetsgrupp som behandlar utrikespolitiken går mycket bättre än väntat…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiet, Lars Ohly, Mona Sahlin, Den rödgröna alliansen, Afghanistan, svnek militär

I pressen:SVD1,SVD2,

Andra bloggar: JonasSjöstedt,

Elva tusen jobb  hotade på Opel

Förhandlingarna om Opels framtid närmar sig ett avgörande. I onsdags 23 september samlades närmare fyra tusen anställda framför Opels fabrik i Antwerpen. De flesta var självfallet anställda i Antwerpen. Men där var också bilarbetare från Opels övriga fabriker i Europa. Bland annat kom tio fullastade bussar från fabrikerna i Tyskland trots att arbetarna där tvingades ta ut en ledig dag för att delta. Solidariteten över gränserna värmde men oron för jobben och framtiden är stor och i högsta grad berättigad.

-Vi är alla Opel, stod det på de flesta plakaten och T-skjortorna som lyste gult i det vackra höstvädret.

Men för att rädda jobben kommer solidariteten att sättas på stora prov. Situationen i förhandlingarna mellan GM, Magna, Opels företagsråd och det europeiska metallarbetarförbundet lämnar inte mycket utrymme. GM, som tänker behålla 35 procent av Opels kapital, kräver att de fackliga organisationerna ska gå med på besparingar på ett par hundra miljoner euro om året. GMs chef Fritz Henderson säger att Magna kommer att tvingas lägga ned minst en fabrik i Europa för att kunna minska personalen med elva tusen, vilket enligt Henderson är ett minimum för att Opel ska rätas upp.

Enligt de planer som läkt ut i tysk press ska 4 120 avskedas från Opels tre tyska fabriker, fabriken i Antwerpen stängas och de 2 517 anställda avskedas, 2 100 avskedas i Spanien, 1 400 i England och 437 i Polen.

-Om vi i dag inte kämpar för Antwerpens framtid blir det samma sak i morgon vid en annan fabrik, sa Peter Scherrer,ordförande för Europeiska metallarbetarunionen, till de församlade arbetarna. Klaus Franz som är ordförande i Opels företagsråd, sa att ”det blir ett nytt Opel/Vauxhall som innefattar Antwerpen”. De belgiska arbetarna mötte beskedet med uppskattning även om erfarenheterna av facklig samverkan över gränserna lämnade en bitter eftersmak när VW la ner produktionen i Bryssel.

Om det finns goda tecken till facklig solidaritet över gränserna så gäller det motsatta mellan de inblandade regeringarna och Kommissionen i Bryssel. För Angela Merkels del blev Opel ett bra kort att spela ut i valkampanjen. Den tyska regeringen har lovat Magna huvudparten av de 4,5 miljarder euro som ska användas till omstruktureringen av företaget. Det har gett intrycket att Merkel vill behålla jobben i Tyskland till nackdel för Opels anställda i andra länder.

Lord Mandelson, Storbritanniens ekonomiminister, protesterar i ett brev till EU-kommissionen och säger att Magnas bud är för dyrt. Britterna ska enligt planen delta med 400 miljoner euro. Mandelson skriver också att Merkel vill skära ned i högproduktiva brittiska och spanska fabriker för att rädda tyska jobb. Uppenbarligen gäller inte arbetarnas slogan –Vi är alla Opel– för de inblandade regeringarna.

Till skillnad från Merkel och andra ministrar som måste tänka på väljarkårens känslor råder det ingen tvekan för EUs industrikommissär, Günther Verheugen, om vad som ska göras.

-Vi måste sluta att låtsas att jobb kan räddas med skattepengar. Det finns ingen annan lösning än en oundviklig omstrukturering av Europas bilindustri vilket innebär avsked och smärtsamma nedskärningar, sa han till tyska ZDF. Ord och inga visor, som det blir svårt för Merkel och kompani att motbevisa.

De fackliga organisationerna vet att det handlar om elva tusen avsked och intar redan hållningen att vad som går att förhandla om är inte omfattningen av avskeden och de ekonomiska årliga besparingarna utan hur och var lien ska gå fram för att uppoffringarna ska fördelas solidariskt mellan Opels anställda i Europa.

I media:DN1,SVD1,SVD2,Dagens Arbete1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Opel, EU, Merkel, Antwerpen, Arbetslöshet, Magna, GM

Antiimperialist eller antisemit ?

Irans president Mahmoud Ahmadinejad lyckades än en gång ge högerhökar som Nicolas Sarkozy och kompani en ursäkt att lämna Generalförsamlingens möte. Det är svårt att tänka sig en mer nyttig idiot än förtryckaren i Teheran. Han missar inte ett tillfälle att ge imperialismens politiska ledare chansen att framträda som förnuftets och den goda viljans ädla representanter.

Han upprepade visserligen inte sina vanliga utfall att allt om Förintelsen är lögn och påhitt. I stället målade han upp en annan variant av antisemitism- den stora judiska världskonspirationen. Benjamin Natanyahu hade säkert svårt att hålla sig för skratt. Med sådana fiender behöver Israel inga vänner.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP,SSD1,DN3,

Andra bloggare: J.Sjöstedt,Björnbrum,Esbati,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Iran, FN, Ahmadinejad, Israel, Sarkozy, Antisemitism, Antiimperialism

Gråt över spilld mjölk.

I dagarna utspelades det fantastiska, nästan overkliga scener på slätterna i Normandiet med det historiska Mont Saint-Michel i bakgrunden. I hundratal plöjde traktorer fram över slätterna, likt de allierades stridsvagnar under landstigningen 1944.

Även om det nästan handlar om krig mellan Frankrikes, Belgiens och Tysklands mjölkbönder och den kapitalistiska agroindustrins agenter i EU-kommissionen är det inte stridsvagnsgranater som viner i luften. Det är mjölk som rinner. Inte mindre än tolv miljoner liter spilldes över Normandiets redan bördiga jord fredag den 18 september. I kaskader bakom traktorerna spreds den vita drycken över den svarta jorden för att surna och kanske omvandlas till tvivelaktigt gödsel.

Första ryggmärgsreaktionen är bestörtning. Sprida värdefull mjölk över fälten- vilka j..la metoder. Men sen gäller det att förstå vad som driver mjölkbönderna till så desperata handlingar.

Fransk kravallpolis fick mjölk utan honung

Mat och dryck är inte vilka varor som helst. De är helt enkelt livsviktiga i ordets rätta bemärkelse. Och jordbruk skött som det bör skötas vårdar naturen och skapar vackra landskap. Men det är borde. I stället behandlas mjölken som vilken annan industriell produkt som helst och mjölkkrisen är helt enkelt en del av den ekonomiska världskris vi upplever. Europeiska bönders vardag regleras av EUs jordbrukspolitik. Nyliberalismens pittbullar i Bryssel vakar över att den heliga marknaden styr över tillgång och efterfrågan på mjölk. När produktionen var kvoterad gav det åtminstone en garanterad inkomst åt mjölkbönderna. Men den kapitalistiska agroindustrins intressen tog överhand och de gigantiska mjölkfabrikerna i Danmark och Holland fick Kommissionen dit de ville. Mjölkproduktionen avreglerades helt och produktionspriserna för mjölken följde marknaden. Ett tag var priserna högre än under den reglerade perioden och överproduktionen kom som ett brev på posten. Fast det är kanske numera en dålig liknelse. Från 2006 till i dag la därför 340 000 mjölkbönder ned sin produktion. Naturligtvis var det de minsta och mest naturnära producenterna som slogs ut först.

Alla håller inte med…

Men för Kommissionens jordbruksminister, danskan Marie-Ann Fischer Boel räcker det inte. Nu vill hon följa bilindustrins exempel och införa en ”skrotningspremie”. Mjölkproducenter ska stimuleras att lägga ner verksamheten. Självfallet är det de minsta producenterna, som med dagens mjölkpris, inte längre kan betala sina skulder som drabbas först. De stora ska bli större och färre. Bilar, stål, tv-apparater eller mjölk, allt ska styras av den heliga marknadens osynliga hand. Att den ekonomiska världskrisen visar att handen är blind spelar ingen roll för fundamentalisterna i Bryssel.

Räkna inte med mig, säger Fischer Boel

De flesta av de som kommissionen vill driva i konkurs är bönder i Frankrike, Belgien och Tyskland, där småskalighet är vanligare än i Danmark och Holland. Just nu betalas franska mjölkbönder 0.26 cents (+/- 2,8 kronor) per liter. I handeln kostar litern kring 13 kronor. Att de franska och belgiska bönderna gör revolt är inte konstigt. De producerar varje liter med förlust. Det är inte med glädje de sprider frukten av sitt arbete över fälten. Men de har drivits till ursinne och med ryggen mot väggen är det säkert att besprutningen av ängarna bara är en första och mycket fredlig kampmetod. Vad som kanske följer vågar nog Fischer Boel inte tänka på.

I media; DN1,

Andra bloggar: Svensson,Jonas Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Mjölk, Normandiet, Bönder, Marknad, Avregleringar, Agroindustrin

Går det att jobba

UTAN JOBB?

”Sverige ska jobba sig ur krisen”, fick vi i går höra från finansminister Anders Borg. Gång på gång upprepade han regeringens ledmotiv ”Kärnan i arbetslinjen är att det ska löna sig att arbeta”. Men hur ska man kunna jobba sig ur krisen om det inte finns jobb? Vem uppmanar en människa i rullstol, som mist bägge sina ben, att träna upp sig med långdistanslopp?

När jag hör och ser Borg i TV tycker jag mig plötsligt känna igen alltihop. Har jag inte varit med om detta förut? En ”déjà vu”- upplevelse från förr? Jovisst. Nu vet jag. En av de böcker som gjorde störst intryck på mig i min ungdom var George Orwells dystopi 1984 (en litterär science fiction om en framtida katastrof). I det samhälle, Oceanien, där hans huvudperson Winston Smith lever, har FRA-samhället helt tagit över kontrollen över medborgarnas liv. Blå teleskärmar både sänder och ser. Alla ljud registreras och än värre. När som helst kan ”tankepolisen” kopplas in. Winston själv jobbar på ”Sanningsministeriet” där lögner blir till sanningar. Allt med hjälp av diktaturens ”nyspråk”. Där hade ord som exempelvis ”rättvisa, moral, internationalism, demokrati, vetenskap och religion… helt enkelt upphört att finnas till”. Andra ord hade fått en ny betydelse. Ett nytt innehåll. Ovanför Sanningsministeriets byggnad av skinande vit betong kunde man se hur förändringen gått till. Där fanns ”Partiets” tre slagord i elegant text mot den vita fasaden:

KRIG ÄR FRED

FRIHET ÄR SLAVERI

OKUNNIGHET ÄR STYRKA

Det var så det var. När jag såg Borg prata i går, framför podiets banderoll om att vi ska jobba oss ut ur krisen, samtidigt som han i sak medgav att arbetslösheten 2010 kan nå upp till skyhöga 12 procent, eller en halv miljon människor. Det var då Orwells fantastiska bok 1984 började surra uppe i skallen.

Den bidrog en gång under det ljuva sextiotalet till att min kritik av maoism och stalinism fördjupades. Jag valde i stället att bli medlem av Fjärde Internationalen, med dess program för en demokratisk socialism. När nu Winston och hans blå teleskärm dyker upp igen är det naturligtvis för att Borgs presskonferens i går helt enkelt var ett stycke absurd teater. Föreställningen var i klass med absurda dramatiker som en Samuel Beckett eller en Eugen Ionescu. Anders Borg har blivit vår tids Sanningsminister. Med moderaternas nyspråk förkunnas nu att:

ARBETSLINJEN ÄR ATT MISTA JOBBET

DET GÅR ATT JOBBA UTAN JOBB

FLER I UTANFÖRSKAP ÄR STÖRRE FRIHET

I regeringen pratar alla nyspråk. Fredrik Reinfeldt säger ständigt att det ska löna sig att arbeta. Men sväljer alltid att det han menar är att: ”Det måste kosta att vara arbetslös”. Krigsminister Sven Tolgfors framhåller lika ofta att kriget i Afghanistan är fred och miljöministern Andreas Carlgren säger sig satsa på kollektivtrafiken när han bygger nya motorvägar. Kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth  säger att bra kultur kostar inget. Bara opera. Bäverhonan Maud Olofsson, hon gör som sin idol från barndomen, Torbjörn Fälldin, hon avvecklar kärnkraften genom utbyggnad…

Krig är fred

Ja, nog liknar det vi ser av regeringens politik, mer och mer ett stycke absurd teater. I veckan såg jag på ett inslag från SVT Aktuellt. Där vädjade ordföranden för Trollhättans kommunalfullmäktige om en omfördelning av de extra tio miljarder som regeringen tog fram till våra utsatta kommuner. Han menade att exempelvis Trollhättan som drabbats av SAAB:s massavskedanden borde få mer pengar per person än det Stockholm som ännu så länge har kommit ganska lindrigt undan. Men som svar fick han bara ett överlägset och surt svar från Reinfeldt: ”Hur skulle det se ut om vi belönade de kommuner som inte har skött sina ekonomier?”. I hans värld har de kommuner som håller på att bli till industriella utmarker inte alls känt av den ekonomiska krisen. De har bara misskött sig. Att hans egen och regeringens fögderi ger pengar till redan rika som sedan lånas upp på bekostnad av alla oss andra – det tiger han helt om. Att hans eviga mantra om ”arbetslinjen” innebär massarbetslöshet skyller han helt och hållet på ”finanskrisen”. Utsatta kommuner – de får däremot skylla sig själva. Stockholm får lika mycket extra kommunpengar som Trollhättan. Reinfeldt är naturligtvis väl medveten om det är där han kan vinna nästa val.

En god sak med moderaternas absurda nyspråk är att det nog får bra många vanliga människor att ilskna till på allvar. Vi blir fler och fler som likt Astrid Lindgrens Lotta på Bråkmakargatan ”nästan vill säga ett svärord”: Fy farao vilken regering vi har! Den bästa ”arbetslinjen” vore nog att alla i Reinfeldts förskräckliga kabinett lämnade in sina avsked och drog hem till sina gamla jobb. ”För se detta vore en riktigt bra jobbpolitik”, kunde vi då säga med vår kära Astrid i minne…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, arbetslöshet, valbudget, krisbudget, Anders BOrg, regeringen, George Orwell, litteratur, Astrid Lindgren, nyspråk, 1984

I pressen:SVD1,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SD1,

Bloggare:RödaMalmö,AlliansfrittSverige,Svensson,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,RödaBerget,JonasSjöstedt,

BirgerSchlaug,EttHjärtarött,

Amerikaner säger ja till  högre skatter.

Rubriken är inte ett skämt. En stor majoritet av den amerikanska befolkningen är beredd att höja skatterna för att bevara och förstärka de sociala försäkringarna för de som går i pension, det vill säga pensionerna och andra sociala försäkringar. Den hysteriska oppositionen mot sjukvårdsreformen ger intrycket att opinionen i landet är emot alla skattehöjningar.

Extremister på marsch

Det är fel, vilket framgår av en undersökning som Rockefeller Foundation och National Academy of Social Science gjort tillsammans. Den stora obalansen i landets statsskuld gör att många oroar sig för finansieringen av pensionen och andra socialförsäkringar för de äldre. Av de tillfrågade i den stort upplagda undersökningen svarar hela 77 procent att de anser att skatterna ska höjas om det behövs för att bevara systemets finansiella hälsa. Inte mer än 22 procent sa nej till skattehöjningar.

I dag betalar en amerikansk inkomsttagare skatt till socialförsäkringarna bara på de första 106 800 dollar av inkomsten. Av undersökningen framgår det att hela 83 procent anser att detta skattetak ska avskaffas och att de med högre inkomster ska beskattas för sociala avgifter på hela inkomsten och inte bara på de 106 800 första USD.

Om taket på beskattningen lyfts av försvinner enligt undersökningen alla problem med ett underskott i finansieringen av de äldres pensioner och sociala bidrag för de närmaste 75 åren. Så enkelt var det. Men, det finns ett stort men. Den som föreslår skattehöjningar för de som tjänar mer än en miljon kronor om året riskerar att hamna i ett enormt blåsväder. Det står media och de rika som garant för.

I media: EPI,DN1,SVD1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Rockefeller, Social Security, Skatter,

Andra bloggare: Sjöstedt,Jinge,

Jobba dig ur krisen, ett dåligt skämt.

Den budget Anders Borg presenterar i dag har en titel som är ett slag i ansiktet på alla arbetslösa i Sverige och på de 300 000 som väntas bli arbetslösa inom det närmaste året.

-Jobba Sverige ur krisen, står det på budgetens framsida.

Det färglada omslaget gömmer det dystra innehållet

Om det inte vore kris och så allvarligt läge för alla arbetande människor i landet vore det värt ett gapskratt. Men nu passar det bättre med en eller ett par tårar.

Borg säger att han satsar 40 miljarder kronor för att hjälpa ekonomin på fötter. Samtidigt sänker han skatterna med tio miljarder. Det passar in i den skattesänkningslinje som regeringen följt sedan den kom till makten. Lägre skatter för bättre ställda har minskat statens skatteinkomster med många miljarder.

Budgeten räknar med ett underskott på 83 miljarder kronor det kommande året. Statens inkomster räknas bli 723 miljarder och utgifterna 806 miljarder, alltså 83 miljarder i underskott. Det är ett underskott som aldrig hade uppstått om inte regeringen sänkt skatterna för de bäst ställda i samhället. Nu ska därför Borg låna 40 miljarder för att täcka ”stimulanspaketet”. Lån ska som bekant betalas tillbaka. De som lånar pengar till staten är de med feta bankkonton. Lån betalas tillbaka med ränta. Cirkeln sluts. De som fått stora skattesänkningar kan nu vänta sig stora ränteinkomster på de statsobligationer de köper och betalningen av lån plus räntor får de vanliga löntagarna stå för de kommande åren.

Borg vänta sig också andra bekymmer och lämnar dörren öppen för att hjälpa banker och finanshajar ur de bekymmer de själva skapat.

-Får vi bekymmer i Baltikum kommer det att påverka hela Norden, säger han. Med andra ord ska Swedbank och andra spekulanter som riskerat skjortan i vidlyftiga affärer i balstaterna undsättas av hela Norden. Varför inte låta ägarna av spekulationskapitalet ta hela förlusterna?

I media: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP,AB1,AB2,AB3,SSD1,DI,SVD3,DN6,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Borg, Budget, Baltikum, Swedbank, Underskott,

Barack Obamas förnekelse.

Efter en veckas tystnad kände sig Vita Huset tvunget att ta bladet från munnen och förneka FNs rapport om Israels krigsförbrytelser i Gaza.

Enligt Obamas talesman Ian Kelly är rapporten ensidig i det att den lägger tyngdpunkten i rapporten på Israels krigshandlingar utan att ta hänsyn till Hamas roll i upptakten.

-Även om rapporten tar upp alla sidor av konflikten, är dess överväldigande fokus inriktat på Israels agerande, sa Kelly till församlade journalister.

Benjamin Netanyahu var inte sen att koppla på Vita Husets försök att bevara ”proportionaliteten” i värderingen och förklarade ilsket att rapporten inte medgav att Israel egentligen bara utövat sin rätt till självförsvar.

Men hur var det egentligen med ”proportionerna”? I vanliga fall säger man att ett självförsvar aldrig får använda mer våld än vad nöden kräver. Enligt officiella israeliska källor dödades tre civila israeler av Hamas hemgjorda raketer. Åtta soldater fick också sätta livet till, varav fyra dog av egen missriktad eldgivning.

Israel medger självt att cirka 300 civila palestinier dödades. FNs rapport och alla andra seriösa rapporter säger antalet civila offer översteg 800. Låt oss bara för en sekund anta att Israels uppgifter stämmer. Då gick det en död civil israel per hundra dödade civila palestinier. En procent!!! I FNs rapport tar Hamas brott mot krigslagarna betydligt mer plats än 1 procent. Så vad blir det då kvar av Vita Husets gnäll över att rapporten är för ensidig?

Nu är det ju så att det hela inte handlar om Israels krigsförbrytelser. Barack Obama och Pentagon tvivlar inte en sekund på rapportens korrekthet. Men det är politiskt omöjligt för dem att säga det rakt ut.

För det första sträcker sig USAs kritik av Israels agerande på Västbanken och i östra Jerusalem inte så långt att den kan sätta ifråga den strategiska allians som finns mellan USA och Israel.

För det andra kan och vill inte USA att Israel eller någon annan ”vänskapligt sinnad stat” ska dras inför den internationella domstolen i Haag. Av den enkla anledningen att det härskande imperiet aldrig tänker öppna dörren för att en dag självt stå till svars för sina krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan, för att inte tala om de fruktansvärda brott som USA begick i Indokina under fredspristagaren Kissingers dagar.

I media:DN1,DN2,SVD1,SSD1,Gideon Levy i Haaretz,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Gaza, FNs rapport, Haag, Västbaneken, Hamas

Miljoner arbetstimmar förlorade för samhället.

Statistiska Centralbyrån, SCB, publicerade i går nya siffror över sysselsättning, arbetslöshet och antalet arbetade timmar i Sverige.

Det är en skrämmande läsning. Var Anders Borgs konjunkturuppgång gömmer sig undrar man. Han har nog kikaren inriktad enbart på aktiekurserna. Men som ofta rusar aktierna i höjden när arbetare avskedas och företagen ”slimmar” sin produktionsapparat.

SCBs siffror ger en tydlig bild av fortsatt kris med fler arbetslösa i augusti 2009 jämfört med samma månad ifjol. En av byråns uppgifter visar kanske mer än andra hur mycket samhället förlorar på grund av krisen. Det gäller antalet arbetade timmar i landet som helhet. I augusti presterades 130,5 miljoner arbetstimmar i veckan vilket enligt SCB är en minskning med 4,9 procent på ett år. Om vi gör en liten beräkning kommer vi fram till att det svarar mot 6,73 miljoner färre arbetade timmar i veckan jämfört med augusti förra året.

Lägger vi till det så kallade ”outnyttjade arbetskraftsutbudet”(personer som velat och kunnat arbeta men inte sökt arbete) som enligt SCB i augusti uppgick till 21 miljoner arbetstimmar i veckan, motsvarande 525 tusen heltidsjobb på 40 timmar i veckan så ser vi att samhällsekonomin har förlorat varor och tjänster motsvarande 27 miljoner arbetstimmar i veckan. Hur mycket vård, barnomsorg, utbildning och bättre kollektivtrafik kunde inte dessa timmar resultera i?

I schemat nedan kan du se hur SCB delar upp den aktuella situationen på arbetsmarknaden.

Siffrorna inom parantes är felmarginalen

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,SSD1,DI,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, SCB, Arbetslöshet, Samhälle, Arbete, Sysselsättning

”Alla tusenmilamarscher

börjar med ett steg”

Även i Umeå blev det en liten, men energisk manifestation mot högerpolitiken i Septemberalliansens namn. Löven på stans berömda björkar har vissnat och älgjakten är sedan länge i gång. Men under den ”vända” som togs och under mötet på torget fanns en envis framåtanda. På en mejllista hittade jag ett av talen, av Nils Lindholm, nu arbetslös metallare som skolar om sig till sjuksköterska. Innehållet och tonen i det han säger gör att talet angår och säkert berör många fler än de som läser mejllistan. Här är det:

Hej, mitt namn är Nils Lindholm och jag är medlem Socialistiska Partiet. Jag har nyss flyttat till Umeå för att studera till sjuksköterska. För drygt ett år sedan jobbade jag som svetsare hos hisstillverkaren Alimak uppe i Skellefteå. På min avdelning jobbade vi fem skiftlag med en produktion som var igång sju da`r i veckan tjugofyra timmar om dygnet. Vår orderkö sträckte sig till horisonten och framtiden såg tämligen ljus ut. Så såg det ut när jag gick på semester sommaren 2008.

När vi kom tillbaka från semestern dröjde det inte länge förrän VD:n samlade till ett stormöte och första varslet kom. Krisen hade kommit till staden och jag tillhörde de första som fick gå. Under hösten kom flera varsel slag i slag och sen en god tid tillbaka jobbar endast ett skiftlag kvar på min forna avdelning. Fyra av fem har alltså fått gå.

Efter Alimak fick jag det tveksamma nöjet att spendera 3 månader på Volvo Lastvagnar här i Umeå och bevittnade hur den kolossen sögs in i krisen med massuppsägningar som följd.

Nils Lindholm kom från jobbet som svetsare till kolossen Volvo Lastvagnar bara för att bli uppsagd. Här en bild från den lokala verkstadsklubbens protestdemonstration.

Många i Sverige har likt mig under det senaste året upplevt liknande saker. Det är många med mig som har fått betala ”Kapitalismens Kris”. Många med mig som har sett sina inkomster krympa och fått sin materiella och sociala trygghet utbytt mot en växande osäkerhet inför framtiden. Många med mig har gått från att med sina arbetskamrater diskutera AIK:s, Lövens eller Umeå IK:s senaste resultat och form till att diskutera sin egen form med regeringens jobbcoacher som vill få en att skapa ”flow” och stärka sitt varumärke.

Som om arbetslösheten berodde på en dålig ”image” ?!

Fast å andra sidan kanske jag är fel ute. Herrarna Reinfeldt och Borg lyckades ju genom en förändring av sin image skaffa sig jobb 2006. Ja, de tog sig hela vägen till Rosenbad. Ni minns kanske alla ”Det Nya Arbetarpartiet” ?

Det yttre må ha ändrats men politiken är densamma som på Bildts och Lundgrens dagar. Faktum är att det är en acceleration av vad all borglig politik heter. Det är massiva realisationer på folkets egendom till förmån för privatkapitalet, det är skattesänkningar och ökad frihet för de som har och minskad A-kassa, sänkta löner och höjda avgifter till de som inte har.

Det är egoismens och hopplöshetens politik. Och vet ni det är själva målet. Reinfeldt vill så egennytta och cynism för han vet att om hans parti ska bli statsbärande som han vill så kan det endast ske i ett Sverige som är splittrat, i ett Sverige där ”jaget” går före ”vi”, i ett land där folk vänder politiken ryggen. I det landet frodas de borgerliga.

Här gäller också motsatsen: För oss som tror på solidaritet, jämlikhet och rättvisa, för oss som tror på en utveckling av det gemensamt ägandet snarare än en avveckling krävs engagemang av ett politiskt aktivt folk som bärs fram av progressiva visioner. Visioner som pekar på möjligheterna till en bättre värld där alla får vara med och bidra, i en värld där människor och miljö sätts före kortsiktiga profiter, i en värld där ”vi” sätts före jaget.

Vi står idag hösten 2009 långt ifrån en sådan värld. Fler kommer att sluta sig till de arbetslösas skara nu i höst. Senast läste jag att 400 tjänster skall bort i Västerbottens landsting. Den borgliga offensiven fortsätter och Svenskt Näringsliv ser sin chans att göra upp med historiska oförätter som LAS, nationella kollektivavtal, skälig lön och annat otyg. Samtidigt som Sverigedemokraterna bultar på dörren till Riksdagen. Allt detta medan motståndet förblir svagt

Ändå är jag glad för att vi samlats här idag för att protestera mot högerpolitikern. Det kanske kan ses som smått i sammanhanget men alla tusenmilamarscher börjar med ett steg och jag hoppas vi i framtiden kan se tillbaka på denna kväll den 15 september 2009 som litet steg men viktigt steg mot vad som då är en rättvis, jämlik och solidarisk värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Volvo Lastvagnar, Umeå, Septemberalliansen, Reinfeldt, massarbetslöshet