Tre svarta riddare

och en valkyria

Så står de där tre svarta riddare och en modern valkyria. Vid presskonferensen i dag ville regeringen understryka sitt allvar genom att ställa upp i svart – Maud Olofsson med lite kvinnligt rosa över axlarna. Dramaturgin förstärktes med nydesignade talarstolar i rostfritt och glas- där både riddare och valkyria stod bakom nya vapensköldar med blå text ”regeringskansliet”, som heraldik…

Stödpaketet är tänkt som en julklapp från oss alla till oss alla. För självklart har riddarna och valkyrian inga egna medel med sig. Framöver får vi betala med svåra nerdragningar i landsting och kommuner. Bankernas garantier ska bli bättre och en del nya satsningar på utbildningar, rotavdrag, vägunderhåll mm iscensätts. Den självklara reformen, att höja a-kassan till en värdig nivå, finns inte med. Frågan om att förbjuda avsked för att ge rådrum åt en räddningsplan för välfärden och jobben hade de naturligt nog inte ens funderat över, eftersom de bär kapitalets mörkblå färger på vapensköldarna…

Ett bra sätt att för stunden skaka av sig förmiddagens bedrövliga uppställning är att klicka på videoklippet härunder och med Ebba Grön ”rocka av sig skiten” i Staten och kapitalet. En klassisk cover på Leif Nylén och Blå Tågets ”Den ena handen vet vad den andra gör”.

Staten och kapitalet

Kapitalet höjer hyrorna
och staten bostadsbidragen
så kan man fiffla en smula
med den järnhårda lönelagen
och till och med betala mindre i lön
än priset för mat och för hyra
för staten skjuter så gärna till
om levnadsomkostnaderna blivit
allt för dyra.

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
staten och kapitalet, dom sitter i samma båt
fast det är inte dom som ror, ror så svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Skolans uppgift är som sig bör
att skola arbetskraften
om kvastarna skall sopa bra
får man inte slarva med skaften
spärrar och kvoter och testprogram
är ett system för att sålla
agnarna från vetet och för var o en
till hans rätta fålla.

Sida vid sida, tillsammans stryker de fram
staten och kapitalet, två vargar fromma som lamm
fast det ät inte dom som ror, ror så att svetten lackar
och piskan som kittlar, kittlar inte heller
deras feta nackar.

Sida vid sida…

Tempot höjs vid maskinerna,
här drillar man eliten
produktionen har inte plats för den
som blivit illa sliten
men för att ingen skall tro att det är något fel
med de tunga ackorden
betraktas han som ett sjukdomsfall och behandlas
av den så barmhartiga arbetsvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Regeringens stödpaket, Staten och kapitalet

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,

De fällde en demokratiskt vald regering Ockupationen av Bangkoks två flygplatser är över. Men den politiska krisen är långt ifrån över. Efter Konstitutionsdomstolens beslut att upplösa regeringspartierna skulle Kungen tala i dag på sin 81-årsdag och sedan skulle parlamentet samlas den 8 december för att tillsätta en ny regering, men båda evenamngen är uppskjutna till obestämt datum. Spekulationerna om Kungens hälsa startade omedelbart eftersom det aldrig hänt förr att han inte talat till nationen på födelsedagen. Ur vilka partier den nya regeringens ministrar kommer att tas är oklart. De upplösta partierna har egen majoritet i parlamentet och hur militären och PAD ska undvika att det bildas en ny regering baserad på medlemmar ur dessa partier är det svårt att se. Kanske Kungen kommer att uppmana till att det bildas en nationell samlingsregregering. I så fall blir det så. För ingen i Thailand vågar gå emot Kungens önskningar.

Foto. Ronn Aldaman

Vill du komma i kontakt med Ronn för foton från Thailand skriv till benny.asman1@gmail.com

Någon riktig ”final showdown” blev det aldrig.

Organisatörerna av ockupationen var inte vänliga mot amatörfotografer

Ingen risk att bli störd av ankommande turister

Att komma in var inte lätt

Ankomsthallens golv fick duga till tuppluren

Även äldre lockas med till det anti-demokratiska PADs gula gäng

Det fanns de som inte ville bli igenkända

Och andra som visade musklerna

I media: SVD1,SVD2,ETC,DN1,SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PPP, PAD,

Den negativa tillväxtens politiska kollaps

Socialistiska Partiet antog vid sin kongress i november en Klimatresolution som ger vägledning i kampen för att rädda vår planets biosfär. Ett par citat visar resolutionens inriktning och ger en möjlighet att med dagens djupa ekonomiska kris som bakgrund göra en värdering av den ideologiska strömning inom miljörörelsen som står för en så kallad negativ tillväxt.

I resolutionens paragraf tre läser vi :

. » Det som är logiska och nödvändiga beslut under kapitalismen är skadligt och ohållbart för samhället och naturen. Med den globala uppvärmningen och dess effekter kommer det nuvarande systemet, baserat enbart på vinstjakt, idag i motsättning till biosfären och mänsklighetens fysiska livsvillkor. För att kunna göra produktionen klimatneutral och resurshushållande krävs att de enskilda besluten underordnas samhällets och naturens behov och inte vinstbehovet. För att detta skall kunna ske demokratiskt kan makten över produktionen inte ligga hos enskilda kapitalister, utan måste omvandlas till demokratiskt styrd gemensam samhällsegendom. »

Och i paragraf femton följer :

« Dagens ohållbara förbrukning av resurser är dock inte främst ett resultat av att människors krav på ökad konsumtion. Drivkraften är istället kapitalismens jakt på ökad vinst. En väsentlig del av konsumtionen är dessutom sådant som inte på något sätt höjer levnadsstandarden, till exempel de jättelika militärutgifterna, de ständigt ökande transporterna av likvärdiga varor världen runt eller långa resor till jobb och vardagsbestyr. Som socialister måste vi vara tydliga med att de rika ska vara de som skall spara mest och göra den största omställningen i en ekologiskt betingad övergång till ett energisparande samhälle. Arbetarklassen skall inte stå tillbaka en millimeter gentemot kapitalägarna, utan måste vara den klass som tjänar mest och förlorar minst på omställningen till ett energisnålare samhälle. »

Detta är också min syn på klimatkampens betydelse, inom vilka ramar och under vilka förutsättningar den måste utkämpas. Men det finns andra uppfattningar om miljökampen jag inte alls delar.

Det finns en idé som delas av inte så få i miljörörelsen och som står för följande resonemang. Klimatförändringen är ett så stort hot mot hela mänsklighetens överlevnad att dess bekämpning måste ta överhanden och prioriteras i förhållande till alla andra sociala och ekonomiska problem. Det är den överflödiga konsumtionen av varor, som förbrukar mer än vad jordens resurser tillåter, som måste ändras. Den ekonomiska tillväxten måste vändas till en negativ tillväxt. Annars finns det ingen lösning på förstörelsen av biosfären. Var och en i den industrialiserade världen måste minska sin konsumtion av varor och därmed fossila bränslen. Tyvärr innebär det att också den lilla individen i samhället drabbas materiellt. Men det spelar ingen större roll för en verklig levnadsstandard behöver inte och ska inte räknas i prylar. Om alla drar sitt strå till stacken så ligger lösningen inom räckhåll.

Dessa idéer finns bland de av miljöpartiets medlemmar som ännu bryr sig om miljön. Men de finns representerade också i den inom- liksom den utomparlamentariska vänstern

Det är naturligtvis en enkel lösning och bestickande argument men som inte en enda gång ställer frågan om det numera allenarådande ekonomiska systemet, kapitalismens ständiga jakt på mer profiter, kan anpassa sig till eller tvingas att anpassa sig till den « negativa tillväxtens » recept. Om systemet kan överleva en « negativ tillväxt » eller inte är ett problem som linjens förspråkare inte ställer. Men som i många ideologiska stridsfrågor är det till slut « verkligheten » som brutalt griper in och skingrar förvirringens ridåer.

Krisen med stort K knackar nu på dörren. Inte sen trettitalets katastrof har det knakat så hårt i fogarna som i dag. Effekterna av den finansiella sfärens kollaps har inte ännu slagit full ut i den « verkliga ekonomin », den som du arbetar i för att tjäna ett levebröd som ofta äts utan allt för tjockt pålägg.

Ändå haglar redan varslen på arbetsplatserna över hela världen från Sandviken till Shanghai. Tiotals miljoner är på väg att förlora sina arbeten och sälla sig till de cirka hundra miljoner som redan saknar arbete. I land efter land faller ekonomin in i en « negativ tillväxt », en djup recession.

Klang och jubelspel.

-Försäljningen av bilar har gått ner med 20-40 procent beroende på vilket märke och vilket land vi talar om. Tiotusentals bilarbetare kommer att få ställa in sig i arbetslöshetskön.

-Stora köpcentra världen över gnäller och klagar på sänkt omsättning på inte så få procent.

-Antalet resenärer med flyg och båt går ner drastiskt.

-Konsumtionen av råvaror sjunker snabbt i takt med att recessionen breder ut sig.

-Produktionen av stål, aluminium och andra byggnadsmaterial sjunker i sin tur. Europas största stålfabrikant, Alcelor-Mittal, stänger flera anläggningar på obestämd tid.

Sarkozy manar Arcelor att ge de anställda en gest.

Äntligen lite negativ tillväxt. Konsumtionen av prylar och onödiga resor minskar. Det finns hopp för biosfären. Om det ändå vore så. Men tyvärr. De långsiktiga effekterna av krisen kan tyvärr få motsatt betydelse för biosfären och det av flera orsaker.

Vad vi står inför är varken klang eller jubelspel. Fattiga och hårt arbetande människor världen över drabbas hårt. Däremot har varken privata jetresor eller lyxkonsumtionen berörts. För de rika finns det ingen recession och inget bekymmer om lägre inkomster. Det är här den « negativa tillväxtens » anhängare kör huvudet i väggen. Det finns nämligen ingen « negativ tillväxt » inom ramarna för den kapitalistiska världsmarknaden som inte stöter ut miljoner i misär och håller de rika bakom ryggen. Den kapitalistiska ekonomin kan helt enkelt inte fungera med negativ tillväxt. Eller rättare sagt den kan inte fungera under negativ tillväxt utan att miljontals arbetande människor får betala ett högt pris för de minskade profiterna, med allt från svält och misär i fattiga länder, till sänkta löner, sämre sjukkassor och till svåra dagar i arbetslöshet och hopplöshet här hemma. På den här bloggen kallar vi oss för utopister. Men vi gör det med en glimt i ögat. De som däremot tror att en grön kapitalism är möjlig är de verkliga utopisterna. De inser att den kanske behöver tvingas till att bli grön, men det ses som en möjlig väg framåt.

Endera är en grön kapitalism en utopi eller om den blir verklighet kommer det att ske till ett så högt socialt pris att människorna kommer att göra revolt mot klimatkampen. Det är ju inte precis det resultat som vi vill uppnå. Varför revolt ? Därför att de fattigaste och de mest hotade i omvandlingen till en grön kapitalism kommer att se den som orsaken till deras arbetslöshet, deras sänkta levnadsstandard och den allmänna försämring de drabbas av.

Kolgruvorna i Polen kan läggas ned och kapitalet flytta till andra sektorer. Men de tiotusentals gruvarbetarna kommer inte att erbjudas en plan för alternativ produktion som räddar deras jobb. De kommer att invadera Krakows och Warszawas gator och krossa allt i sin väg och det med rätta.

Förklara för de hundratusentals bilarbetarna världen över att tyvärr måste vi sluta tillverka bilar för de förstör biosfären, utan att presentera en plan för alternativ produktion och snälla arbetare i Detroit och Göteborg kanske också krossar allt i sin väg. Också med rätta.

Ingen kan föra en effektiv kamp mot klimathotet mot den stora majoritetens vilja. Det är den « negativa tillväxtens » största problem och till vilket dess anhängare bara rycker på axlarna och säger sorry. För att komma undan det problemet säger man att tillväxt och utveckling inte är samma sak. Helt riktigt. Det är tillväxt när det byggs ett nytt köpcentra fem mil in i skogen. Men ska vi kalla det utveckling ? Nej, självfallet inte. Men problemet är att kapitalismen inte kan leva utan tillväxt. Den skiter i utvecklingen. Den måste ha tillväxt. När den som nu tvingas funger under negativ tillväxt blir den i det närmaste barbarisk. Alla konsekvenser av krisen lastas över på den arbetande befolknigens axlar.

Varje förslag om negativ tillväxt och sänkt konsumtion i allmänhet, som inte tar hänsyn till hur majoriteten ser på dessa förslag och som inte säger klart ut att en plan för hushållning av våra resurser, för en rättvis och samhälleligt nyttig produktion är helt oförenlig med den kapitalistiska ekonomins profitjakt, blir ett slag i luften som inte för klimatkampen en millimeter vidare.

I media:SVD1,SVD2,ETC,DN1,SVD3,Dagens Arena,Dagens Arbete,DalaDemokraten,Sydsvenskan,

Andra bloggare:Svensson,Jinge,Motvallsblogg,Mullvaden,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Klimatkamp, Negativ tillväxt, Miljöpartiet, Socialistiska Partiet

Vi måste bygga en bro till framtidens samhälle.

Vi måste bygga

en bro till ett nytt samhälle

Hur den breda vänstern i allmänhet och vi socialister i synnerhet ska möta den ekonomiska krisen och de svåra hoten mot personbilsproduktionen i Sverige är en svår och naturligtvis ingen självklar fråga. I nättidningen ETC har Johan Ehrenberg och Sten Ljunggren skrivit en pedagogiskt klar och mycket bra artikel vars slutsatser jag delar och som rimmar med det mesta som vi har argumenterat för här på bloggen. Skribenterna utelämnar, förmodligen av utrymmesskäl, frågan om vad vi ska åka med fram till den dag om kanske 7-15 år när denna storsatsning, detta brobygge för framtiden är färdigt. Det tar ett år för ax att bli till limpa. Att hinna fram hela vägsträckan med forskning, konstruktion och produktion för en ny bil tar betydligt längre tid. Ledtider kommer att finnas åt sidan med internationella partners och ner i djupet med de uppåt tusen underleverantörer som jobbar inom fordonsindustrin. Slutsatsen av detta är nog att den nya generation, av mer bensinsnåla bilar som Volvo kommer med de närmaste åren, också ska tas ut i produktion. Att konsekvent bara byta ut de nya modellernas motorer till gas- eller etanoldrift är däremot både smart och möjligt. Men bortsett från denna lucka delar jag alltså helt Ehrenberg´/Ljunggrens slutsatser:

”Att förstatliga Volvo handlar alltså inte om att det offentliga plötsligt skulle sitta med mångmiljarder i riskpengar – det gör vi redan idag. Dessutom i ett bolag där ägarna sitter i USA. Däremot skulle ett förstatligande kunna innebära att företag får tid att göra om sig. Volvo är ju egentligen ett teknikkluster som lika gärna kan göra andra saker än bensinslukande privatbilar. Man kan bygga el och biogasbilar, man kan bygga kollektivtrafik, men också vågkraftsbojar, elmotorer, alternativ energiproduktion, IT-system… En bil består av hundratalet olika maskiner och ingenjörskunnandet sträcker sig över mängder av tekniker. Så det är inte kunskap eller maskinkunnade eller produktionsförmåga som saknas. Det är inte möjligheten att göra om volvo som gör att borgare är emot ett förstatligande. Utan det är just därför. För en ägare är det billigare att helt enkelt köpa ett annat företag än att utveckla ett nytt ur ett gammalt. Kortsiktigheten gör att en stor förvandling sällan kommer på tal. Motståndet mot statligt ägande handlar alltså inte om det i sig skulle vara sämre för ekonomin än privat ägande. Men det skulle vara oerhört mycket sämre för de privata vinsternas utveckling. När företag hamnar i kris ställs alltid samma grundfråga. Varför finns företag? För att skapa vinster hos ägarna eller för att skapa jobb och produkter? Svarar man det senare är förstatligande plötsligt en möjlig diskussion.”

Den mest läste vänsterbloggaren Jinge.se driver en annan linje:

”Personligen är jag inte speciellt intresserad, eller imponerad, av Saab och Volvo. Mitt och andra skattebetalares ansvar sträcker sig till att hålla personalen vid dessa företag hyfsat skadelösa. Vi ska använda våra pengar till omskolning och vidareutbildning av de som blir av med jobbet, vi ska absolut inte hålla en antik och dödfödd industri under armarna.”

Han uppmanar alla vänstersympatisörer att använda huvudet och tvingas själv, lite genant som han skriver, att med fakta från Svenska Dagbladets ledare i dag, slå fast att vi på gatan i Sverige snart kommer att ha en elbil från Tata, till en kostnad av 20 000 kronor. Alltså lika mycket som man får lägga ut för en hyfsad moppe. Detta är nog en sanning med så många nypor salt att den lilla bilen inte ens syns. Den prototyp som har visats drivs med bensin. Elbilen dröjer i många år till. Dessutom kommer Tata troligtvis till vår kontinent i en europeisk dräkt, uppsydd av Fiat, och då till ett helt annat pris. Om vi sedan vågar sätta oss i den lilla plåtbubblan och om den kan ta sig fram på snö och is återstår att se.

Men hur som haver med detta. Jinge räknar med att vi även i framtidens Sverige kommer att ha personbilstransporter. Men han vill inte ha någon produktion i Sverige. En annan debattör är Lars Henriksson, fackligt aktiv på Volvo Personvagnar i många decennier. Dessutom för mig en vän och facklig kompanjon under alla mina egna aktiva år i grannens, alltså Volvo Lastvagnars verkstäder. Lasse är för ett förstatligande av bilindustrin, men har nu i flera artiklar och radioinslag gett läsare och lyssnare ett intryck av att också han vill upphöra med all eller nära nog all personbilsproduktion i Sverige. Så här återgav exempelvis tidningen Internationalen hans budskap till Socialistiska Partiets kongress i början av november:

”Lars Henriksson från Volvo Göteborg menade att det finns risk för en total ekonomisk kollaps i Sverige på grund av industrins stora uppknytning till fordonsindustrin. Men på grund av de väldiga klimathoten är en fortsatt produktion av fossilslukande bilar inte ett alternativ. Det är politiskt och moraliskt oförsvarbart att kräva förstatligande av Volvo för att fortsätta med att göra leksaker åt den internationella medelklassen, var hans slutsats till kongressen. Det är nog inte en alldeles vansinnig tanke att vi skulle göra någonting annat.”

Nej, det är nog inte en helt vansinnig tanke. Lasse pekar också på de enorma resurser och möjligheter som finns hos Volvos människor och anläggningar. Men samtidigt lämnar han en sårbar flank öppen genom att blunda för att vi både under de kommande tio till tjugo åren och så långt in i framtiden, som vi kan se, fortfarande behöver en stor mängd bilar.. Dessutom är det inte alls så att de nära en miljon volvobilar som rullar runt i vårt land bara är ”leksaker åt medelklassen”. Så här heter det exempelvis i en av Åke Edwardsons senaste deckare:

”Bilen var en Volvo V70. Det fanns nästan inga andra bilmärken i Göteborg. Och alla körde V70: hemmafruar, hemmamän, prostituerade, direktörer, revisorer, rörmontörer. Författare: Han hade också haft en V70, begagnad förstås.”

Av Sveriges 4 258 463 bilar rullar de allra flesta i nyttotrafik. Fram och tillbaka till jobbet. Till dagis eller till föräldramöten i skolan. Sverige är ett stort och glesbefolkat land där människors sociala liv ofta är helt beroende av transporter med bil. Vi har många handikappade och snart tre miljoner människor över sextio år, som ofta har svårt att klara sig med kollektiva transportmedel. Det finns 600 000 fritidshus och lika många båtar som ofta bara kan nås med bil. Låt säg att vi lyckas med att samla en politisk rörelse för en gigantisk satsning på en förstklassisk kollektivtrafik. Det kanske lika förbaskat behövs 2 000 000 bilar för att vår befolkning ska kunna leva bra liv. En del spårtaxi.. Men de flesta rörliga taxibilar, servicebilar, färd- och hemtjänstbilar, distributionsbilar, hyrbilar och naturligtvis den stora massan av vanliga personbilar.

Dags för brobygge

Personbilen är vare sig en leksak eller ett granatgevär, den är en fantastisk produkt, som vi människor med säkerhet kommer att använda oss av under överskådlig tid. Därför räcker det inte med att bara peka på att Volvo personvagnar kan utveckla annat än bara personbilen. Visst. Ett förstatligande skulle ge en enorm möjlighet. Men framförallt skulle det betyda en plattform eller ett brofäste för att ta fram vettiga och billiga koldioxidfria bilar. Bilar där alla råvaror dessutom ska kunna återanvändas. På så sätt skulle Volvo/Saabs samlade resurser kunna vara en bro som spänner över till framtiden.

Synpunkter: gotekilden@gmail.com

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, ekonomisk kris, Volvo, Volvo personvagnar, Förstatliga Volvo, regeringen

I pressen: SVD1,SVD2.AB1,AB2,AB3,SDS1,

Andra bloggare; Jinge,Svensson,RödaMalmö,

Blott Sverige

svenska krusbär har

När Finland var förlorat och det svenska stormaktsväldet definitivt var över försökte Carl Jonas Love Almqvist att ge tröst med sin dikt om att ”Blott Sverige svenska krusbär har”. När nu beskeden är klara från Amerika om att både Volvo Personvagnar och Saab är till salu – för reapris – är det kanske på sin plats med en lätt omskrivning av hans uppmuntrande verser:

Vad Asien? Vad allt Europa?

Vi trotsar öppet allihopa.

Men Skandinavien – det är alladar!

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?

Vad visa kan Amerika?

Vad General Motors? Vad allt med Ford?

Vi trotsar öppet allihopa.

Blott Sverige svenska bilar har…

Men nu är den beska sanningen att det inte är ”svenska” bilar som rullat på våra vägar under de senaste åren. I god tid innan det blev helt omöjligt att dra runt Saab ekonomiskt, med dess kroniskt låga produktionsvolymer, sålde Wallenberg för en bra slant av sin personbilsdivision 1990 till General Motors. Ett knappt decennium senare sålde AB Volvos nye VD Leif Johansson av Volvo Personvagnar för en vacker peng till amerikanska Ford. Leif Johansson som för övrigt kom från Wallenbergs domäner och av många sågs som skickat att på lämpligaste sätt stycka detta anrika industrikomplex.

I sina försök att på generösa villkor få till stånd, en ”bro av lån” över den ekonomiska krisen, på 34 miljarder dollar av den amerikanska staten, kom de verkställande direktörerna för de ”Big Three” i går, likt vagabondikonen Jack Keruac ”On the Road” till Kongressen i Washington. Rick Wagoner från General Motors, Robert L Nardelli från Chrysler och Alan R Mulally från Ford alla åkte de hybridbilar den drygt nio timmar långa bilresan från Detroit ner till huvudstaden. Allt för att borsta av sig den mediala kritiken från förra låneförsöket när de utmanande nog tog företagens egna privata jetflygplan. Alan R Mulally från Ford gjorde dessutom som svenska postens VD Lars G Nordström en snygg gest och erbjöd sig att jobba för endast en dollar under ett helt år…

I går fick hangaren för Fords privata jetplan vara stängd

Allt talar för att ”The Big Three” får sitt statliga stöd och kan börja sitt brobygge med satsningar på nya produktionsanläggningar, snålare bensinmotorer, hybrider och elbilar. Från bropelarna är det bara stjärnbaneret som ska vaja. Varumärken som Volvo och Saab dumpas. Dessutom arbetar bilföretagen och kongressen för att dumpa de relativt bra fackliga avtal som funnits inom den amerikanska bil- och flygindustrin – där UAW, varit den fackliga organisationen. Utan fackliga eftergifter – inga lån! En oavbruten och intensiv kampanj har förts för att de amerikanska företagen ska göra sig av med de fackliga avtal, som exempelvis konkurrenterna Toyota och BMW slipper i sina anläggningar. USA:s sjuka sjukförsäkrings- och pensionssystem – där samhället inte garanterar sådana – har inneburit att denna trygghet – bortsett från privata lösningar – helt varit avhängiga förhandlingsresultat ute på företagen. Inom bilbranschen har facket lyckats relativt bra – men detta har samtidigt fört med sig att dessa företag, när de utsatts för inhemsk konkurrens, har fått bära med sig en ekonomisk ryggsäck på uppåt 20 000 kronor för varje bil som gått upp på linan. I kampanjen mot bilarbetarnas avtal har New York Times kanske mest framträdande ekonomijournalist Andrew Ross Sorkin hävdat att UAWW:s medlemmar ”äter på guldfat”. Självklart är utpressningen effektiv. ”Utan eftergifter – Inga statliga lån. Utan lån blir det konkurs och då tar denna ändå med sig era förmåner i graven.” Ron Gettelfinger, ordförande för UAW, har redan sagt att han är beredda att riva upp de avtal som omförhandlades så sent som förra året.

I denna situation är det självklart att både Volvo Personvagnar och Saab ska förstatligas. Här kan spekuleras med försäljning till Renault respektive till ett pånyttfött Opel, eller om nya ägare i det Asien som Love Almqvist tyckte att vi skulle trotsa. Men detta är att spela med lika osäkra kort som vid de tidigare utförsäljningarna.

Både Volvo personvagnar och Saab måste förstatligas. Men räcker det verkligen med att bara förstatliga alltihop? Självklart inte. Men det ger ett rådrum för att både Volvos och Saabs industriella plattformar ska finnas kvar. Plattformar som kan bli till grunden för den oerhört radikala omläggning av produktionen som krävs. Vad som behövs är att samla politiska styrkor för en socialisering av hela personbilsindustrin. Med innebörden att alla anställda också tar makten över investeringarna så att beslut om framtidens produktion avgörs av vad som är sociala behov – i samklang med den revolution som också krävs inom energiområdet och reproduktionen av alla råvaror. Varför ska besluten rätta sig efter en havererad ”marknad”? Med socialisering menar vi också ett maktskifte ute i verkstäderna och på kontoren. De ”militära” kommandostrukturer som nu gäller från bolagsstyrelse med verkställande direktör ner till linjechefer och arbetsledare rivs upp och ersätts av en helt öppen och fritt bubblande demokratisk process.

Dessutom är det så att det inte är lika lätt att bygga svenska bilar som att på den egna täppan eller kolonilotten odla svenska krusbär. Den räddningsplan som krävs både för välfärden, miljön och jobben måste utarbetas i samarbete med alla dem som Marx en gång kallade de fria producenterna. En socialistisk räddningsplan för jobben kan bara iscensättas i ett europeiskt och globalt samarbete.

Carl Jonas Love Almqvist ( 1793-1866 )

””Herre Gud, vad det är vackert,
att höra toner av en salig ängels mun:
Herre Gud, vad det är ljuvligt,
att dö i toner och i sång.””

Lammen så vita på ängen beta
men barnet Jesus ut med dem går
Häpen Maria stannar och ropar:
””Jag ser en strålning omkring barnets hår!””

En måne, dock, som mitt i natten skiner
är bättre än en Sol, som redan har gått ner.

Toner sig smögo till mig från de sällas strand.
Sedan aldrig jag
fann i världen behag.

Då vi på livets mödosamma stråt
trögt och tugnt och obekvämt vi vandra,
låt det likväl ske förutan låt
gräl, krakel, klamamus, tjut och gråt!
omfamnoms, och knuffom ej varandra!

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? vad allt Europa?
Jag trotsar öppet allihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Stilla rinn, o min själ, i floden,
i dunkla, himmelska purpurfloden:
Stilla sjunk, o min sälla ande,
i Gudafamnen, den friska, goda.

Mig finner ingen,
ingen jag finner.
Alm, hägg och hassel blomstra för vind –

O hagel, o skynda ur skyarna ned,
frys in detta bröst i en brynja så skarp,
kläd himlen i frost, som en dunkel säck –
Jag står i december.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Perssonvagnar, regeringen, Förstatliga Volvo, USA

I pressen:AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SVD3,SVD4,

Andra bloggare: Jinge,Röda Malmö,Svensson,

Svartvita bilder av gula segrare

Vid flygplatsen Don Muang fanns inga poliser-bara gula vakter

Det gick som väntat. Konstitutionsdomstolen spelade militären och den ekonomiska eliten i händerna genom att upplösa de tre regeringspartierna. Men PPP har redan skapat ett nytt parti och säger att de ska kalla samman parlamentet för att tillsätta en ny premiärminister ur den egna majoriteten. Det var ju inte precis vad det gula PAD tänkt sig och knappast militären heller. Därför kan det redan nu sägas att nya vändningar väntar i Thailand. För de rika och de gula i de rikas ledband kommer inte att nöja sig med en ny regering av PPP-personligheter samlade bakom ett nytt partinamn.

-Det här är klasskrig, som en arméofficer på flygplatsen Don Muang sa till min vän.

Nu på morgonen svenska tid har de gula påbörjat evakueringen av flygplatserna. För de 150 000 turister som vill åka hem är det goda nyheter.

*****

Ibland har man tur. Med en gammal god vän boende i Bangkok behöver jag inte nöja mig med pressens bilder. Min vän som gärna vill få kontakt med bildbyråer med intresse för situationsbilder kan kontakta honom via benny.asman1@gmail.com

Glada miner efter domstolens beslut. Hur länge?

Mindre munter anhängare av de gula

Alla vill visa sin kärlek till Kungen

Vatten saknades inte under ockupationen-bara vett.

Yngre och äldre turas om att vila.

I media:DN1,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PPP, PAD, Don Muang,

Politisk

polka

Det pågår en märklig politisk polka kring Volvo och svensk personbilsproduktion.

Maud Olofsson tar ut turerna rejält, knuffar med sina vassa armbågar och säger att ”staten vare sig kan producera eller sälja bilar”. Hennes chef, Fredrik Reinfeldt, som låter Maud föra, säger bara kort och gott att det här måste korrigeras av marknaden. Ett eko av Carl Bildt som tidigare slagit fast att krisen är hälsosam, om än plågsam i början.

Samtidigt virvlar borgerliga ekonomer och proffsanalytiker runt på tiljorna, gärna med anknytning till Volvo Personvagnar, och säger sig helt plötsligt ha kommit underfund med att staten ska stödja Fords svenska dotterbolag eller varför inte gå in som ny ägare. Naturligtvis bara tillfälligt. I väntan på att marknaden ska piggna till efter sin kollaps. Mona Sahlin och Göran Johansson i Göteborg assisterar och vi hör även spröda inlägg i samma riktning från fackligt håll.

Regeringen klamrar sig fast vid nyliberalismens avsky för statliga ingripanden samtidigt som vi ser en kolossal scenförändring när det gäller den ideologiska dagordningen. Skälet är uppenbart. Personbilsproduktionen sysselsätter direkt 130 000 personer och delar av dess produktion ger också skalfördelar för AB Volvos och Scanias tunga kommersiella fordon.

Men varför bara ett tillfälligt ägande? Varför ska vi ställa upp med pengar bara för att sedan skänka bort hela härligheten?

Ett tillfälligt förstatligande löser ingenting på sikt. Vare sig när det gäller jobben eller den oerhört radikala omläggning av produktionen som krävs. Vad som krävs är en socialisering av hela personbilsindustrin. Med innebörden att alla anställda också tar makten över investeringarna så att beslut om framtidens produktion avgörs av vad som är sociala behov – i samklang med den revolution som också krävs inom energiområdet och reproduktionen av alla råvaror. Varför ska besluten rätta sig efter en havererad ”marknad” ? Med socialisering menar vi också ett maktskifte ute i verkstäderna och på kontoren. De ”militära” kommandostrukturer som nu gäller från bolagsstyrelse med verkställande direktör ner till linjechefer och arbetsledare rivs upp och ersätts av en helt öppen och fritt bubblande demokratisk process.

En finansiell guldkalv?  Långt innan botten gick ur marknaden började

Fords ägare att åderlåta sitt svenska dotterbolag. Efter Veckans affärer.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Volvo Personvagnar, Saab, regeringen, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, Carl Bildt, Mona Sahlin

I pressen: AB1,AB2,AB3,ETC,SVD1,SVD2,SDS1,SVD3,

Andra bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,Ett hjärta rött,

I natt upplöste domstol PPP

Foto: En vän i Bangkok

Nyheten föll för ett par timmar sedan. Mitt i vår nattsömn. Vad som många väntade sig skedde. Konstitutionsdomstolen upplöste regeringspartierna och förbjuder 36 sittande ministrar att utöva politisk aktivitet under fem år. Beslutet visar hur ytlig förnissa den Thailändska demokratin är. Det vi ser är en mjuk statskupp. PPP och de två andra regeringspartierna vann överlägset i det senaste valet. Men den rika styrande eliten, med kungahuset och armén i ryggen, visar ett folkförakt som går utöver det mesta.

Hur de sittande regeringspartierna kommer att reagera är ännu oklart. Men med tanke på deras timida agerande hittills är det inte troligt att regeringen kommer att sätta sig upp mot domstolen. Hur regeringens supportrar i Fronten mot diktatur, UDD , kommer att agera är en annan sak. Reser de sig kommer dock inte militären att visa samma glada miner som den mött PADs flygplatsockupationer med. De närmaste timmarna och på sin höjd dagar kommer att avgöra om ett demokratiskt valt parlament än en gång ska trampas ihjäl under knektarnas hälar.

I går måndag var det väntan och stigande spänning i Thailands huvudstad Bangkok. Rapporter i Bangkok Post sa att de gula i PAD och UDDs röda anhängare samlar sig i grupper på flera platser i landet. Om det är upptakten till direkta sammanstötningar mellan dem är oklart. Landets polischef säger att polisen tänker ställa sig emellan för att hindra en allvarlig försämring av situationen.

Min vän i Bangkok lyckades i går eftermiddag ta sig till den mindre av de två ockuperade flyplatserna, Don Muang. Det märkliga, säger han, är att det fanns inga poliser som hindrade PADs anhängare att ta sig till flygplatsen och förstärka ockupationen, trots att polischefen säger att polisen omringat flygfälten. Enligt min källa är det bara PADs surmulna vakter som kontrollerar in- och utfart. Sent innan midnatt lokal tid gick en bomb eller granat av vid Don Muang och dödade en person och skadade många gulklädda. Vem som avfyrar sprängmedlen verker oklart. PAD säger naturligtvis att det är regeringspartiet PPP och UDD som är ansvariga. Men sett till hur de hittillls passivt sett på de gulas framfart verkar det inte troligt. Det faller sig lätt att se en provokation bakom som syftar till att skapa ytterligare spänning för att tillåta militären att långsamt ta kontroll över situationen.

Under tiden har PAD utrymt regeringsbyggnaden i Bangkok, efter tre månaders ockupation, och flyttat alla PAD-aktivister till flygfälten. Att de kan ta sig dit visar att min väns iaktagelser vid flygplatsen är riktiga. Den gula pöbeln gör som den vill. Polisen har fått order att inte ingripa med våld och militären bara bidar sin tid.

Nu tvingas PPP ge upp regeringsmakten. Att vägra följa domstolens beslut blir till en  omedelbar förevändning för militären att gripa in.  Kungen, som ska hålla tal till nationen på fredag, ges nu en möjlighet att öppet stödja ett militärstyre eller en övergångsministär innan ett nyval kan hållas. Säger Kungen det då blir det så. För i Thailand, speciellt bland PPPs fattiga anhängare på landsbygden, är han så nära en Gud man kan komma.

I media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,AB1,AB2,SVD4,AlJazeera,Sydsvenskan,

Andra bloggar: Svensson,Jinge,Brandow,Rabiatfeminism,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PPP, PAD, UDD, Bangkok, Flygplatser

Förändringens vind

har redan blåst bort…

Den 28 november hyllade storfinansens röst i USA, Wall Street Journal, Barak Obamas val att låta Robert Gates sitta kvar som utrikesminister och att tillsätta den förre generalen James Jones som Nationell säkerhetsrådgivare. I sin ledare som fick namnet ” Obamas Krigskabinett” hette det att:

”Detta är de administrativa poster som är mest kritiska när det gäller att framgångsrikt fullfölja krigen i Irak och Afghanistan, samt att snärja Iran, Nordkorea och vilken stat det nu kan vara. Med dessa personval visar Obama att han inte är fördomsfri utan ser till kompetens, erfarenhet och kontinuitet.”

”Kontinuitet”? Var det inte ”Change”, alltså ”Förändring”, som var lockropet i valet ( i och för sig till stora delar betalt av Wall Street )?

Även när det gäller Obamas val av toppnamn till sitt finansdepartement har dessa prisats från republikanskt håll. Bland andra Timothy Geithner som blir finansminister samt Peter Orszag och Paul Volcker. Joseph Lieberman, avfällingen från demokraterna, som var ute i kampanj för MCCain och hans stall, har kallat Obamas val av ekonomiska rådgivare: ”Helt perfekt”.

Bekräftelsen i kväll att höken Hillary Clinton efterträder Condolezza Rice som utrikesminister visar att förändringens vind hann blåsa bort redan innan paret Obama hann flytta in i Vita Huset. Hillary Clinton röstade för invasionen i Irak och har aldrig någonsin sagt att det hela var ett misstag från början. Bara att Bush skött kriget felaktigt. I Jerusalem small champagnekorkarna när hennes namn i spekulationerna kom upp som utrikesminister. Lika lite som Condolezza Rice kommer hon att verka för en varaktig och rättvis fred mellan Israel och Palestina. Och så länge det palestinska folket förtrycks kommer det aldrig heller att upprättas en varaktig fred i Mellanöstern.

Självklart har också Carl Bildt omedelbart hyllat valen av Gates och Clinton. ”Stabiliteten” är bevarad! Inte heller han hittar någon change att vara rädd för…

Barak Obama hyllar de amerikanska trupper i Afghanistan som nu ska förstärkas.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ekonomi, Obama, USA, Hillary Clinton, USA-imperialism

I pressen: AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,AB4,

Andra bloggare: Jinge,Svensson,Alliansuppropet,

Kritisk dag i morgon

Den stöddemonstration för regeringen som organiserades i Bangkok i går eftermiddag blev inte den stora mobilisering som UDD, Förenade Fronten mot Diktatur, hoppats på. Knappt 20 000 verkar delta i ockupationen av det centrala torget Sanam Luang i Bangkok. Ledarna för UDD säger att de kommer att stanna på torget tills PADs gulklädda anhängare lämnat huvudstadens två flygplatser.

Demonstration på torget Sanam Luang 2006 till stöd för Taksin Shinawatra

Men den svaga anslutningen sätter inte alls tillräckligt med press på vare sig militären eller Konstitutionsdomstolen som i morgon, tisdag, ska besluta i åtalet mot de tre regeringspartierna för korruption. En av UDDs planerade aktioner är att helt enkelt blockera domstolen och hindra den från att sammanträda.Trots det är det scénario som nu blir allt troligare att domstolen på tisdag beslutar att de tre regeringspartierna är skyldiga till korruption och därför ska upplösas och ledarna förbjudas att utöva politisk aktivitet i fem år.

Miltiären tar då detta som förevändning för att självt ta makten i en oblodig kupp och/eller för att tillsätta en tilfällig ”teknisk” regering i väntan på ett nyval där PPP och de andra två regeringspartierna inte tillåts att delta. Men det innebär också att militären denna gång måste hindra PPP från att skapa ett nytt parti. För det var vad som skedde redan 2007 då samma domstol upplöste förre premiärministern Taksins parti. Ett nytt parti bildades som vann det påföljande valet. För att det impopulära PAD ska vinna i ett nyval måste dagens regeringspartier hindras från att delta i en ny skepnad.

I Medai: DN1,SVD1,AB1,Politiken,SVD2,SVD3,Dagbladet,ST,

Andra bloggare: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Thailand, PAD, PPP, UDD, Taksin,