Skrynkliga papper

med en röd rosett

Regerings ”bilpaket” är egentligen bara glättat omslagspapper för att underlätta Fords respektive General Motors försäljning när dessa amerikanska biljättar nu paketerar Volvo Cars och Saab Automobile.

Det svider dessutom i regeringens nyliberala själar när de nu trots allt måste vira in den industri, som de egentligen är helt ointresserad av, i lite skrynkligt papper och snöra runt med en röd rosett. Med en lätt omskrivning skulle Sven-Erik Magnusson kunna besjunga skapelsen som”Ett litet vitt paket med röda snören”.

De krediter man nu garanterar i Europeiska investeringsbanken är ett nödvändigt ont, lite maskinolja, eftersom kapitalismens finansiella system hotar att haverera. Sanningen är den att regeringens egentliga huvudmän, de välborstade gubbarna i Wallenbergsfären, sedan länge tappat intresset för svensk personvagnsproduktion. Wallenbergarnas finansiella strateger inledde sin utförsäljning av Saab redan i början av nittiotalet och fortsatte sedan med att bistå Leif Johansson när han sålde av Volvos personvagnsdel. Reinfeldts regeringsbestyr har helt och hållet anpassats efter detta, den svenska kapitalismens uppbrott från verkstadsindustrin. Bara för en vecka sedan framhåll han i TV, på bästa sändningstid, att han egentligen skiter i vad som händer med fordonsindustrin. ”Vare sig Saab eller Volvo är svenska företag och vi vet inte ens vad ägarna vill. Arbetsförmedlingarna har de resurser som behövs”, menade han.

Den brådstörtande presskonferens och de omslagspapper som man nu prasslar med handlar inte om industripolitik utan om en plötslig insikt om att regeringens hållning i längden innebär en politisk katastrof. För även om ägarna till Saab och Volvo Personvagnar är amerikanare sker produktionen i huvudsak i Sverige. Blir det rivningstomter och ledig industrimark av alla de anläggningar som direkt och indirekt skulle läggas ner skulle det betyda häftiga genomslag i den svenska ekonomin i dess helhet. Bilmontören i Torslanda, sjuksköterskan i Olofström och ICA-biträdet i Borlänge. Alla skulle de riskera att bli av med sina jobb. Inte ens Maud Olofssons bävrar där uppe i vackra Västerbotten skulle ha något att gnaga på. Arbetslösheten i Robertsfors skulle fortsätta med att raka i höjden.

Ska detta, ett av världens mest miljövänliga målerier, bara förvandlas

till en rivningstomt?

Det är denna sena insikt som gör att regeringen nu skiftar inställning och tonläge. Ideologierna offras för den viktiga frågan om att behålla regeringsmakten. När man hör hur Maud Olofsson, nästan som ”Bosse Bildoktorn” , i brinnande ordalag pratar om att ”utveckla bilarnas drivlina” är det mitt i tragiken svårt att låta bli att hålla sig för skratt.

Även det intressanta förslaget om att anslå tre miljarder kronor till ett statligt aktiebolag för utveckling och forskning när det gäller framtida transportsystem är en svår ideologisk eftergift från regeringens sida. En Röd rosett! Enligt dess egna partiståndpunkter är det inte staten utan marknaden, den privata industrin, som ska stå även för dessa långsiktiga satsningar. Den nydaning som nu sker bevisar bara att det kapitalistiska system vi har är oförmöget till detta. Som IKEA:s grundare, Ingvar Kamprad från småländska Pjatteryd, säger när han motiverar varför han vägrar att släppa ut den egna framgångsrika företagskedjan på börsen. ”Den skulle aldrig ha den långsiktighet som krävs”….

Vi måste ha en kolossal satsning på kollektivtrafik. Men vi behöver också en

personbilsproduktion fri från koldioxi.

Bättre än så kan det inte sägas. Marknadsekonomin och den privatägda bilindustrin har nått vägs ände. Den fordonsproduktion vi behöver får vi klara själva. Av Sveriges 4 258 463 bilar rullar de allra flesta i nyttotrafik. Fram och tillbaka till jobbet. Till dagis eller till föräldramöten i skolan. Sverige är ett stort och glesbefolkat land där människors sociala liv ofta är helt beroende av transporter med bil. Vi har många handikappade och snart tre miljoner människor över sextio år, som ofta har svårt att klara sig med kollektiva transportmedel. Det finns 600 000 fritidshus och lika många båtar som ofta bara kan nås med bil. Låt säg att vi lyckas med att samla en politisk rörelse för en gigantisk satsning på en förstklassisk kollektivtrafik. Det kanske lika förbaskat behövs 2 000 000 bilar för att vår befolkning ska kunna leva bra liv. En del spårtaxi.. Men de flesta rörliga taxibilar, servicebilar, färd- och hemtjänstbilar, distributionsbilar, hyrbilar och naturligtvis den stora massan av vanliga personbilar.

Vi behöver alltså bilen. Men vi behöver avveckla bensinmotorn. Den gamla idén om robusta och säkra bilar måste kombineras med tanken på bilar som inte drivs med fossila bränslen och därmed bidrar till ett klimatskifte. Denna vision kan bara bli verklighet om vi socialiserar både forskning och utveckling – samt produktion av den nya vagnpark som måste fram. Sverige har malmen, stålet, verktygen och människor med kunskap.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo.Saab, bilpaket, regeringen, finanskris, miljö, klimathot

I pressen: DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,AB2,SVD1,SDS1,

Andra bloggare;Svensson,RödaMalmö,Jinge,

Massiv

Generalstrejk

Generalstrejken i Grekland visade på ett kompakt motstånd mot regeringen Karamanlis och hans politik. Landet stod stilla och den sociala bredden i missnöjet med liberaliseringen av landets ekonomi var uppenbar. Karamanlis ministär vilar på en knivsegg och kraven på hans avgång kommer inte att upphöra.

Men hans bästa skydd är oppositionens brist på alternativ. Klyftan mellan ett allt starkare missnöje, ungdomens raseri och de politiska alternativ som är inom räckhåll måste överbryggas. I delar av svensk media framställs det som om vore det en naturlag att en ny regering ska mala på med samma kontrareformer som Karamanlis. Att grusa välfärden. Pensionsåldern måste höjas, lönerna måste ner i botten. Alltmer verksamheter privatiseras. Detta är naturligtvis nonsens. En ny socialdemokratisk regering med PASOK, med Giorgios Papandreou, kommer definitivt att försöka med detta.

Men det går att ”vända på tunnan”, det krävs ett socialistiskt alternativ. Ett brett antikapitalistiskt parti som börjar med att bryta mot kapitalismens naturlagar. Under den heta vinter som nu säkert kommer att prägla Greklands politiska klimat krävs att åsikter bryts och att helgjutna alternativ smids.

Studenternas motstånd kommer att fortsätta. De två poliser som tidigare häktats för dödsskjutningen av Andreas Grigoropolous åtalas nu för mord. Deras försvarsadvokat hävdar att det handlat om en olycklig rikoschett i ett trängt läge. Rikoschetten återstår att bevisa, det finns flera vittnen som hävdar motsatsen. I sig är det naturligtvis ett svårt brott att även skjuta ”i luften”, som det heter, med en skarpladdad pistol. För övrigt blir det inga dödande rikoschetter av att skjuta upp i luften.

Atens Polytekniska Högskola är ockuperad. Det universitet där motståndet 1973 inleddes mot Greklands dåvarande militärdiktatur. Nedan saxar vi ett stycke från studenternas uttalande som väl visar på ursinnet och raseriet bakom konfrontationerna med polisen. Men också på tomrummet efter en politik som kan ge fortsatt bäring framåt:

”Vi fortsätter med den ockupation av Polytekniska Högskolan som inleddes lördag natt. Här skapar vi ett utrymme, en fristad, för alla som vill kämpa tillsammans för motståndet i den centrala stan. På barrikaderna, med ockupationerna av universiteten och våra stormöten håller vi minnet av Alexandros levande, men också minnet av Michalis Kaltezas och av alla de kamrater som blev mördade av staten. Vi vill stärka kampen för en värld utan herrar och slavar, utan polis, arméer, fängelser och gränser.

Kulorna från mördarna i uniform, alla arresteringar och slag mot demonstranter, den kemiska gas som användes av polisen. Allt detta räcker inte för att skapa skräck och tystnad, utan det har för folk blivit skäl till att resa sig mot statsterrorismen. Det har blivit till skrin i kampen för frihet. För att överge rädslan och att, mer och mer, för varje dag i revolten på gatorna låta raseriet koka över och dränka mördarna.”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Aten, Anarki, PASOK, Karamanlis, socialism

I pressen: DN1,AB1,AB2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,Politiken,

Andra bloggare:Svensson,RödaMalmö,Trotten,

Kungen ett opium för folket

Kungen Bhumibol Adulyadj

Den politiska krisen i Thailand har försvunnit från tidningarnas förstasidor i takt med att strandsatta turister lämnat landat. Men att ockupationen av flygfälten är över har inte speciellt underlättat för den härskande eliten att tillsätta en ny premiärminister och en ny regering.

Två borgerliga block står öga mot öga, beredda till nästa slag under bältet för att snappa åt sig regeringsmakten. Det gula, öppet anti-demokratiska, PAD utgjorde en liten minoritet i parlamentet innan förra månadens kris. PADs styrka fanns på gatorna, eftersom de hade ett stöd i det tysta från militären och därmed indirekt kungahuset. De kunde ostraffat göra vad de ville, vilket de också gjorde. I tre månader ockuperade de regeringsbyggnaden i Bangkok. Regeringen kunde inget göra och flyttade snällt till en annan stad och andra lokaler. Det är svårt att tänka sig något sådant hända i ett annat land.

Foto: Ronn Aldaman

Den nu upplösta regeringen, som leddes av Peoples Power Party (PPP) tillsammans med tre andra koalitionspartners, har sin styrka i det folkliga stödet. Det råder ingen tvekan om att ett nyval skulle ge en ny majoritet till Puea Thai Party (PPP i ny skepnad) och dess allianspartners. PTP har likt PAD krävt att perlamentet samlas för att välja en ny premiärminister.  PAD tror uppenbarligen att racet inte ännu är kört.

Men trots det är det ingen som föreslår nyval. I stället kohandlas det öppet och ogenerat i maktens korridorer. PAD som krävt att parlamentet ska samlas för att tillsätta Abhisit Vejjajiva från PAD till premiärministerposten hävdade att de hade 260 siganturer av parlamentets ledamöter,  nog för att bilda egen majoritet. Men på listan fanns bara 240 namn. PAD skyller på PTP och anklagar dem för att med pengar, gåvor och löften om ministerposter köpa tillbaka ledamöter som hoppade av från regeringsblocket efter konstitutionsdomstolens beslut att upplösa regeringspartierna.

Vad de glömmer att förklara är vilka summor, mutor och löften som fick samma ledamöter att lämna regeringsblocket till att börja med.

Ledare från PAD

Det verkar troligt att val av ny premiärminister sker innan årsskiftet. Utgången däremot verkar helt osäker. Säkert är att om maktvakuumet består under längre tid kan militären ingripa för att tvinga fram ett riggat nyval. Men det verkar inte vara aktuellt just nu. Svårigheterna att garantera en majoritet är antagligen stora och militärledningen vill inte upprepa experimentet för två år sedan då ett nyval ledde till återval av PPPs ledare Thaksin.

Att kungahuset spelar en viktig roll i den aktuella ekvationen inser alla. Problemet för varje politiker i landet är att Kungens ställning är oantastbar.  Thailand har världens tuffaste lag majestätsbrott. Att bara antyda ett Kungen begått ett fel kan leda till 15 års fängelse. Alla som har audiens med Kungen måste närma sig honom nästan krypande på alla fyra.

Ändå är det klart att Kungen bakom sin formella neutralitet stöder militären och de ledande fraktionerna av Bangkoks elit, som i sin tur stöder PAD. Ett par exempel visar tydligt att militären och kungahuset håller PAD under armarna.

-PAD kunde helt obehindrat ockupera Bangkoks flygplatser utan att ett enda seriöst försök att få bort dem gjordes av regeringen. Vare sig armé eller polis var beredda att verkställa en evakueringsorder från regeringen.

-PADs gula aktivister kunde ockupera regeringsbyggnaden i tre månader utan ingrepp från polismakten. Där stal de bland annat sekretesstämplat material från regeringsarkiven.

-Drottningen närvarade när en kvinna från PAD begravdes efter att ha dött av poilisens tårgas. Drottningen kallade henne ”nationell hjälte”. De personer som dödades av PADs väpnade garden begravdes däremot utan vidare ceremonier.

I veckan hände något som visar hur lagen om majestätsbrott fungerar. Den brittiska finanstidningen The Economist publicerade i sitt senaste nummer (The Economist) en avslöjande och hård kritik av majestätets roll, historiskt och i den aktuella krisen. Som parantes kan jag säga att The Economist överdriver oppositionen mot Kungens ställning. Det finns tyvärr ingen sådan opposition av betydelse.

Censuren lät inte vänta på sig. Specialpolis gjorde ett « vänskapligt besök » hos distributören Asia Books som snabbt beslutade att inte sälja veckans The Economist i Thailand. Vi bevittnar en sorts modern inkvisition. Är man följsam och lydig slipper man undan obehagliga konsekvenser. Thailands media använder det receptet till hundra procent och tillsammans med den strikta användningen av lagen om majestätsbrott ger det eliten ett stadigt grepp över landets fattiga befolkning som ser Kungen som en Gud och har porträtt av honom i varje rum, utan att kunna se hur han utgör en viktig del i förtryckarsystemet. Tala om opium för folket.

Andra bloggare: Jinge,

I media: SVD1,DN1,SVD2,SVD3,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,

Läs även andra bloggares åsikter om Thailand, Kungen, Bangkok, PPP, PAD, Thaksin

Lars Ohlys Janusansikte

I går var arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin på riktigt grinigt humör. Det kan ju inte vara kul att bära denna tunga ministerportfölj och samtidigt veta att han i valet 2010 kommer att få stå till svars för den massarbetslöshet som då lägrar landet.

Varslen vältrar sig över Sverige och ministerns ordval blev därefter. ”Vi får två skitår och dessutom är det skit med bankerna”. Med kapitalismen i kris och en skitregering kan det knappast bli annat och att Sven Otto nu insett han själv blir alliansregeringens ”målvakt” och får ta emot all spott och spe framöver gör naturligtvis inte humöret bättre.

Skit också med oppositionen

Vad värre är. Vi har inte bara en skitregering. Med ministerns språkbruk måste vi än en gång konstatera att det dessvärre bara är skit också med oppositionen.

Här kunde vi ha haft en kraftsamling över hela landet med kravet på en höjd a-kassa rakt in i det som nu är den borgerliga alliansens veka liv. 1 200 000 människor står utanför a-kassan. Anders Borg medger att ”det nog blev fel” med den rekorddyra avgiften. Men tänker inte göra något. Det finns en kontantersättning på 320 kronor om dagen och det ”ska man kunna klara sig på”, sa han, utan att vare sig blinka eller skämmas, högt och tydligt i gårdagen Rapport.

Varför inte en spark i magen?

Mona Sahlin, socialdemokratin och LO, skulle naturligtvis när som helst kunna ge regeringen en rejäl spark i magen, mitt i detta veka liv, genom att i dag samla till en endagars politisk generalstrejk, grundad på just kravet om en värdig a-kassa.

När det nu bara är skit med hennes och den gamla arbetarrörelsens politik vore det naturligtvis ett gyllene tillfälle för Lars Ohly att kavla upp skjortärmarna och oupphörligen kräva att Sahlin, SAP och LO tar sitt ansvar genom att handla nu! Det är nu vuxna människor gråter över att de mister jobben och får sälja sina hus! Det är nu massarbetslösheten vältrar sig över landet! Det är nu arbetslösa ska tvingas till att leva på lite mer än trehundra spänn! Samtidigt är det nu vid årsskiftet som tiotusentals människor kastas ut i arbetslöshet!

Men vad gör karln? Jo, han skrattar och skrattar, samt berättar att han är beredd att ge upp det mesta av partiets radikala program, bara för att få sitta i en nyliberal regering om två år…

Passivitet och uppgivenhet

Lars Ohly och Vänsterpartiet kommer säkert att ha en kortsiktig framgång med denna parlamentariska taktik. I brist på socialistiska idéer och opinioner ute i landet och med den katastrofala suckiga passivitet och uppgivenhet som lamslår den breda fackföreningsrörelsen, tycker säkert många väljare i dag att även ett sådant regeringsskifte är bättre än inget regeringsskifte alls. I morgon, alltså åren 2011 och därefter, när den ”rödgröna alliansen” kommer med motorsågen för att kapa i omsorg, skola och vård, allt för att få ner statens utgifter, då kommer säkert det passiva stödet förvandlas till en oerhörd besvikelse.Nej, redan i dag krävs handling för att stoppa all den ”skit” som regeringen och dess nyliberalism står för. Varför lämnar inte Lars Ohly sina startblock? Varför inte popularisera kraven från IF Metall i Södra Västerbotten, från deras mäktiga arbetarprotest. En protest som för övrigt dödades i vanlig profitmedia genom en total tystnad. Tänk om Ohly tog över slutklämmen från det fantastiska tal som Jan Olov Karlsson, viceordförande i Volvo Verkstadsklubb i Umeå, höll vid arbetarnas stora torgmöte:

”I den finansiella krisen kölvatten lurar massarbetslösheten. Den är förödande för den enskilde, för arbetarfamiljerna och för samhället.

Vi kräver därför ett rådrum för alla varsel om uppsägningar. Under rådrummet stiftas det en undantagslag på arbetsmarknaden som förbjuder uppsägningar under två års tid.

Under den tiden ska alla varsel i första hand lösas genom minskad arbetstid på arbetsplatsen. Kan företaget inte betala full lön ska staten betala mellanskillnaden, under förutsättning att det lokala facket ges full insyn i räkenskaperna och inflytande över hur arbetet ska organiseras.

Under de två år som rådrummet varar ska också en bred folkligt diskussion genomföras. Den ska handla om former för ägande så att människors behov och vilja ska styra vår framtid. I den diskussionen kommer frågan om ett gemensamt ägande av naturresurser och samhällsfunktioner att vara viktig, och även ett gemensamt ägande av banker och storföretag.

Vi har hållit kapitalisterna länge nog under armarna. Nu är det på tiden att vi börjar införa en demokrati som också omfattar ekonomins område och som tillvaratar arbetarnas värde och intressen.

Janus tempel. Ny kultplats för Vänsterpartiets ledning?

Men nu andas Ohly inte ens en endaste stavelse som skulle kunna ha bäring på en socialistisk politik. Han bara skrattar och skrattar. Skrattar samt förklarar att det blir två program i valrörelsen. Ett som bara är på låtsas, med lite röd retorik. Ett annat som är det som gäller på riktigt. Där Vänsterpartiet, socialdemokraterna och Miljöpartiet nitar fast den regeringspolitik som ska gälla. Utan ett ord om systemskifte. Partiet ska alltså likt blekansiktet i 1800-talets Amerika tala med två tungor.

Lars Ohly kommer då att träda fram som ett modern politikens Janusansikte. En modern, skrattande, kopia av den grekiska Gud som kunde se in i framtiden, men som också såg till nutid och det som varit.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, LarsOhly, Vänsterpartiet, Alliansregeringen, Rödgröna alliansen, socialdemokraterna, moderaterna, Sven Otto Littorin

I pressen: DN1,DN2,AB1,AB2,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SDS3, Blomqvist om krisen -29 i Int.SVD3,

Andra bloggare:Spånbinge,rodamalmo,Jinge,Svensson,Trotten,Loke,

Studentrevolterna:

Stormsvalor för

Fackföreningsrörelsen!

Generalstrejken lamslår nu Grekland. Atens internationella flygfält är tyst. All kollektivtrafik har stannat. I hela landet är det protester. Tusentals arbetare har demonstrerat framför parlamentet och de två stora paraplyorganisationerna för arbetare och tjänstemän GSSE och ADEDY kräver i skenet av den svåra finanskrisen större sociala investeringar. Kraven gäller också lönehöjningar och förbättrade villkor för pensionärerna. Studenterna har på eftermiddagen ockuperat den Tekniska Högskolan, som 1967 var den förskansning där rörelsen som störtade militärdiktaturen hade sin bas.

Grekland går in i en politisk kris. Där det gamla systemet och premiärminister Karamanlis bara kan försvara sig med kulor och polis.  I Aten, där idéer om demokrati föddes, är det i dag nära 20 000 poliser som försöker kväva en stor ungdomsdemonstration inne i centrum med tårgas och batonger. Även i Saloniki är det hårdföra drabbningar mellan polis och demonstranter. Greklands socialdemokrater, organiserade i familjeklanen PASOK, kräver att regeringen avgår, men står själva avklädda och nakna när det gäller de politiska svaren på krisen. Partiets ledare Giorgios Papandreou pratar bara runt om att han kan erbjuda lag och ordning…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Aten, Generalstrejk

I pressen:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,SDS,Politiken,DN3,DN4,SVD3,

Andra bloggare:Svensson,

”Ungdomen möts av kulor

– Bankerna får miljarder”

Fyra dygn efter polisens dödsskjutning av den femtonårige pojken Andreas Grigoropoulos följdes han till sin sista vila av 6 000 ungdomar, mest gymnasister. På familjens begäran följde grekisk television det stora följet och efter den gripande ceremonin bröts tystnaden snabbt och en åska av samma talkörparoll drog gång på gång fram i direktsändning. Miljoner greker kunde alltså gång på gång höra de senaste dagarnas vanligaste slagord: ”Snuten är svin och mördare!”

Över hela Grekland fortsatte sedan gårdagskvällen med nya intensiva protester, demonstrationer och sammandrabbningar mellan ungdomar och polis. I hamnstaden Patras fick polisen fly till sin station och försöka värja sig mot upprörda demonstranter med tårgasgranater. Den mörkblå premiärministern Kostas Karamanlis är hårt trängd och har trots ihärdiga försök misslyckats med att stoppa den 24-timmars nationella generalstrejk mot hans egen regering som inleds på förmiddagen nu klockan tio.

Gång på gång har gymnasister och studenter revolterat mot en auktoritär stat. Det var studentrevoltens styrka och explosivitet som 1973-74 fällde den militärdiktatur, med Georgios Papadopoulos i spetsen, som USA hjälpte till makten 1967.

Den borgerliga grekiska staten är föråldrad. Sluten, genomkorrumperad och helt dominerad av de politiska släkter som också kontrollerar riksdagen och de två stora partierna. I decennier har släkterna Karamanlis, Mitsotakis och Papandreou avlöst varandra vid makten. Släkten Papapandreou och dess socialdemokratiska PASOK var i regeringsställning både 1981-89 och 1993-2004, men visade inte att ens deras lillfingrar skiljde sig från Ny Demokratis.

År efter år av stora studentkullar hittar inga jobb. Det är vanligt att man läser vid universitetet ända upp i trettioårsåldern. Bor hemma hos föräldrarna för att till sist kanske ta sig ut på arbetsmarknaden med en begynnelselön på 7 000:- i månaden Studenternas protester har stegrats när de dessutom konfronteras med den privatisering av den högre utbildningen som regeringen iscensätter. Rektorn för Atens universitet har avgått i protest mot att de unga inte får någonting av regeringen och att de ”därför vänder sig mot allt”. Fackföreningsrörelsen och landets breda lager av arbetande människor i stort möts samtidigt av motreformer som en höjning av pensionsåldern. Dessutom kastar den ekonomiska kris, som blir djupare för var dag, mer och mer bensin på den sociala hettan. ”Ungdomen möts av kulor – Bankerna får miljarder”, fortsätter säkert att vara ett av de vanligaste slagorden i dagens Grekland.

Till vänster om socialdemokratiska PASOK finns ett stort lapptäcke med organisationer. Det gamla skämtet om ”Två greker – tre partier” besannas dessvärre. Men det finns nu en starkare drivkraft för enighet. Fjärde Internationalens sektion OKDE Spartakos finns med i ENANTIA eller Förenade Antikapitalistiska Vänstern. En grupp som spelat en viktig roll för flera av de massmobiliseringar som varit.

——————-

Annars kan vi notera att detta är blogg nr 300 sedan start!

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, generalstrejk, Aten
Bloggat: Svensson1, Svensson2,
I pressen: DN1,DN2,AB1,SVD1,SVD2,SDS,SVD3,

Ett riktigt hundliv

Jag heter Elsie och bor i Belgien.

Här ser du mig fullvuxen. Jag fyller snart tre år. Men det började med att jag var riktigt liten.

När jag vara bara tre månader gammal var det svårt att hålla tungan i styr. Jag sov sexton timmar om dagen och resten busade jag.

Då lärde jag mig att gilla pinnar. Husse säger att alla labradorer bär omkring på pinnar. Han snackar något om gener.

Jag lärde mig också att simma. Vet du vad? Jag har simhud mellan tårna…

…så jag kan leka u-båt och hämta upp stenar från botten i min lilla å som rinner genom byn Houyet strax söder om staden Dinant vars mest kända personlighet är Adolph Sax. Just det, han som uppfann saxofonen.

Men fy vad man blir blöt.

Första gången jag var till kusten vid Ostende då drack jag saltvatten och fick diarré. Det var inte roligt. Husse stuvade in mig i baksätet och vi åkte hem.

Ibland blir det utflykt med matte på ardenska höjder och i dalgångar. Där finns det andra huvudlösa fyrfotingar.

…och ibland blir det utflykt med husse. Men då måste jag sitta fint. Det var han som tog mig till skolan varje vecka i ett helt år.

När jag vilar på mina kuddar skiner solen ibland in genom ytterdörren. Mums.

Till Jul fyller jag tre år. Det ska firas med ett hekto köttfärs .

Jag kommer tillbaka nästa år och berättar om alla nya hyss jag lärt mig.

Gott Nytt Hundår

I media: DN1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om Hundar, Labrador, Hundraser,

En värld i kapitalets smak

Om du vill veta hur vårt samhälle skulle se ut om kapitalägarna fick fria händer att lagstifta och regera helt i ensamt majestät då ska du ta en titt på den lilla ön Jersey i engelska kanalen bara två mil från franska kusten.

Jersey är ett tillhåll för skattesmitare och banker som vill undgå insyn i sina affärer, det vill säga alla banker. Varenda ”respektabel” bank i Europa har en eller flera filialer på ön. Där kan de verka i skymundan och flytta kapital världen över med blixtens hastighet, spekulera i olja, gas och andra råvaror, köpa och sälja finanspapper världen över.

Men vid sidan av de rent affärsmässiga sidorna av skatteparadisets vardag är det värt att ta sig en titt på hur ön styrs politiskt. Det råder en total symbios mellan finansens topp och regeringskansliet. Det är helt enkelt samma personer. Sex av regringens tio ministrar är miljardärer. Ensamma sitter de på makten och driver en nyliberalistisk drömpolitik.

-Skatten är omvänt progressiv med en inkomstskatt på 20 procent för alla förutom för de rika som betalar 20 procent på de första 500 000 punden och sedan allt mindre ju mer de tjänar.  Ofta slutar det med att de betalar noll procent i utbyte mot en fast avgift på 100 000 brittiska pund per år. Alltså fickpengar för de miljardärer det handlar om.

-Invandrad arbetskraft delas in i två kategorier. Dels de ”kvalificerade” som till hundra procent arbetar i finanssvängen. De har inga problem att integrera sig i det lilla ö-samhället eller att betala en lägenhet med hyror som aldrig ligger under 15 000 kronor i månaden.

-De ”okvalificerade” som alltså städar, diskar, lagar mat, eller är anställd i något annat manuellt arbete tjänar inte nog för att hyra en lägenhet utan bor i baracker. För att bli medborgare måste en ”okvalificerad” arbeta minst tolv år på ön. Målet med den lagen är naturligtvis att de ”okvalificerade” ska åka hem innan de tolv åren gått.

-Fackföreningar är i praktiken förbjudna i den privata sektorn eftersom ett försök att organisera sig riskerar att sluta med ett omedelbart avsked.

-För det finns ingen upsägningstid på ön. Arbetare kan avskedas på stående fot utan ersättning och ingen a-kassa , eftersom det inte finns någon.

-Pressen ligger i händerna på miljardärerna. Det finns ingen organiserad opposition. Rädslan för att hamna i miljardärernas onåd är stor.

Så ser det ut där finansherrarna kan styra som de vill utan att ta hänsyn till den allmänna opinionen, fackföreningar och politiska partier.

Allt detta bara för en enda sak. Att slippa ifrån skatt på de miljarder i vinster som samlas i Jersey och andra skatteparadis.

Därför är det också ett centralt krav i varje radikalt program att omedelbart stänga skatteparadisen.

I media: DN1,SVD1,AB1,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jersey, Skatteparadis,

USAs ekonomi djupdyker

I går publicerades den med oro väntade statistiken över utvecklingen på den amerikanska arbetsmarknaden. Det är värre än någon tänkt sig. Alla prognoser smulades i bitar. Över en halv miljoin, 533 000, blev arbetslösa i november månad. Den officiella arbetslösheten steg därför från 6,5 procent till 6,7 procent. Bara 0,2 procent kan man väl inte göra så stora rubriker av ?

Men verkligheten bakom bråkdelarna är mycket mörk. För anledningen till att ökningen bara blev 0,2 procent beror på att de som räknas in i arbetsstyrkan minskade med 637 000 personer. Vad göms bakom siffrorna ? Jo det är helt enkelt personer som lämnat arbetsmarknaden, det vill säga före detta anställda som tappat hoppet och inte längre söker ett arbete. Då försvinner man ur statistiken som förbättras däför att situationen försämras.

Men det är inte slut på misären. Antalet personer som arbetar halvtid men som söker en heltid ökade i sin tur med 621 000 vilket höjde den så kallade undersysselsättningen från 8 procent i oktober till 12,5 procent i november, den högsta siffran sedan 1994 då statistiken över undersysselsättning började publiceras.

Köerna av arbetslösa växer snabbt

Enligt gängse definitioner befinner sig USA i recession sedan december 2007 då BNP visade upp en svag minskning på 0,3 procent. Enligt preliminära siffror sjönk BNP med över 4 procent på årsbasis i november. Det är helt uppenbart att 2009 blir det svartaste året för den amerikanska arbetarklassen sedan trettitalets depression.

Den fruktade nedåtgående spiralen accellerar och det bästa Barack Obama kan hoppas uppnå med sitt stimulanspaket är att bromsa utförsåkningen.

I media: SVD1,SVD2,AB,DN,Sydsvenskan,Dagens Arbete,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Arbetslöshet, Depression, Recession,

Ingen grön ekonomi utan profit

Förenta Nationernas program för miljön anser att dagens ekonomiska kris öppnar vägen för ett « initiativ för en grön ekonomi ». Chefen för FN-programmet, Achim Steiner, lanserade « initiativet » i slutet av oktober och utnämnde den indiska ekonomen Pavan Sukhdev till ansvarig för att visa att « initiativet » kan bli en källa till tillväxt.

– Dagens ekonomiska modell har nått sin yttersta gräns både vad gäller att förbättra livsvillkoren för de fattigaste i världen och det ekologiska tryck vi kan utsätta vår planet för, säger Pavan Sukhdev.

Fantastiskt klarsynt. Men det är inte allt. Klarsyntheten gäller också vad som motiverar de rika.

– Men mina kunder investerar bara om det finns utsikt för profiter och det kommer inte att ändras, säger Sukhdev som också arbetar för Deutsche Bank.

Läs en gång till. Om det inte går att ta hem profiter på omvandlingen till en grön kapitalism, då får det vara. Kan det sägas tydligare att kapitalismen inte för ett ögonblick bryr sig om grön produktion om inte profiten följer efter.

För FNs utredare, Pavan Sukhdev, behöver därför allt prissättas. Själva livet ska prissättas, naturen, luften vi andas, vattnet vi dricker och allt annat vi njuter av i vår tunna biosfär.

Den gröna ekonomin kräver att ett pris sätts på naturen självt och allt den ger oss.

– Utan ett pris på naturen, kan vi inte ta med kostnaden för naturens kapital och dess destruktion i våra resonemang, säger Sukhdev med en självklarhet som ger kalla kårar utefter ryggen. Vad han pratar om är att sätta ett pris på livet självt. Ett pris på livet som likt koldioxid kanske ska köpas och säljas på en marknad. För om det krävs ett pris på naturen, och därmed livet, är det för att en marknad ska kunna ange dess « värde ». Varför annars sätta ett pris på något ?

Den ekonomiska modellen har kanske nått sin yttersta gräns. Den nyliberala ideologins överstepräster har däremot redan överskridit alla moraliska gränser.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,ETC,Sydsvenskan,

Andra bloggare: Svensson,Röda Malmö,Klimatblogg,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grön ekonomi, FN, Biosfär,