Mellan höst och vinter

Äntligen en solig dag. Själen gör ett glädjeskutt. Fast jag springer in då och då för att se på längdskidspremiären uppe på Bruksvallarna. Den sport som överlägset ger mig mest glädje att titta på.

Vår Freja njuter genom att tina upp isen på trappen.

Sju år gammal. En fin hundtant.

November är annars en trist månad i vår del av landet. Hösten är över men vintern dröjer.De här tomaterna gav tio kilo när det begav sig…

Lite grönt finns kvar. Fast vår timjan åker snart in i ladugården för övervintring.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Enigt G2: Kraften växer ur en märgpipa.

I dagarna samlades vi på bloggen i Alefjäll till det i omvärlden vanligtvis så bejublade G2-mötet. Men det prekära läget i den arabiska revolutionen inbjuder inte till de glam och skämt, liksom ironier över världen och oss själva, som brukar dominera vårt årliga toppmöte. Speciellt det groteska diplomatiska spelet kring Assads kemvapen och attacken 21 augusti i flera av Damaskus förstäder lockar bara fram förstämning.

Inga sura miner , men inte heller glädjefnatt.

Omvärlden käbblar om röda linjer, vilka ständigt rör sig i diplomatins kvicksand, medan regimen ostört kan vräka missiler, bomber, tunnor fyllda med trotyl – CH3C6H2(NO2)3 för nördar – och artillerigranater över sjukhus, skolor, bagerier och civila bostadskvarter.

Lite lek och parodi på självmordsbombare underlättar i den tunga vardagen.

Ändå kan ofta galghumor, ironi och sarkasm vara mer effektivt i den politiska kampen än den gevärspipa ur vilken makt sägs växa. Inte ens de som dagligen riskerar livet i striderna mot den brutala diktaturen i Damaskus kan överleva utan självironi och skämt. De två milismännens gyckel med omvärldens nidbild av upproret som anfört av blodtörstiga kannibaler, självmordsbombare och extrema jihadister visar att humor även i helvetet kan lätta upp och lindra plågan.

Vaktchefen Freja lyssnade uppmärksamt till instruktionerna

om den robusta säkerheten under mötesdagarna

Så vad avhandlades på årets toppmöte i Alefjäll? Ja, förutom situationen i Syrien vill säga. För passionen för det syriska upprorets kamp mot en militärt övermäktig fiende som dessutom getts fria händer av omvärlden att med alla medel, förutom kemvapen gudbevars, krossa kampen för frihet, rättvisa och värdighet rider oss med ett slitet uttryck faktiskt som en mara.

Färsk King Edward till rotmoset ska det vara. Inga fuskverk – tack.

Några beslut om andra saker togs ändå. Vår blogg har hittills nästan uteslutande innehållit texter skrivna av oss själva och vissa texter som vi översatt till svenska. För att bredda innehållet beslutade vi att lägga ut fler texter på engelska. Att översätta till svenska tar mycket tid från andra jobb. Vi tror att många av våra läsare klarar av engelska texter. Tycker man att det är jobbigt eller inte har tid är det bara att hoppa.

Samtidigt beslutade vi att starta en grupp på Facebook: Kilden&Åsman på Facebook, som vi inbjuder alla vänner att bli medlemmar i. Där kan du själv lägga in kommentarer eller egna texter och nå ut till alla våra läsare. Självfallet inom ramarna för demokratiskt socialistiska åsikter. Den ska vi tillsammans med dig försöka att jobba upp under hösten.

Vaktchefen släppte fram Tomas förbi alla vakande älgtorn och grophålor.

Men lite fest blev det ändå, även i år. Vår gamle kamrat och facklige rese på Volvo Lastvagnar, Tomas Johansson, tittade upp en kväll för att dela en riktig vedhuggarmiddag med oss – rotmos och fläsklägg. Ja, ja – vi vet att det inte är den mest kostriktiga mat som finns. Men förbaskar gott är det! Kraften växer ur en märgpipa.

Även den här gången kunde vaktchefen ro hem mötet med glans.

Vare sig en enda påträngande beundrare eller skjutglad jihadist i buskarna…

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vår labrador Freja tar sig ett kvällsdopp

.

Vår labrador Freja gillar att sig ett kvällsdopp. Här i Sandsjön.

Inte årets sista för hon badar året runt.

På vägen hem tittar vi in i Pers-Marias gamla backstuga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Mellan regnskurarna…

 

.

En råbock tittar in genom sängkammarfönstret.

 

.

En kär vän, Freja, med på en runda i hagen.

.

.

Nattviolen breder ut sig. Blir fina dofter för kalvarna som snart ska ut på bete.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Nytt snöoväder på väg – veden börjar tryta

.

.
Ett lågtryck på väg över Skagerack syns både vid horisonten nu under eftermiddagen och på SMHI:s satellitbild från 13 10. Snöoväder över Skåne i natt och vi får se vad som återstår av vindstyrka och snö när det kommer hit i morgon…
.
.
.
.
.
I vår stora vedbod börjar det bli ont om klampar. Veden ger oss både värme och varmvatten under hela året så det går åt många kubik. För vår del ser det ut att bli en av de längsta vintrarna på länge. Snart fyra månader med tjäle i marken så det gäller att hushålla med de de tre, fyra kubik som återstår.
.
.

.

Vår labrador Freja trivs märkligt nog lika bra med snödrev, is och  trettio minusgrader som att kura ihop framför ett brännhett element. Dessutom trivs hon med doften från husses gamla skor. De duger fint som huvudkudde, nosen kan vila ut på en nästan lika gammal strumpa.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Mellan skurar och ösregn

 

Mellan skurar och ösregn finns det mycket som skimrar.  I våra tider när upplevelseindustrier och långväga charterresor framställs som livets mening kan det kännas futtigt att följa en bäck till dess källa eller snarare till det område där den rinner upp.

.

.

Vi började med att gå över den ås med sten som kantar gärdet nedanför vår lillstuga. När indelningsverket upphörde och vårt gamla båtmanstorp blev ett eget hemman röjdes här mark. Kärr, morän och skog blev åker efter decennier av slit med sågar, spett och dragdjur. Det är inget bronsåldersröse uppfört över döda. Men väl monument över de som byggde vårt land.

.

.

Bäcken var ”Plommonån” när barnen som små lekte ”Lilla huset på prärien”. Vattnet har en lång färd kvar till Göta älv men väl där kommer den att bidra till Nordens största vattendrag med dess maxflöde på 1 000 kubikmeter i sekunden. ”Gautrelf” som den hette på fornvästnordiska. Gautr var ett av Odens alla namn och älven med dess väldiga flöde var säkert en viktig del av människors dåtida gudsdyrkan.

.

.

Så här såg vår åkerteg ut innan den röjdes – och dränerades. I nästa sekel kanske vi exporterar vatten till ökenområden – och får tillbaka solenergi. Här inne finns allt från trollsländor till vildsvin, hjort och älg.  

.

.

Vill man ha ro är det bara att sätta sig ner på en stubbe. Stilla och tyst. Endast vattenporlet får prata.

.

.

Här i björnmossan rinner en del av bäcken upp. I fantasin är det lätt att förstå hur svårt det förr var för människor att ta sig fram på landbacken. Det var vattendrag, sjöar och kuster som gällde när man skulle ”ut och resa”.

.

.

I de mörka granskogarna frodas trattkantarellen. Den växer drösvis i grupper och älskar allt regn som kommit.

.

.

Visst kan kärleken blomma om hösten. Väl hemma får vi ögonfröjd och värme av vår kärleksört.

.

.

Vår labradortik Freja tycker om att mumsa på bär och frukter. Hon kan spåra en vildapel på en kilometers håll. Här spanar hon in några amerikanska blåbär.

.

.

…och repar åt sig.

.

.

Blåbär, hallon, björnbär – även våra nypon stryker med. Labradorer är kända för att vara matvrak och vår Freja är inget undantag. 

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: